Hur kunde jag glömma? Det finns en sång, lite finare än alla andra. Vargasången. Herrgud vad det ska sjungas falskt härhemma framöver, men vacker är den oavsett, kanske lite vackrare när Lovis sjunger den, men ändå.
I övrigt pumpar jag på här hemma, som en annan kossa, och hoppas på att jag ska få igång den där förbaskade mjölken. Och medans jag gör det så blir lillan mer och mer van vid flaskan och får svårare att ta bröstet. Dumma jävla cirkel! Men jag trälar på så får vi se hur länge det håller (läs hur länge jag orkar.)
Imorron är det måndag, första gången på över två veckor jag reflekterar över vad det är för dag. Det gör jag för att Martin ska börja jobba just imorron. Det känns skitsurt, vi har haft helt underbart mysiga veckor här hemma där vi inte haft ett dugg inplanerat, bara tagit dagen som den kommit och myst mest hela tiden. Vi har precis fått in någon form av rutin, men nu har jag en känsla av att den kommer ändras något. Kajsa och jag får helt enkelt hitta en rutin som passar just våran vardag, antar att den kommer innehålla några fikor, rätt många promenader och ännu mera mys. Så himla fint!
3 kommentarer:
vargsången är nog den finaste av alla sånger. Dessvärre är jag fortfarande för hormonell för så vackra sånger. Jag har försökt sjunga den med ja börjar bara lipa.. helt värdelöst. Kan typ bara sjunga heja bamse och balladen om den kaxiga myran..
Vill du ha besök i morgon eller nån annan eftermiddag av några nyfikna släktingar? ;o)
Åhh fan jag hade sådan ångest efter de tio dagarna. Ville bara vara kvar hemma.
Skicka en kommentar