Funderingar såhär en söndagkväll:

Varför jag just knappat hem en bokbeställning när jag har rätt så exakt 18 olästa i bokhyllan?

Vad en köper i 1-årspresent till en onge som har en syrra som nästan har precis allt redan?

Hur vi tänkte när vi bestämde att vi imorgon ska börja med lchf. Inget mera socker i någon form. Hallå liksom? Men ost. Ost är gott osv. (Och nej, inte som en livsstil men som en rivstart för ett hälsosammare liv med betydligt mindre socker och kolhydrater)

Detta med att bägge ungarna somnade 18:15 utan minsta protester, ska det bli en vana? *Hoppas*

Att den där ovan nämna ettåringen blir just det, ETT ÅR om exakt en vecka. Är det ens möjligt? För ett år sedan kånkade jag omkring här hemma och var i upplösningstillstånd över att vara omringad av hantverkare som renoverade badrum och trodde aldrig i världen att den där kickboxarn i magen skulle få för sig att komma ut. Men det gjorde han ju alltså. Phjew.

Om en nu promt ska hålla på att envisas med att från imorgon inte längre äta godis, borde en då inte passa på att vräka i sig en påse smågodis till söndagsfilmen?

Och den där söndagsfilmen. We need to talk about Kevin, baserad på romanen av Lionel Shriver som jag ju gillar mycket. Är det en så himla bra idé att se den då? En blir ju alltid besviken, det vet ju alla.
Hur som helst, perfekt mot söndagsångesten kan jag tro.