2012-12-15

Dagen idag.

Kollar Musikhjälpen. Äter en dajm. Fötterna på bordet och njuter av lite av lugnet. En veckas sjukstuga tar på krafterna. Och psyket.
Ungarna är lämnade hos morfar och bonusmormor. Ikväll gomiddag och The Bronx.
Äntligen lite ljus i tillvaron.

2012-12-11

När två ord blir ett.

Kajsa gick omkring och var lite tjurig på sitt huvud häromdan. Tyckte det var alldeles ivägen när hon gick omkring med tvättkorgen över huvudet och inte fick ner den tillräckligt långt. Jo. Det finns många grejer att bli tjurig över om en är tre år och har Lotta på Bråkmakaregatan som andranamn. Tydligen.
Iallafall så när hon gick där och tjurade som mest och muttrade "dumma huvud " för sig själv rätt exakt så många gånger att det inte gick att räkna, och i ett tempo utan like. DummahuvuddummahuvudDUMMAHUVUDDUMMAHUVUD. Ungefär så tills hon kom av sig och sa dumhuvud. Varpå hon tittade upp som att innebörden av vad hon just sagt var glasklar.
"Va? Dum huvud. Dumhuvud! HAHAHA dumhuvud!"
Också skrattade hon tills hon nära på trillade baklänges.
Ungar och ord alltså. Och när de börjar exprimentera och förstå sammanhang. Så himla festligt. Sen kanske inte ordet i sig var så himla festligt men kul, det var det.

2012-12-07

Om tiden och såntdär.

Ni vet ju att jag har funderat rätt mycket över det där med tiden när hemmets två vuxna har varsin heltidstjänst (för min del till och med mer just nu). Hur tusan man ska hinna allting. Laga mat till exempel. Och äta den. Umgås, städa och titta på teve.
Men gissa vad jag har kommit fram till?
Att man gör det. Hinner alltså. På något konstigt sett så gör man det. Och vad det konstigaste av allt är, det är att man inte ens reflekterar över det. Dagarna liksom bara går, från den ena till den andra och innan du ens hunnit uppfatta att du tagit dig igenom veckans första dag så är det fredag igen. Alldeles utan att du kollapsat eller funderat kring hur du får det gå ihop.
Sen är det en annan femma att man inte hinner göra mycket mer än just det där: skjutsa ungar till föris, jobba, hämta ungar, laga middag, äta hopkoket, turbomysa i soffan innan  nattning av barn, diska, tvätta och förbereda morgondagen tills man äntligen får landa i soffan för serietittande.
Men det är väl just så det är. Livet. När man är mitt i det med småbarn, föräldramöten, jobb, vab och vardag.
Men nu. Fredag. För det får man ändå ge vardagen, att den alltid kommer med en fredag. Hallelujah för fredag!

Och en annan grej jag hann reflektera över förut: det är bara 3 veckor kvar till januari.
Bland det bästa jag visste när jag gick i skolan var att komma tillbaka efter jullovet och se att det stod vt. på schemat. Vårtermin. Rätt sida om året.
Tre veckor kvar!