tag:blogger.com,1999:blog-15563290967857682792023-11-16T11:40:26.368+01:00Stora tankar om små tingLisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.comBlogger1098125tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-4944478331774479442013-01-25T20:59:00.001+01:002013-01-25T21:43:21.310+01:00Se mig hör mig känn mig.Publicerade den här bilden i Insta förut. Utan att få en endaste like på flera timmar. Jag ba: "MEN HALLÅ VARFÖR GILLAR INGEN EN BILD PÅ VÄRLDENS SÖTASTE NAKENKOCK?"<br />
Uppmärksamhetskrävande? JAG?<br />
Nä men alltså, lite ledsen blir en ju. <br />
Någon, jag minns inte riktigt vem, berättade att hens kompis efter att ha postat en bild eller inlägg på facebook hetsringde runt till sina vänner för att be dem gilla hens status om ingen gjort det efter några minuter. <br />
Funderade ett svagt ögonblick på att göra detsamma. (Skoja bara) Folk måste ju förfasen vara dumma i huvvet om man inte likar en liten nakenkock liksom. <br />
Nakenkock skrev jag, inte <i>nakenchock.</i><br />
<br />
Men det visade sig att min telefon bara inte ville uppdatera sig. Folk hade likat. Världen kommer inte gå under osv..<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGFR0SPsMzKIkjQZe9MfADRHsHgtDMib9F0sOt5XUGwUUCShua4X8s9PvhUAlsMGjKk4FONwYSxWQD9jmT2z1yyh6ZGjCSRQNwKSFYGRZasLdsm50Nh7a5ZGLEJFchefLjbZtGiR8uNMI/s1600/IMG_20130125_170314.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"> <img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGFR0SPsMzKIkjQZe9MfADRHsHgtDMib9F0sOt5XUGwUUCShua4X8s9PvhUAlsMGjKk4FONwYSxWQD9jmT2z1yyh6ZGjCSRQNwKSFYGRZasLdsm50Nh7a5ZGLEJFchefLjbZtGiR8uNMI/s320/IMG_20130125_170314.jpg" width="320" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
....</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Okej, nu känner jag mig lite dum i huvvet själv och funderar på att radera inlägget. Men ehm, SÄG ATT JAG INTE ÄR ENSAM!</div>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-80018866593412532312013-01-24T23:41:00.001+01:002013-01-24T23:41:16.358+01:00Hej helg!<p>Det här med att min mamma kommer hit imorgon och sa på telefon förut att jag då kunde åka iväg och storhandla. Storhandla alldeles själv en löningsfredag låter faktiskt himla kul tillochmed i mina öron. <br>
Att jag dessutom ska ägna kvällen åt att äta vaniljglass ihoprört med jordnötssmör och banan och kanske kanske lite chokladsås (likabra att ta i ordentligt liksom) och kolla på Girls, gör det liksom ännu lite bättre. Och sen då, på lördan. Då står det minsann vinhäng med bästa tjejerna på schemat. Och sushiätande.<br>
Joråsåatte. <br>
Helgen ser lovande ut faktiskt.<br>
</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-77907934087480365532013-01-15T21:30:00.001+01:002013-01-15T21:30:54.998+01:00Om bekvämligheten.<p>Det här med att vi lånat grannarnas bil i tre veckor medan de varit på semester var såhär i efterhand inte jättesmart. Jag menar, för tre veckor sedan tyckte jag att buss var så SJUKT bekvämt. Bara sätta sig på ett säte, lyssna på musik och bara vara. <br>
Efter tre veckors bilåkande tycker jag att bussen är SJUKT tråkig och tidskrävande och kan för allt i världen inte förstå hur jag kunde se så positivt på att det tar nästan en timme hem från jobbet om kvällarna istället för 20 minuter.</p>
<p>Att bli lånad bekvämligheter är tydligen något man ska akta sig för.</p>
<p>...</p>
<p>Men jag har åtminstone tid att blogga. Tjoho!</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-71007981545797028332013-01-15T18:32:00.001+01:002013-01-15T18:32:56.965+01:00Men DU kan vara en larvpotta!<p>Okej bloggen, ska vi ta tag i det här nu? Tillsammans. Som ett team liksom?<br>
Jag vill ju och så. Har saknat dig. Har skrivit massa inlägg i huvudet som borde ha hamnat här. Men det är svårt du vet. Ju längre uppehåll en haft, desto svårare att hitta tillbaka. Det här med formuleringarna liksom försvinner.<br>
<br>
Iallafall.<br>
Ska vi prata om bajs? Ja vi pratar om bajs. Vi gillar ju sånt här hemma.<br>
Bajs bajs bajs bajs.<br>
Inte så himla farligt va?<br>
Rätt naturligt och sådär. Framförallt något 3-åringen i hemmet är mycket fascinerad över. Hittar på sånger med bajs i. Berättar sagor med bajs i. Och sånt. Tänker att det är så. Ska vara så. <br>
Därför blir jag så himla ledsen när hennes jämnåriga kompis kallar henne för larvpotta när hon skrattade ihjäl sig åt sitt eget favoritbus med låtsasbajskorven. <br>
"Nu är du en larvpotta Kajsa, bajs säger man inte!"</p>
<p>Nähe så det gör man inte?</p>
<p>Bajs bajs bajs. Säger jag.</p>
<p>Jag undrar om det är föräldrarna som säger så? Att man inte ska prata om bajs. Eller om det bara är något hon fått för sig. Eller hört på förskolan.<br>
Hur som helst så gillar jag inte när en treåring kallar andra ungar (i synnerhet min) för larvpotta.</p>
<p>Eller äsch. Kanske är det bara en släng av det där: "mitt barn andras ungar..</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-55295191306821578162012-12-15T12:52:00.001+01:002012-12-15T12:52:25.878+01:00Dagen idag.<p>Kollar Musikhjälpen. Äter en dajm. Fötterna på bordet och njuter av lite av lugnet. En veckas sjukstuga tar på krafterna. Och psyket. <br>
Ungarna är lämnade hos morfar och bonusmormor. Ikväll gomiddag och The Bronx.<br>
Äntligen lite ljus i tillvaron.</p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-76743360570844854892012-12-11T22:56:00.001+01:002012-12-11T23:09:57.930+01:00När två ord blir ett.Kajsa gick omkring och var lite tjurig på sitt huvud häromdan. Tyckte det var alldeles ivägen när hon gick omkring med tvättkorgen över huvudet och inte fick ner den tillräckligt långt. Jo. Det finns många grejer att bli tjurig över om en är tre år och har Lotta på Bråkmakaregatan som andranamn. Tydligen.<br />
Iallafall så när hon gick där och tjurade som mest och muttrade "dumma huvud " för sig själv rätt exakt så många gånger att det inte gick att räkna, och i ett tempo utan like. DummahuvuddummahuvudDUMMAHUVUDDUMMAHUVUD. Ungefär så tills hon kom av sig och sa dumhuvud. Varpå hon tittade upp som att innebörden av vad hon just sagt var glasklar.<br />
"Va? Dum huvud. Dumhuvud! HAHAHA dumhuvud!"<br />
Också skrattade hon tills hon nära på trillade baklänges.<br />
Ungar och ord alltså. Och när de börjar exprimentera och förstå sammanhang. Så himla festligt. Sen kanske inte ordet i sig var så himla festligt men kul, det var det.
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-55929341755237451902012-12-07T19:33:00.002+01:002012-12-07T19:35:15.034+01:00Om tiden och såntdär.Ni vet ju att jag har funderat rätt mycket över det där med tiden när hemmets två vuxna har varsin heltidstjänst (för min del till och med mer just nu). Hur tusan man ska hinna allting. Laga mat till exempel. Och äta den. Umgås, städa och titta på teve. <br />
Men gissa vad jag har kommit fram till?<br />
Att man gör det. Hinner alltså. På något konstigt sett så gör man det. Och vad det konstigaste av allt är, det är att man inte ens reflekterar över det. Dagarna liksom bara går, från den ena till den andra och innan du ens hunnit uppfatta att du tagit dig igenom veckans första dag så är det fredag igen. Alldeles utan att du kollapsat eller funderat kring hur du får det gå ihop.<br />
Sen är det en annan femma att man inte hinner göra mycket mer än just det där: skjutsa ungar till föris, jobba, hämta ungar, laga middag, äta hopkoket, turbomysa i soffan innan nattning av barn, diska, tvätta och förbereda morgondagen tills man äntligen får landa i soffan för serietittande. <br />
Men det är väl just så det är. Livet. När man är mitt i det med småbarn, föräldramöten, jobb, vab och vardag.<br />
Men nu. Fredag. För det får man ändå ge vardagen, att den alltid kommer med en fredag. Hallelujah för fredag!<br />
<br />
Och en annan grej jag hann reflektera över förut: det är bara 3 veckor kvar till januari.<br />
Bland det bästa jag visste när jag gick i skolan var att komma tillbaka efter jullovet och se att det stod vt. på schemat. Vårtermin. Rätt sida om året. <br />
Tre veckor kvar! Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-56640847224797731182012-11-25T16:13:00.001+01:002012-11-25T16:13:55.151+01:00Om vad som är väsentligt här i världen..<p dir=ltr>Jag pratade med min farmor i telefon idag. Skulle tacka för pengarna som Kajsa fick av henne i present. Hon ba: "Förlåt för att det inte var några snygga pengar i kuvertet, men jag hann inte stryka dem.."<br>
Jag ba: "Ursäkta men vad sa du? Stryka pengar? STRYKA PENGAR?"<br>
Efter det handlade vårt samtal om vidden av att ge bort släta pengar. <br>
Vi kan väl säga som så att jag inte nämnde att vi knappt stryker kläder här hemma. <br>
Vidare sa hon att det var fint med måndag imorgon. Då är det nämligen Pingu kl 06:20 på teve. Ställer klockan tydligen. 86 bast i mars. </p>
<p dir=ltr>Min farmor alltså, kan vara den roligaste tanten som finns faktiskt. </p>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-55640784125733187512012-10-13T20:46:00.000+02:002012-10-13T20:46:18.044+02:00Lördagkväll.Vi lägger tak här hemma. Går bra faktiskt. Inga svordomar eller sura miner. Det enda är väl att M kanske suckar något över min mycket långsamma borrteknik. Men alltså, vet ni hur jobbigt det är att borra i tak eller? Mycket, ska jag be att få tala om. Mjölksyran i armen. Eller så är jag bara svag och vek. Antagligen är det så.<br />
<br />
Martin åkte just till affären och frågade om han inte skulle köpa lite godis. 'Bara lite?' Frågade han och tittade med hundögon. 'Nej' sa jag. 'NEJ!' På ett mycket barskt vis. Har inte ätit godis på en månad. Eller alltså, mörk 70% -ig men det räknas väl knappt som godis? Det är ju inte som sura colanappar eller schweizernöt direkt. Sura colanappar. *Dreglar*Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-72038962784577517712012-10-04T19:11:00.000+02:002012-10-04T19:20:57.498+02:00....Jag packade min väska och sovsäck och åkte ner till Skåne där alla mina kompisar från alla håll och kanter samlats för årets upplaga av festivalfest. Precis som vi gör varje år.<br />
Jag träffade vänner jag inte sett på två, tre år. Pratade sådär mundiarréigt och skrattade sådär bubbligt kluckande. Drack ett par Captain morgan för mycket. Hade det sådär fint man bara har med människor man älskar och känt i en halv evighet.<br />
Men sen hände det något.<br />
En person saknades. Det gick några timmar och vi tänker att han somnat någon annanstans än sin husvagn. Men i takt med att tiden gick och fler vaknade upp till ännu en festdag utan att han syndes till, ju mer oroliga blev vi. I synnerhet när vi fick höra ett den sista som såg honom såg honom gå rätt in i skogen. Full. I totalt bäckmörker.<br />
Jag säger att <em>vi</em> blev oroliga. I själva verket kände jag honom inte så väl, eller ens alls. Jag hade bara träffat honom ett fåtal gånger. Men han är en av oss. Och en av oss är en bra. Man vet att det är minst ett gäng på festen som älskar, håller av och är nära vän med honom. Så ja, därför säger jag <em>vi</em>.<br />
<br />
Polis tillkallades till platsen efter att flera av hans vänner letat runt omkring platsen vi befann oss. Det letades med hundar, med helikoptrar och värmekameror. Utan några framgångar.<br />
Vi blev tillsagda att inte blanda oss in i sökandet pga svår terräng och dåligt väder.<br />
Lördag blev till söndag och vi var tvungna att bege oss hemåt, var och en till sitt. Till barn, man, soffan och jobb som väntade. Alla med den där oron i kroppen. <br />
<br />
Sen blev det idag. Måndag. Och genom länkningar på facebook, tidningar och sms så når det obegripliga oss. Magnus har hittats död.<br />
<strong>D</strong><br />
<strong>Ö</strong><br />
<strong>D</strong><br />
På en fest där vi samlats för att ha roligt. Prata minnen och samla energi inför hösten och vintern. På en fest där alla vill en väl och där inget ont får hända. Där alla mer eller mindre känner alla. Död. <br />
I tidningar står att läsa att man hittade honom nära gården där festen hölls. <br />
Vad som gnager mig allra mest i det här alldeles ofattbara hemska är: <em>HUR NÄRA?</em><br />
Kunde vi ha hittat honom om vi fått hjälpa till i sökandet?<br />
<br />
<strong>...</strong><br />
<strong></strong><br />
Jag skrev alltså det här i måndags. Var tvungen att ventilera mig men kunde inte bestämma mig för om jag ville publicera eller ej. Ville få ner mina tankar i ord och inte bara älta det hela om och om igen med M.<br />
Nu vet jag följande:<br />
Magnus hittades 125 meter ifrån festplatsen. 125 jävla meter. Flera vänner och poliser hade gått förbi platsen flertalet gånger utan att hitta honom. Han hade gått ner sig i ett kärr där i den kalla mörka natten. <br />
Polisen hade tvingats bära torrdräkt och flytplatta för att bärga kroppen. <br />
<br />
Det finns inte riktigt några ord att avsluta det här inlägget på något vettigt sätt.<br />
Jag vill nog mest bara säga till alla hans vänner och familj att jag tänker på dem. Att Magnus måste ha varit en alldeles hyvens människa, annars hade det där festivalgänget aldrig fört oss samman.<br />
<br />
<br />Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-9996869766051535062012-09-26T09:28:00.000+02:002012-09-26T09:28:26.535+02:00Bloggens vara eller inte vara.Nä hörrni. Den här bloggen, det går inte så bra med den. Tyvärr. Vet liksom inte alls vad jag ska skriva om? Och bilder, det får ni ju se tillräckligt av på instagram där jag ju hänger, ehum, en del. Kanske är det det där instagrammandet som fått mig att blogga mindre? Snabba uppdateringar med bild känns liksom lite mer <em>nu, </em>fast jag saknar bloggandet, det gör jag. Bara låta tankarna skena och sätta ner dem på pränt. För det ändamålet känns bloggen som det enda rätta. Men att hitta tillbaka? Känns svårt. Jag tycks inte direkt vara ensam om den här bloggtorkan, uppdateringarna på min länklista uppdateras oroväckande lite.<br />
<br />
I övrigt passar jag på att njuta av att komma hem till ett välstädat hem och lagad mat några dagar i veckan, om en månad kliver vi rätt in i verkligheten med två heltidsjobb och två ongar på förskolan. Försöker få i ordning så mycket som möjligt av det här som vi kallar hemmet med nya väggar och tak i vardagsrummet och väggrenovering i samtliga, vilket i det här fallet är två, sovrum. Men som vanligt strandar projekten av. Är det inte vakna ungar så är det nya avsintt SoA eller som mest, enormt behov av att se Six feet under. Men sakta men säkert börjar det förvandlas till något som vi står för, något som är <em>vårt. </em><br />
<br />
Ja. Det var väl allt för nu.<br />
<br />
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-66819063936425559172012-09-09T18:52:00.003+02:002012-09-09T20:12:04.937+02:00Funderingar såhär en söndagkväll:<strong>V</strong>arför jag just knappat hem en bokbeställning när jag har rätt så exakt 18 olästa i bokhyllan?<br />
<br />
<strong>V</strong>ad en köper i 1-årspresent till en onge som har en syrra som nästan har precis allt redan?<br />
<br />
<strong>H</strong>ur vi tänkte när vi bestämde att vi imorgon ska börja med lchf. Inget mera socker i någon form. Hallå liksom? Men ost. Ost är gott osv. <span style="font-size: x-small;">(Och nej, inte som en livsstil men som en rivstart för ett hälsosammare liv med betydligt mindre socker och kolhydrater)</span><br />
<br />
<strong>D</strong>etta med att bägge ungarna somnade 18:15 utan minsta protester, ska det bli en vana? *Hoppas*<br />
<br />
<strong>A</strong>tt den där ovan nämna ettåringen blir just det, ETT ÅR om exakt en vecka. Är det ens möjligt? För ett år sedan kånkade jag omkring här hemma och var i upplösningstillstånd över att vara omringad av hantverkare som renoverade badrum och trodde aldrig i världen att den där kickboxarn i magen skulle få för sig att komma ut. Men det gjorde han ju alltså. Phjew.<br />
<br />
<strong>O</strong>m en nu promt ska hålla på att envisas med att från imorgon inte längre äta godis, borde en då inte passa på att vräka i sig en påse smågodis till söndagsfilmen?<br />
<br />
<strong>O</strong>ch den där söndagsfilmen. <span class="st"><em>We need to talk about Kevin</em>, baserad på romanen av Lionel Shriver som jag ju gillar mycket. Är det en så himla bra idé att se den då? En blir ju alltid besviken, det vet ju alla.</span><br />
<span class="st">Hur som helst, perfekt mot söndagsångesten kan jag tro. </span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-17721035887524069572012-09-02T19:57:00.001+02:002012-09-02T20:14:17.385+02:00Dagens tips.<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp8v4N0M3hgldc4ns5LAHoH3-gnAZWpxZneVw6dsoOsGh_IaQAsR_viFtTb5neqD4sYg1keGhEf6K4aWzMXisGg4K50xUlkE3S3CtIzgOZmQE0qX_UBMJk5FYmqCVQmOEof6sVTOcxMp8/s0/IMG_20120902_142122.jpg"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjp8v4N0M3hgldc4ns5LAHoH3-gnAZWpxZneVw6dsoOsGh_IaQAsR_viFtTb5neqD4sYg1keGhEf6K4aWzMXisGg4K50xUlkE3S3CtIzgOZmQE0qX_UBMJk5FYmqCVQmOEof6sVTOcxMp8/s400/IMG_20120902_142122.jpg" /></a><br />
<br />
<br />
Om ni nån gång känner er lite trötta på jobbet och tänker ungefär såhär: 'fan helvetes jävla skitjobb JAGVILLINTE', skaffa er då en unge, gärna mitt uppe i värsta sortens 3-årstrots, så ska ni se att ni genast kommer på andra tankar. <br />
<br />
Ps. Alla dom där håhå-anden och 'vänta du bara, det är bara början..' undanbedes vänligt men bestämt.<br />
<div style="clear: both; font-size: xx-small; text-align: center;">
<br />
Published with Blogger-droid v2.0.4</div>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-8597682787153471432012-08-31T21:14:00.001+02:002012-08-31T21:20:25.771+02:00Jo men det var ju bra jobbatDen där lilla ungen här hemma som snart blir ett, han har hållt oss vakna lite de senaste nätterna. Täppt näsa. Tänder på G. Hosta. Ja ni vet. Den där kombon som bara är för eländig. <br />
Ikväll är jag själv hemma och hade laddat med godis. Sett frem emot en ensam kväll i lugn och ro.<br />
Men alltså det här med att lägga två barn för natten när en är alldeles själv, kan ibland vara lite klurigt.<br />
Som nu ikväll dårå.<br />
Jag började med Vidar. Gav honom välling, sjöng lite och läste lite tillsammans alla tre här i soffan. La honom. Väntade. Gick in och läste för Kajsa. Släckte och låg kvar i väntan på att hon skulle somna. <br />
Och då ba: <em>Brääk</em>.<br />
Vidar ville inte alls sova. Men Kajsa låg än så länge oberörd, men jag visste att hon ännu inte somnat. <br />
Alltså, skulle jag gå jag upp så visste jag med hundra procent säkerhet att hon skulle komma uppfarande hon också. Med håret på ändå och proklamera att hon minsann skulle vara vaken hon också. Visste det. Vi kan det här cirkusen nu.<br />
Så jag låg kvar. Lät honom skrika lite där inne. Tänkte att ingen unge har dött av att få skrika lite osv.<br />
Tills han bara tystnade. Bara sådär. Mitt i ett skrik. Och jag ba: <em>Men vad hände nu då? Får han ingen luft? HAR HAN DÖTT? Visst har man väl hört om barn som skrikit ihjäl sig, eller? Och psd hos 1-åringar? Jodå, det har jag fan också hört talas om.</em><br />
Och så låg jag där och pepprade mig själv med idiotiska grejer. Idiotiska för att 1: Han hade skrikit kanske tre minuter. 2. Vetskapen om att han var gigantus enormus trött efter sömnlösa nätter.<br />
Men ändå. Så okej, massa konstiga tankar om varför han plötsligt blev alldeles knäpptyst.<br />
Tillslut smög jag mig upp. Och DÄR. Just som jag kom till dörren så ba: <em>Mamma vart ska du? Du ska läsa saga för Kajsa! </em><br />
När jag hyshade och sa att jag bara skulle titta till Vidar så kom det där ursinnesvrålet om att <em>DU SKA LÄSA EN SAAAGAAA FÖR KAAJSAA!</em><br />
Och ja. Ni kan själva räkna ut vad som hände va?<br />
<em>Brääk brääk</em> inifrån Vidar. Han var ju inte död. Hade bara somnat pga jättetrött, för att sedan bli väckt av sin syrra som blev störd av mig för att jag skulle.. ehm ja.<br />
<br />
<span style="font-size: x-large;"><span style="font-size: small;">Och jag ba: </span>JAG VILL BARA HA DEN DÄR JÄVLA GODISSKÅLEN. DET ÄR ALLT JAG BEGÄR, HÖR NI DET?</span><br />
<br />
Eller nä.<br />
...<br />
<br />
Och nu när ungarna sover, Greys anatomy laddat på datan och godisskålen framplockad, då ba: Nähe jaha, inga smaklökar. Tack liksom.<br />
<br />
#fail<br />
<br />
<br />
<em></em><br />Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-23535234084868459402012-08-28T22:41:00.002+02:002012-08-28T23:10:08.310+02:00Om stordåden.När jag fyllde 26 fick jag en tjusig symaskin av Martin och hans föräldrar. Skulle uträtta stordåd var tanken. Åtminstone skulle jag vara den som minsann klädde min unge i fräcka hemsydda kläder.
När väl den där ungen kom så drog jag ner mina ambitioner till att jag åtminstone skulle sy mina egna gardiner.
Det vore liksom det minsta jag kunde göra nu när jag fått en sån fin maskin och allt.
Men alltså, det blev ju inte en enda gardinlängd sydd. Faktum är att jag till och med köpte gardiner, klippte av och hängde upp dem utan att jag ens orkade mig ner i källaren för att hämta upp symaskinen och fålla upp dem.
Men nu. NU! Kolla in va:
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5jhpw1PAHXZyHQHrVFb5tg2LGQbd1ZGb2nxaeX9oXm_yyplefN2gYYgeK_5H-Q8pc8ZuJWgWqbJXqcza0Jb3gmDqt60KfNs6MnmeJ_4-GtANvcLmwzJL1VoCKJk1iWK_AcNM6e0WsLh0/s1600/photoshake_1346181291900.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5jhpw1PAHXZyHQHrVFb5tg2LGQbd1ZGb2nxaeX9oXm_yyplefN2gYYgeK_5H-Q8pc8ZuJWgWqbJXqcza0Jb3gmDqt60KfNs6MnmeJ_4-GtANvcLmwzJL1VoCKJk1iWK_AcNM6e0WsLh0/s400/photoshake_1346181291900.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Efter en startstrecka på en sisådär fyra år så har jag dammat av maskinen och på mindre än en vecka sytt tre par brallor (var av ett par där koptikoprarna (helikoptrar på Kajsaspråk) sitter uppochner. Men vaffan) och två mössor.
Och utan att överdriva så kan jag säga att det är bland det bästa jag gjort. Att plocka fram den, leta reda på mönster och börjat sy. För maken till tillfredsställande hobby! Avkopplande och inte minst så blir en sjukt nöjd när det visar sig att en just sytt inte bara ett par byxor som faktiskt ser ut som byxor, utan att ungarna faktiskt också kan ha dem.
Och visst är det väl bra typiskt, lagom tills jag börjat bete mig som en tvättäkta hemmafru som skjutsar barn till föris, bakar frukostbullar, nattjästa limpor, syr kläder, och <strike>lagar långkok</strike>, allt till <strike>ljuva toner av skratt och glada tillrop</strike> medan jag <strike>tålmodigt</strike> trampar runt på utspillda pärlor och klibbande spagettistrån - ja då är det snart dags för mig att börja jobba igen.Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-25228351245102980332012-08-23T10:34:00.001+02:002012-08-23T10:34:51.746+02:00Eller bara några extra bilnycklar?Ni vet när man låtit ens kille ta över bilkörandet för att man själv skulle in i en affär och denne kille sedan stoppat på sig både sin och din bilnyckel och dragit till jobbet. <br/> Och när man bökat på två ungar kläderna för att åka på inskolning på föris och sedan står där och stilla undrar om man inte har lite magiska krafter trots allt. Krafter som gör att den där jävla bilen hoppade igång av sig själv. Eller att man åtminstone vore Mcyver och kunde starta den med en bit silvertejp eller vad fan som helst. Eller att man bara varit en simpel inbrottstjuv så man kunde trixa igång motorn med en hårnål. Men såfan heller. <br/> Så här sitter jag alltså nu efter hysteriskt utbrott där jag använt både kuk och fitta i ett samtal med M. Efter att ha ringt förskolan (utan att ha använt kuk och fitta) och sagt att vi kommer en timme senare, att M bara måste åka från jobbet och lämna bilnyckeln först. <br/> <br/> Uselhheten och klantigheten jag känner nu? <br/> Rätt stor faktiskt. <br/> <br/> Note to self: Be M om ursäkt för att jag slängde mig med massa fula i örat på honom och i största allmänhet betedde mig ytterst labilt. <div style='clear: both; text-align: center; font-size: xx-small;'>Published with Blogger-droid v2.0.4</div>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-1448277080558017462012-08-23T08:44:00.000+02:002012-08-23T08:44:03.908+02:00Ni vet, 30-årspresenter kräver ju att vara ute i god tid..Min drömhus är till salu. Huset som jag gått förbi flera gånger i veckan och fantiserat om de senaste 13 åren.
Tänkte att eftersom jag faktiskt fyller tretti om ett år. Om någon skulle vilja ge mig en <a href="http://www.hemnet.se/bostad/villa-8rum-kneippen-norrkopings-kommun-kneippgatan-10-3908098"><strong><em>spektakulär present eller så.</em></strong></a> Det finns plats till er också, så den som känner sig manad får hälsa på så ofta den vill. Lovar också att bjucka på rykande färskt frukostbröd varje morgon. Ska vi säga så? En liten slant till lite renovering kanske inte vore att be om för mycket heller?
<br />
Okej. Det var allt.
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-28338248992673555782012-08-17T21:25:00.002+02:002012-08-17T22:02:33.112+02:00Ja, de små barnen..Ni som följer mig på instagram vet att jag hade en liten incident med dammsugaren strax innan jag skulle få besök där dammsugarpåsen var full och vi inte hade några nya. <br />
När jag hade stått där och gröpt ur hela den fulla påsen för att återvinna den, jamen då går den ju liksom sönder. Naturligtvis. <br />
Jag var måttligt road och mycket stressad när jag lämnade det skitiga golvet åt sitt öde och hoppade in i duschen. <br />
När jag klivit ut därifrån så hörde jag just ingenting. Vilket alla som har småbarn vet är ett jävla fel. Jag ropade på Kajsa och hon svarade: 'Nej mamma NEEJ, KOM INTE IN!' (Säga vad man vill om ungar, men deras känsla för när det är dags att ligga lite lågt är inte jättebra)<br />
Och jag ba: 'Nähej nä, men jag stannar väl kvar här då..'<br />
Eller nä. Såklart inte. Jag stegade in på hennes rum och där såg jag henne trycka ut en halv schampoflaska i huvudet på Vidar som satt på golvet och flinade. <br />
Alltså jag missade helt när hon var inne och norpade flaskan i duschen. Snabb som en liten vessla är hon när det är hyss på gång.<br />
Och mitt i allt kaos, när jag halvnaken tvättade av Vidar allt shampo och gnodde upp allt överflöd från mattan (vet ni hur mycket shampo det är i en halvfull flaska?) så ringde det såklart på dörren.<br />
<br />
Jomenvisst.<br />
<br />
#brastartpådagenLisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-60153461326367542332012-08-15T10:50:00.001+02:002012-08-15T10:56:43.707+02:00Hörrö, skulle inte du träna?Okej, exakt hur bra var det för självkänslan att inatagramma en bild på tre inbokade träningspass i veckan med texten "med vardagen kommer också träningen!"? <br />
Inte vidare värst faktiskt. <br />
Exakt hur många av de passen jag har tränat? <br />
Rätt så exakt noll. <br />
Om jag kommer träna det inbokade spinningpasset ikväll? <br />
Mest troligt inte. <br />
Varför? <br />
Det råkade bli sommar just den här jävla veckan när vår vardag drog igång så jag njuter av den på eftermiddagarna/kvällarna, när ordningen är återställd (återställd = när M kommer hem) istället. (Ja, på dagarna också såklart, men ja, ni fattar.) Badar, käkar glass och grillar och sånt ni vet. Lite så jag jobbar. <br />
<br />
I övrigt: hemskt svårt att dra igång bloggandet igen. Fast jag vill. Ju mer sällan jag bloggar desto svårare blir det att komma på inlägg har jag märkt. Mkt märkligt. <br />
Igår bytte jag header som en hjälp på traven. Alldeles själv. <br />
Eller nu ljög jag. Med rätt mycket hjälp från Martin, men ändå. Om tio år eller så kanske jag lyckas knåpa ihop en alldeles egen.<br />
<div style="clear: both; font-size: xx-small; text-align: center;">
Published with Blogger-droid v2.0.4</div>
Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-58967565442523475872012-08-09T21:45:00.000+02:002012-08-09T21:47:31.792+02:00Gråa dagar skyndar aldrig på.Jag har tänkt skriva så mycket, så många gånger. Men det har aldrig blivit av. Har tänkt skriva om alla fina kvällar i stan jag hunnit med den här sommaren. Om vinet vi druckit, om ungarnas upptåg, böckerna jag läst och filmerna vi sett och om det lilla torpet utan vare sig el eller vatten som vi varit i en del. Om Kajsa som har blivit badtokig och vill bada alltid och jämt, trots storm och regn. <br />
Men nej.
<br />
Jag har tänkt skriva om den begynnande höstångesten. Om vemodet, det gråa och om regnet som pissar över oss mest hela tiden. Om att jag inte håller med alla som säger att semester tär på förhållandet och att det ska bli skönt att återgå till "det normala" och alla jävla rutiner. Jag tycker inte det. Jag har älskar varje dag med lata morgnar, sovmorgon när en känner sig lite trött och intervallpassen innan frukost. Älskat planlösa dagar och de dagar vi fart runt.
<br />
Tiden.
Jag har älskat den.<br />
Jag är inte redo för hösten och heltidsjobb och stressiga morgnar och hämtningar från föris och mörka kvällar som egentligen är eftermiddagar. Inte det minsta redo faktiskt.
Nu ska jag inte gräma mig över sånt där. Det är bara samma gamla visa varje år och jag är rätt bitter över att jag aldrig någonsin tycks komma över det här svårmodet som infinner sig i augusti varje år. Att inte jag, liksom de flesta andra tycks göra, se fram emot ruggiga kvällar med tända ljus och mörkajävlastressigavardagkvällar som kommer äta upp en och förgöra en innan april ens är i närheten.
Fyfan.
<br />
<br />
Men. Kajsa har lärt sig ett nytt ord. Knasig. Problemet är bara att hon inte uttalar det <i>knasig</i> utan <i>nazi</i>. "Haha pappa är nazi!" kan det låta här hemma. Och det är fan så roligt att jag kissar på mig.
Ja, en får glädjas åt det lilla osv..Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-90067649930493730292012-07-17T10:27:00.002+02:002012-07-17T10:58:46.971+02:00Sedan sist.Hallå hej och sånt! Vet ni vart jag har varit sedan sist?<br />
På Roskilde! <br />
Joho då, det är faktiskt sant. Jag och min snubbe var impulsiva och ba: Vafan, vi drar!<br />
Och så fyllde vi bilen med fler spontanisar och drog ner till Danmark tidigt en torsdags morgon med peppen på högsta volym.<br />
På lördagen, när vi stod tillsammans med alla festivalens besökare framför oranga scenen och lyssnade på Bruce upplevde jag en sån där euforisk lycka av sällan skådat slag. När han sjöng <i>Because the night</i> och jag stod där med alla världsbästa festivalpolare och drack surt vin ur tetra och dansade som aldrig förr - då ville jag att natten aldrig skulle ta slut. Eller till allsången till <i>The river</i>.
Men den tog ju slut. Och tur var väl kanske det. För det märktes att det var fem år sedan sist jag festivalade. Tre dagar räcker nu mera gott och väl. Men energin det gav. Allt det fina underbara fria. Jag älskade det!<br />
<br />
Och vet ni, vet ni mer då?<br />
Igår sprang jag efter <a href="http://www.funbeat.se/programs/show.aspx?TrainingProgramID=3489"><strong><em>schemats</em></strong></a> alla regler in i andra veckan av programmet. (TACK <a href="http://www.kattakvack.se/"><strong><em>Katta</em></strong></a> för inspirationen!) <br />
En kan ju såklart undra varför jag i allsin dar sysslar med tortyr och bestämde mig för att dra igång den här löpargrejen dagen efter Roskilde, men äsch, bättre att gå ut hårt, tänkte jag och avslutade löprundan med en halv påse ostbågar. <br />
Och när jag tagit mig igenom det här och på riktigt gett löpandet en chans och avgjort om det är något för mig eller inte, då ska jag banne mej unna mä ett par tjusiga riktiga löpardojjor. Och bara tanken på det gör mig sjukt taggad på det här.<br />
Run idiot, run!<br />
Och apropå löpning, vad är era bästa pepplåtar? Min <a href="spotify:user:lisawal:playlist:7KfyDjoG3jOioiU1INGK8L"><strong><em>springlista</em></strong></a> på Spotify är rätt torftlig, så jag behöver tips!<br />
<br />
Instagrammat:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsl5sXgSV7PdSA6gcrHYzhyBCIxS3ercXbNydpfY0WjkFQVA0Gv5wG8FJM14wC31js8QYh8EG7ai9yb2epyTnTkVFCdkoQLfv2BThAhOm0r_klWqdcMDxkYyK_G8aovbppmz4aTiwIR4I/s1600/PicMonkey+Collage+Roskilde.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsl5sXgSV7PdSA6gcrHYzhyBCIxS3ercXbNydpfY0WjkFQVA0Gv5wG8FJM14wC31js8QYh8EG7ai9yb2epyTnTkVFCdkoQLfv2BThAhOm0r_klWqdcMDxkYyK_G8aovbppmz4aTiwIR4I/s640/PicMonkey+Collage+Roskilde.jpg" width="448" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxEVDcja-spzDw-sK5YaXEAPU49garisOVfQR1x3T9o-p8QDLnjdI2WSn7a4G_Jb0V8ZHovw8ihZyAcZJuuKJNhxYajaPYStQpO3g8XYyHEJS9P9ud7XrV9m7Ql3cY8FkzTrwC4LFa2RY/s1600/PicMonkey+Collage+semester.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxEVDcja-spzDw-sK5YaXEAPU49garisOVfQR1x3T9o-p8QDLnjdI2WSn7a4G_Jb0V8ZHovw8ihZyAcZJuuKJNhxYajaPYStQpO3g8XYyHEJS9P9ud7XrV9m7Ql3cY8FkzTrwC4LFa2RY/s400/PicMonkey+Collage+semester.jpg" width="400" /></a></div>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-15327962409043760572012-06-30T12:10:00.001+02:002012-06-30T12:36:12.026+02:00Musikglädje.Det här gör mig så jävla lycklig:<br />
<br />
<div align="center">
</div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/qJX2GdYr054" width="560"></iframe>
<br />
<br />
<span style="font-size: xx-small;">Och om en vecka får jag se dem, yej!</span>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-26642030559285192752012-06-28T09:55:00.000+02:002012-06-28T09:55:10.748+02:00Om alla beslut man tvingas fatta.Jag har precis varit och lämnat Kajsa på henne sista dag på förskolan. Och jag har ju svurit över den där förskolan, men så idag gick jag därifrån med en klump i magen. Gör vi verkligen rätt nu som låter henne byta till en annan förskola till hösten? Jag menar, hon lägger inte märke till den precis svintråkiga gården de leker på när de är ute som endast består av ett par gungor och en sandlåda. Men vi gör. <br />
Hon reflekterar inte över att den pedagog som jobbar mest aldrig drar på smilbanden eller bemödar sig med ett hej. Men vi gör. <br />
Hon bryr sig inte om att vi aldrig någonsin blir välkomnade i dörren när vi kommer. Men vi gör. Inte heller tycker hon det är något konstigt med att ingen någonsin frågar hur hennes helg har varit, vad hon gjort och så. (Åtminstone inte när vi är med) Men vi gör. <br />
Men så den här veckan har det börjat en ängel (en sommarvikarie) som kommer samtidigt som oss i bilen, gör oss sällskap in på avdelningen, småpratar och berättar lite om sig själv. Bemödar sig med att berätta hur Kajsa har ätit utan att jag frågat. Som tar sig tid att vara intresserad av barnen på avdelningen. <br />
Gud. Jag tror jag älskar henne en smula faktiskt. <br />
Och Ellen och Melvin då, hennes kompisar hon tjatar om jämt. Kommer aldrig mer få träffa. <br />
Igår berättade ängeln att det första Kajsa lagt märke till när hon kom in på avdelningen var att de tagit ner hennes foto med födelsedatum på. '<em>Kajsa borta!</em>' hade hon sagt och pekat. Älskade unge.<br />
Jag vet ju att barn glömmer och går vidare. Att de vänjer sig och anpassar sig. Hon kommer få nya bästadagiskompisar. Kommer skutta in och stänga grinden efter oss när vi går dit. Hon kommer kladda sina små händer på papper, rita träd med yviga gester och personalen kommer skriva dit hennes namn och datum även på det nya stället. Jag vet det.<br />
Men ändå: Helvete vad svårt det är att vara vuxen och tvingas fatta viktiga (och riktiga) beslut. <br />
<br />Fast nästa vecka, när vi har långledigt och galet roliga saker framför oss. Då kommer det vara rätt festligt att vara vuxen trots allt.Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-89059090310130934722012-06-24T21:20:00.001+02:002012-06-24T21:24:34.175+02:00Efter cirka femton liter jordgubbar...Sällan har soffan varit så skön som när man kommer hem ifrån en campighelg i skärgården. Efter att ha spelat Gin Rummy (kortspelet som aldrig tar slut) långt in på småtimmarna och ett gäng kids som inte varit jättesugna på att sova om kvällarna pga uppspelta, så är en inte jättepigg nu faktiskt.
I alla fall. Midsommar alltså, en sån himla mycket roligare grej att fira när en har ungar. Just sayin'. Eller alltså, det beror ju såklart på ens referenser, men jag för min del har mest firat midsommar genom att dricka större mängder alkohol från sillunchen där nånstans. Nu ba: Äta sill, dansa Små grodorna runt midsommarstång, äta jordgubbar med grädde, gå tipspromenad, köpa lite lotter, fiska lite fiskdamm. Såna saker. <br />
<br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi60G3Fpvp7sUNE3kJoQI5f2lI9U14Hm-3TVnXPl8G0yo4HbSExWc91aD5Q2CHnpzSM48tU5OEh2vdZl58ebCFMN4h4RNAeIAxW0QBGGzGV3SC_RPRLyReB7Vrev7J_OkkUXomWXlcv6d0/s1600/PicMonkey+Collage.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi60G3Fpvp7sUNE3kJoQI5f2lI9U14Hm-3TVnXPl8G0yo4HbSExWc91aD5Q2CHnpzSM48tU5OEh2vdZl58ebCFMN4h4RNAeIAxW0QBGGzGV3SC_RPRLyReB7Vrev7J_OkkUXomWXlcv6d0/s400/PicMonkey+Collage.jpg" width="400" /></a>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1556329096785768279.post-40372420570494556992012-06-16T13:42:00.002+02:002012-06-16T13:45:34.290+02:00Idag..<div style="text-align: center;">
för exakt ett år sedan fick vi nycklarna till vårat alldeles egna hus.
Vi har väl i sanningens namn otaliga gånger suckat över hur långsamt allt går med renoveringen och klagat över att vi aldrig någonsin kommer bli färdiga här hemma. Men ändå, när en tänker efter och ser till våra förutsättningar (dvs först jättegravid, sen en nyföding, samt en ekonomisk aspekt. För herre je vad det kostar att renovera!) så har vi ju ändå hunnit en del. Fått ett helt nytt badrum till exempel. Rivit väggar, rivit fönster, satt upp nya väggar och fönster och renoverat trägolv och väggar i matplatsen.
En får väl vara nöjd för det lilla. Jag menar, vi har ändå bott och levt här under tiden. Med två ungar som alltid kommit i första hand.
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiy2j_yIfzKR-szgH9hxSai9UfoD9zWiDbcGvs9zpBBlSbTq6_LixTRDiypJNI9XCp33UnZd2JAFWiaHBEPBAFAkBzoS3MqFUulJmGH7QwIUMmt1tSUozBETY3DpTsPJO3OpeVo6bU-W7o/s1600/PicMonkey+Collage3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiy2j_yIfzKR-szgH9hxSai9UfoD9zWiDbcGvs9zpBBlSbTq6_LixTRDiypJNI9XCp33UnZd2JAFWiaHBEPBAFAkBzoS3MqFUulJmGH7QwIUMmt1tSUozBETY3DpTsPJO3OpeVo6bU-W7o/s640/PicMonkey+Collage3.png" width="448" /></a><br />
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6ljuMmSfLkWL8SIgrwLb_tlmVcFGKhHr4ad-0g9kFN3p7KskUGr82jvzwhEJjg20SfkQx6h7hPksKFA_xSv4pVXpKm1fZsUdLCgMbdWp6zHBtClXjDh8pC4olFq_6rZaj39jWYIaAFDY/s1600/PicMonkey+Collage3.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6ljuMmSfLkWL8SIgrwLb_tlmVcFGKhHr4ad-0g9kFN3p7KskUGr82jvzwhEJjg20SfkQx6h7hPksKFA_xSv4pVXpKm1fZsUdLCgMbdWp6zHBtClXjDh8pC4olFq_6rZaj39jWYIaAFDY/s400/PicMonkey+Collage3.png" width="400" /></a><br />
<span style="font-size: x-small;">(Obs! Ignorera gärna det faktum att lampan som hänger på första bilden är en svindyr gammal skapelse från Ikea som idag är mkt eftertraktad. Den hamnade nämligen på tippen. Frågor på det? Okej. Bra!)
</span><br />
<br />
Och idag för exakt nio månader sedan föddes vår lille sockerbit. Om tre månader fyller han ett. Galet. Och om en vecka går vi mot mörkare tider. Hej o hå vad tiden går osv..<br />
<br />
<img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrKcEbnFLPfX0Q3zEs3uDgbIrTEeQkWP6zJmDpq6IU1SztCQVkiHHC7EuVWzP6IWqvVpUl6Bd_T9t-nVhhfUPuMZ_TrFlZGLyKk6sFqj-yQo1U3g1L7D15m7DnvzYhoZmvFzo_nlC58t0/s400/Maj+12+014.JPG" width="268" />
<br />
<br /></div>Lisahttp://www.blogger.com/profile/12243393396508710667noreply@blogger.com9