Hello stranger

Jag gick runt strömmen för en stund sedan, på väg hem från fikat.
På lite avstånd ser jag ett bekant ansikte. Nämen, är det inte David, tänker jag. Så himla kul att stöta på honom! Ler sådär som man gör mot nån man inte träffat på evigheter.
Lite närmre, nja det är kanske inte han ändå... men fortsätter att le, man vet ju aldrig! Och han ler lika mycket han. Minst. Såklart är det han!
Det blir ett sådär konstigt, ska man stanna och prata eller inte-läge, ni vet. Han har förändrats en del tänker jag. Men säger HEEEJ, hur är det?
Han svarar att det är ju bara fint.
Och där. Dadam. DET ÄR JU FÖR FAN INTE DAVID! David bryter ju inte, det här är ju för fan en främling!
Knäpptyst blev det och jag vänder på klacken och går utan att säga ett ord.
En bit därifrån, asgarv! Alltså sånt där näraattkissapåsig-garv.
Kajsa är så himla rolig att ni anar inte, drar massa hysteriskt roliga vitsar därnerifrån vagnen!