Om att välja rätt

Jag har panikat lite smått över det här med dagisplats till Kajsa. Har tänkt att visst tusan, vi måste sätta henne i dagiskö så hon får sin plats när det blir dags för det. Jag har ju tänkt att jag ska vara ledig i en hel evighet och tyckte det kändes väldigt knasigt att jag ens skulle börja jobba igen. Men ja så är det väl, och tiden kommer gå sjukt fort.
Men när det gäller dagis. Vi vet ju inte ens vart vi vill bo, om två år kanske vi hittat det där huset som vi verkligen vill ha och flyttat till helt andra delar av stan. Den här lägenheten har vi ju bara tänkt att bo i i en sisådär två år till eller tills vi hittar DEN lägenheten eller DET huset. Då är det ju inte så himla lätt att hitta ett dagis eftersom man gärna har ett i närheten. Givetvis är det ju bara att byta, men min erfarenhet av det innebär lång tid till byte och mycket pendlande.

Men nu kan jag lugna mig lite med att panika eftersom det visat sig att man inte ställs i kö förns sex månader innan det är dags för barnet att börja ändå även om man skickat in en ansökan. Om det är kommunalt vill säga. Jamen då så, då kan vi lägga det på hyllan till i sommar och bara fundera lite smått över vilket dagis som skulle lämpa sig bäst. Vi har ju varit lite inne på föräldrakooperativ, tycker att det låter väldigt vettigt att vara aktiv i förskolan där ens barn spenderar så pass mycket tid de första åren. Det känns också som en trygghet att känna föräldrarna och även de andra dagisbarnen på ett annat sätt än om man bara stöter på dem någongång ibland vid hämtning och lämning. Även att man kan vara med att påverka på annat sätt är ett plus.
Sen är frågan om man verkligen har den tiden att avsätta till förskolan, med styrelsemöten och arbetsdagar som ju är grejen med ett kooperativd mitt bland arbete, matlagning, träning och allt annat som hör vardagen till.
Ett annat rykte jag hört är att på föräldrakooperativ tävlas det enormt mycket. Vem som engagerar sig mest i kooperativet, vem som bakar bäst, vem som kommer med de bästa ideérna, vems barn som utvecklas snabbast, vems barn som är duktigast i det och det och yada yada.
Det där är det absolut värsta jag vet, att tävla om sina barn och på allvar mena att ens barn är mer förmer än någon annans bara för att lille Edvin minsann började gå redan vid elva månader och ja ni fattar.
Jag kan ibland säga att Kajsa är ett litet A-barn, men det gör jag med glimten i ögat och även om hon inte skulle gå vid två års ålder. Alla barn utvecklas olika och föräldrar som inte kan acceptera det kan ju inte ha vidare värst mycket innanför pannbenet.
Om det nu stämmer, att det är så här det går till på kooperativ låter jag vara osagt, för det har jag faktiskt ingen aning om. Men skulle det vara det så tar jag avstånd och väljer ett kommunalt dagis, som jag tror kan vara minst lika bra, huvudsaken är att dagisfröknarna är bra och lillan trivs när den dagen väl kommer.

Sen måste jag tillägga att jag tror i och för sig att det där med tävlande föräldrar är svårt att komma ifrån vare sig man är på ett kooperativ eller kommunalt dagis. Tyvärr.