Jag vet inte

Seg dag. Jätteseg dag är det idag. Jag orkade mig ut på en promenad runt strömmen i förmiddags, men sen var det nog. Jag strandade i soffan och här har jag blivit kvar. En runda till köket för att göra grötlunch. Och nu är det massa disk i köket som nån hemmafru (rimligtvis jag) borde ta tag i, men orken finns liksom inte. Och definitivt inte lusten.
Jag går omkring och sneglar på det där jäkla brevet som M har fått. Ett stort brev som ser viktigt ut. Och så är det från Holmen, det är det som gör mig nojig. M säger att jag oroar mig på tok för mycket över det mesta just nu. Det borde vara han som oroade sig mest över alla varsel på Holmen men han tycks ta det med ro. Tur att det är nån här i huset som har nerver. Själv målar jag upp fan på väggen som vanligt. Att M blir varslad och att jag får ett samtal från jobbet där de säger att de kommit på att jag är överflödig på jobbet, att de klarar sig utan mig och att jag inte får komma tillbaka. Och så står vi där, två nyblivna föräldrar utan jobb mitt i den stora arbetslösheten och inte har råd med havregrynsgröt till lunch än gång och inga blöjor och så kommer socialen och ringer på dörren för att vi inte kan ta hand om våran bebis.

Hej grubbel!


.....


Cirkus tre minuter efter att jag skrivit färdigt inlägget ringer min chef. Jag har inte pratat med henne på en månad. Jag tänkte att jaha nu är det kört. Men hon ville bara kolla läget och be mig skicka in lönerapporter så jag får semesterersättning för tiden jag är hemma. Än så länge har de inte kommit på att jag är dem överflödig.
Skönt!