Men herregud vad är det som händer? Det ser ju faktiskt rent förskräckligt ut det här med bilderna i förra inlägget. Men JAG ORKAR INTE!
Okej att bilderna är suddiga, det får jag ta när jag är för lat för annat än att fota med min htc (annat var det när Kajsa var liten. Jisses vad vi var flitiga med kameran. Och då menar jag inte kameran på mobilen.)
Men alltså de två sista bilderna. Ursäkta.
...
Också har jag tydligen börjat säga saker som 'när Kajsa var liten' herregud, hon är ju knappt två!
Det där med perspektiv var det ja..
2011-09-30
Invigning.
Videungen invigde sin babysitter och gillade den precis lika mycket som sin storasyster.
Sen tog Kajsa sitt första bad i nya badkaret. Och lyckan var total. Att behöva duscha i en otäck källare var inget hon direkt uppskattade (no shit liksom!)
Lille V tog kväller på pappas mage (och jag tror den där pappan önskade det var kväller även för honom.)
Att somna så där på magen kan vara det bästa Kotten vet, själv skulle jag vilja vända på steken och säga att det bästa som finns är att ligga där och ha bebisen på magen.
Och sen då. Västerbottenpaj med kantareller och ett glas vin. Håhåjaja vad det smakade fint.
Nu 'Tree of life' (om vi orkar, sjukt pepp på den är jag i alla fall) och vinägerchips (om jag inte är för mätt fortfarande).
Published with Blogger-droid v1.7.4
Försäljningsknep?
På Bolagret kan de det här med merförsäljning.
Och apropå nötter. Jag läste någonstans att urinhalten i ett sånt där glas med chilinötter man beställer i baren är extremt hög.
Man äter alltså lite kiss varje gång man äter nötter på krogen.
Fräscht.
Mmm kiss liksom.
Och apropå nötter. Jag läste någonstans att urinhalten i ett sånt där glas med chilinötter man beställer i baren är extremt hög.
Man äter alltså lite kiss varje gång man äter nötter på krogen.
Fräscht.
Mmm kiss liksom.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-29
Om en vardag.
Vi var på Ikea idag. Tanken var att vi skulle åka dit någon gång under förmiddagen, men efter att bägge barnen fått mat och vi trodde vi var redo för avfärd kom vi på att det nog inte vore så lyckat att åka dit utan att Kajsa fått sova middag. När hon väl vaknade igen var det återigen dags för Kotten att äta och helt plötsligt var klockan strax efter tre innan vi kom iväg.
Det här med att planera är tydligen något som vi helt glömt bort hur man gör. (Eller så är det snarare så att vi lagt ner att ens försöka planera då vi insett att planen ändå kommer raseras.)
Nåväl. Låt oss prata om Ikea och om hur det gick där.
Vi kom dit, vi stoppade massa bra-att-ha grejer i vagnen och i höjd med badrumsavdelningen (där vi skulle ha de mesta prylarna) kan vi väl säga att helvetet bröt loss.
Kajsa gick bananas och trotsade sig i stil med den här gången. Undertecknad oroade sig för Lillkotten som jag tyckte verkade himla slö när han väl var vaken, och så täppt han låter och kräktes han inte lite väl mycket? Tänk om han har fått det där RS-viruset alla pratar om? Och 'förfan käring, håsa inte på min unge!'
(Jag kommer aldrig bli den där coola morsan hur många ungar jag än får, inser det nu. Och så har jag alldeles uppenbart glömt bort hur mycket bebisar faktiskt sover.)
I alla fall, en överjävligt trotsig 2-åring, en orolig morsa och en stressad pappa resulterade i en kvarlämnad kundvagn och snabba steg till bilen.
Jo men alltså, vi åkte till det där förbannade varuhuset, plockade på oss grejer men kom hem med noll?
Tjena liksom!
Dagens lärdom: Åk aldrig till Ikea med två ungar. Eller åk inte till Ikea överhuvudtaget förresten.
Och en sak till: När vi kom hem blev Vidar pigg. Jättepigg blev han, och förbannad. Skrek jättelänge och inget passade. Plötsligt ville jag bara att han skulle bli lite trött och kanske vilja sova?
Ehm..
Hälsningar // Trött tvåbarnsmorsa_83
Det här med att planera är tydligen något som vi helt glömt bort hur man gör. (Eller så är det snarare så att vi lagt ner att ens försöka planera då vi insett att planen ändå kommer raseras.)
Nåväl. Låt oss prata om Ikea och om hur det gick där.
Vi kom dit, vi stoppade massa bra-att-ha grejer i vagnen och i höjd med badrumsavdelningen (där vi skulle ha de mesta prylarna) kan vi väl säga att helvetet bröt loss.
Kajsa gick bananas och trotsade sig i stil med den här gången. Undertecknad oroade sig för Lillkotten som jag tyckte verkade himla slö när han väl var vaken, och så täppt han låter och kräktes han inte lite väl mycket? Tänk om han har fått det där RS-viruset alla pratar om? Och 'förfan käring, håsa inte på min unge!'
(Jag kommer aldrig bli den där coola morsan hur många ungar jag än får, inser det nu. Och så har jag alldeles uppenbart glömt bort hur mycket bebisar faktiskt sover.)
I alla fall, en överjävligt trotsig 2-åring, en orolig morsa och en stressad pappa resulterade i en kvarlämnad kundvagn och snabba steg till bilen.
Jo men alltså, vi åkte till det där förbannade varuhuset, plockade på oss grejer men kom hem med noll?
Tjena liksom!
Dagens lärdom: Åk aldrig till Ikea med två ungar. Eller åk inte till Ikea överhuvudtaget förresten.
Och en sak till: När vi kom hem blev Vidar pigg. Jättepigg blev han, och förbannad. Skrek jättelänge och inget passade. Plötsligt ville jag bara att han skulle bli lite trött och kanske vilja sova?
Ehm..
Hälsningar // Trött tvåbarnsmorsa_83
2011-09-28
Jag vill inte skrika sönder era trumhinnor och så men..
TITTA KOLLA HÄR DÅ!!!!!!
(För er som inte vet så köpte vi hus i början av sommaren och sen i juli har vi hållt på med en omfattande badrumsrenovering. Omfattande = riva ut rubbet, bygga ut och göra nytt. Många bakslag har det varit på vägen och vi fick rätt snart erfara att en renovering tar betydligt längre tid än man räknat med. Målet var såklart att ha det färdigt innan herr bebis gjorde entré, vilket vi ju kan konstatera att vi inte gjorde.
Men nu alltså, efter veckor av bajsande på vuxenpotta och besök på Maxis offentliga toaletter, efter duschande i en skabbig duschkabin i källaren och efter diverse dryga hantverkare, så är vi nu äntligen med badrum.)
Och okej, det ska dit ett fönster, en handdukstork och duschdraperi. Men i det stora hela så är vi alltså färdiga. Kan knappt fatta att det är sant.
Nu ska jag bada jättelänge jätteofta och låsa dörren om mig och sitta på toa både länge och väl.
Åh herre jävla gud så skönt!
(För er som inte vet så köpte vi hus i början av sommaren och sen i juli har vi hållt på med en omfattande badrumsrenovering. Omfattande = riva ut rubbet, bygga ut och göra nytt. Många bakslag har det varit på vägen och vi fick rätt snart erfara att en renovering tar betydligt längre tid än man räknat med. Målet var såklart att ha det färdigt innan herr bebis gjorde entré, vilket vi ju kan konstatera att vi inte gjorde.
Men nu alltså, efter veckor av bajsande på vuxenpotta och besök på Maxis offentliga toaletter, efter duschande i en skabbig duschkabin i källaren och efter diverse dryga hantverkare, så är vi nu äntligen med badrum.)
Och okej, det ska dit ett fönster, en handdukstork och duschdraperi. Men i det stora hela så är vi alltså färdiga. Kan knappt fatta att det är sant.
Nu ska jag bada jättelänge jätteofta och låsa dörren om mig och sitta på toa både länge och väl.
Åh herre jävla gud så skönt!
När inget annat passar.
Idag: Inte lika mycket semester då lillen bestämt sig för att det bara går att sova på mig.
Eller det såklart, det beror väl på hur man ser det. Att hänga i soffan går ju faktiskt utmärk, men nu är det så att det finns ett hus som är i behov av en städning. Minst sagt.
Får väl kalla det ofrivillig semester då.
Eller vad fan, det är ju skönt det här. Mycket skönare än att städa.
Ofrivillig skön semester?
Eller det såklart, det beror väl på hur man ser det. Att hänga i soffan går ju faktiskt utmärk, men nu är det så att det finns ett hus som är i behov av en städning. Minst sagt.
Får väl kalla det ofrivillig semester då.
Eller vad fan, det är ju skönt det här. Mycket skönare än att städa.
Ofrivillig skön semester?
2011-09-27
Jag sprider ordet.
För en tid sedan tipsade jag om Busmejl.se. En sjukt rolig blogg som jag ofta legat i sängen och läst högt ur för M (som ju vägrar läsa bloggar) och kvidit av garv.
Nu har det visat sig vara Micke som skriver Bloggfrossa som ligger bakom den, vilket ju gör det hela ännu roligare eftersom det redan är en snubbe jag gillar skarpt.
Så om ni inte redan lyssnat på mitt råd, så gör det nu. Läs den!
Nu har det visat sig vara Micke som skriver Bloggfrossa som ligger bakom den, vilket ju gör det hela ännu roligare eftersom det redan är en snubbe jag gillar skarpt.
Så om ni inte redan lyssnat på mitt råd, så gör det nu. Läs den!
Ensamma hemma.
När jag var själv med Kajsa när hon var nyfödd tyckte jag att det var rätt läskigt och jag kunde för allt i världen inte begripa hur jag skulle få något gjort. Duscha? Laga mat? Det tedde sig liksom helt omöjligt den där första tiden ensam med henne.
Men nu när K är på dagis och M inne i stan så förstår jag inte hur jag tänkte riktigt?
Herregud, det är ju rena semestern det här!
Men ärligt talat, om det blir något gjort?
Jo då, om man räknar att läsa bloggar som att få något gjort så.
Men så får man ha i åtanke att jag varit vaken sen strax efter två inatt också.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-26
Bra där.
Nu har vi äntligen sprungit färdigt där uppe på sjukan. Vidars värden var tipptopp och han har börjat öka i vikt. Fint som snus!
När vi blev hemskickade från BB sa dom 'ge honom 30 ml mat per gång'.
Vi gav honom 30.
Vidar ba, skrik, skrik och: 'jaha där var förrätten ja, ge mig huvudrätten nu så jag blir mätt nån gång!'
Och vi gav 30 ml till.
Vidar igen: 'Men vad tusan håller ni på med, försöker ni banta ner mig eller?' Och sprattel sprattel, inte alls nån nöjd bebis.
Och vi ba 'jaha men vi fixar väl 30 ml till då.'
Efter det så 'mjo, men tack då! Men att man ska behöva tigga sig mätt när man är ny i familjen och allt..'
Ungefär så.
På återbesöket häpnade barnmorskorna och insåg nog att det var dumt att skicka hem oss med såna direktiv på en så stor gosse.
Jo, jag tackar ja!
När vi blev hemskickade från BB sa dom 'ge honom 30 ml mat per gång'.
Vi gav honom 30.
Vidar ba, skrik, skrik och: 'jaha där var förrätten ja, ge mig huvudrätten nu så jag blir mätt nån gång!'
Och vi gav 30 ml till.
Vidar igen: 'Men vad tusan håller ni på med, försöker ni banta ner mig eller?' Och sprattel sprattel, inte alls nån nöjd bebis.
Och vi ba 'jaha men vi fixar väl 30 ml till då.'
Efter det så 'mjo, men tack då! Men att man ska behöva tigga sig mätt när man är ny i familjen och allt..'
Ungefär så.
På återbesöket häpnade barnmorskorna och insåg nog att det var dumt att skicka hem oss med såna direktiv på en så stor gosse.
Jo, jag tackar ja!
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-25
Vad vi gör.
Det finns ju många saker man kan göra ihop med sin partner inne på sovrummet i sängen om kvällarna. Kanske får man ligga lite eller planerar kommande renoveringar, eller så skedar man och viskar sockersöta saker till varandra, inte tusan vet jag.
Vi spelar i alla fall Wordfeud. Mot varann.
Men alltså, det gäller att ha tålamod när man spelar mot M. Tålamod eller ha tio andra spel igång. (Jag väljer det senare.)
Han tar nämligen otroligt lång tid på sig att lägga ett ord. Räknar på poäng, analyserar och lägger upp strategier. Typ: 'lägger jag det här nu så kan jag lägga dom bokstäverna sen, och med en jävla tur kan jag gången efter det lägga ut det här.'
Och jag riktigt ser hur poängtalet fladdrar förbi honom när han ligger där och räknar ut bästa möjliga bokstäver att lägga.
Jag vill ha leverans direkt liksom, speciellt när jag vet att han bara spelar mot mig och ligger där med mobilen i handen. Men tro mig, jag har hunnit med både ett blogginlägg och lägga några ord till andra motspelare i Wf och fortfarande har jag inte fått något ord levererat av honom. Och än lär det dröja...
Vi spelar i alla fall Wordfeud. Mot varann.
Men alltså, det gäller att ha tålamod när man spelar mot M. Tålamod eller ha tio andra spel igång. (Jag väljer det senare.)
Han tar nämligen otroligt lång tid på sig att lägga ett ord. Räknar på poäng, analyserar och lägger upp strategier. Typ: 'lägger jag det här nu så kan jag lägga dom bokstäverna sen, och med en jävla tur kan jag gången efter det lägga ut det här.'
Och jag riktigt ser hur poängtalet fladdrar förbi honom när han ligger där och räknar ut bästa möjliga bokstäver att lägga.
Jag vill ha leverans direkt liksom, speciellt när jag vet att han bara spelar mot mig och ligger där med mobilen i handen. Men tro mig, jag har hunnit med både ett blogginlägg och lägga några ord till andra motspelare i Wf och fortfarande har jag inte fått något ord levererat av honom. Och än lär det dröja...
Published with Blogger-droid v1.7.4
God kväll!
Jag är fast i soffan utan att kunna röra mig. Liten har äntligen kommit till ro efter en skrikfest och ligger nu till synes lugn och nöjd på min mage.
Inte nog med att det är sjukt hög mysfaktor på det hela, jag har också en briljant ursäkt till att låta M ta hand om disken. Lyllo mig!
Inte nog med att det är sjukt hög mysfaktor på det hela, jag har också en briljant ursäkt till att låta M ta hand om disken. Lyllo mig!
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-24
Hej höst, så länge du visar dig från den här sidan är vi överens.
Efter sjukhusbesöket (som tack och lov visade på minskade värden) tyckte vi att en snabb promenad runt den där sjön i närheten av vårat hus vore på sin plats innan det var dags för lunch.
Det visade sig dock att den där plaskdammen var betydligt större än vi räknat med och inte förrän nästan två timmar senare var vi hemma igen med två utsvultna ungar. Men oj vilken fin promenad det var!
Det visade sig dock att den där plaskdammen var betydligt större än vi räknat med och inte förrän nästan två timmar senare var vi hemma igen med två utsvultna ungar. Men oj vilken fin promenad det var!
Samtalsämnen.
Jag vet inte hur ni har det hos er, men hos oss pratar vi väldigt öppet om bajs och sånt. Och nu menar jag inte enbart ungarnas bajs, som ju för övrigt blivit väldigt på tapeten igen efter Videungens födelse - utan vårt eget också.
Jag var med om en bajsincident förut (vad det rörde sig om är mindre relevant) och kände ett enormt behov av att tala om det för M. Nu undrar jag om det är ett sunt förhållande vi har till varandra?
Pratar ni om bajs där hemma hos er också eller? (Snälla, säg ni gör!)
Jag var med om en bajsincident förut (vad det rörde sig om är mindre relevant) och kände ett enormt behov av att tala om det för M. Nu undrar jag om det är ett sunt förhållande vi har till varandra?
Pratar ni om bajs där hemma hos er också eller? (Snälla, säg ni gör!)
2011-09-23
Veckan som försvann i ett nafs.
Det gick upp för mig tidigare idag att lille V har funnits hos oss en vecka nu och jag kan inte riktigt tro att det är sant. Men det är det ju. Natten till idag för en vecka sen låg jag där och andades lustgas för hela slanten och nu ligger han här brevid mig i soffan och sover sött.
Det är så väldigt mycket jag vill berätta och skriva om, men vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, dagarna flyter ihop och veckan har varit ett enda töcken.
Men jag känner att jag vill ge en ärlig chans att berätta lite om Vidars första vecka.
Till att börja med så sover vi otroligt bra. En gång varje natt vaknar han och vill äta, sen sover han fram till sju ungefär. ÄN SÅ LÄNGE är bäst att tillägga, för jag vet att folk gärna påpekar en sån sak. (Jag vet att rutiner är till för att brytas och yada yada.)
Och när bägge ungarna har vaknat så hänger vi i storsängen en stund alla fyra tills det är dags för frukost, och den där stunden på morgnarna är helt klart den bästa stunden på hela dan. Jag vill aldrig riktigt gå ifrån den där sängen.
Sen är det liksom lite kaos mest hela dagen där vi försöker hinna med promenader, handling, matlagning, besök av folk som vill säga hej till videungen varvat med sjukhusbesök.
För jo, det är ju det att V fått sig en släng gulsot, så varannan dag åker vi upp för att kolla hans blodvärden som än så länge (peppar peppar) varit under gränsen för att behöva sola. Imorgon är det dags igen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det räcker med ett hudtest så lillen slipper mer nålar i händer och armveck. En och två gånger är liksom okej, men nu är vi uppe i en åtta gånger skulle jag tippa på och jag som brukar vara cool när det gäller sånt där börjar bli ordentligt blödig och tycker det är otroligt jobbigt att se liten ha en nål i armen medan han skriker förtvivlat.
Annars vill jag mest meddela att Vidar har begynnats med norra Europas längsta stortåar (om vi ser till hans ringa ålder). Vi slutar liksom aldrig att förundras över dem. Och så säger vi fler gånger än vi kan räkna 'åh vilket litet slätt och fint huvud han har och så runt! Och så leen han är och inga plitor och herreguuuud så fin han är!'
Ehm, ja. Vi är nyblivna föräldrar helt enkelt.
Och Kajsa, hon tar det hela med lugn. I början var hon rätt hårdhänt och vi tyckte oss se tendenser till att hon inte alls ville ha med sin lillebror att göra. Men nu tycker hon att den där lilla krabaten är himla spännande och nog lite söt rent av. Hon hämtar oss om han börjar skrika och hämtar nappen till honom och klappar honom mer än gärna på kinden och säger 'hej hej didar!' och hon är så söt att jag dör. Och ja jag är sjukt mallig och stolt och det där hemska badrummet ägnar jag knappt en tanke.
Tänk vad snabbt saker och ting ändras va!
Och här kommer några bilder på veckan som gått.
Det är så väldigt mycket jag vill berätta och skriva om, men vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, dagarna flyter ihop och veckan har varit ett enda töcken.
Men jag känner att jag vill ge en ärlig chans att berätta lite om Vidars första vecka.
Till att börja med så sover vi otroligt bra. En gång varje natt vaknar han och vill äta, sen sover han fram till sju ungefär. ÄN SÅ LÄNGE är bäst att tillägga, för jag vet att folk gärna påpekar en sån sak. (Jag vet att rutiner är till för att brytas och yada yada.)
Och när bägge ungarna har vaknat så hänger vi i storsängen en stund alla fyra tills det är dags för frukost, och den där stunden på morgnarna är helt klart den bästa stunden på hela dan. Jag vill aldrig riktigt gå ifrån den där sängen.
Sen är det liksom lite kaos mest hela dagen där vi försöker hinna med promenader, handling, matlagning, besök av folk som vill säga hej till videungen varvat med sjukhusbesök.
För jo, det är ju det att V fått sig en släng gulsot, så varannan dag åker vi upp för att kolla hans blodvärden som än så länge (peppar peppar) varit under gränsen för att behöva sola. Imorgon är det dags igen, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det räcker med ett hudtest så lillen slipper mer nålar i händer och armveck. En och två gånger är liksom okej, men nu är vi uppe i en åtta gånger skulle jag tippa på och jag som brukar vara cool när det gäller sånt där börjar bli ordentligt blödig och tycker det är otroligt jobbigt att se liten ha en nål i armen medan han skriker förtvivlat.
Annars vill jag mest meddela att Vidar har begynnats med norra Europas längsta stortåar (om vi ser till hans ringa ålder). Vi slutar liksom aldrig att förundras över dem. Och så säger vi fler gånger än vi kan räkna 'åh vilket litet slätt och fint huvud han har och så runt! Och så leen han är och inga plitor och herreguuuud så fin han är!'
Ehm, ja. Vi är nyblivna föräldrar helt enkelt.
Och Kajsa, hon tar det hela med lugn. I början var hon rätt hårdhänt och vi tyckte oss se tendenser till att hon inte alls ville ha med sin lillebror att göra. Men nu tycker hon att den där lilla krabaten är himla spännande och nog lite söt rent av. Hon hämtar oss om han börjar skrika och hämtar nappen till honom och klappar honom mer än gärna på kinden och säger 'hej hej didar!' och hon är så söt att jag dör. Och ja jag är sjukt mallig och stolt och det där hemska badrummet ägnar jag knappt en tanke.
Tänk vad snabbt saker och ting ändras va!
Och här kommer några bilder på veckan som gått.
Man är nog som bäst förälder när man inte är förälder, eller?
Det är ju som bekant väldigt lätt att vara förälder och uppfostra barn på bästa möjliga sätt - när man själv inte är förälder.
Innan vi fick Kajsa tänkte jag till exempel att aldrig att mina ungar ska sitta inne och kolla på tv bara för att jag behöver tid till att typ duscha/laga mat/städa. Tyckte att det nog var lite höjden av lathet liksom. Och så hade jag någon vision om att våra ungar minsann ska vara ute i ur och skur och få lite rosor på kinden och solsken i blick och sånt istället för att sitta inne med tekniska prylar. Och okej, sen vi flyttade till hus är vi ute väldigt mycket, men det här med tv-grejen. Håhåjaja.
I samma veva som jag tänkte allt det där befängda vet jag också att jag hade en bestämd åsikt kring det här med mat. Jag tänkte då rakt inte ge ungarna halvfabrikat utan det skulle vara ekologiskt och det skulle vara hemlagat. Och för all del, någonstans anser jag väl det fortfarande - för vem vill egentligen stoppa i sin unge beteckningar som ingen ens vet vad de står för?
Men alltså hörrni. Den här veckan kan nog gå till historien då den här familjen levt på enkom halvfabrikat.
Det har serverats Mamma scans köttbullar med makaroner och rårivna morötter, frysta fiskpinnar med potatis och ärter, falukorv och makaroner samt pytt i panna.
Och Kajsa? Ja hon jublar naturligtvis.
På tisdag börjar K på dagis igen efter att ha varit hemma och lärt känna lillebror lite den här veckan. Och det jag ska säga nu kommer säkert få många att gå i taket, men snälla, lyncha mig inte. Men såhär tänker jag kring det: Skönt, då vet jag att hon får i sig ordentlig mat.
För just nu är det som det är med både kosthållning och rutiner här hemma. Men när det där förbenade badrummet är klart och vi slipper hantverkare och ha köket fullt med badrumsprylar så är det banne i mig det första vi ska ta tag i.
Innan vi fick Kajsa tänkte jag till exempel att aldrig att mina ungar ska sitta inne och kolla på tv bara för att jag behöver tid till att typ duscha/laga mat/städa. Tyckte att det nog var lite höjden av lathet liksom. Och så hade jag någon vision om att våra ungar minsann ska vara ute i ur och skur och få lite rosor på kinden och solsken i blick och sånt istället för att sitta inne med tekniska prylar. Och okej, sen vi flyttade till hus är vi ute väldigt mycket, men det här med tv-grejen. Håhåjaja.
I samma veva som jag tänkte allt det där befängda vet jag också att jag hade en bestämd åsikt kring det här med mat. Jag tänkte då rakt inte ge ungarna halvfabrikat utan det skulle vara ekologiskt och det skulle vara hemlagat. Och för all del, någonstans anser jag väl det fortfarande - för vem vill egentligen stoppa i sin unge beteckningar som ingen ens vet vad de står för?
Men alltså hörrni. Den här veckan kan nog gå till historien då den här familjen levt på enkom halvfabrikat.
Det har serverats Mamma scans köttbullar med makaroner och rårivna morötter, frysta fiskpinnar med potatis och ärter, falukorv och makaroner samt pytt i panna.
Och Kajsa? Ja hon jublar naturligtvis.
På tisdag börjar K på dagis igen efter att ha varit hemma och lärt känna lillebror lite den här veckan. Och det jag ska säga nu kommer säkert få många att gå i taket, men snälla, lyncha mig inte. Men såhär tänker jag kring det: Skönt, då vet jag att hon får i sig ordentlig mat.
För just nu är det som det är med både kosthållning och rutiner här hemma. Men när det där förbenade badrummet är klart och vi slipper hantverkare och ha köket fullt med badrumsprylar så är det banne i mig det första vi ska ta tag i.
2011-09-21
Jag länkkärlekar.
Det har ju varit så himla mycket länkkärlek på bloggarna jag läser den senaste tiden och jag har själv fått ett par från både Fifi och Katta Kvack (tack!). Och ärligt talat, det är ju faktiskt svinkul att bli länkad till och man blir rent av lite mallig. (Joho erkänn, man blir´t!)
Och utan att ha drabbats av storhetsvansinne (för även om besöksantalet skjutit i höjden senaste tiden så är det fortfarande en väldigt pytteliten blogg det här) så vill ju jag också gärna länka och det kan ju inte bara vara storbloggarna förunnat att göra det. Så jag gört helt enkelt.
Johanna Lagerfors blogg hittade jag genom Fifi om jag inte minns fel.
Johannas blogg känns väldigt genomtänkt och välskriven, och extra mycket gillar jag hennes 'Dagens bild från ett främmande land.' Hon fångar mig med sina bilder och texter och det känns nästan som om jag vore just där, på platsen hon så väl beskriver. Vilket jag ju också önskar. Varje jävla gång. För det är väl lite därför också som jag gillar bloggen så mycket - att hon faktiskt lever det liv, med mycket resor och äventyr - som jag också tänkt jag skulle göra men aldrig gjorde. Här låter jag kanske lite bitter, men det är jag ju inte. Jag skaffade ju världens bästa familj istället, och resa det ska både jag, M och våra ungar göra framöver. Men fram till dess nöjer jag mig alltså med att läsa Johannas blogg, och snart åker hon till Japan. Jippi för mig men kanske mest för henne. Ehm..
Och så har vi Dalkullan som skriver bloggen Familjebegrepp. Den bruden alltså. Hon verkar fan vara både svinrolig, tuff och skitsnygg. Hon är liksom snygg även när hon inte är snygg. Och så skriver hon med en härlig självdistans. Hon har flyttat med sin snubbe och söta dotter till Tyskland och det är därifrån vi får följa hennes liv i jakt på vänner och ett vardagligt liv tillsammans med hennes lilla familj. Dessutom gillar hon körv och öl. Och sa jag att hon är jävligt rolig? Och så tänker jag att vi nog är av lite samma skrot och korn.
Jag gillar henne helt enkelt.
Och utan att ha drabbats av storhetsvansinne (för även om besöksantalet skjutit i höjden senaste tiden så är det fortfarande en väldigt pytteliten blogg det här) så vill ju jag också gärna länka och det kan ju inte bara vara storbloggarna förunnat att göra det. Så jag gört helt enkelt.
Johanna Lagerfors blogg hittade jag genom Fifi om jag inte minns fel.
Johannas blogg känns väldigt genomtänkt och välskriven, och extra mycket gillar jag hennes 'Dagens bild från ett främmande land.' Hon fångar mig med sina bilder och texter och det känns nästan som om jag vore just där, på platsen hon så väl beskriver. Vilket jag ju också önskar. Varje jävla gång. För det är väl lite därför också som jag gillar bloggen så mycket - att hon faktiskt lever det liv, med mycket resor och äventyr - som jag också tänkt jag skulle göra men aldrig gjorde. Här låter jag kanske lite bitter, men det är jag ju inte. Jag skaffade ju världens bästa familj istället, och resa det ska både jag, M och våra ungar göra framöver. Men fram till dess nöjer jag mig alltså med att läsa Johannas blogg, och snart åker hon till Japan. Jippi för mig men kanske mest för henne. Ehm..
Och så har vi Dalkullan som skriver bloggen Familjebegrepp. Den bruden alltså. Hon verkar fan vara både svinrolig, tuff och skitsnygg. Hon är liksom snygg även när hon inte är snygg. Och så skriver hon med en härlig självdistans. Hon har flyttat med sin snubbe och söta dotter till Tyskland och det är därifrån vi får följa hennes liv i jakt på vänner och ett vardagligt liv tillsammans med hennes lilla familj. Dessutom gillar hon körv och öl. Och sa jag att hon är jävligt rolig? Och så tänker jag att vi nog är av lite samma skrot och korn.
Jag gillar henne helt enkelt.
Hur det slutade.
En tröja fick jag köpt, sen utspelade sig exakt nedan nämnda scenario och jag tänkte (och bestämde) att spinning så fort snippan läkt och fått godkänt är alldeles bestämt ett måste för att kunna ha alla snygga höstkläder.
Efter ungefär 10 minuter sitter jag där och trycker en bakelse. En rysk jävla banantårta som såg så god ut men som smakade skit. Om jag åt upp den? Givetvis.
Känsla just nu: rätt mycket självförakt faktiskt.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Hur man kan sabotera en hel dag.
Jag har precis lyckats lura med mig hela familjen in till stan för att försöka hitta några kläder till mig. Jag är verkligen kräktrött på de kläder jag haft nu i flera månader och jag vägrar dra på mig mina preggotights en gång till. Vägrart!
Men om vi säger så här, med byxorna jag har på mig nu krävdes en gördel, en tunika, ett väldigt blåögt öga och jävligt mycket god vilja för att magen (förlåt, degen) inte ska bli mer än typ fem..
Jag anar redan hur det här kommer sluta: HAHA rätt upp i ansiktet och så går jag och köper de där skorna jag haft i sikte till Kajsa istället.
Lycka till till mig vetja!
Men om vi säger så här, med byxorna jag har på mig nu krävdes en gördel, en tunika, ett väldigt blåögt öga och jävligt mycket god vilja för att magen (förlåt, degen) inte ska bli mer än typ fem..
Jag anar redan hur det här kommer sluta: HAHA rätt upp i ansiktet och så går jag och köper de där skorna jag haft i sikte till Kajsa istället.
Lycka till till mig vetja!
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-20
God morgon.
Jag borde alldeles säkert passa på att sova ytterligare en stund nu när M tagit med Kajsa ut för att hämta tidningen och fixa frukost, men med en sån här sötnöt brevid mig finns det så mycket annat att titta och sniffa på.
Observera den snyggaste pyjamasen från 78. Vem skulle inte vilja ha en sovpåse med paraplyer på liksom?
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-19
Om snällheten och att visa tacksamhet.
Efter de senaste veckornas motgångar och möten med mer eller mindre otrevliga människor som försenade rörmokare och DHL-bud som dumpar av badrumsmöbler för 40.000 på vår garageuppfart (i spöregn, trots att jag vänligt bad om att få dem inkörda tre meter till in i garaget) - så känns det himla fint att på samma dag stöta på en hel drös vänliga och serviceinriktade människor.
Som idag, mattläggaren kom och kollade på badrummet och ba 'jag kommer imorgon, så här kan ni ju inte ha det när ni precis fått hem en bebis!'
Och lite senare när vi var och köpte kakel och frågade om vi skulle behöva släp för att hämta hem det när det väl kommit till butiken, så frågade han var vi bodde och erbjöd sig att köra hem allt kakel till oss när han slutat jobbet eftersom han hade tillgång till tjänstebil och ändå bodde på vägen. 'Så slipper ni tänka på att fixa släp och böka in hit'. Och jag ba 'tack, tack och TACK! Jag ska alltid handla kakel hos er!' (För det kommer jag ju behöva köpa så jävla många gånger vill jag mena. Ehm..)
Och lite senare kom det en leverans till dörren med en hel pappkasse trattkantareller och då var jag så till mig av all snällhet att jag höll på att ta till lipen. Nu har vi mer svamp i frysen än vi någonsin haft, och då ska tilläggas att vi gillar att plocka svamp. Jag vet inte om det säger mer om oss som svampplockare, eller om det är det faktum att en nybliven tvåbarnsfamilj i renoveringstagen genererar ovanligt mycket snällhet hos folk.
Och när jag ändå håller på och berättar om alla godhjärtade människor därute, måste jag även nämna barnmorskan som var med när V föddes. Den kvinnan gott folk, hon var fan magisk. Så magisk att jag alldeles nyss satte in en Dagens ros i lokaltidningen. Första gången jag bemödar mig med en sån sak, men jag har så länge tänkt att jag måste bli bättre på att visa uppskattning och inte bara spy galla över folk som på ett eller annat sätt inte behagar mig.
En ros i tidningen borde alla få som förtjänar det kan jag tycka. En liten gest för visad tacksamhet kostar inte så mycket, och jag tror bestämt ängeln till barnmorska kommer bli hemskt glad, det hade åtminstone jag blivit.
Som idag, mattläggaren kom och kollade på badrummet och ba 'jag kommer imorgon, så här kan ni ju inte ha det när ni precis fått hem en bebis!'
Och lite senare när vi var och köpte kakel och frågade om vi skulle behöva släp för att hämta hem det när det väl kommit till butiken, så frågade han var vi bodde och erbjöd sig att köra hem allt kakel till oss när han slutat jobbet eftersom han hade tillgång till tjänstebil och ändå bodde på vägen. 'Så slipper ni tänka på att fixa släp och böka in hit'. Och jag ba 'tack, tack och TACK! Jag ska alltid handla kakel hos er!' (För det kommer jag ju behöva köpa så jävla många gånger vill jag mena. Ehm..)
Och lite senare kom det en leverans till dörren med en hel pappkasse trattkantareller och då var jag så till mig av all snällhet att jag höll på att ta till lipen. Nu har vi mer svamp i frysen än vi någonsin haft, och då ska tilläggas att vi gillar att plocka svamp. Jag vet inte om det säger mer om oss som svampplockare, eller om det är det faktum att en nybliven tvåbarnsfamilj i renoveringstagen genererar ovanligt mycket snällhet hos folk.
Och när jag ändå håller på och berättar om alla godhjärtade människor därute, måste jag även nämna barnmorskan som var med när V föddes. Den kvinnan gott folk, hon var fan magisk. Så magisk att jag alldeles nyss satte in en Dagens ros i lokaltidningen. Första gången jag bemödar mig med en sån sak, men jag har så länge tänkt att jag måste bli bättre på att visa uppskattning och inte bara spy galla över folk som på ett eller annat sätt inte behagar mig.
En ros i tidningen borde alla få som förtjänar det kan jag tycka. En liten gest för visad tacksamhet kostar inte så mycket, och jag tror bestämt ängeln till barnmorska kommer bli hemskt glad, det hade åtminstone jag blivit.
2011-09-18
När tre blev fyra.
Klockan 02:39 i fredags morse föddes han alltså, vår lille son *Vidar.
I torsdags förmiddag var jag på vanlig rutinkontroll hos barnmorskan, allt såg fint ut men både hon och jag hävdade att det nog skulle dröja ytterligare några dagar innan han ville göra entré, det fanns inga direkta tecken på att det satt igång och ungen var inte ens fixerad.
Jag åkte hem och hade som sagt en väldigt lugn dag med mycket vila.
Runt 18-tiden när jag gav Kajsa mat kände jag den. Den första värken, inte så vidare smärtsam men av helt annan karaktär än de förvärkar jag känt av lite till och från i ett par dagar. Vi började diskutera hur vida vi skulle lämna Kajsa hos M:s föräldrar eller avvakta. Men eftersom det var just det problemet jag fasat mest för under hela graviditeten - att vi skulle bli tvugna att väcka en sovande Kajsa och dra iväg med henne så hon skulle bli orolig - så bestämde vi att det var lika bra att lämna henne hos barnvakten på momangen. Och det visade sig vara en himla tur. Klockan 19 började värkarna komma någorlunda regelbundet och jag slängde några blickar på klockan mellan lagda ord i Wordfeud och packade det sista i bb-väskan.
Martin började oroa sig att vi drog ut på tiden men jag vägrade åka upp för tidigt och riskera att vända eller bli sittandes på förlossningen en evighet. Så länge värkarna var hanterbara skulle vi stanna hemma.
Vid 22-tiden ringde jag upp till förlossningen och sa att vi var på G. Runt 23 blev vi inskrivna och strax efter det blev jag undersökt. Öppen 6 cm. Hurra!
Vi började diskutera smärtlindring och jag kände mig stark som tusan och sa att jag minsann bara skulle köra på lustgasen. Sagt och gjort, lustgasen kom att bli min bästa vän under de kommande timmarna.
Strax efter två satte krystvärkarna igång och det var dags att lämna ifrån sig lustgasen och bara fokusera på att få ut den där ungen.
Jag tog i så jag på riktigt trodde jag sprack all the way och skrek rakt ut att 'ni skulle ju för fan se till att jag inte sprack!'
Plötsligt avtog den där överjordiska smärtan som inte kan liknas vid något annat och
rummet fylldes av det näpnaste lilla skrik jag hört och så lades en slemmig, skrikandes liten krabat upp på mitt bröst och jag fick för andra gången i mitt liv känna på den där rena, äkta storartade kärleken man bara kan känna till sitt barn.
Inga tankar i världen på vad det var för kön, det spelade liksom ingen som helst roll. Det var först när M skulle klippa navelsträngen som han nöjt upplyste om att den minsann hade en snopp.
Och så lades den där lilla kotten upp på vågen, och ja, 4880 g och 54 cm lång. Många kilo kärlek var det att krysta ut vill jag lova. Och efter det konstaterandet gjorde de där två stygnen jag fick sy absolut ingentig. Herregud, nästan fem kilo hade jag lyckats trycka ut utan någon bedövning och utan att knappt spricka någonting - jag var skitnöjd! Och full av adrenalin, vilken grej det är att föda barn alltså!
Vidar, vilken kille. Vidar Olof Leonard, den finaste lille kille jag kan tänka mig. Och kärleken, den har liksom inga gränser.
*Vi hade en del namn uppe på tapeten, där ibland Gordon. Som en liten hyllning till Gordon Ramsey-porrdvärgen ni vet. Det var nämligen det stående skämtet under hela förlossningen, frågor om vad som var värst - att bli uppäten av en grävling eller att föda barn - var en av alla som kom upp. Dock utan att besvaras..
Och snälla, kan någon upplysa mig om hur vida det hela är sant eller inte. ÄR DET SANT? Jag måste få veta. Min fösta tanke när jag fick höra ryktet om att det bara var någon som farit med osanning var 'synd'. Helt oklart varför jag tycker det är tråkigt att en dvärg inte blev uppäten av en dvärg liksom.
I torsdags förmiddag var jag på vanlig rutinkontroll hos barnmorskan, allt såg fint ut men både hon och jag hävdade att det nog skulle dröja ytterligare några dagar innan han ville göra entré, det fanns inga direkta tecken på att det satt igång och ungen var inte ens fixerad.
Jag åkte hem och hade som sagt en väldigt lugn dag med mycket vila.
Runt 18-tiden när jag gav Kajsa mat kände jag den. Den första värken, inte så vidare smärtsam men av helt annan karaktär än de förvärkar jag känt av lite till och från i ett par dagar. Vi började diskutera hur vida vi skulle lämna Kajsa hos M:s föräldrar eller avvakta. Men eftersom det var just det problemet jag fasat mest för under hela graviditeten - att vi skulle bli tvugna att väcka en sovande Kajsa och dra iväg med henne så hon skulle bli orolig - så bestämde vi att det var lika bra att lämna henne hos barnvakten på momangen. Och det visade sig vara en himla tur. Klockan 19 började värkarna komma någorlunda regelbundet och jag slängde några blickar på klockan mellan lagda ord i Wordfeud och packade det sista i bb-väskan.
Martin började oroa sig att vi drog ut på tiden men jag vägrade åka upp för tidigt och riskera att vända eller bli sittandes på förlossningen en evighet. Så länge värkarna var hanterbara skulle vi stanna hemma.
Vid 22-tiden ringde jag upp till förlossningen och sa att vi var på G. Runt 23 blev vi inskrivna och strax efter det blev jag undersökt. Öppen 6 cm. Hurra!
Vi började diskutera smärtlindring och jag kände mig stark som tusan och sa att jag minsann bara skulle köra på lustgasen. Sagt och gjort, lustgasen kom att bli min bästa vän under de kommande timmarna.
Strax efter två satte krystvärkarna igång och det var dags att lämna ifrån sig lustgasen och bara fokusera på att få ut den där ungen.
Jag tog i så jag på riktigt trodde jag sprack all the way och skrek rakt ut att 'ni skulle ju för fan se till att jag inte sprack!'
Plötsligt avtog den där överjordiska smärtan som inte kan liknas vid något annat och
rummet fylldes av det näpnaste lilla skrik jag hört och så lades en slemmig, skrikandes liten krabat upp på mitt bröst och jag fick för andra gången i mitt liv känna på den där rena, äkta storartade kärleken man bara kan känna till sitt barn.
Inga tankar i världen på vad det var för kön, det spelade liksom ingen som helst roll. Det var först när M skulle klippa navelsträngen som han nöjt upplyste om att den minsann hade en snopp.
Och så lades den där lilla kotten upp på vågen, och ja, 4880 g och 54 cm lång. Många kilo kärlek var det att krysta ut vill jag lova. Och efter det konstaterandet gjorde de där två stygnen jag fick sy absolut ingentig. Herregud, nästan fem kilo hade jag lyckats trycka ut utan någon bedövning och utan att knappt spricka någonting - jag var skitnöjd! Och full av adrenalin, vilken grej det är att föda barn alltså!
Vidar, vilken kille. Vidar Olof Leonard, den finaste lille kille jag kan tänka mig. Och kärleken, den har liksom inga gränser.
*Vi hade en del namn uppe på tapeten, där ibland Gordon. Som en liten hyllning till Gordon Ramsey-porrdvärgen ni vet. Det var nämligen det stående skämtet under hela förlossningen, frågor om vad som var värst - att bli uppäten av en grävling eller att föda barn - var en av alla som kom upp. Dock utan att besvaras..
Och snälla, kan någon upplysa mig om hur vida det hela är sant eller inte. ÄR DET SANT? Jag måste få veta. Min fösta tanke när jag fick höra ryktet om att det bara var någon som farit med osanning var 'synd'. Helt oklart varför jag tycker det är tråkigt att en dvärg inte blev uppäten av en dvärg liksom.
På hemmaplan.
Igår kväll var det äntligen dags att packa in oss i bilen och ta med den fjärde familjemedlemmen hem till lugnets lilla vrå.
Idag rivstartade vi dagen med en promenad på en timme i rätt duktigt tempo och med tanke på att jag efter förra förlossningen knappt kunde gå på en vecka känner jag mig himla nöjd över den bedriften. På det hela taget känns det rätt overkligt att jag i torsdags natt låg och krystade ut 4,8 kg kärlek. Men vilken kärlek sen!
Och ja ett rätt osammanhängande inlägg om läget men jag är hög på bebis och hjärnan är full av gröt. Också längtar jag ihjäl mig efter den där lilla Picasson vi snart ska åka och hämta. När tid finns lovar jag att bjuda på lite mer detaljer..
Idag rivstartade vi dagen med en promenad på en timme i rätt duktigt tempo och med tanke på att jag efter förra förlossningen knappt kunde gå på en vecka känner jag mig himla nöjd över den bedriften. På det hela taget känns det rätt overkligt att jag i torsdags natt låg och krystade ut 4,8 kg kärlek. Men vilken kärlek sen!
Och ja ett rätt osammanhängande inlägg om läget men jag är hög på bebis och hjärnan är full av gröt. Också längtar jag ihjäl mig efter den där lilla Picasson vi snart ska åka och hämta. När tid finns lovar jag att bjuda på lite mer detaljer..
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-16
Säg hej..
till Kajsas lillebror och vår älskade lille son!
Mer info kommer, tills vidare: vi mår toppen, förlossningen gick över förväntan och jag kan kissa. Hurra för kisset!
/En väldigt stolt tvåbarnsmorsa.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-15
Jag ska måla hela världen lilla mamma.
Vi målade våra köksväggar vita för ett par månader sedan och visst har vi tyckt att det är lite trist med vitt, vitt, vitt och kanske tänkt att smälla upp någon schysst tapet eller så. Men det behövs ju inte när man har en alldeles egen liten Picasso här hemma. Den lilla Picasson tyckte dessutom att tv-bilden var på tok för ful så även den fick sig en släng av röd krita. Låt oss säga att fadern i hemmet som avgudar sin (okej, vår) 50-tumstv blev måttligt road.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Lugnet.
Jag har egentligen inte så mycket att säga mer än att jag inte föder barn. Och att jag känner mig nöjd över mitt beslut att äta rester (matlådor) både till lunch och middag. Det innebär att jag kommer ägna minimal tid i köket och maximal tid i typ soffan och njuta av tystnaden och ensamheten. Känns med andra ord som en rätt angenäm torsdag det här.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-14
Jaså, är det handlar ni gör på Maxi?
Själv åker jag dit för att använda deras toalett.
Har gjort det de senaste två dagarna nu, efter att jag lämnat Kajsa på dagis. Maxi ligger liksom på vägen hem, och offentliga toaletter är ju bra skit (om man nu jämför). Förnedringen på den?
För jo, det är ju så i en renovering att det alltid ska gå två steg framåt och ett bakåt (eller var det tvärt om?). Igår hade vi toalett ett par timmar. Fatta liksom, både toalett OCH golv. Men säg den lycka som varar. Rörmokarfan var inkompetent och drog fel på ett rör, så adjöss med toan igen alltså.
Jag vet inte om ni förstått det - men ge er aldrig, aldrig på en badrumsrenovering. Speciellt inte om ni har en tidsram att följa, och se för fan till att inte vara höggravid! Det tär nämligen rätt ordentligt på både förhållande, kropp och psyke. Men när vi väl kommit ur den här cirkusen kommer vi nog vara världens starkaste par jag och min snubbe. Då tror jag tamejtusan vi kan erövra världen.
Och ja, det är ett evigt tjat om detta förbannade badrum, men det är ju lite så jag lever nu. I gnäll och kaos.
Har gjort det de senaste två dagarna nu, efter att jag lämnat Kajsa på dagis. Maxi ligger liksom på vägen hem, och offentliga toaletter är ju bra skit (om man nu jämför). Förnedringen på den?
För jo, det är ju så i en renovering att det alltid ska gå två steg framåt och ett bakåt (eller var det tvärt om?). Igår hade vi toalett ett par timmar. Fatta liksom, både toalett OCH golv. Men säg den lycka som varar. Rörmokarfan var inkompetent och drog fel på ett rör, så adjöss med toan igen alltså.
Jag vet inte om ni förstått det - men ge er aldrig, aldrig på en badrumsrenovering. Speciellt inte om ni har en tidsram att följa, och se för fan till att inte vara höggravid! Det tär nämligen rätt ordentligt på både förhållande, kropp och psyke. Men när vi väl kommit ur den här cirkusen kommer vi nog vara världens starkaste par jag och min snubbe. Då tror jag tamejtusan vi kan erövra världen.
Och ja, det är ett evigt tjat om detta förbannade badrum, men det är ju lite så jag lever nu. I gnäll och kaos.
2011-09-13
Någon slags lista över läget.
Rörmokare har inte lunchrast, det fick jag erfara igår. Jag frågade lite försiktigt om han tänkt åka iväg på rast eller så, men han svarade lite käckt att 'äsch, jag hoppar den och kör på här istället'.
Jahopp liksom. Tack och lov kom han en stund senare på att han glömt lite grejer och var tvungen att åka iväg en snabbis. Hej akutbajs!
Bebisen har än så länge lyssnat på min önskan om att stanna kvar i magen ett tag till och tycks så göra ännu ett par dagar. Några förvärkar och lite ont emellanåt men det är mest på kvällarna när jag ju har hållt igång hela dagen.
Vi har numera golv inne på badrummet. Än så länge bara spångolv, men ändå - golv! Efter att ha balanserat på plankor uppe på isolering känns det som ett jäkla steg åt rätt håll.
Jag har kommit lite närmre ett sunt beroende av wordfeud, de senaste två kvällarna har jag lagt ifrån mig mobilen runt 22 och därefter inte ägnat den blick (här tänkte jag skriva tanke, men då skulle jag ljuga). Win på den!
Idag hämtade jag Kajsa på dagis vilket jag inte gör speciellt ofta - men jösses vilken lycka det var att mötas av en unge som slängde sin hink och spade och sprang med öppna armar mot mig och ropade 'MAAMMAAA!' Som varm bomull för hjärtat, hörrni!
Jahopp liksom. Tack och lov kom han en stund senare på att han glömt lite grejer och var tvungen att åka iväg en snabbis. Hej akutbajs!
Bebisen har än så länge lyssnat på min önskan om att stanna kvar i magen ett tag till och tycks så göra ännu ett par dagar. Några förvärkar och lite ont emellanåt men det är mest på kvällarna när jag ju har hållt igång hela dagen.
Vi har numera golv inne på badrummet. Än så länge bara spångolv, men ändå - golv! Efter att ha balanserat på plankor uppe på isolering känns det som ett jäkla steg åt rätt håll.
Jag har kommit lite närmre ett sunt beroende av wordfeud, de senaste två kvällarna har jag lagt ifrån mig mobilen runt 22 och därefter inte ägnat den blick (här tänkte jag skriva tanke, men då skulle jag ljuga). Win på den!
Idag hämtade jag Kajsa på dagis vilket jag inte gör speciellt ofta - men jösses vilken lycka det var att mötas av en unge som slängde sin hink och spade och sprang med öppna armar mot mig och ropade 'MAAMMAAA!' Som varm bomull för hjärtat, hörrni!
2011-09-12
Måndag..
.. och vi säger hej till vuxenpottan men konstaterar att rörmokaren är lika mycket i källaren som på badrummet. Givetvis står pottfan i källaren, till ingen nytta alltså eftersom jag vägrar be rörmokaren gå därifrån för att jag måste bajsa. Nån måtta på förnedring får det liksom vara. Det blir till att invänta hans lunchrast.
Hej miss i planeringen!
Hej miss i planeringen!
2011-09-11
Ett brev till en ännu ofödd bebis.
Kära lilla vän, du som bott i min mage i nio månader nu. Idag är dagen då du enligt alla beräkningar ska komma ut och hälsa på din familj, på din storasyster och dina föräldrar som ju längtar så mycket efter dig.
Men ärligt talat hörru, idag är en himla dålig dag att födas på. Det är en dag som förvisso vi, dina föräldrar sett med glädje fram emot, men resten av världen förknippar den här dagen, den 11/9 med så väldigt mycket hat och ondska. Så jag tänker att vi kanske kan vänta några dagar med att ses, okej?
Dessutom regnar det något alldeles förskräckligt ute, inte heller så himla skoj.
Ska vi säga att vi kan ses någon gång runt torsdag, fredag? låter det rimligt?
Då slipper du leva dina första dagar i kaos dessutom. Det låter väl fint?
Men annars ska tilläggas är du himla välkommen när som helst, det är mest din mamma som är lite trött och kräsen just nu och som kanske ställer lite väl höga krav på dig..
Vi ses snart kära du!
Men ärligt talat hörru, idag är en himla dålig dag att födas på. Det är en dag som förvisso vi, dina föräldrar sett med glädje fram emot, men resten av världen förknippar den här dagen, den 11/9 med så väldigt mycket hat och ondska. Så jag tänker att vi kanske kan vänta några dagar med att ses, okej?
Dessutom regnar det något alldeles förskräckligt ute, inte heller så himla skoj.
Ska vi säga att vi kan ses någon gång runt torsdag, fredag? låter det rimligt?
Då slipper du leva dina första dagar i kaos dessutom. Det låter väl fint?
Men annars ska tilläggas är du himla välkommen när som helst, det är mest din mamma som är lite trött och kräsen just nu och som kanske ställer lite väl höga krav på dig..
Vi ses snart kära du!
2011-09-10
Ta en paus från livet, går det?
Jag kan helt klart tänka mig bättre saker att starta en helg med än att upptäcka en vattenläcka (och därav också mögel) i badrummet. Det kan jag verkligen.
Men då ska vi ha i åtanke att vi bor på husnummer 13 så det är mycket möjligt att vi inte har så mycket att säga till om i det fallet.
Och just det, tanken är att jag ska föda barn imorgon också.
Men garderoben kom på plats någon gång runt ett inatt och är så gott som klar att fyllas med kläder. Det är ju alltid nåt..
Men då ska vi ha i åtanke att vi bor på husnummer 13 så det är mycket möjligt att vi inte har så mycket att säga till om i det fallet.
Och just det, tanken är att jag ska föda barn imorgon också.
Men garderoben kom på plats någon gång runt ett inatt och är så gott som klar att fyllas med kläder. Det är ju alltid nåt..
2011-09-09
Saker att göra en fredagkväll.
Montera ihop en svinstor Ikeagarderob och äta Ahlgrens sura bilar. Eller okej, jag kanske äter lite mer bilar än skruvar garderob. Läser mest ritningar och plockar upp tappade skruv med tårna och sånt där. Gör iallafall så gott jag kan. Än så länge går det förvånansvärt smidigt och utan några direkta svordomar. Men jag sa än så länge, bara halva arbetet gjort och det är ju trots allt den där förbannade nazist-Kamprads garderob vi pratar om, så jag antar att det bara är en tidsfråga..
Ett rätt menlöst inlägg om lingon och min morfar.
Min morfar var av den åsikten att det bästa som fanns här i livet (nåja) var att plocka lingon. Vartenda år vid den här årstiden rände han i skogen och plockade litervis av dem. Och när jag skriver litervis ter det sig nästan som en underdrift.
Jag hade, och har än idag svårt att se tjusningen med det hela. Lingon är ju liksom väldigt väldigt små och det måste alltså vara ett jävla sjå att överhuvudtaget få ihop till en liter.
Men vad jag hade ännu svårare att förstå var att alla de där lingonen som blev plockade varje år faktiskt gick åt. Morfar plockade och mormor gjorde sylt. Men fatta hur många burkar det blev! Vi hade överflöd i matkällaren med burkar med mormors etiketter på där det stod lingonsylt och årtal. Mina mostrar likaså. För att inte tala om hur full deras egen matkällare var.
Men vet ni, nu förstår jag hur det gick till. Det slog mig nämligen idag hur mycket lingon vi gör av med i den här familjen, och då är vi ändå bara tre stycken.
Jag saknar min morfar och alla hans lingoneskapader. Också saknar jag lingonsylten. Mormors sylt var nämligen ofantligt mycket godare än Bobs jävla skitsylt. (Eller vilken annan sylt som helst för den delen.)
Jag hade, och har än idag svårt att se tjusningen med det hela. Lingon är ju liksom väldigt väldigt små och det måste alltså vara ett jävla sjå att överhuvudtaget få ihop till en liter.
Men vad jag hade ännu svårare att förstå var att alla de där lingonen som blev plockade varje år faktiskt gick åt. Morfar plockade och mormor gjorde sylt. Men fatta hur många burkar det blev! Vi hade överflöd i matkällaren med burkar med mormors etiketter på där det stod lingonsylt och årtal. Mina mostrar likaså. För att inte tala om hur full deras egen matkällare var.
Men vet ni, nu förstår jag hur det gick till. Det slog mig nämligen idag hur mycket lingon vi gör av med i den här familjen, och då är vi ändå bara tre stycken.
Jag saknar min morfar och alla hans lingoneskapader. Också saknar jag lingonsylten. Mormors sylt var nämligen ofantligt mycket godare än Bobs jävla skitsylt. (Eller vilken annan sylt som helst för den delen.)
2011-09-08
Irritationer i mitt beroende.
Folk som resignar när dom tror (eller inser) att hoppet för vinst är ute. Jag hatar´t. Förlora med hedern i behåll och låt mig spela klart! Jag vill se mina slutpoäng och vinna rätt.
Ja alltså i Wordfeud, antar att ni begrep det..
Ja alltså i Wordfeud, antar att ni begrep det..
Göra nytta.
I förmiddags fick jag ännu ett problem uppkört i fejjan. Men jag ba, jaha då får vi väl lösa det då.
Tror jag byggt upp en mur omkring mig som gör att jag inte riktigt kan ta till mig mer motgångar just nu, annars har jag bara blivit så van vid problem att jag måste tackla dem på något annat sätt än att bryta ihop.
Nu satt jag i bilen på vägen hem och peppade mig själv med positiva tankar, försökte komma på lösningar till problemet istället för att grina och tycka synd om mig själv, vilket jag ju gjort tillräckligt den senaste tiden.
Och det där med positiva tankar var himla bra för när jag kom hem satte jag igång med att slipa väggar och tak samt måla skiten med Electric - Leila K på högsta volym (så högt det nu går på laptopen, helst hade jag velat att rutorna skallrat. Har jag sagt att jag vill ha en ny stereo?) Men nåja, det kändes som det enda rätta. Och nu mår jag bra, att göra lite nytta var nog precis det jag behövde. Och Leila K, alla behöver Leila emellanåt.
Tror jag byggt upp en mur omkring mig som gör att jag inte riktigt kan ta till mig mer motgångar just nu, annars har jag bara blivit så van vid problem att jag måste tackla dem på något annat sätt än att bryta ihop.
Nu satt jag i bilen på vägen hem och peppade mig själv med positiva tankar, försökte komma på lösningar till problemet istället för att grina och tycka synd om mig själv, vilket jag ju gjort tillräckligt den senaste tiden.
Och det där med positiva tankar var himla bra för när jag kom hem satte jag igång med att slipa väggar och tak samt måla skiten med Electric - Leila K på högsta volym (så högt det nu går på laptopen, helst hade jag velat att rutorna skallrat. Har jag sagt att jag vill ha en ny stereo?) Men nåja, det kändes som det enda rätta. Och nu mår jag bra, att göra lite nytta var nog precis det jag behövde. Och Leila K, alla behöver Leila emellanåt.
2011-09-07
Om perspektiv och om gråten som förföljer.
Att vara hos barnmorskan brukar ge mig en kick, en känsla av att livet flödar och jag går alltid därifrån med ett leende på läpparna.
Det gjorde jag inte idag. Inte för att det var något fel på lillbusen i magen, nej då, den mådde toppen. Det var det där jag upplevde i väntrummet, innan jag fick komma in till barnmorskan som satte min värld i gungning.
Det första jag hörde var gråt. Det var en gråt så full av sorg att hjärtat på mig gick itu. Det var en hög, otröstlig gråt som hördes in i varje undersökningsrum.
Och så gick jag förbi henne, kvinnan som grät så förtvivlat. Hon satt på en stol och skakade av snyftningar alldeles ensam, och allt jag ville var att ge en kram, för att hon behövde det var alldeles uppenbart. Men det gör vi ju inte här i Sverige, varken jag eller du. Går fram till en främmande kvinna och ger henne en kram bara sådär.
Så vi, jag och alla andra gravida kvinnor satt där på våra stolar och lyssnade till ett förkrossande samtal där kvinnan skrek ut sin förtvivlan i sin mobil om att barnet rör inte på sig, dom hör inga hjärtljud, det är något som är fel! Läkaren kommer snart, du måste komma!
Jag tror inte jag var den enda som klappade och kramade om magen med extra ömhet när vi hörde henne säga sådär. Hennes rädsla för barnet, så många planer, förhoppningar och förväntningar som gick i kras där och då.
Jag kan inte beskriva känslan på annat sätt än att det var hemskt.
Så nu vill jag jag bara säga följande: Lite foglossning, halsbränna, trötthet och ryggont - Vad Fan Gör Det?
Jag gick därifrån med ljudet av min friska bebis pickande hjärta färskt i minnet. Det är det som betyder något. Det är det som betyder allt. Livet.
Jag ska inte klaga mer.
Det gjorde jag inte idag. Inte för att det var något fel på lillbusen i magen, nej då, den mådde toppen. Det var det där jag upplevde i väntrummet, innan jag fick komma in till barnmorskan som satte min värld i gungning.
Det första jag hörde var gråt. Det var en gråt så full av sorg att hjärtat på mig gick itu. Det var en hög, otröstlig gråt som hördes in i varje undersökningsrum.
Och så gick jag förbi henne, kvinnan som grät så förtvivlat. Hon satt på en stol och skakade av snyftningar alldeles ensam, och allt jag ville var att ge en kram, för att hon behövde det var alldeles uppenbart. Men det gör vi ju inte här i Sverige, varken jag eller du. Går fram till en främmande kvinna och ger henne en kram bara sådär.
Så vi, jag och alla andra gravida kvinnor satt där på våra stolar och lyssnade till ett förkrossande samtal där kvinnan skrek ut sin förtvivlan i sin mobil om att barnet rör inte på sig, dom hör inga hjärtljud, det är något som är fel! Läkaren kommer snart, du måste komma!
Jag tror inte jag var den enda som klappade och kramade om magen med extra ömhet när vi hörde henne säga sådär. Hennes rädsla för barnet, så många planer, förhoppningar och förväntningar som gick i kras där och då.
Jag kan inte beskriva känslan på annat sätt än att det var hemskt.
Så nu vill jag jag bara säga följande: Lite foglossning, halsbränna, trötthet och ryggont - Vad Fan Gör Det?
Jag gick därifrån med ljudet av min friska bebis pickande hjärta färskt i minnet. Det är det som betyder något. Det är det som betyder allt. Livet.
Jag ska inte klaga mer.
Natten.
Antal sovtimmar inatt: 0. På riktigt alltså, noll. Barnet har gått bananas här hemma och varit illpigg hela jävla natten. Är fortfarande svinpigg. Diagnos på det?
Spännande att se hur hon tacklar dagis, för dit ska hon. Jag ska till barnmorskan en dag för sent och sen ska jag sova.
SOVA. Kan vara det vackraste ordet jag vet just nu.
Spännande att se hur hon tacklar dagis, för dit ska hon. Jag ska till barnmorskan en dag för sent och sen ska jag sova.
SOVA. Kan vara det vackraste ordet jag vet just nu.
2011-09-06
Att ställa om och sluta sura.
Det får vara färdigältat nu. Jag har börjat ställa om och insett att det inte kommer bli något badrum innan bebis. Det suger, men inget jag kan göra något åt. Får helt enkelt förlika mig med tanken på att vara nyförlöst och ha badrummet fullt med hantverkare.
Nu tänker jag fokusera på förlossningen, tänka på bebis och försöka slappna av. Packa bb-väska och städa lite så det är fint här hemma när nya familjemedlemmen anländer.
Nog tjatat om badrum alltså.
Nu tänker jag fokusera på förlossningen, tänka på bebis och försöka slappna av. Packa bb-väska och städa lite så det är fint här hemma när nya familjemedlemmen anländer.
Nog tjatat om badrum alltså.
...
Igår ringde rörmokaren och sa att han skulle komma idag. Idag ringde han och sa att han kommer på måndag.
Jomenvisst. Tack som fan.
Vad jag gör? Gråter. Det är liksom så jag hanterar motgångar just nu.
Jomenvisst. Tack som fan.
Vad jag gör? Gråter. Det är liksom så jag hanterar motgångar just nu.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-09-05
Och ännu ett.
Och så blir jag väldigt lycklig över det här. Att kika ut genom köksfönstret och se Kajsa leka för sig själv ute på (den väldigt stökiga) tomten. Balsam för själen!
Så. Nu har jag gjort en mer rättvis beskrivning av läget.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Ett tillägg.
Jag läser mitt förra inlägg och inser att det låter som jag är nere på botten och krälar.
SÅ illa är det inte. Det är bara så väldigt påfrestande att inte känna igen sig själv. Att vara såhär snarstucken och lättgråten är inte så mycket jag och jag gillar´t inte.
Min kropp behandlar mig på det hela taget inte särskilt väl just nu, och så den där inneboende stressen över badrummet som grädde på moset.
Men det går ju över.
Om två veckor räknar jag med att bebis är ute och badrummet klart. Då ska jag leva i den där underbara familjebubblan, med vår nyfödda bebis i famnen och njuta av vetskapen om att vi har ett överjävligt fint badrum och att hela familjen är samlad i en månad framåt.
Nyss kom jag hem från födelsedagsfirande och mys med min brorsdotter. Och imorgon är det tisdag vilket innebär tisdags-lunch-dejt med min kille, för fjärde veckan i rad. Dessutom med sällskap av bästa H och hennes snubbe. Så helt nattsvart är det alltså inte.
Var bara tvungen att säga det.
SÅ illa är det inte. Det är bara så väldigt påfrestande att inte känna igen sig själv. Att vara såhär snarstucken och lättgråten är inte så mycket jag och jag gillar´t inte.
Min kropp behandlar mig på det hela taget inte särskilt väl just nu, och så den där inneboende stressen över badrummet som grädde på moset.
Men det går ju över.
Om två veckor räknar jag med att bebis är ute och badrummet klart. Då ska jag leva i den där underbara familjebubblan, med vår nyfödda bebis i famnen och njuta av vetskapen om att vi har ett överjävligt fint badrum och att hela familjen är samlad i en månad framåt.
Nyss kom jag hem från födelsedagsfirande och mys med min brorsdotter. Och imorgon är det tisdag vilket innebär tisdags-lunch-dejt med min kille, för fjärde veckan i rad. Dessutom med sällskap av bästa H och hennes snubbe. Så helt nattsvart är det alltså inte.
Var bara tvungen att säga det.
Vecka 40 (39+1)
Igår klev jag rätt in i vecka 40, bara sådär. Imorgon vankas det sista inplanerade bm-besöket men mest troligt är väl att vi får boka in ett till.
Det här med magbilder har inte riktigt varit min grej, två stycken tror jag att jag bjudit på under hela resan och det får nog räcka så, känns fullt tillräckligt att berätta att den är svinstor.
Härom dagen fick jag ställa om ratten i bilen. Igår lät jag en stövel bli liggandes mitt på köksgolvet för att jag inte orkade ta upp den och i fredags grät jag över att jag inte kunde kavla ut pizzadegen ordentligt. Nådde inte.
Och bristningarna, herregud. Dom talar vi inte ens om.
Men annars? Jo då. Kroniskt trött och liknar ett hålögt monster med ett jävla humör.
Annars så är det fint. Jag slipper åtminstone springa upp och kissa om nätterna.
Det här med magbilder har inte riktigt varit min grej, två stycken tror jag att jag bjudit på under hela resan och det får nog räcka så, känns fullt tillräckligt att berätta att den är svinstor.
Härom dagen fick jag ställa om ratten i bilen. Igår lät jag en stövel bli liggandes mitt på köksgolvet för att jag inte orkade ta upp den och i fredags grät jag över att jag inte kunde kavla ut pizzadegen ordentligt. Nådde inte.
Och bristningarna, herregud. Dom talar vi inte ens om.
Men annars? Jo då. Kroniskt trött och liknar ett hålögt monster med ett jävla humör.
Annars så är det fint. Jag slipper åtminstone springa upp och kissa om nätterna.
2011-09-04
...
På grund av min högst bristfälliga musiksmak var jag tvungen att råda bot genom att klicka hem Band of Horses turnéposter, och när jag ändå höll på med botgörat tänkte jag beställa hem ett par skivor också tills jag kom på att vi fortfarande inte har någon stereo. Fan. Men postern alltså, kommer bli skitsnygg ovanför fåtöljen i vardagsrummet.
Turnéposter
2011-09-03
Guilty pleasure
Det måhända att jag undanhållit vissa saker för min kille, däribland min förkärlek till GES i mina tidiga tonår.
Alldeles nyss blev jag påkommen när vi kollade på 'Tack för musiken' på SVT och jag med glädje råkade sjunga med i hela texten till 'En jävel på kärlek' för att sedan fortsätta med ett gäng låtar ur Orups repertoar.
Jag tror visst han hotade med att göra slut om jag inte la alla kort på bordet, ty såna överraskningar ville han inte veta av något mer.
Alldeles nyss blev jag påkommen när vi kollade på 'Tack för musiken' på SVT och jag med glädje råkade sjunga med i hela texten till 'En jävel på kärlek' för att sedan fortsätta med ett gäng låtar ur Orups repertoar.
Jag tror visst han hotade med att göra slut om jag inte la alla kort på bordet, ty såna överraskningar ville han inte veta av något mer.
2011-09-02
Det kroppsliga fördärvet.
Den här boken fick jag när jag fyllde år. Än så länge har jag bara sneglat lite i den med saliv hängandes i mungipan men i helgen tänkte jag gå ett steg längre och testa ett av recepten, har bara himla svårt att välja vilket. Vad sägs om Peanut butter swirl brownies till exempel? Eller varför inte Rocky road brownies eller Coco.. ehm, ja ni fattar. Den här boken kommer göra mig allt annat än smärt och smidig efter förlossningen.
Hoppas för guds skull att det där suget efter ett riktigt svettigt spinningpass jag fick igår återkommer i höst. Eller i vinter snarare. Det lär nog behövas om vi säger så..
En doft av sommarens sista dagar.
I början av sommaren, innan jag gick på min gravidpenning sa jag att jag skulle spendera mina "lediga" timmar i hängmattan eller i hammocken med en bok och en vattenmelonshake. Nu är de gånger jag faktiskt gjort det rätt lätträknade, närmre bestämt noll. Jag har verkligen sett fram emot att ligga i den vulgärt stora hängmattan från Laos som hela familjen får plats i (okej, kanske inte nu) och titta upp på grantopparna med en bra bok. Livet på en pinne liksom. Men så blev det ju inte, min passivitet till trots.
Men så idag gjorde jag slag i saken, när hösten blev till sommar igen. Dock utan vare sig bok eller vattenmelonshake, men väl en väldigt glad dotter. Vi låg där och gungade i godan ro ända tills himlen öppnade sig.
Fint vare!
Men så idag gjorde jag slag i saken, när hösten blev till sommar igen. Dock utan vare sig bok eller vattenmelonshake, men väl en väldigt glad dotter. Vi låg där och gungade i godan ro ända tills himlen öppnade sig.
Fint vare!
2011-09-01
I'm a loser baby..
Det svider rätt rejält att säga det här, men nu är det tredje gången jag får stryk av min snubbe i Wordfeud. Han är bättre, jag är så jävla mycket sämre. Fan. Idag la han ett ord värt 96 poäng. Nittiosex jävla poäng!
Att tänka på andra.
Jag har just filat fötterna och målat tånaglarna med tanken så de är fräscha när jag ska ligga där med fötterna i vädret och föda barn.
Nu kan man ju tycka att det kan kvitta då de där barnmorskorna kommer få se betydligt värre saker än ett par ofilade fötter. Men å andra sidan kan det ju vara fint för dem att åtminstone en sak i de nedre regionerna är fint och fräscht och sådär.
Kanske borde smörja in fötterna i någon väldoftande olja också innan det är dags att åka in?
Nu kan man ju tycka att det kan kvitta då de där barnmorskorna kommer få se betydligt värre saker än ett par ofilade fötter. Men å andra sidan kan det ju vara fint för dem att åtminstone en sak i de nedre regionerna är fint och fräscht och sådär.
Kanske borde smörja in fötterna i någon väldoftande olja också innan det är dags att åka in?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)