2009-12-29

Om ett år som gått.

2009 är utan tvekan det mest händelserika år jag varit med om.
Det började minst sagt rätt krasst med en dubbelbegravning av två högt älskade personer. Mormor och morfar. Saknaden och sorgen var total och det var svårt att se något ljus överhuvudtaget.
Men med mammas 50-årsfest så började vi skratta och ta nya tag igen och bara några veckor senare så byttes de tyngsta känslorna ut mot ett pirr i magen. Förväntansfullhet. Det var dags för en grym Asienresa på 1,5 månad.

Sol. Värme. Äventyr. Beerlao. Fantastiska människor. Bussresor. Vackra platser. Hemska platser. Tubing. Vita stränder. Bungalows. Ödlor. Drinkar. Kärlek. Men kanske störst: Total frihet.

Under de sista dagarna började en tanke gro. Och sista dagen, på ett sunkigt guesthouse fick vi våra tankar besannade. Gravid.
Och kvällen som skulle bestå av fest och öldrickande blev istället en lugn middag med 7-up och tusen tankar. Förvirring och glädje kanske de största.

Och så började månader av hysch hysch och fester med alkoholfri öl i glas. En Thåströmkonsert och en 30-årsfest bland några.

Så kom maj och vi skrek ut vår lycka för hela världen. Typ.
Sen sprang tiden iväg. Det var varma sommardagar i torpet, parkhäng, en dag på Hultsfred och jobb jobb jobb. Så led sommaren mot sitt slut och med den slutade jag också jobba och gick på havandeskapspenning. Och där började den eviga väntan.
Jag fördrev mina dagar med True blood, Six feet under och promenader.

När frustrationen var uppe på max en sen torsdagkväll var det äntligen dags att åka upp till förlossningen. Sex timmar och fyrtiotvå minuter senare föddes hon. Kajsa. Det bästa som hänt mig. Hänt oss. Och gjorde 2009 till ett oförglömligt, fantastiskt år trots motgångarna i början.
Sen skyndade tiden iväg, och nu har hon funnits hos oss i snart sex veckor. Igår lade jag undan hennes första urvuxna plagg, favoritpyjamasen. Och mer kläder lär jag få lägga undan snart igen, alldeles för snart känns det som.

Snart är det nytt år. Nytt decennium. Jag ser fram emot allt nytt och allt spännande som kommer ske. Alla framsteg som Kajsa kommer göra. Och så ser jag fram emot en hel sommar ledigt ihop med min lilla familj.

2009-12-28

Intensivt.

Tre intensiva dagar i julens tecken är över. Tre mycket trevliga dagar med släkt och vänner, god mat, TP-spelande och julklappar. Sinnessjukt mycket julklappar. Som vanligt. Kan undra hur Kajsa på hennes första jul lyckats vara så himla snäll på bara 5 veckor, vi som jobbat på att vara snälla ett helt år var ju inte ens i närheten. Hon fick till och med en julklapp av självaste tomten och honom tackade hon snällt utan att bli det minsta rädd, så himla modigt!

Alla trevligheter till trots, men igår var det väldigt skönt att spendera hela dagen i soffan med en fika med bästa Tove och dåligt tv-tittande resten av eftermiddagen.
Nu ska jag vänta på att en sovande bebis ska vakna så vi kan prova nya babybjörnen för ett besök i tvättstugan och sedan bege oss ut på en välbehövd promenad.

2009-12-27

Ett år av saknad #2

Och idag är det ett år sedan min älskade morfar gick bort.
Saknar dig!

Önskar att Kajsa fått träffa er.

2009-12-26

Ett år av saknad. #1

Idag är en dag som känns lite extra tung. Idag är det ett år sedan en kär gammal vän gick bort.

Mormor, jag saknar dig.

2009-12-23

Om en kväll så här dan före doppardan.

Äntligen har jag stressat färdigt. Fairytale of new york på stereon, julklapparna ligger fint inslagna under granen och julgodiset är bakat.
Brevid mig har jag världens sötaste tomtetjej och en karl som hittar på rim till klapparna. Det är visst julafton imorron. En vit sådan dessutom, så fint så.

God jul!


....

Jag dog lite när jag hörde vad han knåpat ihop:
Nu kan man nå himlen med enkla medel
till och med för en 100-kronorssedel.
Man behöver inte längre vara nån Fuglesang
då förstår ni att detta är en pryl av rang.
Detta är så skönt
att man inte längre tycker sex är lönt.


....

Nä nu går det fan utför. Martin önskade precis få höra Hej mitt vinterland med Vikingarna.
Hmmpf...

2009-12-20

10%

Lugn härlig söndag. Glögg, pepparkaka och ädelost sådär lagom mysigt framåt kvällen. Trodde jag. Smakade en klunk av glöggen och höll på att gå ihjäl. SÅ.JÄVLA.STARKT! Och då pratar vi glögg på 10%. Jag fick ta julmust istället. Ska nio månader avhållsamhet från alkohol göra mig till nån som grinar illa åt starkare drycker än mellanöl? Vad i helvete?!

2009-12-16

Om en pigg och nöjd mamma.

Så här en tre veckor efter det jag tänkte herregud, ska det fortsätta såhär så kommer vitrockarna att få lägga in mig på psyket! kan jag konstatera att vi har en alldeles makalöst snäll liten dotter. Hennes största hobby är att sova, speciellt på förmiddagarna. Och så äter hon också, så pass mycket att hon numera väger nästan
5 kg. När hon varken sover eller äter så sitter hon i babysitterna och plirar på Kurt Cobain på väggen (det kan även vara Johnny Cash men Kurt är ju bra mycket hetare så varför i hela friden skulle det vara Johnny?) Eller så myser vi för fulla muggar. Vi går promenader väldigt mycket också, men det är knappt hon sett någonting alls av dessa då hon somnar omedelbums då vi lagt henne i vagnen.
Jag känner mig sjukt utvilad och går inte längre omkring som en zombie. Hon brukar somna vid tolvhugget, vakna igen vid 04.30 och somna om till 09-09.30. Så jag njuter här hemma och tänker att det säkerligen kommer vända när som helt. Men fram till dess: väldigt nöjd, pigg och glad mamma.

Så pass pigg och glad att jag imorron bjudit hem ett gäng härliga tjejer på glöggmys. Känner verkligen att jag behöver kvalitetshäng och prata om annat än sånt som rör bebisar. Fint värre ska det bli!



2009-12-12

Jag kunde inte motstå.

Jo idag förstår ni har jag köpt grejer till mig själv för första gången på en halv evighet. Åkte ut till Maxi helt själv utan vare sig karl eller bebis vilket kändes rätt knas. Inköpet skulle vara en jacka att ha på promenader i ur och skur. Vilket det blev också efter grav beslutångest. Röd eller svart, det var den stora frågan. Skulle jag vara vågad och piffa upp en annars tråkig jacka eller skulle jag köra på säkra kort med en svart? Efter att ha ångrat mig och ångrat mig igen ungefär tio gånger blev det svart. Såklart, vad annars?
Men så går jag förbi skoavdelningen och bara av en ren slump så drogs mina ögon till ett par röda skönheter för 700 spänn. 700 spänn jag absolut inte har egentligen. Men så tänkte jag:
1. Svart tråkig praktisk-jacka måste få kompenseras med ett par röda tuffa skor för att dra ner mina tantvarning-poäng.
2. Snart julafton, alltså en prima julklapp till mig själv.
3. Det var nästan exakt ett år sen jag köpte ett par skor senast, vilket är nåt slags rekord.
Alltså, ett par nya skor till mig och en jacka.
Jag säger då det! Mitt dåliga samvete över detta försvann sedan helt när jag kom hem och skamset visade upp mina inköp för M som tyckte att jag tokvärd dessa köp.
Yes liksom!

2009-12-08

Om en läsvärd text.

Jag läste precis en väldigt vettig text på en av bloggarna jag följer. Om rätten man tydligen får som utomstående att tycka, tänka och kommentera hur man är som mamma så fort man fått en bebis. Om amning. Om att det faktiskt är okej att ha ett eget liv också utöver mammarollen. Att faktiskt fortsätta vara den man var innan.
Man ska som mamma inte behöva känna skam över att man är förbaskat sugen på en öl, eller att man inte längtar ihjäl sig efter sitt barn efter en timmes frånvaro.
Texten fick mig att förstå att det kanske är normalt att som jag efter flera nätters konstant skrikande och en vecka utan sömn undra vad i helvete jag gett mig in på. Att längta efter en vecka på Roskilde. Men de tankarna då fick mig bara att tjuta ännu mer eftersom jag kände mig som den sämsta mamman i universum.

Om fler tänkte som hon kunde man kanske slippa alla de där pikarna, kommentarerna och åsikterna om hur man ska vara som förälder. Jag tror på att man är bäst mamma genom att vara sig själv, göra vad som känns rätt för just dig och inte försöka leva upp till alla de krav som förväntas av en stereotypisk mamma.

2009-12-06

Om rutiner och sånt.

Hur kunde jag glömma? Det finns en sång, lite finare än alla andra. Vargasången. Herrgud vad det ska sjungas falskt härhemma framöver, men vacker är den oavsett, kanske lite vackrare när Lovis sjunger den, men ändå.

I övrigt pumpar jag på här hemma, som en annan kossa, och hoppas på att jag ska få igång den där förbaskade mjölken. Och medans jag gör det så blir lillan mer och mer van vid flaskan och får svårare att ta bröstet. Dumma jävla cirkel! Men jag trälar på så får vi se hur länge det håller (läs hur länge jag orkar.)
Imorron är det måndag, första gången på över två veckor jag reflekterar över vad det är för dag. Det gör jag för att Martin ska börja jobba just imorron. Det känns skitsurt, vi har haft helt underbart mysiga veckor här hemma där vi inte haft ett dugg inplanerat, bara tagit dagen som den kommit och myst mest hela tiden. Vi har precis fått in någon form av rutin, men nu har jag en känsla av att den kommer ändras något. Kajsa och jag får helt enkelt hitta en rutin som passar just våran vardag, antar att den kommer innehålla några fikor, rätt många promenader och ännu mera mys. Så himla fint!

2009-12-04

Det här med sånger.

Jo alltså när man har en liten bebis blir det lätt att man sjunger i tid och otid. Ungefär som med tjutandet. Bebisar tycker om sång har man ju hört, sen spelar det mindre roll om mamma i fråga kan ta en ton eller ej, vilket känns fint. Men nu är det så att mina kunskaper i barnsånger inte är så utbrett. Kanske är det inte ultimat att sjunga om K-pistar och berlinmurar.
Annars går Men bara om min älskade väntar och Theodor rätt friskt här hemma.
En annan hit är en låt som min morfar och jag brukade sjunga då vi byggde kojor ute på landet. Lingonben heter den och går såhär:
Uti skogen växer lingonbeeen uti tomtens stora näsa, prinsen kommer fjorton språng, nu ska mormor baada!
Ja ingen kan klandra min morfar för att inte haft fantasi ialla fall.
Byssan lull har jag också kört några gånger men eftersom jag bara kan 1,5 vers blir den lätt uttajad. Jag kan versen om vandringsmännen, den ena var halt, den andre var blind och den tredje hade trasiga kläder. Men den andra versen? Den första var en brigg och den tredje hade trasiga segel men vad tusan var det för fel på det andra skeppet? Och sista versen, den med stjärnor vad var det för fel på dem? Kan det ens vara fel på stjärnor?

När jag går här hemma och sjunger Lingonben kan jag inte låta bli att tänka på vem som ska bygga kojor ute på landet med Kajsa. Hennes morfar är inte riktigt någon kojbyggar-morfar direkt. Tur då att både mamma och pappa är ena jäklar på det där med kojbygge.
Jag hävdar bestämt att världen skulle vara mycket gladare om alla barn fick ha en morfar som de kunde bygga träkojor, barkbåtar och göra kossor av kottar och pinnar ihop med.

Okej, jag kom av mig. Men ja, jag hade väl inte mycket mer att skriva antar jag...