Stora tankar om små ting

Hej hej dagboken.

2012-02-10T14:15:00.003+01:00

Idag kom dagen då jag började nosa lite på verkligheten. Jag har varit på personalmöte och träffat mina arbetskamrater för första gången på ptja.. en evighet ungefär. Det var ju himla kul på alla sätt och vis faktiskt, och trots vissa dispyter mellan några få så har jag faktiskt glömt bort hur kul vi har det när vi träffas alla tillsammans. Om en månad kör vi igång - delade veckor från och med 1 mars, och ja, rätt peppad faktiskt. Ska bli skönt att få komma bort och iväg lite, känna sig saknad och behövd på samma gång. Att både få ha kakan och äta av den samtidigt. Skönt att låta M bära ansvaret för hemmet ett par dagar i veckan.

Annat stort är att lilleman ikväll ska ha sin första barnvaktspremiär. Vi slår på stort och låter honom (och storasyrran) sova borta hos morfar.
Själva ska vi hinna med en dejtingöl, sen ut på varsitt håll för att sedan mötas upp och åka tillsammans hem för att sedan sova ostört hela natten och sova tills vi vaknar alldeles av oss själva och så ska vi äta frukost och läsa lördagstidningen OSTÖRT.
Jamen varsågoda för detta dagboksinlägg, men ni förstår - jag är peppad till tänderna.

En sak till: Tycker ni jag är fasligt egoistisk när jag låter K ligga på soffan och sova lite middag medan jag piffar mig? Jag menar, i vanliga fall har hon ju slutat med det för att lägga sig skapligt om kvällarna och sova hela nätterna. Men nu tänker jag att pappa borde vilja få ut så mycket som möjligt av Kajsas vakentid när de ändå är barnvakt liksom. Ehm?

Dagens pepplåt, en goding från 95. Varsågoda igen:

Sett, hört och läst i januari.

2012-02-09T20:55:00.002+01:00

Jag hittade en kulturlista hos Jenny som jag helt fräckt snor rakt av.

Bästa låten: First Aid Kit ”The lion’s roar” och Timbuks tolkning av "Flickan och Kråkan". Efter att ha sett Så mycket bättre och spytt lite på Mikael Wiehe efter hans uttalande "inget smuts på mina händer" då han vägrade att arbeta så känns det rätt bra att lyssna på Timbuktu istället.

Bästa nya album: First Aid Kit.

Låten jag lyssnat mest på: Se ovan, jag har lite tappat bort min musik efter att vi blev av med stereon, blir mest p3. På gott och ont. Känner mig mer uppdaterad nu än på bra länge, men jag saknar min musik.

Böcker jag läst: Avig Maria - Mia Skäringer, Änglamakerskan - Camilla Läckberg, Just kids - Patti Smith

Bästa boken: Avig Maria. Så mycket igenkännelse. Skratt och tårar. Hon är så klok hon, den där Mia.

Månadens blogg: Jag har hittat ett par guldkorn. Miss Baglady, Mama bear och The life of Linxter för att nämna några.

Övrigt bloggande: Åh men jag vet inte ja. Det gamla vanliga antar jag. Funderar lite på en sån där ställ frågor - så svarar jag, men vet inte om jag törs. Tänk om ingen vill veta nåt liksom. Pinsamt.

Tv: Vi har helt kommit av oss i serier. Jag har inte sett vare sig Greys anatomy eller True blood på evigheter. Vi väntar väl lite på att The walking dead ska dra igång igen, men jag jag har tappat suget lite på den.
Också såg vi ju Kronjuvelerna på svt play med ja. Mycket bra!

Film: Vi har väl sett en del, men bara två - eller mest en - jag lagt riktigt på minnet: Nawals hemlighet. Den bästa filmen på länge, samt Drive, också helt okej.

Gör en ni med vettja!

Ser ni vad det här är?

2012-02-09T15:35:00.001+01:00

Joho då, det ska jag berätta; en wienersemla! Jo då, jag kom plötsligt på att min svägerska har börjat jobba igen efter föräldraledigheten och som av en händelse jobbar hon på ett café. Så jag släpade helt enkelt med mig hennes syrra och våra två bebisar också satt vi där och åt gratis lyxsemla och pratade strunt i FYRA timmar medan bebisarna SOV.
Joråsåatte. Sämre dagar har jag ju haft.
Och just det, Kajsa har ju sedan en tid gått 5 tim/dag på föris istället för 3,5. Därför kan jag nu mera åka iväg och förlusta mig sådär. Rätt så himla svinskönt faktiskt.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Om projektet renovera trägolv.

2012-02-08T15:56:00.004+01:00

Det här är alltså ett trägolv under renovering.
När vi påbörjade projektet lusläste vi på internätet om alla tips och råd vi kunde få. Överallt stod att läsa att det bara var att slipa golvet, göra rent mellan springorna och sen börja nåta och sen stryka över med fingret för att jämna ut. Sen, efter torkningstiden på tre dygn skulle man slipa bort all överflödig nåtning.
En (EN) krake på hela nätet hade maskerat varje springa med maskeringstejp, just för att slippa slipa så mycket efteråt, och vi ba: HAHA vilken jävla nolla. Maskera varje springa, bakom OCH framför på varje jävla planka liksom. HOHO HAHA. Stackars dumma fan tänkte vi. Och gjorde som alla andra sagt att man skulle göra - nåta och sen slipa.
Tills vi insåg hur förbannat mycket det skulle bli att slipa sen. Också såg vi det här projektet som skulle bli ett rätt billigt projekt, bli precis svindyrt. Först hyra en slipmaskin i två omgångar och köpa en himla massa slippapper för cirka en miljon (nåja).
Så alltså, vi maskerade. Eller JAG maskerade. Jag har alltså legat på knä och avverkat tejprulle på tejprulle medan M gått efter och nåtat. Men nu, NU har jag maskerat färdigt, bara några springor kvar att nåta. (Ja så ska det betsas och hårdvaxas också, men det är en annan historia.) Lyckan i det!

Och om ni vill testa på något roligt nån helg eller så, testa att renovera trägolv vettja! Kan även rekommenderas om ni önskar lite spänning i ert förhållande eller så.

28 år senare..

2012-02-08T09:52:00.001+01:00

Spontan tanke när jag ser den här bilden: Tur att Vidar är mer lik sin far än mor sin.

Plötsligt händer det.

2012-02-07T18:20:00.004+01:00

Jamen se där ja, den där latfisen till bebis vi har här hemma tyckte sent omsider att det var dags att börja röra lite på sig. Första vändningen check. Och ja ja, jag vet att det är himla sent, visst? Kajsa var 3,5 månad vill jag minnas när hon vände sig första gången. Men då ligger han ljusår före andra bebisar i andra områden, till exempel åt han tacos till middag igår och kan uttala nationalencyklopedin alldeles korrekt, och det är ju liksom mer än vad jag kan.

Men alltså, första snurren över till mage, hurra! Det känns ändå lite som att hela snurrarunt-grejen är den första stora anhalten på alla utvecklingsfaser den där lilla krabaten kommer gå igenom.
Rysligt nöjd tycktes han vara med sin bedrift också..

Stan i vårskrud, det är den jag gillar allra mest.

2012-02-06T11:22:00.005+01:00

Det finns stunder då jag vacklar lite i det här husköpet, som när vi imorse vaknade upp till 17 grader i huset och utan varmvatten med en pelletspannan som hade lagt av under natten till exempel. Då känns det himla surt att inte bara kunna lyfta luren och förvänta sig att någon annan ska lösa problemet. Det får man liksom lösa själv, och bekosta det också. (Tack och lov för min väldigt händiga snubbe som kan konsten att laga det mesta.)
Men så har jag ännu en sak jag funderar lite över, det är hur jag ska klara av att möta våren på landet? Jag förstår hur tokigt det här måste låta, att möta våren på landet måste väl ändå vara det allra bästa?
Men nej, mitt allra bästa vårtecken är att gå till jobbet genom industrilandskapet och vidare upp på Kungsgatan på nysopade trottoarer med solen som värmer mig i ryggen och Lars Winnerbäck som sjunger 'Nån annan' i lurarna för mig. Bättre vårkänsla än så går inte att hitta.
Kanske får jag lov att helt ändra uppfattning när vi tänder säsongens första grill på altanen och syrenbuskarna börjar blomma. Jag vet inte. Men det är något visst med nysopade gator och lukten av asfalt, det är det.

Men när jag tänker ett steg längre, på min iver att införskaffa mig ett gäng pallkragar att sätta potatis, lök och morötter i, när jag tänker på min kommande örtodling och på alla tomater och gurkor jag ska ha i växthuset, bara den tanken får mig att inse att vi nog gjort alldeles rätt trots allt.
Trots att det var sjujävla surt att vakna upp i morse och inse att kylan inte nöjt sig med att stanna utanför huset. Och trots att den där nåtningen håller på att ta knäcken på oss.
Men pallkragarna. Växthuset.
Och 'Nån annan' kan jag ju lyssna på här hemma också. Det går ju faktiskt. Och Kungsgatan finns kvar, bara 20 minuter härifrån.
Och nu ska jag ut kombinera en barnvagns/pulkåkspromenad i skogen. Och det får man väl lov att säga, är också en av fördelarna med det här boendet.

Men snälla, låt pelletspannan fungera nu så vi slipper förfrysa här hemma utan att lägga en halv förmögenhet på en ny. Okej?

Just det. Apropå ingenting, bägge familjerna vi hängde med i torsdags och de som var hemma här i lördgas har åkt på vinterkäkis nu. Jag antar att det bara är att bunkra upp med blåbärssoppa, skorpor och rostisar för att invänta helvetet?

Gud förbarme, nu kommer vår son bli bög och det kan vi ju inte låta ske.

2012-02-04T21:51:00.007+01:00

Det här med att Vidar nu mera sportar i min gamla babyrosa overall från 83 är något jag är mycket nöjd med, helt galet fin är den!
Tyvärr hittade min mamma den alldeles försent för att den skulle passa Kajsa, men nu kommer den väl till pass när kylan biter i kinderna.
När jag lämnade Kajsa på föris i onsdags flockades som vanligt en skara ungar kring Vidar, varav två frågade "vad heter Kajsas lillasyster?"
Jag tänker att det är så himla bra för ungarna att deras föräldrar redan vid tre års ålder visat dem vart skåpet ska stå och tydligt visat vilka färgkoder som gäller beroende på barnens kön.

När jag sedan hämtade Kajsa som sedan en vecka tillbaka sportar i en svart overall med blågrått innefoder - ett fynd för 200 hundra spänn som tidigare kostat 700 (mycket nöjd!) samt en rosa mössa (hon har tidigare haft en brun med vita prickar) - fick kommentaren "men titta hon kan ha lite färg i allafall!" av en förskolepedagog, ja men då stod det ju klart hur mycket de jobbar med det här med könsroller på dagiset. Eller hur?
Jag menar, skulle någon överhuvudtaget höjt på ögonbrynet om en pojke hade samma "färglösa" overall och en lika "färglös" mössa?
Nej just det.
Hur var det nu med den här köpkonsumtionen och att återvinna gamla plagg?
Men nej, "rätt färg" är tydligen av större vikt än att en barnfamilj låter sina ungar klä sig i begagnade kläder samt reafynd.

Jag vet inte, men jag tror bestämt vi fått ännu mer belägg för att vi gjort rätt som låter Kajsa stå i omplaceringskö. För ärligt talat, vem vill låta sina ungar gå i en bakåtsträvande förskola när det handlar om att utveckla barnen?

Jag ska bättra mig, om en livstid eller så..

2012-02-03T15:30:00.002+01:00

Saker jag måste bli bättre på:

- Hålla bättre ordning på papper. Liknande högar som den här ligger utplacerat lite varstans här i huset. Ha lite bättre koll på papper över lag faktiskt, sortera bättre och sätta in i pärmar bakom märkta register, komma ihåg att skicka iväg viktiga papper utan att skjuta på det så det till slut blir försent och såna saker. Jag och papper rimmar väldigt dåligt ihop helt enkelt, och ändå tänker jag att jag kanske, eventuellt skulle vilja jobba som kontorist?

- Städa lite oftare bakom spisen. Som det är nu - inte så fräscht och inbringar ingen jättestor lust att ta itu med heller. Flott + damm + matrester = inte kul att städa. Jag tog en bild jag tänkte lägga upp, men insåg att jag förmodligen skulle vinna pris i årets äckligaste blogg om jag gjorde det.

- Ta till vara på rabattkuponger. Vet verkligen inte hur många hundralappar jag gått miste om i blöj/tvättlappar-rabatter. Lägger dem i plånboken, men upptäcker dem alltid när jag redan har handlat och nästa gång har de passerat bäst-föredatum.

Och så blev det fredag ännu en gång.

2012-02-03T10:05:00.003+01:00

Trötta ungar, trött morsa. Snön yr där utanför fönstret och termometern visar på isande kyla.
Vissa menar att frisk luft ska vara bra, men det måste finnas nån gräns för vad som är bra och vad som är idioti, tänker jag och menar att det skulle vara just idioti att gå utanför dörren en dag som denna, speciellt då modell mini återigen åkt på snor och rossel.
Istället går jag omkring här hemma och flashar i mina snyggsockar som M:s mamma har gjort till mig också försöker vi hålla förkylningen borta med hjälp av himla många apelsinklyftor.

Ni vet att det är av största vikt att sockorna matchar minst en matta i hemmet, va?

Torsdagssvammel.

2012-02-02T19:49:00.000+01:00

Att jag imorse tänkte att morotssoppa och pannkakor vore en bra idé att ha till middag, är en sak.
Att komma hem efter att ha hängt ute på landet med en skock sjövilda ungar en hel dag för att sedan ta tag i de där middagsplanerna när klockan redan är slagen middagsdags, det är en helt annan.
Nu är jag så trött i huvvet att jag stupar. Och imorgon är det fredag, visste ni det? Jag gjorde inte det nämligen, känns som det var i typ förrgår Kajsa skrämde oss med det där kräket. Men det förstås, fredag tackar man ju inte nej till, åtminstone inte jag. Helgen ska för övrigt spenderas med att nåta. Alla som vet vad det är, upp med en hand!
(Jag får ont i knäna bara av att tänka på´t.)

Varsågoda för svammel.

Hur det går till när vi ska enas om tapeter.

2012-02-01T09:38:00.002+01:00

Ja alltså, tapeter är ett rätt hett ämne här hemma och är ständigt på tapeten (ursäkta). Men H E R R E G U D så många det finns att välja bland.

Jag: Den här! Svinsnygg! *Pekar på skärmen*
M: Men vi ser ju skog ifrån vilket fönster vi än tittar, då behöver vi ju inte ta in skogen?
Jag: Nähe okej, den köper jag. Men den här då, den skulle bli skitsnygg!
M: Men gult!? Hela huset är gult, räcker inte det?

Osv osv osv...

Sen packade vi in oss i bilen för att åka in till en tapetaffär, för jag vet inte, men det kändes som det skulle gå lättare om man fick känna och titta på dem irl så att säga. Och hör och häpna, det gjorde det visst också.
Vi föll pladask för den här snyggingen.
Problemet? Svindyr. Såklart. Vi lär oss aldrig att kolla prislappen först, men alltså turkost och rött (som ju våra köksmöbler är) råkar ju vara min bästa färgkombo, så kanske blir det dem ändå. Två rullar liksom, allt som krävs.
Och just som jag skriver det här visas Åhlénsreklamen på teven, den om att mycket färg i hemmet är bra. Att det får igång kreativiteten osv.
Det avgjorde nog saken.

Om begäret.

2012-01-31T09:33:00.007+01:00

Det här med mitt semlebegär är kanske inte något jag borde tala om (i synnerhet inte då onyttigheter tycks vara det enda som ryms i den här bloggen) men eftersom M tycker att det är bland det äckligaste som finns (jag vet, stört!) så måste jag ventilera mig någonstans.
Det var alltså förra året det började, det var då jag åt en wienersemla för första gången. Tänk er wienerbröd och semla i ett så förstår ni ju att det är ett i allra högsta grad vinnande koncept. Sen den gången har jag liksom byggt upp ett sug olikt allt annat efter just denna skapelse.
Också i torsdags var jag inne på kondiset, oförmögen att stå emot suget. Men då fick jag till mig att de bara sålde de där wienersemlorna på lör/söndagar samt tisdagar.

Redan i lördags kväll började jag pusha för att det minsann skulle bli semla till söndagskaffet och när söndagen väl kom så kunde jag inte tänka på mycket annat.
Döm då min besvikelse när jag kommer till kassan och nästan kräver min semla att de bara finns lördagar och tisdagar. MEN HALLÅ, liksom. Vad hände med söndagar? Ville jag skrika, men insåg att det nog hade varit lite väl dumdristigt, det hade bara varit några ryckningar som saknades så hade jag varit en semleknarkare personifierad.
Jag sansade mig och åkte hem rätt modfälld och åt en pepparkaka till kaffet istället.

Men idag, IDAG är det ju tisdag, right?
Jomenvisst. Såklart och givetvis åkte jag till kondiset efter att ha lämnat Kajsa. Men, alltså MEN, som av en händelse var det exakt samma personal som jobbade bakom disken nu som både i torsdags och i söndags.
Och nej, jag förmådde mig helt enkelt inte. Jag kände att hela min värdighet stod på spel. Jag kunde inte komma och be om en jävla wienersemla ännu en gång. Och dessutom riskera att få kastat i ansiktet att de tagit slut, eller att jag rent av bara fantiserat ihop denna lyxsemla.
Kunde inte.

Så pretty please, skaffa lite bättre personalomsättning så jag kan få köpa min wienersemla nån himla gång utan att skämma ögonen ur mig. Okej?

Det jag förlorade...

2012-01-29T21:00:00.003+01:00

.. i ölväg igår tar jag igen i popcornväg idag. I snygg förpackning dessutom, och med popcornkrydda.
Annat snyggt är The Tallest man on earth på 'På spåret' som vi också tar igen ikväll sen i fredags. Har jag sagt att han har en av de röster jag gillar allra mest? Han och Eddie Vedder. Mm.
Nästan som fredag fast söndag alltså. Bra skit.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Om egoisten i mig.

2012-01-28T20:10:00.002+01:00

Igår, mitt i all förvirring när vi klädde på ungar, letade rätt på saker och sånt efter att Kajsa hade kräkts så vräker jag ur mig: men fy fan, jag som ska på finrestaurang och lokal imorgon! Och så tyckte jag hemskt synd om mig själv när jag såg framför mig hur jag och M turades om att springa skyttetrafik till toan med kräksjuk 2-åring. Det var liksom det första som kom upp i huvudet och så här i efterhand måste jag nog säga att jag skäms en smula över min egoism.

Hur som helst så har det inte kommit något mer kräk. Misstänker dock att det är nåt som lurar då hon varit lite småhängig hela dagen och knappt velat äta. Men i övrigt är allt som det ska.
I eftermiddags valde jag dock att strunta i den där utgången, främst för att skona mina vänner utifall det skulle vara någon latent magsjuka jag bär omkring på. Har liksom noll lust att smitta ner en hel hoper fina människor, räcker gott med familjerna igår om de nu skulle vara nån magsjuka att tala om.
Men alltså, nu. NU. När jag sitter här i soffan hur pigg som helst och suktar efter de där tjejerna och ölen, då ångrar jag mig lite faktiskt. Rent egoistiskt alltså. Lekte med tanken att akutpiffa och åka in till stan, men jag la ner tanken i samma veva som jag tittade mig i spegeln. Akutpiff. HAHA. Två timmar allra minst skulle det nog ta för den här morsan att göra sig fin en kväll som denna.
Blir soffan istället och en cola.
Men det hade varit fint, det hade det..

Om en fredagskväll.

2012-01-28T11:14:00.004+01:00

Igår vankades det gomiddag hos fina vänner. Indiskt. Himla gott och trevligt och allt sånt där.
Vi är tre par kompisar som alla har ungar i samma ålder, det blir med andra ord rätt mycket bajs, kräk, rutiner och annat småbarnsrelaterat som avverkas.
Först ut: Bajs. Bajsfester och såna saker, vilka ungar som lyckats bajsa ner sig mest.
Vi ba: Än så länge har V inte bidragit med nån riktig bajsfest. (Jaja jag vet, trevlighetsfaktorn på det osv osv, men vad fan.)
Tio minuter senare när jag lyfter upp V ur babysittern: Raketbajs. På hela ryggen. Tvätta och låna pyjamas. Check.

Sen sa vi visst också att det ju var ett under att vi lyckas ses så här i vintersjuketider utan att nån av ungarna var sjuka, och att alla klarat sig undan vinterkräkis hittills Jag sa bestämt också att K aldrig haft magsjuka. Fem minuter (FEM MINUTER) senare vaknar K och är lite ynklig, hickar lite också: Kräk.
Inte nån kaskad eller så, mest en liten rapkräk. Men ändå. Paniken var ett faktum.
Jag sprang mest runt och ingav nog ett smått hysteriskt intryck. Samlade ihop alla grejer (och det är inte lite det, när man ska iväg några timmar med två ungar på middag) klä på ungar, tacka för sig och be om ursäkt (ja, jag vet att man inte kan rå för det, men man känner sig lätt skyldig när ens unge med största sannolikhet just bidragit till att två familjer får torka kräk de kommande dagarna.) och packa ner trötta och förvirrade barn i vagnen och påbörja promenaden hem.

Vänta. Ge lite vatten. Lite russin. Vad kommer upp?

Lägga oss för att sova. Vi sov. Vi vaknade. Inget mera kräk. Än.

Phju.

Vi hann åtminstone med en trerätters med tillhörande vin, så om kräket fortsätter hålla sig borta både här och hos de andra familjerna blir alltså betyget på kvällen rätt högt ändå.

Hej helg!

2012-01-27T09:53:00.001+01:00

Kajsa och jag i ett varsitt hörn av soffan, delar på en filt och kittlar varandra med tårna emellanåt. Lillebror sover i vaggan och i bakgrunden skymtar en överfull tvättkorg med kläder som ska vikas och läggas i skåpen. Men senare, inte nu. Nu fortsätter vi att kolla på tecknat och njuter av en slapp fredagsmorgon.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Bloggetik?

2012-01-26T16:41:00.003+01:00

Jag brukar ju inte riktigt lägga mig i debatter eller proklamera mina ställningstaganden kring diverse grejer här på bloggen, det blir ehm.. ja vad ska jag säga.. platt fall? Jag liksom bara basunerar ut min ilska också ba eh jaha, men vart ville hon komma med det där egentligen?

Men alltså, ibland bara måste jag. Jag har läst lite här och där om det här med folk som ödslar sin tid till att lämna elaka kommentarer på bloggar. Och jag kan bara nicka, säga amen och hålla med, för vilka vidriga människor va, som bara tar sig friheten att klampa in i folks liv så där och trycka ner dem lite mer för varje gång via anonyma kommentarer.

Men så finns det också en annan form av kommentarer som jag reagerat på - reklamkommentarerna. Nu senast läste jag Kattas inlägg om hennes lilla Eddie som ligger på lasarettet och jag satt och skummade igenom alla fina kommentarer innan jag själv lämnade ett avtryck och där var det en kommentar som ba: "Hej gå in på min blogg och tävla om bla bla bla.."
Men alltså har inte folk något vett? Är det liksom inte höjden av nonchalans och brist på både respekt och empati?
Frågan jag ställde mig var om hon ens läst inlägget hon kommenterade till? I så fall, väldigt olämpligt och känslokallt.
Har hon inte läst det? I så fall, jävligt respektlöst. Jag vet liksom inte vad som är värst. Att läsa det som skrivs men inte bry sig ett skvatt eller att helt enkelt strunta helt i människan bakom bloggen och bara göra allt för att få fler besökare till sin egen blogg.
Rent spontant känner jag att är man på jakt efter fler läsare så får man det inte genom påträngande reklamkommentarer, utan snarare med några rader om själva inlägget ifråga.

Ja men det var väl bara det.
Visa lite jävla respekt och hänsyn liksom.

Blogawards x 3.

2012-01-26T10:28:00.001+01:00

Jag har fått tre awards från dels Jos, som skriver så här:
"Nu kanske ni tycker att det här är fusk eftersom jag känner Lisa privat. Men, se det som ett plus istället - jag kan ju nämligen intyga att hon är en hyvens pingla även IRL så att säga. Hur vi känner varandra? För att göra en lång historia kort har våra snubbar varit bästisar sen dom var såhär höga *gestikulerar med handen strax nedanför knät* osv osv."

Och av Duktiga tjejen som skriver:
"Lisa skriver alltid så roligt om vardagsutmaningar. Hur det är att ha två små barn och inte få sova ordentligt, få en liten tvåårig näve hytt mot sig och fixa med hus. Hon är ett levande bevis på att man inte behöver leva glamour-liv för att få varje inlägg intressant."

Samt från Trillingnöten som säger så här: "Stora tankar om små ting är en för mig alldeles ny blogg. Lisa bloggar om livet ur ett humoristiskt perspektiv. Absolut my cup of tea! Jag gillar bloggen ju mer jag läser!"

Alltså, tack! Jag blir löjligt glad av sånt här ska ni veta.

Nu är alltså tanken att jag ska ge den här vidare. Och vi kan väl säga såhär: Svårt. Dels för att jag redan sett att så många av mina favvisar redan fått den, men sen så tänker jag att äsch. Vad gör väl det om man nu råkar få två eller tio awards liksom.

Så alltså:

Tuffast av alla: Den allra allra första bloggen jag började läsa, så egentligen kan man väl säga att det var hon som gjorde att jag fick smak för hela grejen. Hon skriver om högt och lågt, vardagen och funderingar. Alltid lika välskrivet. Och så är hon himla klok också.

Helena mitt i smeten: För inspirerande matblogg där det även ryms små funderingar kring livet. Grymt god mat och jag tar ofta till hennes blogg när fantasin på matfronten tryter (vilket den ju gör rätt ofta).

Fifi: Jamen jag vet att du har fått. Men du får en av mig också, och säkert tio till. Men som sagt - äsch. Du förtjänart, aj löv your blögg!

Maria: Fin blogg om vardagslivet med en vild liten onge och hur man kombinerar hemmaplugg med mammaroll.

Nyfiken Alltid: En alldeles nyhittad fin blogg som jag börjat följa. Vardagsliv, fina bilder och goa ungar och hög igenkännelse faktor. Just sånt jag gillar alltså. Och ja, jag såg en award där inne igår, men då hade jag redan börjat göra det här inlägget så det så.

Dagens hurra, så jävla bra:

2012-01-25T19:14:00.003+01:00

Att jag kom hem efter en shoppingtur på stan med inte mindre än två par byxor, en klänning, tre tröjor, en bh och en himla massa strumpor. Bara till mig själv! Jag ägnade inte ens en blick på bebiskläder eller nödvändiga grejer till Kajsa, utan koncentrerade mig helhjärtat åt egoshopping. Så himla bra grej alltså, för jag har inte handlat något i klädväg på cirka en evighet.

Dagens åh så pinsamt/åh så gulligt/åh så roligt jag måste skratta: Vidar lade av en rap som fick halva PRO-föreningen inne på cafét vi var på att sätta kaffet i halsen, sen fick jag märkligt äcklade blickar kastade på mig tills det gick upp för dem att det var den där lilla minimänniskan i mitt knä som just rapat värre än en karl och genast byttes den tryckta stämningen mot rungande skratt och gulliga kommentarer.
Är man liten och söt kommer man fan undan med allt.
Konstaterande: Jag vill också vara liten och söt.

Ameh doh!

2012-01-24T10:30:00.001+01:00

När man stått på Bilprovningen och fått domen på bilkräket och tänkt att "visst fan, hoppas Martin redan betalat det här, för plånkan ligger ju hemma." Då måste man vara åtminstone lite slut i huvvet när man sedan åker direkt till affären och i godan ro plockar ner varor i vagnen utan att ha en tanke på tanken man tänkte cirka 15 minuter innan.

Man blir rätt så trött faktiskt.

En snabb bara.

2012-01-23T20:15:00.005+01:00

Ponera att man av en ren slump råkade hitta en liten burk kvarglömda Rocky road i en kyl som aldrig knappt används. Anta att godbitarna är gjorda någon gång innan julafton och inte märkta med något bäst föredatum eftersom det kan vara så att de är hemgjorda.
Skulle man, rent teoretiskt kunna äta en bit utan att bli dålig på pga för gammal? Eller okej, vi struntar i finkänsligheten - skulle man rent teoretiskt kunna sätta i sig samtliga bitar (cirka sju) utan att bli dålig pga för gamla?

Bara undrar av ren nyfikenhet alltså, själv skulle jag ju aldrig komma på tanken ens.

Om en söndag på isen.

2012-01-23T13:28:00.001+01:00

Vi åkte ut till svärisarna för att njuta lite av vintern. Jag snörade på mig ett par skriller för första gången på en himla massa år.

Det var vingligt men jag lyckades till och med knäppa en bild på mig själv.

Kajsa gillade sparken.

Och korven såklart. Grillad korv med varm oboý på sjön liksom, kan ju inte gå fel. Kladdigt dock.

Jag lyckades med konststycket att inte ramla en enda gång. Fast det såklart, värst fort gick det ju förstås inte..

Vi kan väl konstatera att min snubbe är rätt mycket duktigare på det där med skridskor än jag..

Och fort gick det, Kajsa tjöt av skratt.

Väl hemma fixade vi ostscones och te. Helt klart fint avslut på en annars rätt tröttsam helg.

Det är inte mycket jag begär och mina önskningar äro små.

2012-01-22T20:36:00.003+01:00

Ibland är mina önskningar tämligen små, som nu ikväll till exempel när jag låg brevid Kajsas säng på golvet (tack till mig själv som hade den goda smaken att välja en stor och mjuk matta till barnrummet när det begav sig) och det enda jag ville ha var ett par knän som inte skulle knaka när jag reste mig upp, att legobitarna som fortfarande låg kvar på golvet själva skulle hitta hem till legolådan så jag slapp trampa på dem när det var dags att agera en tyst husmus (herregud, det kan väl ändå inte vara för mycket begärt?), att golvplankan precis framför dörren inte skulle knaka så förskräckligt samt att dörren skulle glida upp helt gnisselfritt.
Ibland rör sig mina önskningar inte mer än om sådant.
Det lilla, men ack så omöjliga.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Byssan lull koka kittelen full..

2012-01-22T02:44:00.005+01:00

Jag tror bestämt det är något visst med lördagnätter här hemma. Tydligen väldigt skoj att leva loppan trots att klockan blivit dyngsent. Tjusningen med att bo kompakt är också att ungarna gärna väcker varandra om och om igen. Jag kan helt ärligt räkna upp minst tio saker som är roligare att göra en lördagnatt än att gunga gungstol i alldeles exakt jämn takt så inte Kotten börjar gny, samtidigt som jag hör M läsa saga för en låtsaspigg 2-åring inne på hennes rum.
Men sch, nu tror jag bestämt han har somnat och väl är väl det, börjar nämligen få kramp i armarna och brist på vaggisar..
Godnatt!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Fröken svår leker kurragömma.

2012-01-21T20:03:00.006+01:00

Lilla fröken bångstyrig ville inte riktigt lägga sig för kvällen när det var dags för godnatt för en timme sen, utan ville hellre ligga i sin koja och käka vindruvor trots att jag kan intyga brutal trötthet.
Hon trodde hon kunde komma undan med att gömma sig, men eeh, vi kan väl säga att det inte var jättesvårt att hitta henne. Hon är ju trots allt inte osynlig hur mycket hon än vill och försöker..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Plötsligt händer det...

2012-01-21T13:02:00.005+01:00

... att man ba: "nu jävlar!" Och så sätter man igång att skruva ner hyllor, tavlor och fönsterbleck (heter det visst inte alls, men fönsterhyllor?) i köket och sliter ner tapeter från samtliga väggar medan ens kille agerar flytthjälp, stora barnet tittar på teve (ja ja, förkastligt att låta sitt barn titta på teve mitt på blanka dan och på en lördag dessutom osv osv..) och den lille sover. Och vips så är där bara gips kvar fulla med spackel och fotavtryck. (Misstänker att förra ägarna besatt magiska krafter och kunde gå på väggar. Eller så hade de bara använt Konrads kalasklister, är lite osäker där.)
I allafall, nu känner jag mig sjukt nöjd och tänker att M kanske får en smärre chock när han ovetandes om mitt tilltag kommer hem. (Obs! Det är ju något vi planerat att göra så det är inte så att jag gått helt bananas utan Martins medgivande. För vi är ju trots allt två om hur det ska se ut här hemma..)
Plus att jag på köpet fick ner julgardinerna och kanske lyckas få till en fönsterputsning inom en snar framtid.

Phju, det här rycket var nog vad jag behövde efter en väldigt lat period, dessutom känns det som att projekt husfix stått still lite väl länge...

Uppdatering: Okej fönsterbrädor heter det ju. Inte fönsterbleck eller fönsterhyllor: FÖNSTERBRÄDOR. Om det nu var nån som inte fattade vad jag menade alltså.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Vem är du, vem är jag levande charader..

2012-01-20T16:34:00.003+01:00

- Mamma, kolla!
- Nämen har du blivit en apa?
- NÄÄ mamma, meja!
- Men vad är du för nåt då, en orm?
- *suck*
- Eller en tiger kanske?
- NÄ mamma, Kajsa fant!
- AHA, krokofant? *spelar väldigt dum*
- NÄÄ KAJSAFANT!
- Jaha, nu ser jag, en elefant!
- JA!

Jag har försökt förklara att "snabelarmen" ska vara mellan den armen man håller i näsan också säger hon "ja såhä!" och så lägger hon armen under "näsarmen" ändå. Och ja, vem är jag att döma, kanske är det så Kajsafanter ser ut?

Som plåster på såren.

2012-01-20T13:34:00.002+01:00

Men sådär ja, 600 kronor fattigare men med en sjukt fräsch mun, mycket värt! Tandläkaren rotade runt lite och skrapade tandsten (AJ! Samt: Dog obehagsdöden.) Också gjorde hon ett ultraljud och jag förväntade mig se små tandbebisar, men fick istället ansiktet duschat av saliv. Not so fräscht plus mycket ondare än bebisultraljud.
Att jag sen tyckte det var en bra idé att gå med nypolerade gaddar för att luncha på Texas Longhorn och dricka en cola till burgaren kan man kanske diskutera. Men what the heck, det är väl ändå fredag?

Gocola ur immiga glas.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Jag vet inte om jag kan säga att det var värst snyggt gjort...

2012-01-19T19:14:00.003+01:00

Här om dagen ringde jag till Kajsas förskolechef för att uttrycka mitt missnöje mot förskolan i allmänhet, och en av pedagogerna i synnerhet.
Igår ringde den där pedagogen i synnerhet och konfronterade mig, hon undrade till exempel varför jag inte vågat ta upp det med henne direkt?
Och nu kan jag inte låta bli att undra vad chefen som sa att hon skulle sköta det hela på ett snyggt sätt sagt till henne?
Eftersom hon alldeles uppenbart uppgett vilka föräldrar som uttryckt sitt missnöje, kanske hon även sa att jag benämnde henne som den tjurigaste personen som gått i ett par skor och att jag inte tycker det är så klädsamt för en förskolelärare att alltid gå omkring med mungiporna ner till skosulorna samt aldrig hälsar när man lämnar sitt barn?
Kanske nämnde hon också att jag sagt att jag anser att hon skulle pensionerat sig i samma veva som förskolan byggdes, eller åtminstone när hon tappade all sin lust att arbeta med barn?
I så fall - pinsamt. Fast kanske lite bra ändå?
Och så kan jag inte låta bli att undra om det här kommer gå ut över Kajsa? Om pedagogen nu inte tyckt illa om mig innan, så lär hon väl med största sannolikhet göra det nu..

Och ja, jag jobbar lite så, är skitfeg för att ringa och klaga (hur sulle jag då fixa att konfrontera personen face to face liksom, plus att det ju kan komma föräldrar som hör när jag framför klagomål = inget kul, speciellt inte för henne.) Alla fall: När jag väl lyckas ringa får jag liksom mundiarré och öser ur mig allt jag känner, utan att förfina mina tankar nämnvärt.

Det sägs ju att januari är årets fattigaste månad..

2012-01-19T11:41:00.002+01:00

.. och en blick i våran kyl visar att det nog stämmer alldeles utmärkt.

Fast det är klart, vi har ju åtminstone nästan ett helt paket smör, så jag antar att man ska vara glad för det lilla.. också är det rätt skönt att ha rensat och tagit tillvara på minsta lilla smula.
Men iallafall - barnbidrag och storhandling imorgon, hurra!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Men jag gjorde i alla fall ett försök..

2012-01-19T09:25:00.003+01:00

Sist jag var hos tandläkaren för snart två år sedan, fick jag rekommendationen att använda tandtråd för att hålla tandstenen borta. Jag köpte mig genast ett paket plackers och gnodde hejvilt mellan gaddarna i en vecka ungefär, sen tyckte jag att det var hemskt tidskrävande (herregud, säkert två minuter) och sjukt tråkigt. Så jag glömde liksom av det där.
Imorgon ska jag till tandis igen, och igår stod jag där frenetiskt gnuggades med en plackers twin.
Nu håller vi tummarna för att den här (högst bristfälliga) rutinen gett resultat.
Ehm..

Ps. Jag hör min kompis ekande ord i huvvet: "om jag fick välja mellan tandborstning och tandtråd, så skulle det definitivt bli tandtråd, den gör väldigt mycket mer nytta än tandborsten." Hon utbildar sig till tandläkare så hon borde ju veta, menar jag.
*Skäms en smula*

Hon kanske vill ha ett brinnande intresse istället..

2012-01-18T21:11:00.001+01:00

Det här med att jag först går in på Bloglovin där jag har cirka tusen bloggar jag föjer, där alltså INGEN har bajsat ur sig något blogginlägg, för att direkt efter klicka in på min egen blogg för att kolla min länklista i högerspalten eftersom jag råkar veta att den uppdateras snabbare än Bloglovin, är det kanske att vara lite väl desperat och bloggberoende? Förutom det alldeles uppenbara att jag har himla tråkigt..

(Ni får ursäkta rubriken, det är en väldigt intern Finspångsgrej..)

Och snart går han där med en minikånken på väg mot förskolan..

2012-01-17T22:21:00.004+01:00

Men alltså ser ni vad det här är? Ja förutom en väldigt söt bebis bakom de där gölliga händerna då.
Det är en bebis som har storlek 74/80 i sin pyjamas men endast är fyra månader gammal (ung), vilket jag insåg efter att ha läst om smakispremiär hos Muerta. Eftersom det bara skiljer en dag mellan hennes Bruno och Vidar måste han alltså passerat 4-månadersgränsen igår. (Bra tidsuppfattning där.) Och hallå smakisdags. SMAKISDAGS! Utan att jag ens reflekterat över det. Med Kajsa såg jag liksom fram emot matpremiären flera veckor innan det var dags, och på pricken då hon blev fyra månader satt vi där under glada tillrop och tittade när hon kletade morotspureé precis överallt.
Nu ba: Nä men redan?
Alltså herrn får nog vänta lite med andra smakupplevelser än ersättning, tror inte han, eller okej, jag är riktigt redo...

Sån där dag ni vet..

2012-01-17T09:31:00.007+01:00

Det här med att få på två ungar kläderna för att lämna storasyster på dagis är alltid dagens mest kritiska moment och utgör lite själva grunden för hur resten av dagen kommer att bli. Låt oss ta en titt på dagens morgon så får ni själva avgöra hur den kommer fortsätta:

- Springer ut och startar bilen strax innan avfärd till dagis för att ha en varm bil att sätta sig i samt för att slippa skrapa rutorna.

- In i huset igen och bökar på 2-åring kläder. Jakt runt vardagsrumsbordet, fortfarande under glada utrop och skratt. Fångar upp ungen och kittlar henne, får på henne jacka och skor. Allt frid och fröjd på den fronten. Lillebror känner sig ensam i babysittern i köket och börjar skrika.

- Tar på samma lillebror ytterkläderna.

- Ropar på Kajsa som klargör att hon ska titta på "Mamma Du" och har tagit av sig både skor och jacka och hoppat upp i soffan.

- Börjar om. Under högljudda protester. Svettig kamp mot klockan.

- Lyckas till slut få på ungen kläderna igen, struntar i överdragsbyxorna eftersom bilen ju ändå är varm.

- Kommer ut, låser ytterdörren och ska öppna bilen. Tada. Bilen är igång med nycklarna i men har bestämt sig för att leva eget liv och låst sig själv (den har den dåliga smaken att vilja göra det ibland. Dock kunde jag inte skylla på bilfan när den här incidenten skedde.) Drar av en harang med icke barnvänliga ord. Kånkar med barnen upp till huset igen för att leta rätt på en reservnyckel.

- Hittar en reservnyckel, in med ungarna i bilen och åker iväg till förskolan.

- Lämnar Kajsa, muttrar över personalen (mer om det i ett annat inlägg) och inser att jaha, vi hör glömt överdragsbyxorna hemma. Men vi hade i alla fall varmt i bilen och jag slapp skrapa rutorna. *Rabblar nån slags mantra inom mig*

- Bär ut ett ton babyskydd + bebis till bilen igen, åker hem och hämtar Kajsas överdragsbyxor, kånkar ett ton babyskydd + bebis in till dagiset igen. Lämnar byxor och kånkar ett ton ... ja ni fattar.

Hoppas i alla fall ni har en god morgon med guld i mun osv osv..

Om en söndagkväll i lugnets tecken.

2012-01-15T20:28:00.004+01:00

Vidar visade intresse för våra pizzor förut så vi lät honom beställa sin alldeles egna pizza.
Kotten låter sig hälsa att pureér och sånt är till för amatörer.

Och för er som suttit som på nålar och undrat över våra sömnproblem så kan jag meddela att Kajsa sovit som en stock sedan 18:45 vilket känns smått otroligt. Om hon sover hela natten utan att vakna ska jag nog överväga att bli religiös. Jag har liksom hunnit med både ett bad, en pizzabeställning och datahäng och än finns det tid för filmtittande = hej lugn söndagkväll, jag älskar dig!

Ps. Tack snälla för alla fina tips, tankar och råd kring Kajsas sömn. Trixet tycks alltså vara att låta henne skippa middagsvilen vilket vi testade idag igen och nu verkar det ju onekligen funka. Tidigare har hon havererat totalt vid fyra, fem där nån gång, och då har hon liksom inte alls varit rolig att ha att göra med. Inte för henne själv heller alldeles garanterat.

Ja, jag får väl skylla mig själv då..

2012-01-14T23:41:00.005+01:00

Men herregud, vad i hela friden gör hon uppe nu, när hon gnällt över tröttman hela dan? Kanske ni tänker nu. Men se det går inte, för klockan passerade 21 och då vaknar liksom andarna i mig till liv igen och då var vi bara tvugna att sätta på andra avsnittet av Kronjuvelerna. Och efter det var vi ännu mer tvugna att kolla på det sista också.
Och jag säger så här: att jag grät som ett litet barn de sista 20 minuterna av sista delen behöver jag helt klart inte beskylla den bristfälliga sömnen för, utan bara att den var så fantastisk fin och alldeles alldeles underbar.

ÅH, så himla bra den var! Ni bara måste se den!

När charmören är igång igen.

2012-01-14T20:41:00.006+01:00

Det här gofisen har lagt inte mindre än tre kaskadspyor mellan tuttarna på mig idag. Men alltså, är man så här söt så kommer man undan med det trots att mamman är trött bortom all sans..

Om inte kommande natt bjuder på sömn, då vet jag inte..

2012-01-14T13:42:00.003+01:00

En lördag som denna när solen gassar, termometern visar på ett par plus och det luktar vår i luften - då kan man ägna sig åt att sitta i soffan och dumglo, låta förtvivlan växa och må illa av trötthet. Det kan man faktiskt, det är nämligen det jag sysslar med idag.
Dagens dagsform alltså: trött, hopplös och en känsla av maktlöshet.

En stilla undran bara, vad gör man med 2-åringar som kommit in i en fas av sömnvägran? (Hon är inte sjuk, verkar inte ha ont eller drömma mardrömmar, det är bara det att hon liksom ser varje säng som en potentiell lekstuga.)
Tips, råd och eventuella bud tas tacksamt emot.
(Alltså skoja bara om det där sista. Tror jag..)

En positiv grej i all den här dimman av trötthet är att Kajsa har börjat visa prov på att vi kanske inte behöver oroa oss för hennes språkutveckling, vilket vi gjort ett tag nu. Alla andra ungar i hennes ålder (jag vet att det är idiotiskt att jämföra) tycks liksom dra världens haranger medan Kajsa begränsat sig till få ord på raken och haft svårt för det där med meningar. Men nu verkar det börja släppa vilket värmer det här trötta mammahjärta en del.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lite roligt, mycket trött.

2012-01-13T21:11:00.003+01:00

Det här med att jag nyss skrattade så jag nöffade som en gris åt ledtråden "förkyld fågel" på 'På spåret' och platsen de syftade på var Härnösand och att jag sedan inte kunde sluta skratta - jag vet inte om jag helt enkelt bara ska skylla det på att jag inatt hölls vaken mellan 02-05 av en dotter som hade lekstuga här hemma.
Maken på låg humor liksom. Men ändå - HAHA!

Nåja, hoppas ni har en fin kväll där hemma i stugorna!

Utmanad!

2012-01-13T12:44:00.005+01:00

Jag har fått en utmaning av fina Moa, himla kul!

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Då hade jag precis tagit körkort och flyttat ut på landet till min dåvarande pojkvän. Jag jobbade som skiftansvarig på en restaurang där jag tjänade himla mycket bättre än vad jag gör nu, trots att mitt nuvarande arbete är väldigt mycket mer ansvarstagande och seriöst. Lite tragiskt faktiskt. Jobbet på restaurangen var ju liksom en lek i jämförelse..
Vidare så vankades det hemmafester varje helg där vi rökte cigaretter inomhus, spelade tipp med sprit och lyssnade på Imperiet. Det blev en hel del resor till Perstorp och våra festivalvänner också vill jag minnas.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
För ett år sedan hade vi precis skolat in Kajsa på dagis då både jag och Martin hade börjat våra heltidstjänster efter föräldraledigheten. Jag hade nyligen fått veta att jag var gravid igen och vi gladdes som sjutton, dock mådde jag illa och undrade lite nervöst vad vi gett oss in på då Kajsa redan då börjat visa sitt kraftfulla temperament. Vi hängde på Hemnet mest hela dagarna och drömde oss bort till ett hus på landet.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Salt & vinägerchips
Grillchips och dip (ja jag älskar chips tyvärr)
Marabou schweizernöt
Sura colanappar
Estrellas sourcream-ringar

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Die Mauer - Ebba Grön (eller egentligen de flesta låtar med Thåström)
Hjärter dams sista sång - Lars Winnerbäck (eller egentligen de flesta låtar med Lasse)
The Funeral - Band of horses
Fulla för kärlekens skull - Eldkvarn
18 karat gold - Johnossi

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MÅNGMILJONÄR:
Betala huslån
Renovera
Resa typ överallt
Skänka till välgörenhet
Låta både M och mig själv gå ner i arbetstid

6) FEM DÅLIGA VANOR
Att jag gärna spelar martyr
Analyserar gärna sönder saker och ting minst tusen gånger
Målar alltid fan på väggen
Lat
Äter för mycket godsaker

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Pussa på mina ungar
Dricka vin med mina vänner
Hänga i soffan med M
Läsa en bok i badet
Lyssna på musik jättejättehögt (utan att behöva ta hänsyn till någon)

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Sammetstights (endast ett fåtal personer som passar i sådana)
Onepiece (kan helt klart vara det fulaste plagg som gjorts)
Skjortor/tunikor med axelvaddar (av alldeles förklariga skäl)
Stuprör (alltså jag drömmer ju våta drömmar om att kunna köpa dem, men det rimmar väldigt dåligt till min figur)
Såna där skor med makalöst hög klack (skulle aldrig fixa att gå en meter, utan att antingen trilla eller ha av klacken (eller en kombination då..))

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
Htc
Laptop
Böcker (leksak?)
Pussel (mest Kajsas pussel då..)
Tågbanan

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Maria
Jos
Fröken K
Augustifamiljen
Duktiga Tjejen
Charmed life
Johanna
Sus
Trillingnöten
Tina

Note to self.

2012-01-12T20:13:00.005+01:00

Inte för att idiotförklara dig eller så, men det där med att du åt ärtsoppa och pannkakor till middag innan du skulle iväg och spinna, det var väl himla korkat va?
Magen du vet, pruttig..

Tänk gärna på det nästa gång.

Måste bara skriva av mig lite..

2012-01-12T12:18:00.006+01:00

Jag får ibland sagt till mig att "nämen stackars dig, känner du dig inte låst?" eller "men gud så tråkigt!" när jag säger att jag inte har någon bil och således inte kan ta mig någonstans.
Vi har bara har en bil som vi turas om att använda. När Kajsa ska till förskolan så har jag den, när vi är hemma därifrån så har M den. Det inger inte så mycket spontanitet i att ha det så här, det gör det inte.
Fast om det skulle vara synd om mig bara för att jag inte har tillgång till bil några gånger i veckan, det tycker jag är en rätt stor överdrift. Som om jag vore oförmögen att påverka mitt eget liv. För ärligt talat, hade jag lidit av att inte kunna åka in till stan vissa dagar, om jag hade känt mig fängslad och bunden till hemmet, ja då hade vi skaffat oss en bil till. Eller mer rätt: då hade M tagit bussen till jobbet varje dag.
Men ärligt, vad ska jag i stan att göra? Det fanns en tid då jag älskade att strosa runt på stan, ta en lunch ihop med någon kompis eller sitta en eftermiddag inne på ett café och dricka kaffe och prata i evigheter. Men tiderna förändras ju.
Vill jag göra det nu så får jag i vilket fall vänta tills M kommer hem från jobbet så jag får göra allt det där i lugn och ro. Det spelar liksom ingen roll om vi bor ett stenkast ifrån centrum eller två mil därifrån.
Det finns säkert supermorsor som kan gå på cafeér med sina ungar, det kunde jag med när jag bara hade Kajsa som låg och sov i vagnen.
Men nu, med två ungar varav den ena leker rövare - hahahaHohojaja säger jag om det. Det skulle väl för all del gå, jag hatar att begränsa mig bara för att jag tänker att det inte går. Men till vilken bekostnad då? Att fara upp och ner från stolen och passa på barn medan kaffet svalnar och man knappt hunnit fråga hur vännen mår innan man bryter ihop och går där ifrån. Inte så himla värt om ni frågar mig.
Däremot de dagar jag har bilden, då försöker jag tajma in nån lekdejt antingen här eller hemma hos nån annan där Kajsa kan leka fritt ihop med en kompis medan jag kan dricka kaffe och prata skit och bara slå ett getöga på ungen då och då.

Som sagt, tiderna förändras. Mitt liv nu mera har kommit att kretsa kring blöjbyten, trampa på legobitar, plocka upp pusselbitar, gå promenader och kanske baka lite emellanåt.
Roligare än så blir det inte, men ni ska bara veta hur mycket kärlek jag får varje dag. Hur mycket jag skrattar och känner mig behövd och älskad.
Jag trivs i hemmets vrå, jag kan gå hemma och lalla i pyjamasbyxor flera dagar i sträck utan att jag känner att jag har tråkigt, dagarna rusar förbi ändå.
Så nej, det är inte synd om mig. Inte det minsta faktiskt.

Tiden kommer då jag känner att jag aldrig kommer vara hemma så mycket som jag vill. Det är sena eftermiddagar/kvällar på jobbet, stressa för att hämta ungar på dagis, stressa hem för att få ihop en middag, bada ungar, läsa saga och sen nattinatt. Och så eventuellt lite helgarbete på det också.
Givetvis kommer stunder då jag sliter mitt hår i förtvivlan, då jag inget hellre önskar än att bara få lämna hemmet och börja arbeta igen, låta Martin ta allt ansvar här hemma. Men den stunden den kommer den också, när jag får komma hem till ett uppdukat middagsbord. Fram till dess tänker jag njuta och vara tacksam över all den tid vi faktiskt får med våra ungar.

Och ehm, jag vet egentligen inte alls vart jag ville komma med det här. Jag fick bara höra det där "men din stackare, vad ska du göra då?" När jag sa att jag inte hade någon bil idag. Blev lite trött bara.

Analysering av ytterligare en väggmålning av Kajsa aka Picasso.

2012-01-11T21:58:00.007+01:00

Den här sitter nu mera över vår skohylla i hallen. Såg den när jag kom ut från badrummet förut och kan för allt i världen inte begripa hur ungen får tag på alla kritor som jag springer och gömmer mest hela tiden, just för att undvika såna här små oönskade konstverk.
Men hur som helst, solklart motiv eller hur?

Vem som helst kan ju se att det är en väldigt bredaxlad snubbe med ryggen till, liten rumpa och såklart, det alltid återkommande kisset.
Kisset är dock det enda Kajsa svarade med säkerhet, resten har jag gissat mig till. Men med tanke på att även dillsåsen var kiss (eller om den smakade kiss?) tidigare idag så var det inte helt oväntat. Men den där avsaknaden av huvud undrar jag lite över, inte kan vi väl ha en så makaber dotter som ritar en man med avhugget huvud? I vanliga fall brukar väl ungar börja med att rita ett enda stort huvud med armar och ben på?

Och så undrar ni om det är en bra idé att tapetsera vardagsrummet med svindyr snyggtapet?
Mm, det undrar vi med..

Angående det där hyttandet..

2012-01-11T15:03:00.003+01:00

Känner att jag måste prata lite om det. Det är ju lite så hon jobbar nämligen, vår kära dotter. Blir hon arg (vilket är precis varje gång hon inte får som hon vill) så fräser hon och hytter med sin lilla näve. Varje gång är det lika svårt att hålla sig för skratt trots att jag kokar av ilska.
Och det där sättet kan ju gå för sig här hemma, när hon begränsar sitt hyttande till mig och Martin, men det gör hon ju liksom inte. Det hyttas även åt personalen på förskolan och åt våra vänner.
När det här förs på tal, som när en ur personalen på förskolan berättade att hon blivit hyttad åt när hon skulle byta blöja på Kajsa, ja då blir det rätt pinsamt.
Jag menar, hyttandet måste hon ju ha fått någonstans ifrån, right? Det är ju inte bara något hon börjar med. Alltså antar jag att folk som blir hyttade åt av en 2-åring tar förgivet att det är vi föräldrar som hytter åt henne när vi är arga.
Men så är det ju inte!
Vi har kliat oss i huvvena och frågat oss vartifrån hon fått det? Också här om dan trillade polletten plötsligt ner. Emil såklart. Jag har ju berättat att ungen är helt besatt av Emil i Lönneberga och Anton han kan ju liksom konsten att hytta med näven när han skriker 'förgrymmade unge!'

Där har ni alltså mitt försvarstal till hur en annars väldigt söt tjej på 2 år hytter med hela näven åt vuxna när hon inte får som hon vill..

Men mamma du tuggar ju tuggummi, då måste väl jag också göra det?

2012-01-10T21:06:00.001+01:00

Det här med att 2-åringar tuggar tuggummi, det är inget tandläkarna riktigt rekommenderar va?
Nä, tänkte nästan det. Försökte förklara det för Kajsa tidigare idag men hon vägrade att lyssna. Proppade munnen full av tuggummin som hon spritt omkring sig ur den väska hon visst fått tag i. Frenetiskt tuggande så saliven rann likt fradga från mungiporna. Jag jäktade efter henne in på rummet, men ungen drog igen dörren precis framför näsan på mig (!) och när jag kom in i rummet skrek hon NEEEJ! och hytte med näven (!).
Jag försökte tala om att trots att det är Extra som till och med tandläkarförbundet rekommenderar så är det inget för små barn. Tuggummin är så himla lätta att svälja och så ligger dem där i magen och sväller sen. (Eller alltså, gör dem det? Eller är det bara något jag ännu en gång blivit ilurad som barn? Herregud. Jag inser nu att det nog är så, ja.) MEN IALLAFALL.
Jag tror att det där extratuggummit för Kajsa är som heroin för en narkoman. Ungefär. Ni skulle sett blicken när jag bänt upp hennes gap för att få ut det.

...

2012-01-10T10:05:00.001+01:00

Vi ägnar oss åt terrängkörning så här på morgonkvisten. I vagnen ligger ett stycke vansinnig bebis och
själv trampade jag nyss igenom isen och har skorna fulla med iskallt vatten.
Joråsåatte. Fin skogspromenad det här..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Utmanad.

2012-01-09T13:37:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad av Maria att lista mina fem bästa respektive sämsta köp 2011. Tydligen ska det vara bilder också så jag ska se vad jag lyckas knåpa ihop.

1. Inte helt oväntat direkt, men huset. Kan ju tycka att det vore himla tråkigt annars, när man lagt ut sinnessjukt mycket pengar på det och så ba: nä, det var inget bra köp det här..
Men det var det. Ett alldeles fantastiskt bra köp rent av.

2. Köksbordet. Köpet som höll på att bli ett inte-köp när M åkte till Ikea och glömde kortet hemma. Kreditbetalning blev lösningen, men nu är kritan betald och bordet är vårt.
Alltså älskar att vi numera kan sitta 10 pers i köket och spela spel, äta gott och bara ha det jävligt trevligt. Soffan i all ära, men det känns mycket mer socialt att sitta kring ett bord där inte en stor tv står rakt framför en.

3. Diskmaskinen. Bild känns överflödig då jag räknar med att alla vet hur en sån ser ut. Jag har aldrig ägt en diskmaskin förrens vi köpte en i somras, och således inte fattat vad vi gått miste om, men jisses vad den har löst mycket av vårat vardagstjafs.

4. Kökssoffan. Har alltid velat ha en kökssoffa och när vi flyttade till huset hade vi plötsligt plats för en. Ett blocketfynd för 800 spänn.
När vi efter att ha kört vilse slutligen hittade till gården där soffan fanns, möttes vi av en pojke i samma ålder som Kajsa och dennes mamma och det sa liksom klick mellan både Kajsa och pojken och mellan mig och mamman (eller okej, åtminstone från min sida) och när vi satte oss i bilen igen så kändes det vemodigt att det var en sån där människa jag så gärna skulle vilja känna, men aldrig mer komma träffa. Ett märkligt möte alltså.
Hur som helst, den där soffan ja, den står ju för närvarande i garaget och har en himla massa knallröd färg på sig. Nu när jag ser hur fin den är i vitt knyter det sig lite i magen och jag undrar vad tusan jag har gjort? Men jag intalar mig att rött kommer bli fint det också, och jag är trött på att vara feg och inte våga ta ut svängarna.
I alla fall. Himla bra köp, dock inte så bekväm men himla fin och rymmer massa förvaring. (Hej långt inlägg om en kökssoffa!)

5. Klädskåpet. Jag var på Erikshjälpen höggravid och på jakt efter en byrå att förvara kommande bebis kläder i. Jag sprang på det där skåpet och det blev kärlek vid första ögonkastet. Måste ha! Tänkte jag, men insåg att det nog skulle vara rätt svårt att övertala M om att släpa hem ännu ett teakskåp. Men är man höggravid så har man vissa fördelar. Dels en mängd hormoner och tårar samt det faktum att jag inom en jävligt snar framtid kommer ligga där med benen i vädret och trycka ut hans barn (eller okejrå, vårat barn) och uppleva den värsta av alla smärtor. Så jag utnyttjade läget naturligtvis, ringde till M och sa att jag bara måste ha med lite darr på rösten och han ba: Suck, jamen köp det då!
Och det fiffiga är ju att det är sjukt mycket snyggare än en byrå, rymmer både ungarnas lakan, Vidars kläder och ett gäng sällskapsspel samt att det nästan gör hela rummet. Winwinwin alltså.

Och så till dom där sämsta-köpen:

1. Den där snöbeklädda bilfan ni ser där nere. Jag tror inte den har tagit oss någonstans utan att gått sönder. Är det inte kylaren som kokar(?) så är det punktering (här skrev jag först pungtering men insåg att visst har en helt annan innebörd) eller så är det nåt fel på oljan och yada yada. Alltid är det nåt och den har kostat oss både massa pengar och tid (okej, Martins tid). Kan helt klart vara det sämsta köpet genom tiderna om ni frågar mig.

2. Ja den här bilden får väl visa ett annat sjukt dåligt köp, nämligen en färgspruta som vi köpte för ett presentkort vi fick i julklapp. Martin kom uppspringande efter att ha målat en stol och svor om att jag var tvungen att springa ner och rädda upp skiten eftersom det bara stod och rann. Sjukt svår att hantera tydligen. Åtminstone på möbler, men vi håller tummarna för att den kan komma till användning när man målar väggar och sånt. Men tills det bevisas går den där färgsprutan helt klart under kategorin 'väldigt dåliga köp'.

3. Ja inte bebisen på bilden, han var tack och lov gratis att göra, men overallen. Eller okej, direkt dåligt köp vet jag inte, men himla onödigt i allafall. För det första så har han överflöd med fina stickade tröjor och med en sån, ett par tjockare byxor med och tossar och ett par vantar klarar han sig finfint i fårfällen och en filt i vagnen även om det skulle vara 15 minus. Overallen växte han dessutom ur inom loppet av typ tre veckor. Så ja, onödigt minst sagt.

4. Kängorna. Fy och för fan för den här dumsnålheten jag lider av. Jag har gått och längtat efter att par Dr Martens nu i en evighet, men så när hösten kom och vi hade köpt hus, hade fått en bebis och pengarna liksom rann iväg så ba: 'Nä, inte ska väl jag lägga så mycket pengar på ett par kängor nu inte. Det går inte för sig.' Och så köpte jag ett par på Din jävla sko istället för en femhunka. Och ja, veckan efter rev jag bort en skinnflisa så nu är dom bara fula. Nästa säsong måste jag köpa ett par nya höst och vinterskor, hade jag köpt ett par docs direkt så hade jag sluppit det. Men nästa år (eller alltså jag tror inte jag väntar så länge) då köper jag mig ett par.

5. Campa pottfan. För ärligt, hur kul är det att punga (hehe) ut 600 spänn på en begagnad vuxenpotta som ska användas i en månad max? Inte vidare värst ska jag säga er. Men det var ju nödvändigt, det var det. Men ändå en utgift jag gärna sluppit.

Och nu ska jag alltså skicka den här vidare till tre andra, men åh, jag hatar att välja bara tre av alla fina också tycker jag att det är lite jobbigt med hela grejen, tänker att den som får utmaningen ba: Men suck! Och känner sig tvingad bara för att.
Men känner Sandra, Märta och Sandra för att anta utmaningen så vore det himla kul att läsa. Och alla er andra också om ni vill.
Själv tyckte jag det var rätt kul att gå igenom vad man köpt under ett år och se om man gjort mest bra eller dåliga köp. 2011 bjöd helt klart på mer av den positiva varan. Jag skulle egentligen vilja lägga till mitt träningskort på bra-köps-listan också, medan jag fick leta efter de dåliga köpen.

Alltid rött, alltid rätt eller?

2012-01-08T22:39:00.004+01:00

Nej, vi har inte haft några massaker i vårt garage, det är bara nån dårpippi (typ undertecknad) som gått bananas med en knallröd lackfärg. Jag skrattade lite nervöst sammanbrottsaktigt sådär när det gick upp för mig hur väldigt röda alla våra köksmöbler plötsligt blev..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Guldlockarna.

2012-01-08T20:35:00.005+01:00

Det här med att jag satt och grät en skvätt medan jag klippte håret på Kajsa tidigare ikväll för första gången, det var väl att gå lite väl långt va?
Jag hoppas att det var en engångsföreteelse, en hej-då-världens-finaste-lockar-kom-snart-igen-grej liksom. Tänker att det skulle uppstå en rätt pinsam situation om jag fortsätter grina varenda gång Kajsa ska till frisören, antar att en viss dotter skulle skämmas rätt mycket för mig då.
Men ändå, lockarna. Fast det var oundvikligt, håret var tvunget att kapas av. Det var liksom dubbelt så långt i nacken som på sidorna och inga lockar i världen är fina i ett hår som är stripigare än stripigast.
Hur det blev behöver vi inte gå in på. Tänk er valfri bror av bröderna hårdrock på en Maidenkonsert så har ni svaret på hur stilla Kajsa (inte) satt med huvudet..

Mm kaka!

2012-01-08T10:56:00.001+01:00

Någon tog visst det här kakbakandet med Play-doh på fullaste allvar.
Kajsa låter sig hälsa att kakan var rätt mycket saltare än mammas brysselkex men goda ändå.

Published with Blogger-droid v2.0.2

En liten kärleksförklaring.

2012-01-07T22:42:00.005+01:00

Jag satt sent en kväll ihop med min vän ute på landet där min kille bodde, dit jag ännu inte hade flyttat. Alla andra hade gått och lagt sig, men vi två satt där i soffan och drack surt vin och rökte alldeles för många Marlboro lights. Jag var 16 år och vi pratade om livet, om alla hans resor han hade gjort och lyssnade på 'En flicka med guld' om och om igen. Jag sa jag älskar det här! och syftade på både låten, livet, och mina vänner.
12 år av kärlek till den där mannen, Thåström alltså, jag älskar´n!

Hej snyggtapet, du är snart mycket välkommen hem till vårat vardagsrum!

2012-01-07T19:40:00.004+01:00

Jag ryser nästan lite av lycka när jag tänker på att det här snyggot snart kommer pryda ena långväggen i vårt vardagsrum. (För det SKA den göra, trots att den är precis svinmycket dyrare än vad jag tänkte att den var.)

Jag har drömt våta drömmar (nåja) om den sedan jag såg den någonstans när vi bodde i lägenheten i stan men det kändes inte alls värt att lägga pengar på dyrtapet i en hyreslägga, men nu så. Ska bara riva tapet, spackla och slipa och sådant astråk först.

Nu hoppas jag att kottarna skulle tänka sig att sova lite, eller lite, en sisådär 13 timmar vore fint. Jag har längtat efter att se Thåström på svt hela veckan (hoppas det visas på svt play eftersom jag vill titta ostört, när ungarna sover), och efter det väntar andra avsnittet av Kronjuvelerna. Mycket bra!

Bild tagen härifrån.

Vimplar, vimplar, vimplar.

2012-01-07T11:59:00.001+01:00

Vimplar, en rackarns bra inredningstrend måste jag säga. Har en i både sovrummet och i Kajsas rum. Nu håller jag även på att fixa en till fönstret i vardagsrummet, för som det är nu (tack vare klåparen som bodde här förut) kan vi inte ha vanliga gardiner. Men det kommer nog bli himla fint det här också när det väl blir klart...

Published with Blogger-droid v2.0.2

Ett samtal med min farmor 85 bast.

2012-01-06T19:19:00.004+01:00

Jag pratade med min farmor tidigare idag..

F: Såg ni matchen inatt? (Syftade på hockey-VM för juniorer, vilket man måste ha koll på om man kommer ifrån en så sportfanatisk familj som jag gör.)
J: Hehe nä, det skulle jag aldrig orka (och inte vilja heller egentligen)
F: MEN då missade ni en spännande match!
J: Jaså, så du spelade in den då och såg den imorse som pappa?
F: Åhå nej, jag satte väckarklockan utifall jag skulle nicka till, men jag löste korsord och tog en liten whiskey så höll jag mig vaken ända tills den började. (Den började 02:00 och slutade vid 05.)
J: ...
F: Ja, fast jag sov ju till 12:10 i förmiddags!
J: .... ?

*Kände mig mycket, mycket gammal*

Om Vidar kunde prata:

2012-01-06T16:47:00.001+01:00

"Men snälla syrran, kan du inte bara vara tyst i åtminstone ett par sekunder, jag försöker faktiskt sova här!"

Published with Blogger-droid v2.0.2

Garaget - när du vill vara dig själv för en stund.

2012-01-05T20:08:00.001+01:00

Trodde aldrig jag skulle säga det här, men garage alltså - vilken grej!
Här får man lyssna på skivor precis hur högt man vill, slipa lite på ett par stolar och låta tankarna skena fritt. Helt ostört, medan M tar hand om nattandet av barn.
Tror eventuellt att jag kommer ställa ner en fåtölj och en liten lampa och göra en liten läshörna här nere också, måste bara dammsuga lite först. Garage är väl till för exakt allt annat än att ha just bilar i eller hur var det nu?

Published with Blogger-droid v2.0.2

Vad man ger och vad man tar..

2012-01-05T09:30:00.005+01:00

Nu har jag kokat ägg, bryggt kaffe, tänt ljus och dukat frukostbordet. Jag har även bytt bajsblöjor på bägge våra avkommor, varav den ena var en sån där härlig bajs-upp-på-ryggenblöja ni vet, allt medan M fick sovmorgon. Eller ja, så mycket sovmorgon det nu går att få med en dotter som inte vill låta honom sova.
Med den här minst sagt goda gärningen har jag så klart en baktanke, nämligen att han inte ska protestera när jag delger honom min plan på att besöka Myrorna för lampletande när hela familjen utflyktar sig in till staden snart.

Jag <3 nötallergiker.

2012-01-04T21:58:00.004+01:00

M: Så där, nu kan jag inte äta fler praliner så resten är dina.
(Jag tror visst han muttrade en del om att det måste vara nötter i varje jävla chokladbit också.)
J: Yes!

Ps 1: Jag vet att jag sa i ett tidigare inlägg att jag bara hade ett par praliner kvar, men det fanns visst ett lager under också. Himla osis.

Ps 2: Väldigt mycket prat om godis här i bloggen nu mera kan man tycka. Ska bättra mig.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Om snoppar och sånt..

2012-01-04T20:47:00.002+01:00

Idag rotade Kajsa rätt på en ask tamponger ur lådan på badrummet som hon låtsades vara kritor och gick loss som värsta Picasson på väggarna här hemma (himla tacksam att det var just tamponger). Om man lägger till allt prat om kiss och bajs senaste tiden samt adderar den här teckningen hon ritade här om dagen, kan man kanske skönja ett visst, eh... könsrelaterat intresse?

Okej att jag inte tror att hon ritade en snopp som sådan, men det var liksom rätt oundvikligt att inte tänka snopp när vi såg teckningen..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Vi tar det här med headern en gång till då..

2012-01-03T20:36:00.002+01:00

Den där fantastiska Sandra har suttit och knåpat ihop en precis superfin header till mig. Kruxet är bara att det blivit sjukt dålig kvalitet på bilderna (och texten), vad beror detta på? Jag är alltså sjukt frustrerad här hemma och tips på eventuella lösningar tages tacksamt emot.

Tänk så enkelt allt är ibland.

2012-01-03T13:58:00.004+01:00

Det här med två barn som sover middag exakt samtidigt, himla fantastiskt bra alltså. Nu har jag hunnit gubbvila på soffan i 30 minuter, tagit ett duschbad, förberett middagen till ikväll, läst bloggar och tänkt tanken att plocka ner alla julgrejer. Också har jag efter att ha varit inne för att boka spinningpass och konstaterat att det är fullt hela veckan bestämt att inte hänga läpp och säcka ihop för det, utan åka och simma ikväll istället.

Mer synkade samsovningar detta år tack, för tänk vad det kan göra under med en jävligt grå januaridag.

Och som alltid när jag skrivit såna här inlägg om hur fantastiskt skönt det är med sovande ungar, känner jag ett sting av dåligt samvete och tänker att ni tror kanske att jag inte uppskattar tiden när de är vakna. Men jag är säkert bara larvig.
Vi kan väl hoppas att alla begriper att jag såklart gör det också, bara att det är himla fint att få lite egentid så här mitt på dan. Right?

En tanke bara...

2012-01-02T17:39:00.004+01:00

Det känns som en bra start att börja det här sunda (yada yada)-livet med att äta upp alla rester från jul/nyår. Dvs bananfudge, nyårsmat, lite chips och ett par praliner från paradisasken. Jag menar, det kan ju aldrig vara bra att ha sånt hemma när man ska hålls att vara nyttig, och att slänga saker, det är ju himla dumt. Visst?

Vad jag har att vänta.

2012-01-02T12:21:00.003+01:00

Jag vet inte ja, men att börja året med januari och sen februari i direkt anslutning känns som en jävligt dålig idé faktiskt. Två riktigt bajsiga och långdragna månader som sällan har något bra att erbjuda. Och så räknar folk med att man ska ta tag i sitt liv just idag också. Bli snyggare, bättre, gladare, inte stressa så mycket, inte gnälla osv osv. När det i själva verkar är just den tiden på året då man (läs jag) vill stänga mig inne och gömma mig för omvärlden.
Vid försök på pepptalk förut kunde jag inte komma på en endaste bra grej med de här två kommande månaderna. Däremot räknar jag kallt med att ha en trasig pelletspanna att lägga sjukt mycket pengar på inom en snar framtid samt ett par kräksjukor på det (vi slapp hela den biten förra året så det dubbla får man väl räkna med, allra minst). Blöta vantar, läckande skor och rinnande näsor. Och för blek och glåmig och för tjock för att känna mig snygg. För lat för att träna.
Ja, det är väl ungefär det jag väntar mig.

Mantra: Jag ska träna, jag mår bättre, känner mig bättre. Jag ska träna, jag mår bättre och känner mig bättre. Att träna är bra, så träna. Samt drick färskpressade juicer som håller diverse bassilusker borta. Amen.

Published with Blogger-droid v2.0.2

2012-01-01

2012-01-01T10:18:00.006+01:00

M ba: Alltså nog för att 2011 var precis svinbra, men älskling, nu skulle vi väl kunna ta det lite lugnt det här året va? Inte flytta så mycket eller föda några barn. Slå oss till ro liksom. Nöja oss med att dränera husgrunden och kanske åka på Roskilde?
Jag ba: Eh, JA!

Kan typ vara den bästa överenskommelsen ever.

Statusen idag lyder annars: Trött men nöjd. Trött främst för att vi gick och la oss alldeles för sent samt att Kajsa lekte propeller mellan oss i sängen.
Nöjd för att det var en så himla fin kväll igår med lyckad flambering, fint sällskap och ännu ett tärningsspel om nyårsklappar. Och jävligt nöjd över att ha diskmaskin. Den måste helt klart komma på delad förstaplats över årets bästa köp. (Eller okejrå, men nästan.)

Hoppas ni har en fin start på året!
Se nu till att äta ordentligt med pizza såhär på pizzans nationaldag och allt också. Mycket viktigt.

Årets sista dag.

2011-12-31T14:16:00.001+01:00

En promenad i glittrande vintersol och ett skumbad med några sidor ut Avig Maria känns helt klart som ett värdigt innehåll på årets sista dag.
Nu ska jag förbereda nyårsmenyn som bland annat består av flamberad oxfile. Och ja, jag är lite skeptisk över det där flamberingsmomentet, höga lågor mot tak och så ni vet. Tänker att jag låter gästerna sköta det medan jag smuttar på ett glas rött.

Ta hand om er och ha ett alldeles fantastiskt slut på året och bra start på nästa osv osv..
All kärlek till er!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Pusselbygge.

2011-12-30T23:35:00.001+01:00

Yes, vi blev med köksbord! Tacka vet jag krediter och sådant tjafs.
Kajsa sprang omkring och skrek av lycka över att hennes pappa byggde pussel och ville så klart också vara med på bygget. Stört omöjligt att få henne i säng i tid när vi sysslade med hennes favorithobby.

Och det här med 'i tid' förresten, hon har inte kommit i säng 'i tid' på en vecka nu. Inte heller har hon fått mat på våra annars rätt spikade lunch/middagstider, men rutiner är väl till för att brytas har jag hört. Men måndag. På måndag gör vi den där livsomställningen igen, för fyrtioelfte gången eller så..

Published with Blogger-droid v2.0.2

Statusuppdatering på fejjan:

2011-12-30T20:13:00.002+01:00

Ni vet känslan när man står på Ikea en halvtimme innan de stänger och ska köpa ett köksbord och man inser att man har kortet hemma? Inte säger ni? Okej, inte jag heller men Martin gör..

Och jag undrar fortfarande. Han ringde med oroväckande lugn och frågade om jag kunde leta reda på en kod till ett kreditkort som han hade liggandes i plånboken, lagom tills jag gett honom den dog hans batteri.
Spänningen är alltså olidlig - köksbord eller inte köksbord? Samt vilket humör är M på när han kommer hem?

Snälla snälla gode gud i himlen, gör så vi blir med köksbord så vi kan låta nyårsgästerna sitta fint imorgon. Och så att kvällen ikväll blir lugn och harmonisk och allt sånt där.
Amen.

OBS: Är inte troende!

Och där visade sig impulsiviteten igen.

2011-12-30T18:42:00.005+01:00

Jag har länge velat ha en sån där förvaringshängare i köket med tre korgar i. Här om dan på stan hittade jag en och jag såg direkt framför mig var den skulle hänga, kruxet var bara att det var precis framför köksskåpet där vi har alla glas. Inte så bra att hänga upp en jäkla förvaringskorg där alltså. Men vad fan, tänkte jag. Nu äger vi ju ändå stället vi bor i, och kan ju göra lite hur vi vill.
Så. Jag häktade av skåpsluckan och kletade på lite färg i skåpet och sorterade bort de allra fulaste glasen samt lovade M att jag skulle kleta på vit färg och häkta på luckan igen om det skulle bli förjävligt.
Men tänk, det blev det ju inte, utan det blev precis så snyggt jag tänkte att det skulle bli.
Vissa kanske tycker det ser skitkonstigt ut när köket plötsligt saknar ett gäng skåpsluckor, men äsch. Jag gillar när saker och ting inte är som det borde, blir lite charmigare så.

2011 i bilder.

2011-12-29T21:00:00.002+01:00

Året inleddes med sjukt mycket snö och ett plus som visade att jag var gravid.

Vi var himla nöjda med tillvaron..

.. åkte mycket pulka och busade i snön.

Samt gick promenader runt Åbackarna och matade änderna.

Jag tyckte hemskt synd om mig själv som varje morgon gick till jobbet med brutalt illamående. Här omkring åkte vi också till Stockholm och kollade på Band of Horses, helt klart en av årets topp-5!

Snön smälte bort och vi kunde börja ana vår i luften. Vi åkte ut till våra kompisar på landet som har kossor som närmsta grannar.

Sen blev det vår på riktigt. Jag och Martin tog en båttur ute hos M:s föräldrar och jag var blek och sådär 'tjock utan att gravidmagen syns' - ni vet..

I slutet av april, precis innan det var dags att vända blad i kalendern åkte jag och M till Berlin och förlovade oss. Vi gick och gick och gick och njöt av fint väder, sovmorgnar, bebis i magen, hotell och lyxiga frukostar.

Vi skrattade varje dag åt den här busungen. Vi gladdes åt hennes framsteg, hennes miner, mysiga kramar och hennes blöta pussar.

När sommaren tog vid hängde vi i Folkparken..

.. och åkte hem till en kompis och grillade. En fantastisk oas mitt i Norrköping.

Min kompis blev med mopsvalp. Dexter, den gölligaste hunden världen har skådat. Typ.

Vi fick nycklarna till vårat alldeles, alldeles egna hus.

Jag var jättegravid och rätt frustrerad över att inte kunna göra allt jag ville pyssla med i trädgården.

Vi hängde i Stockholm över en helg och gick på Skansen bland annat.

Och sen kom en av sommarens bästa dagar då min kompis Kalle gifte sig.

En torsdagkväll i mitten av september var det då dags att åka upp till förlossningen. Jag sa hej till min bästa vän lustgasen.

Och så tidigt på fredagsmorgonen föddes han, vår lille son Vidar.

Martin var hemma en hel månad och efter de första två veckorna i bebisbubblan hängde vi en hel del i skogen.

Sen fann jag mig själv i rollen som tvåbarnsmorsa och insåg att livet aldrig mer blir som förr igen och tyckte att det var himla bra.

Sen kom november och vi firade att vår stora lilla tös blev 2 år.

Också kom julafton och den firade vi med en väldigt proper liten bebis.

Ja alltså 2011, vilket år! På min årssummering 2009 skrev jag att ett år, varken förr eller senare skulle bli så händelserikt som just 2009, men oj så lite jag visste då.
Trots att det här året innehållt mycket tårar av hopplöshet efter sömnlösa nätter och frustration över 2-årstrots och ständigt tjat så har jag älskat det här året från början till slut. Jag har känt mig trygg både i rollen som mamma och i mitt förhållande.
Tvåbarnsmorsa, fästmö och husägare - 2012: Du har helt klart en del att leva upp till men vi ska nog komma bra överens du och jag ska du se.

Mästerkockens nya kläder.

2011-12-29T12:55:00.007+01:00

Idag, när Dagmar gör så huset skakar roar vi oss med att leka med Kajsas julklappar. Bygga med lera till exempel. Och så lagar Kajsa mat till oss och låter oss välja fritt från hennes egenkomponerade meny som mest består av Pannkakskiss, Bajskorv, kräk och såna saker. Huvudingredienserna är verkligen ena riktiga delikatesser och jag tror bestämt det kommer bli en mästerkock av den ungen en dag!

Om att välja det rätta?

2011-12-28T13:59:00.001+01:00

Den här tröttheten alltså. Hade jag inte vetat bättre hade det nog legat nära till hands att tro att jag var gravid igen. Annars kan man ju tänka att jag bara måste ta upp den där träningen, men äsch, jag gör väl som resten av befolkningen och väntar med att gå till gymet ihop med alla nyårslöften istället.
*Tar ännu en pralin och känner mig rätt nöjd över beslutet.*

Published with Blogger-droid v2.0.2

Nej, det går inget bra det här..

2011-12-27T17:51:00.003+01:00

Himla tröttsamt det här alltså. Nu har jag suttit med det här cirka hela dan för ungarna har haft den goda smaken att sova större delen av den. Väldigt trötta tydligen efter sjukt mycket farande och busande med diverse kusiner.
Men bloggen. Får ingen ordning på´t, sjukt tjurig är jag.
Bilder har jag ju lyckats få in, men sen då? Jag vill ju liksom att de sträcker sig över hela bloggen utan att bilderna blir oproportionerliga? Går inte tydligen, om man inte kan ändra själva mallen då, vilket jag ju inte kan. Och texten då 'Stora tankar om små ting' som jag ju också vill ha med, den går bara att få över bilderna så de blir som en bakgrund, men då syns dem ju inte? Och ehm.. ja. Jag kanske inte borde ha en blogg. Kanske inte borde äga en dator alls faktiskt när jag tänker efter..

Med andra ord: Sandra, jag tar sjuHukt gärna emot din hjälp när du har tid och lust! Skulle dö lite av tacksamhet.
Till er andra: Tack snälla för era tips, tyvärr räckte de inte hela vägen för den här totalt tröge bloggerskan.

Men jag kan ju inte!

2011-12-26T23:59:00.005+01:00

Jag har varit himla trött på min bloggdesign ett tag, så jag tyckte det var dags för en liten make over. Dessutom har jag fått till mig att en del får (fick) ont i huvudet av att läsa den gula texten mot den svarta bakgrunden, och så kan vi ju inte ha det.
Men alltså ibland ligger inte alla bestick där de ska och alla hästar är liksom inte alltid i hagen och allt sånt där, för hjälp vad jag fattar noll! Jag vill till exempel ha några bilder på headern men hur, HUR fixar jag det? Jag blir på riktigt lite galen här, dessutom är jag vansinnigt trött och M har gått och lagt sig och frågar när jag ska göra honom sällskap så nu struntar jag i det här.
Godnatt!

Ps. Tips (hjälp) tages tacksamt emot!

Han den där jag bor ihop med, himla charmig kille..

2011-12-26T21:57:00.002+01:00

Jomen om julklappen då.
Vi hade en liten julklappsöppning vid frukosten på julaftonsmorgonen och jag fick en liten klapp som onekligen såg ut att innehålla en smyckesask. Jag blev sådär pirrig ni vet, och tänkte att 'minsann är det kanske ett sånt där namnarmband jag tjatat om?' Och öppnade det kanske paketet lite för ivrigt än vad som är okej för en 28-åring, men tji fick jag.
Det visade sig innehålla...
...

Tada:

En bacontvål.

Kul julklapp liksom, en tvål som ger en (mig) kväljningar för att den luktade eh, ja just det - bacon.
Efter mycket fnissande från min (33-åriga) killes sida gick han tillslut efter ännu en julklapp som visade sig innehålla världens bästa namnhalsband som för all del inte var ett armband, men det går ju att ordna. Som M sa "jag hörde ju att du sa armband, men jag tänkte att du sa fel och menade halsband."
Eh, jo men just det. Vi kör tydligen med tvärtomspråket här hemma, även oss vuxna emellan.

Mer jul ge mig..

2011-12-26T10:50:00.005+01:00

Väl hemma igen efter två julfiranden slöt sig lugnet och vi är väl ärligt talat rätt mätta på jul nu med fina julklappar, hetsigt tärningsspel om klappar, julmat i överflöd och knäckätande så tänderna värker. Men än har vi ett julkalas kvar, sen ska vi ägna en vecka åt att göra just ingenting.

God fortsättning på er!

(Tjuvstart) Lucka 24, berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

2011-12-23T22:07:00.003+01:00

Jag fuskar lite och tjuvöppnar en lucka, risken finns att jag varken hinner eller vill öppna datorn imorgon.

1. Vidar fick godkänt (eller förlåt, MVG) på sitt hörseltest så nu slipper vi oroa oss över att han har någon hörselnedsättning.

2. Jag hade en fantastisk fin kväll med bästa tjejerna förra veckan som resulterade i hemgång 03:30. Det händer så sällan att det helt klart måste komma med på listan, för tre år sedan var det vardag.

3. Att vi åtminstone fick tre dagar med snö, pulkåkning och snögubbsbygge. (Väl medveten om att den här punkten också skulle stå med på en dålig-lista, att vi bara fick tre dagar med snö, men nu är det jul och jag jobbar därför en del i den positiva andan.

4. Att M har drygt en veckas semester. (Okej den startade i torsdags, men varar under hela december så den får plats in hit.)

5. Ungarna, det händer ständigt gulliga saker från dem bägge två. Som härom veckan när K ville leka med sin lillebror och tjatade på honom att han skulle komma, tills hon kom på att visst nej, han kan ju inte gå! Varpå hon gick fram och skulle lyfta upp honom, kapitulerade och lade sig ner brevid honom och klappade honom över huvudet istället. Mycket gulligt.

Ja jisses, jag har precis tagit mig igenom en hel utmaning utan att ha svikit en enda gång, det är rekord. Och roligt har det varit också, lyft fram fina människor och skrivit om sånt jag inte annars skulle göra.
Men det ska erkännas att jag skrivit nästan alla inlägg innan, på kvällar och sånt när jag både haft tid och lust. Annars hade det nog inte hållt, jag kan inte skriva på kommando liksom.

Men hörrni, nu ska jag fira 3 julaftnar på 3 dagar så jag tar lite julledigt så får vi väl se när jag är tillbaka. (Misstänker att det inte dröjer allt för länge dock.)

Ha en alldeles fantastisk jul fina ni!

Lucka 23, berätta om ditt bästa julminne.

2011-12-23T19:56:00.000+01:00

Jag kan inte säga på rak arm den bästa julen. De flesta jular ser nämligen likadana ut, eller har åtminstone gjort innan mormor och morfar gick bort.
Jag väljer att skriva om den mest minnesvärda bara därför, och då menar jag minnesvärd i positiv bemärkelse eftersom det nu finns ännu en jul, julen 08 som definitivt klassas som minnesvärd fast kanske inte i så positiv anda.
Men nu pratar vi om julen 02 istället.
Julen 02 hade nämligen jag och min dåvarande snubbe precis landat i Sydney och firade jul ihop med saknade vänner på Bondi Beach där vi drack glögg och hade en himla fin resa framför oss. Väldigt fin julafton vill jag mena. Av det jag minns, för det blev visst en rätt blöt jul...

Det här om att städa.

2011-12-23T13:47:00.003+01:00

För några år sedan tyckte jag att en städad lägenhet innebar dammsugade och skurade golv, dammade möbler och var sak på sin plats. Jag tyckte för all del inte om att städa, men att ha rent och snyggt - det gillade jag.
Var sak på en plats.
Vilken ljuv tid det var inser jag nu, när man kunde luta sig tillbaka i soffan och inte ha några prylar framdragna över allt. Nu, sedan ungarna kommit finns det liksom inget som heter så längre. Jag tänker att jag måste lära mig att luta mig tillbaka och slappna av även när det ligger prylar näst intill överallt, tänka att det är åtminstone rent på grunden liksom. Lära mig att se charmen i oredan, tänka att det ändå tyder på att det finns ungar i huset som leker, busar och mår bra.
Jag måste nog öva upp det lite och ha som mantra för jag inser att var sak aldrig mer kommer vara på just sin plats på låt oss säga, i allafall de kommande 15 åren.

MEN DET ÄR I ALLA FALL STÄDAT PÅ GRUNDEN. DET BOR BARN HÄR SOM LEKER, BUSAR OCH MÅR BRA.

Andas.
Andas.
Andas.

Lucka 22, berätta om något som du är beroende av.

2011-12-22T07:40:00.001+01:00

Kort och gott: Sömn. Det är först de senaste två åren jag förstår vidden av en god natts sömn. Funkar inte utan den, blir ett monster och ibland blir jag rädd över de mörka tankar jag kan tänka när jag inte fått sova på en vecka och ändå måste ta hand om två ungar och få vardagen att rulla på som vanligt. Syftar främst på när K var sjuk, för tack och lov får jag nog sova oförskämt mycket och bra för att vara småbarnsmorsa.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Lucka 21, berätta om någon du älskar.

2011-12-21T20:56:00.002+01:00

Alltså jag vet inte ja, Jag älskar ju mina ungar och M. Såklart. Och så älskar jag mina vänner, min mamma och pappa och mina bröder.
Men det finns bara en jag typ får frossbrytningar av när jag tänker att han skulle lämna mig (bortsett från ungarna alltså), han som är far till mina barn. På senare tid har jag liksom funderat lite på det där, utan att våga tänka tanken fullt ut, att vi någon gång kanske inte är vi längre. Idag känns det overkligt, men ingen kan någonsin veta. Det vet jag säkert nu, efter en skiljsmässa i vår närhet, en otippad sådan. Varannan vecka. Kan inte tänka tanken, och jag tänker inte göra det heller eftersom det är så väldigt overkligt. Det kommer aldrig hända. För det måste man ju ändå tänka, annars skulle man väl inte ha något att bygga vidare på, eller hur? Om man hela tiden skulle ha det gnagandes i bakhuvudet om vad som kan hända, vara rädd för kärleken.

Men att berätta om Martin, vet inte riktigt om jag kan göra honom rättvisa i ett blogginlägg. För mig är han underbar och vi passar varandra så väldigt bra, medan jag är ivrig och vill göra saker med detsamma vill han gärna tänka, klura och planera. Och tur är väl det tänker jag, annars hade det här hemma funnits massa halvdana projekt som jag fått för mig att dra igång mitt i natten. Samtidigt som det nog är rätt bra att han har mig också, annars hade saker aldrig blivit gjorda. Han kan också vara förbaskat tjurskallig mellan varven, och när han sätter den sidan till är han inte alls särskilt rolig att ha att göra med.
Men det bästa av allt, det är nog att han är en fantastisk pappa. Jag ser hans kärlek till ungarna varje gång han kommer hem från jobbet och Kajsa slänger sig i armarna på honom och skriker 'PAPPA, hej pappa!'

M med Kajsa 2009.

M med Vidar 2011.

Vad vi gjorde?

2011-12-21T16:22:00.003+01:00

Lillens hörsel har inte blivit riktigt godkänd på de tre hörselprov han gjort här i stan, därför fick vi en remiss till Linkan där deras test är rätt mycket bättre och inte alls lika känsliga mot förkylningar och vatten i öronen och så.
På kallelsen vi fick stod det att det kan ta allt mellan 15 minuter och 3 timmar. 'Vojne vojne', tänkte jag och målade genast fan på väggen och räknade med 3 timmar. Men. (ett stort jävla MEN) Kotten skötte sig exemplariskt och sov sig igenom hela testet med elektroder på hela huvvet (nåja fem stycken i allafall) och klarade dessutom testet med ett MVG som sköterskan sa. (Han fick till och med ett diplom. Fatta, ett diplom vid 3 månaders ålder liksom!)
Och 15 minuter, pyttsan! Har man en svinbra unge så fixar man det på 10. (Antar att det var därför han fick det där diplomet, eftersom han förlängde deras lunch.)
Det här firade vi givetvis med en tur på Ikea, en lunch i lugn och ro och avklaring av samtliga julklappar. Hurra!

Published with Blogger-droid v2.0.2

Chliffhangern med ett slut som nog gör många besvikna.

2011-12-21T12:28:00.003+01:00

Alltså nej, det är inte så att jag har ett 10-årigt barn som jag hållt hemlig, jag hälsade på en kompis som fått barn där på BB i Linköping för en tio år sen.
Men det var väl inte riktigt det som var spännande i den här historien, utan vad sjutton M hade att göra på en avdelning där man, citat: 'förminskar bröst och sånt.' Men tyvärr, jag måste göra er besvikna, han har varken gjort ett könsbyte eller haft enorma man boobs som han opererat bort.
Sorry..
Han skjutsade bara en tjejkompis dit som skulle överlägga med en läkare hur vida hon skulle göra en bröstförminskning eller ej. Och M han väntade där i väntrummet, värre än så var det inte. Tack och lov får jag väl ändå säga.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Det här om att vara öppna mot varandra.

2011-12-20T20:31:00.002+01:00

Vi ska till universitetssjukhuset i Linköping imorgon och det råder viss förvirring kring vart vi ska.
Jag ba: Alltså jag har bara varit på Linkans sjukhus en gång för typ tio år sen, och då var jag bara på BB.
M: Jag var också där en gång för cirka tio år sen, men jag var på avdelningen där de förminskar bröst och sånt.

Jag vet inte, men det känns som att vi inte har varit helt ärliga mot varandra här?

Lucka 20, berätta om vad du önskar dig i julklapp.

2011-12-20T12:47:00.003+01:00

Jag önskar verkligen att jag kunde vara så där ödmjuk och säga att jag har redan allt man kan önska sig, och det har jag väl på sätt och vis med två fina ungar och en sambo som jag älskar. Men bortsett från de självklara önskningarna om att vi ska få vara friska osv så är det faktiskt en hel drös materiella ting jag önskar mig. Så när jag nu får tillfället i akt så kommer här en hejdundrande önskelista:

* En stereo
* Ett köksbord
* En ny soffa
* En ny dator
* Ett par Dr Martens 10 hål stl 6,5
* En sån där världskarta att ha på väggen
* X antal kokböcker
* En himla massa "vanliga" böcker
* Ett namnarmband
* En ny garderob
* En Roskildebiljett
* En servis
* Vinylerskivor

Det var väl allt. Snälla tomten, om du läser det här så ska du veta följande: Jag har varit hemskt snäll i år ska du veta. Senast i förrgår gav jag bort en parkeringsbiljett som hade två timmar kvar till en äldre herre exempelvis. Och så har jag varit förbannat duktig också som har tryckt ut en 5-kilosklump till son genom mitt arma underliv och bajsat på en jävla campa potti höggravid under en badrumsrenovering och trots försenade hantverkare struntat i att skälla på dem med mitt hormonella svindåliga humör. Såna saker. Ha gärna det i åtanke när du väljer ut vem du ska ge julklappar. Dessutom har jag hört att vi mer eller mindre är grannar, det måste väl ändå vara av betydelse?

En sån där bildkavalkad.

2011-12-19T20:23:00.022+01:00

Kajsa fyllde 2 år.

Hon fick stora paket..

som hon gärna kröp in i.

My sweet cherry pie.

Busonge!

Jag råkade knappa hem ett par ett par något för dyra byxor från Moonkids till Kotten.

Köket fick juleskrud.

Att vänta på att mamma ska plocka färdigt i diskmaskinen går ju inte. Moffmoff så hade ungen satt i sig halva clementinen med skal och allt.

Kajsas nya hobby: diska.

Promenad i skymningen.

Konsten att ta det lugnt.

Jag bjöd hem vänner på gofika.

De här färskpressade juicerna alltså, en klar hit. Här efter en juice med rödbetor(!), apelsiner och ingefära bland annat.

Jag gjorde en svingod middagssallad efter det här receptet.

Finaste.

Julmys en måndagkväll med tomtegröt och skinkmacka. Nomnom.

Lucka 19, berätta om en vän som bor långt bort.

2011-12-19T12:00:00.005+01:00

Empan. Fina, fina Empis.
Jag hade länge vetat vem hon var i och med att hon var god vän med H, hade alltid tänkt att åh henne vill jag bli kompis med! Hon verkade så fantastisk ni vet, på alla sätt och vis.
Också när det tog slut mellan mig och min kille och jag började hänga i stan mer och mer så kom de där festerna tätare och tätare och tillslut växte den där vänskapen sig rätt stark.
Jag vet inte riktigt hur jag bäst ska beskriva henne, yrväder kanske? Känd för att dyka in i saker som faller henne in, övertygad om att det är det rätta och satsar alltid 100%.
Hon jobbade som tatuerare en tid, något som hon drömt om och alla var vi övertygade om att hon hittat rätt.
Men så plötsligt som över en dag, packade hon väskan och åkte till Swansea i Wales och började plugga till aminatör. Vi var väl ärligt talat en del som ba; men vad gör hon? Men åh, tänk om hon ångrar sig nu igen osv osv. Men alltså, vi kan väl slå fast att det antagligen var det bästa beslut hon någonsin fattat. Där träffade hon en krullhårig snubbe som utstrålar enorm snällhet och varje gång de tittar på varandra så ser man så mycket kärlek i deras ögon.
Dessutom är jag alldeles säker på att hon kommer bli något stort en dag.
Titta själva vetja!

Emp, kom hem snart va?

Det är inte så att vi tävlar och så här hemma..

2011-12-18T10:23:00.004+01:00

men jag kan rätt nöjt konstatera att det tar typ dubbelt så lång tid för M att ta på en unge (den stora) ytterkläderna än vad det tar för mig att klä på bägge.

Eh ja, mycket viktigt vetande alltså.

För att göra M lite rättvisa efter denna förlust (nej just det, det var ju ingen tävling..) bör jag också berätta att jag misstänker att han varit inne och läst mitt inlägg om den perfekta dagen. Imorse kom jag nämligen upp till ett kaffedoftande kök med adventsljusen tända och ett glas färspressat med apelsin & ingefära. Mycket (MYCKET!) uppskattat efter att den här morsan tydligen hamnade på lokal efter det sk. julpysslet igår och inte kom hem förren 03:30(!) inatt.

Lucka 18, berätta om en plats du vill besöka innan du dör.

2011-12-18T10:04:00.002+01:00

Machu Picchu via Inkaleden, Peru.

Bild hämtad här.

Lucka 17, berätta om hur en perfekt dag ser ut för dig.

2011-12-17T12:05:00.002+01:00

Det är fredag, vi är lediga både jag och M och har alltså förlängt helgen med en dag och bara vetskapen om att vi har en långhelg framför oss är värd guld.
Ungarna har den goda smaken att vakna framåt 09-hugget då det blir lite morgonmys i sängen där vi hänger ett tag hela familjen innan M tar med ungarna upp och fixar frukost. Jag ligger kvar en stund i sängen och läser ett par kapitel för att sedan komma ut i ett kaffedoftande kök med frukosten uppdukad på bordet. (Ett kök som för övrigt är välstädat sedan gårdagen.)
Vi äter i lugn och ro och pratar om vad vi har för planer i helgen. När frukosten är uppäten springer K iväg och leker för sig själv en stund medan M och jag dricker kaffe och läser tidningen med Vidar som ligger och sprattlar brevid i kökssoffan.
Sen sker hela morgonproceduren med tandborstning, påklädnad och allt fix helt smärtfritt och utan protester. Efter det hittar vi på något; antingen åker vi iväg på utflykt, eller hem till några vänner på fika. Eller så stannar vi bara hemma och pysslar lite i trädgården för att sedan gå in igen och fixar middag.
Vad som helst egentligen, det är just den där stunden på morgon som gör själva grunden för en perfekt dag. Kanske åker jag och M in till stan och käkar på kvällen och avslutar med en bio medan ungarna är hos sin morfar/mormor. Eller så äter vi en god middag hela familjen I LUGN OCH RO. Utan att behöva springa upp och ner och utan att behöva tjata och truga för att K ska smaka lite på maten och avslutar med en bra film i soffan, en film som vi får se ostört och utan att somna ifrån.

Ja alltså mer än så begär jag inte, en dag där allt liksom flyter på bra - då är det en bra dag. Jag tror bestämt att kraven på en perfekt dag har kommit att minska rätt drastiskt sedan jag fick barn. Och ändå bör tilläggas, sker såna här dar med inte särskillt höga krav tämligen sällan, för att inte säga aldrig. Men när man ändå skulle skriva om den perfekta dagen så passade jag på att drömma mig bort lite. (Ligga kvar i sängen och läsa en bok utan att känna att jag måste passa på att sova igen fråntagen sömn, medan M gör frukost liksom, hallå?)

Lucka 16, berätta om hur du var när du var liten.

2011-12-16T21:39:00.002+01:00

Att själv säga hur jag var som liten är ju rätt svårt. Men med tanke på att varenda en som träffar Kajsa och som känt mig som liten, skrattar och säger haha hohojaja, jag vet allt vem hon fått det där humöret ifrån! Så borde det ligga nära till hands att säga att jag var en liten rulta med spikrakt hår, med en lugg som ofta var sned och ojämn och som hade ett jäkla humör med en envishet värre än en åsna.
Jamen på pricken som Kajsa alltså, minus lockarna. Och söt som socker då givetvis, och bortom det där temperamentet så var jag nog rätt glad och väldigt snäll och tyckte om att plocka (läs; äta) smultron.

När jag blev lite större hade jag några men nära kompisar som jag lekte med jämt, kruxet var väl att jag hade väldigt svårt med det där att leka flera än två, speciellt den där tresamheten, den funkade aldrig. Jag tror det var rivaliteten. Jag minns att jag bråkade väldigt mycket med mina kompisar och vi kunde vara hemskt elaka mot varandra. Speciellt vet jag en tjej som alla ville vara kompis med, hon kunde liksom välja och vraka lite hur hon ville vilket hon så klart utnyttjade. Ofta slutade det med att hon pendlade mellan att ha mig och en tjej till som bästis, och det kunde bli rätt jävla livat i den där luckan ibland. Dock ska tilläggas att det bara var sins emellan vi bråkade och var elaka - aldrig mot någon annan.

Och ja, senare än så känns det som jag skrivit en del om redan. Tryggt och fint med nära och välbevarade vänner. (Hej kliché!)

Stora lilla bebisen.

2011-12-16T13:43:00.003+01:00

3 månader idag. Igår vägde han in sig på 7600g på bvc och mättes till 65cm. Han har den senaste månaden blivit en väldigt lugn bebis som är nöjd mest hela tiden faktiskt. Ler ofta och skrattar högt när vi petar honom på näsan och säger tuut tuut och pruttar honom på magen. Att höra hans skratt är bland det bästa jag vet och så börjar en smilgrop att skymta på hans vänstra kind - precis samma sida som min och Kajsas sitter på.
I ett par dagar har jag varit säker på att han ska rulla runt från rygg till mage, men det är som att han kommer på när han nästan är runt att nej tusan, vad gör jag nu? Att ligga på mage är ju det värsta jag vet, bäst att rulla tillbaka medan jag kan. Men det är nog bara en tidsfråga innan han tar det där första varvet. Också tycker han hemskt mycket om att prata med sina små händer, ja när han inte håller på att äta opp dom då förstås...

Lycka genom fönstret.

2011-12-16T09:21:00.002+01:00

MAMMA SSCNÖÖ!
Aldrig har jag väl blivit så glad över lite snö, men att se sin 2-åring bli helt lyrisk över allt det vita som faller från himlen är som bomull för hjärtat.

Lucka 15, berätta om en av dina favoritböcker.

2011-12-15T19:46:00.009+01:00

När jag läste de bägge böckerna var jag fortfarande ovetandes om att det som sas vara en självbiografi i själva verket till stora delar var påhittat. Givetvis blev jag besviken, men det ändrar egentligen inte alls storyn och karaktärerna, det är nämligen dem jag faller så mycket för.
Aldrig förr, vare sig förr eller senare har en historia om missbruk berört mig så mycket.
I första boken, Tusen små bitar, får vi följa James i kampen mot sitt missbruk inifrån fängelset.
I Min vän Leonard, uppföljaren till Tusen små bitar, följer vi hans liv när han kommit ut därifrån där varje dag är en kamp mot sitt beroende. Hjälpen kommer från Leonard, en vän från fängelset som lever sitt liv i lyx och som om varje dag vore den sista.

Både jag och Martin älskar de här böckerna, så pass mycket faktiskt att vi beslöt att döpa vår son till just Leonard i andranamn. (Okej, M:s farfar hette från början Leonard, men det var först efter vårt beslut M faktiskt kom på det, då hans farfar i tidig ålder hellre ville bli kallad Lennart (hallå, liksom?))

Om en dag.

2011-12-15T16:06:00.008+01:00

Varje dag är en kamp mot klockan. Eller en jakt på fler timmar på dygnet.
Jag förstår inte riktigt hur man kan vara föräldraledig, inte ha just någonting alls att passa men ändå inte få någonting gjort.

Så här; Ungarna sover sött om nätterna och vaknar mellan 07-09 på morgnarna. Då brukar K ta med sig en bok som vi läser i sängen och så har vi det bara himla mysigt en stund innan det är dags för frukost.
Efter frukosten (som i många fall kan hålla på i närmre 40 minuter, och då beror det inte på att vi sitter med tända ljus, mumsar på varsin smörgås medan jag sörplar lite på morgonkaffet och läser morgontidningen i lugn och ro. Nej. Snarare beror det på att den lilla fröken med det väldiga humöret ska bångstyra sig till tusen; det är yoghurten som inte passar, kanske har jag hällt i för mycket müsli, eller för lite müsli. Kanske att hon svept i sig den färskpressade juicen och vill ha mera, eller vad tusan som helst egentligen. Hennes socka kanske har vridit sig ett halvt varv så sömmen är under tårna. Det kan faktiskt röra sig om precis vad som helst för att det där fantastiska humöret ska sätta igång.)
I alla fall, frukosten har kort och gott en tendens att dra ut på tiden.
Och efter den ska disken plockas in i maskin, bordet ska saneras, barn ska kläs på och jag ska försöka mig på en dusch.
När de här momenten (små för de flesta men jävligt stora för mig), är avklarade så tänker jag att NU, nu drar vi på oss ytterkläderna och tar en promenad. Men så tittar jag på klockan och inser att klockan visst skenat iväg och att Kotten borde vara hungrig om en halvtimme ungefär, och en halvtimme (nåja en kvart åtminstone) är typ vad det tar för att baxa på barnen deras ytterkläder och få ner dem i vagnen. Så nähe.
Här kan det hända att jag svär och muttrar en smula också (tyst då givetvis, så inte barnen hör. Herregud, självklart! Ehm.) över att allt ska ta sån himla tid varje jävla gång.
Ja. Så får kotten mat och när han har fått mat så ser jag att K börjar gnugga sig i ögonen och jaha ja, jomen det är väl bara att lägga henne att vila förmiddag då. *Minns den ljuva tiden då hon fortfarande sov bra i vagnen.*
Under tiden som hon vilar passar jag på att läsa lite bloggar och fixa lunchen och tänker att SEN, sen är det vi som går ut. Pronto.
Efter lunchen vid 12:30-13, där nångång så ska disken plockas in och bord ska saneras och så kommer jag plötsligt på att helvete, jag måste ju ringa till den där förbannade icabanken och säga upp min försäkring som jag ju blev pålurad (?) för några veckor sen. Och så väntar 20 minuters kö i telefonen och så kan det hända att jag muttrar och svär (tyst då givetvis, så inte barnen hör. Herregud, självklart! Ehm.) och inser att telefonfan har lagt på sig själv nån gång under köandets gång. Börjar om igen. Efter 10 minuter kommer jag fram och får veta att jag ringt fel nummer och att de inte kan koppla mig rätt. Helvetes jävla skit, kan det hända att man skriker rätt ut utan att ha en tanke på att det finns barn i närheten som tar efter precis allting man säger och gör.
Bygger lite med lego med K och lyssnar på Musikhjälpen. Dansar till Elecric.
Sen då så börjar lilleman att skrika, och jag konstaterar att jaha, matklockan har ringt igen. Och medan jag sitter där och matar lillen så inser jag KAFFE, herregud, jag måste ha kaffe!
Efter att ha bryggt mitt kaffe och jag sitter i köket och tittar ut genom köksfönstret så ser jag liksom hur mörkret börjar lägga sig över skogen. Klockan är 15:30 och all lust att gå ut på promenad är som bortblåst.
Så har ännu en dag gått i en småbarnsförälders liv utan att man sett dagsljuset.
Och klockan är som sagt inte ens kväll.

Lucka 14, berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig.

2011-12-14T19:53:00.003+01:00

Det får bli den här. En vattenbild från Phu Quoc 2009. Mest bara för jag längtat så mycket till värmen på senaste.

Martin och jag var iväg i Asien och hamnde på Phu Quoc i Vietnam, där vi bodde i en bungalow på stranden. På dagarna var vi iväg och snorklade och om kvällarna satt vi vid vattenbrynet och drack Kaptain Morgan och cola. Det var värme, frihet och livet lekte. 2 veckor efter den här bilden skulle jag kissa på en sticka och få se det där plusset som bekräftade det jag inte begripit under hela resan - jag var gravid!

Förresten!

2011-12-14T19:36:00.001+01:00

Kolla här då!
JAG VANN! Hurra vad fint!

Men gå ut med dig nu då!

2011-12-14T13:23:00.002+01:00

Det där med att livsmedel som passerat sitt bäst-föredatum skulle gå ut av sig själva dementerar jag här med å det grövsta. Jag har nämligen väntat på att detta under ska ske sedan låt oss säga; i mitten av oktober men ännu har inget hänt. Tyvärr måste jag väl säga, för jag har verkligen ingen lust att öppna yoghurtförpackningen och hälla ut innehållet.
Tror det får blir klunsning ikväll för nu ger jag liksom upp den där självutgående skrönan.

Detta är alltså en av några negativa saker med att ha två kylskåp, varav det ena i matkällaren som aldrig används.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Lucka 13, berätta om din favoritpryl i ditt hem.

2011-12-13T21:44:00.001+01:00

Jag har cirka tusen favoritsaker här hemma så egentligen är det rätt omöjligt att bara säga en. Men det får bli den här då, en tygtavla från Indien som egentligen inte alls passar in i inredningen i övrigt, mest för att jag gillar minnet kring hur jag fick den;
Jag hade precis träffat mitt ex, vi hade varit tillsammans kanske två månader och hans bästa vän skulle åka till Indien och vara borta på obestämd tid, men mest troligt ett år. Jag var så himla ledsen över att han skulle åka, för på väldigt kort tid hade han kommit att bli så himla viktig för mig. Jag minns att jag sa till honom att jag var orolig över att vi inte skulle ses något mer, att det kanske skulle ta slut mellan mig och min kille innan han kom hem.
Jag var så ung och tänkte inte ens tanken på att vi kunde fortsätta vara vänner även utan min kille. Det var ju liksom hans kompis.
Men så gick tiden och när nästan ett år hade gått så kom han hem och jag var fortfarande tillsammans med den där killen (vilket jag ju skulle vara ytterligare 5 år) och så fick jag den där tavlan. För som han sa; jag visste ju att vi skulle ses igen.

Jag tyckte verkligen att tavlan var den snyggaste jag sett, riktigt så snygg tycker jag kanske inte att den är idag men jag kommer nog aldrig riktigt att kunna skiljas ifrån den.

Och ja, vi är nära vänner än idag. Hans dotter föddes på samma datum som Kajsa var beräknad till och de där två små söttösarna leker glatt med varandra så fort tillfälle ges.
Så fint så jag dör en smula faktiskt.

(Och herregud, jag märker verkligen att jag har brutalsvårt för att göra den här kalender kort och koncis, men äsch.)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Glad lucia, eller nåt.

2011-12-13T14:15:00.005+01:00

11-12-13 14:15

Så fantastiskt mycket har jag att göra idag som ni förstår. Nu ska jag dock snart lussefika mig på pepparkakskladdkaka med lingongrädde.

Det var väl egentligen allt.
Också det här då förstås, mest bara för att jag råkar ha världens sötaste panda här hemma.