2011-05-31

Saker man säger:

'Snälla, kan du hämta Kajsa från dagis så hinner jag dammsuga hemma innan ni kommer?'
Saker man gör istället: Sätter sig i soffan med fötterna på bordet och mobilbloggar.

...

Min största fundering just nu: hur många grader kan det tänkas vara i sjöarna häromkring? Är man alldeles från vettet om man badar i slutet av maj?

Att lägga till på minuslistan: mina svettningar. Mm jag vet, fräscheten själv.
Om några veckor ska jag ligga i skuggan i hammocken och dricka vattenmelonshake dagarna i ände.
Published with Blogger-droid v1.6.9

2011-05-30

Någon slags lista.

Minus:
Det är alldeles förskräckligt tråkigt på jobbet just nu. Första gången på väldigt länge jag känner en släng av ångest över att gå dit.

Jag har återigen börjat känna av foglossningen som av nån anledning försvann ett tag, om det nu var/är foglossning vill säga.

Bebiskickar mot blåsan så jag i panik får skena till närmsta toa. Det här med att alltid ha en femma i fickan är nu mera ett måste så fort jag går utanför dörren.

Jag har inga kläder. Tror jag nämnde i nåt inlägg nyligen att jag inte behövde nåt annat än en bröllopsklänning, oj så jag ljög!

Grubblerier kring Kajsas förskoleplats. 15 timmar i veckan eller inte 15 timmar i veckan? Pendla eller inte pendla? Allt för att göra det så bra som möjligt för Kajsa. Finns inga rätt eller fel bara mina och Martins tankar. Jag blir galen.

Jag går omkring med en förkylning som inte vill bryta ut helt men inte heller försvinna.

Stressen över att inte ens ha plockat fram några flyttkartonger trots flytt om två veckor.

Plus:
Bebissparkar. Trots sparkar mot blåsan så är dom himla mysiga. Jag älskar att sitta och titta på magen och kolla hur den lilla rumsterar om där inne. Ligga sked med M och låta honom känna sparkarna i ryggen.

Jag har rätt så exakt sexton arbetsdagar kvar innan det är dags för jättelång ledighet.

Jag är nu inne i vecka 26 vilket jag har lite svårt att förstå. Fasligt fort går det!

Om två veckor får vi nycklarna till vårat hus!

Om två veckor är en lägenhet på nedre botten med insyn i varje rum ett minne blott.

Vi slipper dubbelhyra.

Kajsa och hennes ordförråd. Galet roligt att se (höra) hur hon utvecklas för varje dag. Nya ord strömmar ut genom hennes mun och hon är bara så galet söt.

Igår kväll kom M hem efter tre dagar i Milano med en parfym (Acqua di Gioia, Armani) som jag dreglat över väldigt länge i morsdagspresent samt två flaskor rödvin från en vingård som han lovade skulle öppnas på våran altan efter bebis ankomst. Så himla fint!

Eddie Vedders nya skiva, Ukulele Songs. Så fantastiskt fin.

2011-05-29

Dockan.


Jag inser att jag nog kollade på lite för många skräckfilmer som barn när jag blir uppriktigt rädd för Kajsas (min gamla) docka som hon lämnat kvar i soffan efter att hon lagt sig. Jag kände mig så illa till mods att jag var tvungen att stoppa undan den i leksakslådan där jag inte kan se den. Jag skyller på Onda dockan och Dolly dearest. Snacka om att ha blivit skadad för livet.

Life is like a box of cookies.


Perfekt väder för att bara var hemma och göra allt och inget på. Baka, plocka, tvätta och bara slappa omkring.
Snart ska vi iväg till mamma på morsdags-fika. Istället för blommor får hon en söt liten låda fylld med världens godaste och segaste havrecookies. Tror helt klart det kommer gå hem.

2011-05-28

Ensamt.

Kvällen igår var så rackarns trevlig att jag inte var hemma förren strax efter halv ett, vilket jag tror kan vara lite av ett rekord av vad jag klarar av att vara nykter (eller ens vaken) i mer eller mindre berusade människors sällskap.
Men det här med att vara gräsänkling var väl rätt skönt en kväll och natt sådär men nu börjar jag tröttna. Vill ha hem min kille nu, jag känner mig så väldigt ensam i soffan. Och jag inser ju att det är himla larvigt att vilja ha hem sin kille efter bara drygt ett dygn, men jag är ju inte van. Tur är väl att jag hämtade hem liten vilding i eftermiddags så att ställningen är åtminstone lite återställd.
Nu tröstar jag mig med lite godis, och det går sannerligen åt efter allt hulkande efter att ha kollat på Greys anatomy, sista avsnittet av säsong 5. (Vet jag ligger enormt mycket efter). Men alltså, både Izzy OCH George döda? Dog av gråt.

2011-05-27

Fredagskvällen börjar..

Martin är i Milano med sitt kommande jobb och Kajsa hos sin morfar. Jag är själv hemma och laddar för ett varmt bad. Sen tänker jag smeta på mig läppstift och nagellack, dra på mig en klänning och gå iväg och äta tapas och dricka drinkar (alkoholfria om någon undrar).

Hej fredag, jag gillar dig redan!

Om en fredagmorgon.

Jo alltså det här med barn och dörrar...
Vi har knappt vant oss vid tanken på att Kajsa numer är expert på att öppna och stänga dörrar och visst brukar vi låsa ytterdörren om oss, men det händer att vi slarvar. Nu har det dock blivit ett måste, går inte slarva längre.
Imorse satt jag i duschen med badrumsdörren på vid gavel eftersom Kajsa springer ut och in och gärna öser badkaret fullt med diverse prylar som hon tycker ska bli rena. Badrummet är i direkt anslutning till hallen, och rakt fram är ytterdörren.

Någon som anar vart jag ska komma? Inte?
Okej: Kajsa som har blivit rätt besatt av Atle, en lite äldre pojke på hennes avdelning blir plötsligt väldigt ivrig på att komma iväg till dagis. Hon rusar mot ytterdörren, ivrigt pratandes om denne Atle. Och rätt var det är så är ytterdörren på vid gavel och där sitter jag naken i duschen till allmän beskådning. Herregud. Paniken. På så kort tid att det inte ens kan räknas är jag på fötter, framme vid dörren och släpar in en snopen Kajsa som inte alls begriper varför jag skrikit i falsett och dessutom är blöt och naken. Herregud, inte ens en handduk hann jag haffa tag i! Ingen granne kom förbi tack och lov och jag kunde fortsätta duscha i lugn och ro. Det hade lika gärna kunnat bli så att vi varit tvugna att flytta härifrån på stört i av ren och skär skam.

Note to self #2: Lås ALLTID dörren!

2011-05-26

Provocerande.


Note to self: Gå ur den där Svenska kyrkan och slipp den förbannade reklamen (som inte är reklam utan viktig samhällsinformation(?)). Jag blir sjukt provocerad varenda gång den dimper ner i brevlådan trots ett 'nej tack till reklam' på dörren. Eller just det, viktig samhällsinformation var det ja!

2011-05-25

Om var man lägger pengarna.

Löningsdag idag och det firar vi med att handla upp mer eller mindre hela apoteket. Hurra vad roligt!
Plåster, skoskavsplåster (så jag kan börja använda mina trädojjor), iläggssula (så jag kan fortsätta använda mina converse), salvor, ansiktskräm och diverse andra bra-att-ha-prycklar. Närmre 400 spänn. Men nu har vi nog plåster för en tioårsperiod. Var dock tvungen att väga upp all tråkshopping med att köpa en tischa till Kajsa för 250 spänn, så jävla ovärt, men ack så roligt!
Det brukar bli så allt som oftast nu mera, att jag köper saker till Kajsa istället för mig själv. Och i dagsläget var jag inte alls sugen på att gå på jakt efter den där bröllopsklänningen, det känns som det är det enda i klädväg jag känner att jag faktiskt måste ha. Sen är klart att jag hemskt gärna skulle vilja lägga vantarna på den där väskan jag såg inne på Åhlens, eller de makalöst fina muggarna, eller en precis svindyr kofta. Men nej.
Om ett par timmar ska vi sitta på banken och lägga upp bolån och prata räntesatser och andra vuxengrejer så det känns som det kan vara till vår fördel om vi har lite pengar kvar på våra konton samma dag vi fått lön.

2011-05-24

Tisdagkväll.


Klockan är över tio och vi ska prova på konsten att sätta på en film (och se klart den) utan att somna. Hur vansinnigt som helst om ni frågar mig. Men nu har vi varit sugna på Mina eftermiddagar med Margueritte hur länge som helst, så ikväll får det bli helt enkelt.

2011-05-23

Slut som artist.

Jag är trött. Det är jobb som ska jobbas, papper som ska fyllas i och skickas iväg, det är bankmöten, saker som ska packas och telefonsamtal som ska ringas. Också ska det lagas mat och städas och tvättas och umgås och fanochhansmoster.
Jag är trött.
Och förkyld.
Och har ont i fötterna.
*Ynk*

2011-05-20

Om skammen. Och om idiotin att erkänna den.

Idag är dagen då jag gick på Maxi iklädd foppatofflor. Jag hatar mig själv en smula för det men skyller på en överbelastad fot och skoskav på bägge hälarna. Skoskaven skyller jag på min envishet att promt gå in mina trädojjor (när jag dessutom har en överbelastat fot) under dagens promenad. Jaja, man kan inte vara smart jämt.
Hur som helst så blir det inga fler rundor med foppatofflorna, hellre barfota. Tur är väl att jag ska bli Finspångsbo snart, annars hade det varit oförlåtligt. Host.

Läran.

Idag ska vi lära oss allt om hus. Eller åtminstone hur vårat hus fungerar. A piece of cake enligt vissa, men alltså jag måste lära mig ord jag knappt tagit i min mun tidigare. Hur funkar en pelletspanna? Hur många pellets ska i den där pannan för att värma ett hus? Två pellets? Tio säckar? Inte fan vet jag. Och hur funkar det där med solceller? Ingen aning om det heller. Och varmvattenberedaren, hur mycket vatten värmer den? Vet inte. Men idag hoppas vi alltså bli lite klokare.
Och okej, jag överdriver mina okunskaper en aning, jag har faktiskt bott på landet en period i mitt liv. Och då menar jag landet. Fick traska ut i vedboden var eviga morgon för att hämta in ved att elda med för att överhuvudtaget få någon värme i huset, eller alltså grundvärmen fanns ju, men för att slippa leva med isbjörnar var vi tvungna att elda. Och så fick vi elda tills vattnet blev varmt så vi kunde duscha. Men det var i en annan tid, nästan en halv evighet sedan. Eller åtminstone typ tio år. Sedan dess har jag varit staden trogen.
Men nu alltså, läran om att bo i hus.
Och så skulle vi visst få smörgåstårta också. Har jag sagt att vi känner oss väldigt välkomna att ta över säljarnas hus?

2011-05-19

Mindre god morgon.

En bok och en Mama gör mig sällskap denna morgon när jag sitter i änden av en sjukhuskorridor efter att ha druckit en sockerlösning som smakar skit. Roligare kunde man ju onekligen ha, men det är rätt lungt och skönt. Men tusan vad hungrig jag är!
Published with Blogger-droid v1.6.9

2011-05-18

Försvunnet.

När vi på kvällen efter att vi förlovat oss var på väg hem till vårt hostel så sprang vi in i en sån där fotoautomat och tramsade oss lite. Kul förlovningsminne tänkte vi och skrattade så vi höll på att dö när de fyra små bilderna blev färdiga.
Men nu kom vi på att vi inte sett till dom där bilderna sedan vi kom hem. Har letat som dårar men nej. Spårlöst borta. Buhu så himla ledsamt. Och jag vet inte, men lite olustigt? Tänk om de ligger kvar där på vårat rum och nån annan hittat dom?

Fjärilar på tårna.




Efter jobbet hämtade jag ut ett fint paket. Ett par röda träskor, tjoho! Jag föll pladask för såna där Swedish hasbeens som var och varanann människa pratar om nu mera. Måste ha, tänkte jag. Men 1500 var lite för mycket för min smak så jag letade och fann ett par liknande, precis skitsnygga dojjor för 500 spänn inne på Somny.
Lycka!

God morgon.




Efter tio timmars sömn, ett lungt uppvaknande och ätit frukost med den här solstrålen så kan man omöjligt vara på dåligt humör.
Jag förvånas ofta över hur en så liten människa kan dränera en så totalt på energi, men samtidigt alltid ge så betydligt mycket mer tillbaka?

2011-05-17

Gnäll.

Herregud, tar det verkligen så här mycket på krafterna att få en släng matförgiftning? Har ont i varenda led i kroppen och fötterna känns som uppsvällda bollar. Musklerna ömmar. Kan det vara läge för stödstrumpor månne? Uttorkad är jag också, hinkar i mig vatten mest hela tiden. Går mest omkring och ojar mig och ajar mig, inte alls något roligt sällskap är jag.
Det var mest det. Gnälla på bloggen känns som ett bättre alternativ än att gnälla sönder Martin.
Så. Nog med gnäll.

Lekparksliv #3 (eller den lilla tjejen med det väldiga humöret)

Vissa dagar i parken är bättre än andra. Dit hör dessvärre inte förmiddagens lekande.
Kommer till parken, allt är frid och fröjd och Kajsa leker med sin hink och spade i sandlådan. Åker lite rutschkana. Lallar runt lite. Tjoar och tjimmar lite med andra ungar.
Men så vänder det.
Hon ska promt åka den spiralformade rutschkanan som nog inte alls lämpar sig för en 1,5 åring (eller så är det bara jag som är hemskt feg och överbeskyddande?) men åka det ska hon, så jag tränger ner röven i kanan med Kajsa i knät, vilket slutar i illvrål. Ungen ska åka själv! Knallar surt vidare och får se en unge äter banan, pekar och skriker rätt ut i vad jag antar var något i stil med 'jag vill också ha!' Jag har glömt den bästa mutan av dem alla hemma och har således ingen banan med mig. Kajsa springer iväg med trotsig uppsyn, snor åt sig en hink och spade som inte alls är hennes och kutar iväg med det. Jag efter och försöker låta pedagogisk på alla sätt och vis när jag förklarar att det ju är flickans leksaker - att Kajsa har sina i sandlådan som vi kan gå och leka med. Illtjut igen. Lägger sig raklång på marken och skriker så det hörs till Uppland. Minst. Ostbågeformad unge som vägrar bli upplyft. Jag känner mig utstirrad och svetten tränger ur varenda por, liksom tårarna som bränner bakom ögonlocken i ren jävla jag-vet-inte-vad, desperation? värdelöshet?
Samtidigt påbörjar bebis ett inferno av kicksparkar i min redan ömma mage. Känner mig ungefär lika smidig som Barbapappa.

Det är vid såna tillfällen jag liksom blir svimfärdig vid tanken på att vi om några månader ska ha två vildingar att ta hand om. Hur tänkte vi i somras egentligen när vi bestämde oss för att skaffa ett syskon till Kajsa?



Och för att förtydliga: Bebisen i magen är väldigt efterlängtad och innerst inne tror jag att vi kommer fixa det galant. Men när såna här tillfällen infaller blir man bara väldigt matt och undrar hur tusan det ska gå?
Min mamma har vid flertalet tillfällen sagt att 'det där temperamentet känner jag allt igen!' med en väldigt menande blick på mig. Om vi låter oss tänka en sisådär 12-13 år framåt i tiden, en Kajsa full med hormoner och med ett temperament som mitt - jag blir fan mörkrädd.

2011-05-16

Korvjävel.

Jag sitter upp för första gången på snart ett dygn. Efter att ha ätit en sketen liten korv på Sibylla igår så har vi varit liggandes både jag och Martin. Skyttetrafik till toan. Hela jävla magen har vridits ut och in. Magsmärtor från helvetet. Jag har under ett dygn önskat att jag kunnat skära loss magen någonstans strax under bröstet och lägga undan skiten tills det onda gått över. Samtidigt har jag bönat och bett om epidural. Smärtan var nämligen så stark som jag vill minnas att mina värkar var. Ett tag trodde jag till och med att det var tal om en på tok för tidig förlossning. Ja alltså, ni hör ju. Det har varit ett litet helvete.
Kajsa som inte åt av den elaka korven klarade sig och har varit pigg som en iller medan hennes föräldrar låg och gnydde i soffan. Uh, hemsk kände jag mig! Den där sötmojen till unge begrep att allt inte var som det skulle och kom med en varsin napp och gosedjur till oss och klappade lite på våra kinder. Gölligt värre!
Imorse lämnade M Kajsa på dagis eftersom vi insåg att vi skulle vara rätt oförmögna att ta hand om henne idag. Vi kräks liksom bara av att tänka mat, så ska vi stå och laga mat, ge Kajsa mat, leka och busa. Skulle. Inte. Funka.
Men nu har jag druckit ett glas blåbärssoppa och käkat en rostis, nu börjar jag se livet lite ljusare igen.

2011-05-13

Nytt försök.

Men vad hände? Vart tog mina inlägg vägen? Ett som redan var publicerat och två som inte ens kunde publiceras?
Äsch, det var bara gnäll oavsett. Det ena handlade om hur precis värdelös min start på dagen var. Om hur det var att lämna en superledsen Kajsa på dagis, om hur man känner sig då när man bara lämnar henne. Spelar ingen roll hur mycket dagisfröknarna(förlåt, förskolelärarna) intygar att det går över en minut efter att jag gått. När man har en unge som klänger sig fast runt ens ben och skriker helt förtvivlat känner man sig rätt kass som måste gå därifrån. Och så fortsatte det med stressen till jobbet, att glömma matlådan hemma, svettas ihjäl på cykeln och komma till jobbet som ett jävla nervvrak fem minuter för sent.

Tack och lov är det fredag och både jag och Martin slutade tre. Hämtade hem en betydligt gladare Kajsa från dagis och fortsatte dagen med kalas. Också det bästa, ett samtal om att vi får tillgång till huset om redan tre veckor. Tre veckor går galet snabbt och vi har inte ens börjat packa. Herregud. Och så sa dom ännu en gång att dom satt potatis till oss så vi har färska knölar lagom till midsommar och att jordgubbslandet är fixat, för det var ju klart att Kajsa skulle kunna få plocka färska gubbar i sitt nya hem. Maken på snälla människor!

Nu ska jag försöka få en övertrött unge i säng och sen ska jag hoppas på fotmassage och njuta av ledig helg.
Hepp hepp!

2011-05-11

Preggoprat.

Idag vankades det bm-besök. Känns lite som en evighet sen jag var där sist och det är det ju nästan också. Hela tre månader. Allt såg bra ut, bebishjärtat slog som det skulle, värdena var som de skulle och magen växte som den skulle. Klart godkänd alltså. Från barnmorskan. Själv ser jag det lite som ett nederlag att jag gått upp 3,5 kg. Nu är det kanske inte jättemycket i sammanhanget, men med tanke på att jag gick ner så himla mycket de första månaderna med Kajsa så hoppades jag lite på samma sak nu. Å andra sidan så innebar den här graviditeten inte ens hälften av den omställning min kropp var med om då. Och det såklart, mitt sockersug den senaste tiden har inte varit att leka med och om man ser till den Ben & Jerryglass jag tröck i mig i måndags med både cookies och grädde på så är det kanske mer konstigt att det inte rör sig om typ tio kilo. Hur som helst, det där sockerätandet får ta slut nu. Basta!

2011-05-10

Labilt.

Det är i regel jag som sköter alla samtal till diverse försäkringskassor/hyresvärdar/kommuner och alla andra viktiga (och mindre viktiga) samtal man måste ringa. Men med tanke på mitt hormonella läge så känns det som vi måste fördela upp det här lite annorlunda framöver. Och med att fördela upp annorlunda menar jag att Martin får ta på sig alla samtal hädan efter.
Nu har jag nämligen suttit i en kvart ungefär och lipat över att jag blev så förbannat dåligt bemött när jag ringde vår hyresvärd. Likadant om jag ringer och blir osedvanligt bra bemött och får prata med någon som låter så där vansinnigt snäll som man bara vill krama, då är jag också nära på att ta till lipen.
Känns rätt onödigt att dra ner mitt humör på botten bara för att jag fick prata med en snorkig tant som inte vet hur man bemöter kunder såhär en strålande solig dag. Tack och lov så pendlar ju humöret som sagt rätt friskt, så lite musik på det här medan jag städar lägenheten så ska jag nog komma igen snart.

2011-05-09

Lekparksliv #2

Just det. Jag såg även en snubbe i lekparken med en liknande cykel som jag ju skrev om här om dagen. Svinsnygg! Alltså cykeln. Jag satt och våndades över om jag skulle fråga var han köpt den, men just som jag bestämt mig för att våga så satte han sin unge i cykeln och drog. Fan!
Och vad är oddsen på det? Aldrig sett en sån i stan förrut, men efter att ha tjatat mig sönder och samman om att jag måste ha en så ser jag en i Vasaparken.
Rysligt avis är jag i alla fall..

Lekparksliv.

I lekparken i förmiddags hejade jag på en pappa som såg väldigt bekant ut, när han sedan frågade om det inte var Kajsa så antog jag liksom att det var en pappa till någon av ungarna på hennes dagis.
Vi småpratade lite så som man gör, men efter ett tag insåg jag att samtalet var minst sagt förvirrat.
Han nämnde att han kände igen mig från föräldramötet och frågade om inte min sambo hette Martin? Skapligt minne tänkte jag och pratade vidare om att de ju har tur som får komma till ett nyrenoverat dagis när det var dags för deras Viggo att börja dagislivet i höst. Han verkade smått förvirrad och hade inte alls någon koll på att dagiset deras knodd skulle börja på stod under renovering. Och sådär höll det liksom på. Förvirrat. Sen packade jag ihop alla sandlådegrejer och gick vidare med Kajsa och först då trillade den där sega jävla poletten ner. Det var ju inte föräldramöte han hade sagt utan föräldragrupp. Han kände igen mig från föräldraGRUPPEN vi gick på när vi väntade Kajsa. Jomentjena. Viss skillnad där.
Jag dog lite när jag insåg att han måste tro att jag är helt jävla schizo. Nu hoppas jag att jag får möjlighet att stöta på honom igen i lekparken, känner mig hemskt tvungen att förklara varför jag pratade på om så märkliga saker.

***

Uh, nu får jag rysningar av genans när jag även kom på att jag frågade Kajsa högt så han också hörde om hon kände igen pojken. (Innan jag ens visste att han inte börjat på dagis än.)
Det gjorde hon ju såklart inte eftersom hon liksom bodde i min mage då. Herregud.

2011-05-07

Suck.

Först ska man gå upp halv sex, vilket barnet tycker är en högst normal tid för uppstigning. Sen när mamman och pappan väl vaknat till liv och vill börja dagen med gud-vet-vad, så behagar den tidigare pigga ungen gnälla och peka på sängen och hundkräket. Så jaha, dags för en supertidig middagsvil.
Nu vet jag inte riktigt för vilken gång i ordningen vi utbrister: 'men vad ska vi göra då?' Och inget kommer vi på. Jag känner mig seg och passiv. Vill helst sitta framför datorn och kolla ut tapeter, porslin och diverse prylar som ska få bo i huset sen. Men det blir ju rätt tråkigt i längden. Dessutom bjuder lördagen på sol. Måste ta oss i kragen och hitta på nåt. Bums! Eller just ja, barnet måste ju vakna först..
Published with Blogger-droid v1.6.8

2011-05-05

Mycket vill ha mera.

Varje gång jag kommer från en tur i Danmark eller som i det här fallet från Berlin, så tjatar jag om en sån här cykel. Varenda kotte (nåja) har en sån och skjutsar sina ungar i. Jag tror helt enkelt att mitt liv på landet skulle bli fulländat med just en sån hoj. Skitsmidigt när Kajsa (med syskon) ska till dagis eller när man ska handla mer än en påse. Ja, jag bara måste ha en helt enkelt! Och det bästa är att jag nu hittat en sida som säljer dem. Hurra! (Om vi bortser från den lilla prislappen på ungefär elva tusen vill säga.)
Nu har Martin förvisso kraftiga planer på att själv snickra ihop en till mig, men jag vet inte riktigt inom vilka tidsramar det rör sig om, mest troligt kanske femton år.
Published with Blogger-droid v1.6.8

2011-05-03

Kärlek.

Oj, vilken egoboost att outa sin förlovning på facebook! När jag ändrade status från förhållande till förlovad så rasade gratulationerna och hurraropen in och jag blev helt överväldigad av allt det fina.
När jag kom hem låg det dessutom ett himla fint kuvert och väntade på mig innanför dörren, en inbjudan till bröllop i sommar. Det känns verkligen som att kärleken flödar just nu, och kärlek är ju alltid härligt.
Men nu börjar det svåra, jakten på klänning. Tidigt tycker ni? Då ska jag erkänna att jag tänkt klänning sen jag fick veta att det ens vankades bröllop i juli och att jag var bjuden. Måste hitta en fin klänning! Men alltså, jag kanske är stor som ett hus i slutet av juli? Ska den här magen fortsätta växa som den gör nu så vetetusan alltså. Det hände över en natt ungefär. Helt plötsigt hade jag gått från att vara 'är hon gravid, eller bara tjock?' till att faktiskt vara uppenbart gravid med en stor bebismage. Hur ska detta sluta?

2011-05-02

Berlin.











Bilderna är en rätt bra sammanfattning från helgens Berlinvistelse. Vi åt, fikade och drack öl/lemonad och promenerade mest hela dagarna. Och vilade. Och promenderade lite till. Säkert minst en mil varje dag, och fogarna höll ihop de också, helt fantastiskt! Hängde i parker och kollade på folk gjorde vi också, höll i handen och gölligöll. Och så sov vi länge om morgnarna och hade inga tider i världen att passa.