Morgnarna, de är det bästa med det här att inte göra någonting alls.
Klockan sex ringer M:s alarm första gången, och nu när jag kan sova precis hur länge jag vill gör det mig ett dugg att han är expert på att snooza. Jag krälar mig bortåt hans sida och så kramas vi och säger trötta fina små ord tillvarandra. M somnar alltid om mellan varje snoozning, jag har aldrig förstått mig på det, själv ligger jag och myser med en bebis sparkande i magen, som även sparkar in i M:s rygg så han också får känna.
Det är morgonmys på hög nivå!
När han går upp ligger jag kvar, läser några sidor i en bok sen somnar jag antingen om eller är pigg och utvilad och går upp och kokar gröt. Förkovrar mig lite i morgontidningen och känner mig allmänt nöjd med tillvaron.
Sen kan dagen fortsätta precis hur som. Igår fortskred den som så att jag hade besök mest hela dagen och åt alldles för mycket vaniljbulle. Jag fick lyssna på skvaller från utelivet och prata om sådant jag inte längre har så mycket koll på, väldigt fint med tanke på att helgens alla kalas handlade om bebisar och om barn i allmänhet. Jag behöver verkligen tänka och prata om annat också!
Och appropå prat om barn, efter ett av kalasen i helgen gick jag därifrån med en avsmak och irritation högre än något annat på länge. Ett par med en liten på snart 2 år berättade nämligen stolt över hur de brukade muta sonen med godis för att få honom att säga olika djurlären. De kunde hålla fram en godisbit och säga: hur låter kossan? Muuu säger ungen och så fick han en godis i belöning. Ungefär som när man lär hundar att sitta.
Herrejävlagud tänkte jag och bet mig i tungan för att inte säga vad jag tyckte och tänkte, jag hade aldrig sett paret förrut så jag iddes inte lägga mig i deras uppfostran. Men att muta en unge med godis i utvecklingssyfte kan väl aldrig gå väl?
6 kommentarer:
Oh, herregud. Lite Pavlov över det, eller hur. Sen måste jag väl erkänna att här mutas det också ibland, dock inte för att de ska låta som djur för det gör de så gärna ändå! ;o)
"Nu går du och lägger dig, annars blir det INGET lördagsgodis..."
Oh jag har mig själv, hota mitt blivande barn. Hahaha.
Det där måste nog vara det värsta med alltihop tänker jag. Men oxå lärorikt. Hela debatten kring barn osm öppnar sig med en smäll så fort du fått veta att det väntar något där inne.
Jag misstänker att jag kommer bli ett rabiat lokomotiv som gravid. Asfet sittandes hemma med svullna fötter och skriva ilskna debattartiklar om korkade föräldrar. Alla utom jag. ;)
Lova att ni skjuter mig då. Eller åtminstone säger till mig på skarpen. :D
Jag kan inte stava och gör därför ett nytt försök...
Ja alltså, jag kommer inte bli någon perfekt morsa jag heller, och sannolikt kommer jag också ta till vissa mutor när inget annat hjälper och humöret och tålamodet är i botten. Men just det här var så himla korkat tycker jag eftersom de gav mutor för att få ungen att utvecklas och få föräldrarna att skratta genom att låta som olika djur. Jag kan inte riktigt förklara men jag ser en viss skillnad, förstår ni lite vad jag menar?
Jag kan tyvärr själv se mig desperat en fredageftermiddag inne på Maxi med en skrikande unge och desperat håva upp en klubba bara för att få ungen tyst tills vi kommer ut därifrån. Men jag skulle ju aldrig säga: "kan du säga mamma M A M M A" för att under tiden hålla fram en godisbit, och kommer det inget mamma så får den inget...
Båda mina barn säger ljudläten utan mutor, ska jag vara stolt nu? ;) Nejdå, men de blir ju glada bara av berömmet de får när de har rätt.
Visst slinker det in mutor ibland när tålamodet tryter och man hellre går vidare än att fortsätta bråka, men då handlar det ju inte om att de ska göra saker som egentligen inte har någon som helst betydelse, mer än att man som förälder blir stolt över att de kan saker. Vilka jävla idioter alltså! Körkort för att få skaffa barn kanske?
Haha ja det är ju det jag menar.
Behandla barnen som djur för sitt eget höga nöjes skull. Sinnessjukt.
Skicka en kommentar