Om en lördag hos oss.

I höstas, för ungefär fem månader sen välkomnade jag vintern. Skrev i ett inlägg att jag inte ens var sugen på att resa till värmen, att jag ännu inte drabbats av någon höstångest. Att den här vintern skulle bli så mysig så.
Jag tror jag måste ha lidit av tillfällig sinnesförvirring.
Inte vara sugen på värme?
VA?
Nog för att det är skitmysigt att vara inne och mysa, men inte på grund av att man inte KAN ta sig ut.

Som om inte stjärtvädret vore nog så har vi stopp i duschen. Det är en sjö därinne. Det går inte att spola i kranen i köket för då bubblar det över i avloppet inne på toan. En kort sammanfattning av vad det innebär; jag kan inte duscha efter träningen så jag sitter här frusen och äcklig (ja, för stoppet upptäcktes när jag precis skulle börja tvåla in mig), vi kan inte gå på toa och inte hålls i köket med vare sig disk eller matlagning.
Rörmokaren hade mycket att göra så snubben i telefonen hade ingen aning om när han kan tänkas dyka upp.
Och jo, fläkten är ju nu mera borttagen, så det är väl i och för sig klart att det ska bli stopp i avloppet nu. Alltid ska det ju vara nåt.

Sån himla tur att jag idag har tränat och köpt fikabröd till kaffet och en flaska rödvin till den goda maten som ska tillagas ikväll.
Om nu köket går att använda vill säga.

Just det, det luktar dyngfis också. I hela lägenheten. Kanske inte jättebra förutsättningar för en myskväll.