Om hur svårt det kan vara att städa.

Jo det här med städning.
När det är såna här helger och ledigt så kommer alla mina rutiner om städ och sånt helt ur fas. När Martin jobbar går det liksom av sig självt. Man diskar, man dammsuger och torkar av och donar. Men så fort han är hemma så skiter det sig. Helt plötsligt glömmer man bort att diska efter maten, det är ju mycket mysigare att hänga kvar i soffan. Det hela resulterar i ett mindre berg av disk på kvällen som man bara måste ta tag i. Likadant är det med dammsugningen.
Här om dagen tyckte jag verkligen att det var dags. Jag frågade M vad han helst ville göra: en storstädning av toan från topp till tå eller dammsugningen. Här trodde jag verkligen att han skulle välja det senare, ingen annan än jag kan ju föredra en toalettstädning med avloppsrensning och annat äckel framför dammsugandet, men jo då. Martin kunde. Fy satan.
Anledningen till det stora dammsugarhatet är att eländet är trasig, själva munstycket lossnar så fort man vrider det minsta lilla och resulterar i sjuhundraelva svärord och utbrott när munstycket lossnar bakom soffan eller under sängen eller nån annan jävla stans också för den delen.
Jag föreslog silvertejt. Gaffa. Det är tamej tusan bra till allt. Men inte till lagning av dammsugaren tydligen.

Okej, så ligger alltså läget till med dammsugaren. Jag har inte stått vid mitt ord och dammsugit än. När jag tänker att Kajsa får sitta i babysittern eller ligga brevid mig när jag sitter i soffan istället för filten på golvet kanske det har gått för långt? Får man ens erkänna sånt när man är småbarnsförälder? Imorron tror jag bestämt vi får ta lite av sparpengarna för att köpa en ny. Det här är helt enkelt inte hållbart längre. Och herregud så otroligt tråkigt att lägga pengarna på en dammsugare!

Antal gånger jag skrivit dammsugare: 10.