....

Jag packade min väska och sovsäck och åkte ner till Skåne där alla mina kompisar från alla håll och kanter samlats för årets upplaga av festivalfest. Precis som vi gör varje år.
Jag träffade vänner jag inte sett på två, tre år. Pratade sådär mundiarréigt och skrattade sådär bubbligt kluckande. Drack ett par Captain morgan för mycket. Hade det sådär fint man bara har med människor man älskar och känt i en halv evighet.
Men sen hände det något.
En person saknades. Det gick några timmar och vi tänker att han somnat någon annanstans än sin husvagn. Men i takt med att tiden gick och fler vaknade upp till ännu en festdag utan att han syndes till, ju mer oroliga blev vi. I synnerhet när vi fick höra ett den sista som såg honom såg honom gå rätt in i skogen. Full. I totalt bäckmörker.
Jag säger att vi blev oroliga. I själva verket kände jag honom inte så väl, eller ens alls. Jag hade bara träffat honom ett fåtal gånger. Men han är en av oss. Och en av oss är en bra. Man vet att det är minst ett gäng på festen som älskar, håller av och är nära vän med honom. Så ja, därför säger jag vi.

Polis tillkallades till platsen efter att flera av hans vänner letat runt omkring platsen vi befann oss. Det letades med hundar, med helikoptrar och värmekameror. Utan några framgångar.
Vi blev tillsagda att inte blanda oss in i sökandet pga svår terräng och dåligt väder.
Lördag blev till söndag och vi var tvungna att bege oss hemåt, var och en till sitt. Till barn, man, soffan och jobb som väntade. Alla med den där oron i kroppen.

Sen blev det idag. Måndag. Och genom länkningar på facebook, tidningar och sms så når det obegripliga oss. Magnus har hittats död.
D
Ö
D
På en fest där vi samlats för att ha roligt. Prata minnen och samla energi inför hösten och vintern. På en fest där alla vill en väl och där inget ont får hända. Där alla mer eller mindre känner alla. Död.
I tidningar står att läsa att man hittade honom nära gården där festen hölls.
Vad som gnager mig allra mest i det här alldeles ofattbara hemska är: HUR NÄRA?
Kunde vi ha hittat honom om vi fått hjälpa till i sökandet?

...

Jag skrev alltså det här i måndags. Var tvungen att ventilera mig men kunde inte bestämma mig för om jag ville publicera eller ej. Ville få ner mina tankar i ord och inte bara älta det hela om och om igen med M.
Nu vet jag följande:
Magnus hittades 125 meter ifrån festplatsen. 125 jävla meter. Flera vänner och poliser hade gått förbi platsen flertalet gånger utan att hitta honom. Han hade gått ner sig i ett kärr där i den kalla mörka natten.
Polisen hade tvingats bära torrdräkt och flytplatta för att bärga kroppen.

Det finns inte riktigt några ord att avsluta det här inlägget på något vettigt sätt.
Jag vill nog mest bara säga till alla hans vänner och familj att jag tänker på dem. Att Magnus måste ha varit en alldeles hyvens människa, annars hade det där festivalgänget aldrig fört oss samman.