Om en läsvärd text.

Jag läste precis en väldigt vettig text på en av bloggarna jag följer. Om rätten man tydligen får som utomstående att tycka, tänka och kommentera hur man är som mamma så fort man fått en bebis. Om amning. Om att det faktiskt är okej att ha ett eget liv också utöver mammarollen. Att faktiskt fortsätta vara den man var innan.
Man ska som mamma inte behöva känna skam över att man är förbaskat sugen på en öl, eller att man inte längtar ihjäl sig efter sitt barn efter en timmes frånvaro.
Texten fick mig att förstå att det kanske är normalt att som jag efter flera nätters konstant skrikande och en vecka utan sömn undra vad i helvete jag gett mig in på. Att längta efter en vecka på Roskilde. Men de tankarna då fick mig bara att tjuta ännu mer eftersom jag kände mig som den sämsta mamman i universum.

Om fler tänkte som hon kunde man kanske slippa alla de där pikarna, kommentarerna och åsikterna om hur man ska vara som förälder. Jag tror på att man är bäst mamma genom att vara sig själv, göra vad som känns rätt för just dig och inte försöka leva upp till alla de krav som förväntas av en stereotypisk mamma.