2011-12-31

Årets sista dag.

En promenad i glittrande vintersol och ett skumbad med några sidor ut Avig Maria känns helt klart som ett värdigt innehåll på årets sista dag.
Nu ska jag förbereda nyårsmenyn som bland annat består av flamberad oxfile. Och ja, jag är lite skeptisk över det där flamberingsmomentet, höga lågor mot tak och så ni vet. Tänker att jag låter gästerna sköta det medan jag smuttar på ett glas rött.

Ta hand om er och ha ett alldeles fantastiskt slut på året och bra start på nästa osv osv..
All kärlek till er!
Published with Blogger-droid v2.0.2

2011-12-30

Pusselbygge.


Yes, vi blev med köksbord! Tacka vet jag krediter och sådant tjafs.
Kajsa sprang omkring och skrek av lycka över att hennes pappa byggde pussel och ville så klart också vara med på bygget. Stört omöjligt att få henne i säng i tid när vi sysslade med hennes favorithobby.

Och det här med 'i tid' förresten, hon har inte kommit i säng 'i tid' på en vecka nu. Inte heller har hon fått mat på våra annars rätt spikade lunch/middagstider, men rutiner är väl till för att brytas har jag hört. Men måndag. På måndag gör vi den där livsomställningen igen, för fyrtioelfte gången eller så..
Published with Blogger-droid v2.0.2

Statusuppdatering på fejjan:

Ni vet känslan när man står på Ikea en halvtimme innan de stänger och ska köpa ett köksbord och man inser att man har kortet hemma? Inte säger ni? Okej, inte jag heller men Martin gör..

Och jag undrar fortfarande. Han ringde med oroväckande lugn och frågade om jag kunde leta reda på en kod till ett kreditkort som han hade liggandes i plånboken, lagom tills jag gett honom den dog hans batteri.
Spänningen är alltså olidlig - köksbord eller inte köksbord? Samt vilket humör är M på när han kommer hem?

Snälla snälla gode gud i himlen, gör så vi blir med köksbord så vi kan låta nyårsgästerna sitta fint imorgon. Och så att kvällen ikväll blir lugn och harmonisk och allt sånt där.
Amen.

OBS: Är inte troende!

Och där visade sig impulsiviteten igen.

Jag har länge velat ha en sån där förvaringshängare i köket med tre korgar i. Här om dan på stan hittade jag en och jag såg direkt framför mig var den skulle hänga, kruxet var bara att det var precis framför köksskåpet där vi har alla glas. Inte så bra att hänga upp en jäkla förvaringskorg där alltså. Men vad fan, tänkte jag. Nu äger vi ju ändå stället vi bor i, och kan ju göra lite hur vi vill.
Så. Jag häktade av skåpsluckan och kletade på lite färg i skåpet och sorterade bort de allra fulaste glasen samt lovade M att jag skulle kleta på vit färg och häkta på luckan igen om det skulle bli förjävligt.
Men tänk, det blev det ju inte, utan det blev precis så snyggt jag tänkte att det skulle bli.
Vissa kanske tycker det ser skitkonstigt ut när köket plötsligt saknar ett gäng skåpsluckor, men äsch. Jag gillar när saker och ting inte är som det borde, blir lite charmigare så.

2011-12-29

2011 i bilder.

Året inleddes med sjukt mycket snö och ett plus som visade att jag var gravid.

Vi var himla nöjda med tillvaron..

.. åkte mycket pulka och busade i snön.

Samt gick promenader runt Åbackarna och matade änderna.

Jag tyckte hemskt synd om mig själv som varje morgon gick till jobbet med brutalt illamående. Här omkring åkte vi också till Stockholm och kollade på Band of Horses, helt klart en av årets topp-5!

Snön smälte bort och vi kunde börja ana vår i luften. Vi åkte ut till våra kompisar på landet som har kossor som närmsta grannar.

Sen blev det vår på riktigt. Jag och Martin tog en båttur ute hos M:s föräldrar och jag var blek och sådär 'tjock utan att gravidmagen syns' - ni vet..

I slutet av april, precis innan det var dags att vända blad i kalendern åkte jag och M till Berlin och förlovade oss. Vi gick och gick och gick och njöt av fint väder, sovmorgnar, bebis i magen, hotell och lyxiga frukostar.

Vi skrattade varje dag åt den här busungen. Vi gladdes åt hennes framsteg, hennes miner, mysiga kramar och hennes blöta pussar.

När sommaren tog vid hängde vi i Folkparken..

.. och åkte hem till en kompis och grillade. En fantastisk oas mitt i Norrköping.

Min kompis blev med mopsvalp. Dexter, den gölligaste hunden världen har skådat. Typ.

Vi fick nycklarna till vårat alldeles, alldeles egna hus.

Jag var jättegravid och rätt frustrerad över att inte kunna göra allt jag ville pyssla med i trädgården.

Vi hängde i Stockholm över en helg och gick på Skansen bland annat.

Och sen kom en av sommarens bästa dagar då min kompis Kalle gifte sig.

En torsdagkväll i mitten av september var det då dags att åka upp till förlossningen. Jag sa hej till min bästa vän lustgasen.

Och så tidigt på fredagsmorgonen föddes han, vår lille son Vidar.

Martin var hemma en hel månad och efter de första två veckorna i bebisbubblan hängde vi en hel del i skogen.

Sen fann jag mig själv i rollen som tvåbarnsmorsa och insåg att livet aldrig mer blir som förr igen och tyckte att det var himla bra.

Sen kom november och vi firade att vår stora lilla tös blev 2 år.

Också kom julafton och den firade vi med en väldigt proper liten bebis.

Ja alltså 2011, vilket år! På min årssummering 2009 skrev jag att ett år, varken förr eller senare skulle bli så händelserikt som just 2009, men oj så lite jag visste då.
Trots att det här året innehållt mycket tårar av hopplöshet efter sömnlösa nätter och frustration över 2-årstrots och ständigt tjat så har jag älskat det här året från början till slut. Jag har känt mig trygg både i rollen som mamma och i mitt förhållande.
Tvåbarnsmorsa, fästmö och husägare - 2012: Du har helt klart en del att leva upp till men vi ska nog komma bra överens du och jag ska du se.

Mästerkockens nya kläder.

Idag, när Dagmar gör så huset skakar roar vi oss med att leka med Kajsas julklappar. Bygga med lera till exempel. Och så lagar Kajsa mat till oss och låter oss välja fritt från hennes egenkomponerade meny som mest består av Pannkakskiss, Bajskorv, kräk och såna saker. Huvudingredienserna är verkligen ena riktiga delikatesser och jag tror bestämt det kommer bli en mästerkock av den ungen en dag!




2011-12-28

Om att välja det rätta?

Den här tröttheten alltså. Hade jag inte vetat bättre hade det nog legat nära till hands att tro att jag var gravid igen. Annars kan man ju tänka att jag bara måste ta upp den där träningen, men äsch, jag gör väl som resten av befolkningen och väntar med att gå till gymet ihop med alla nyårslöften istället.
*Tar ännu en pralin och känner mig rätt nöjd över beslutet.*
Published with Blogger-droid v2.0.2

2011-12-27

Nej, det går inget bra det här..

Himla tröttsamt det här alltså. Nu har jag suttit med det här cirka hela dan för ungarna har haft den goda smaken att sova större delen av den. Väldigt trötta tydligen efter sjukt mycket farande och busande med diverse kusiner.
Men bloggen. Får ingen ordning på´t, sjukt tjurig är jag.
Bilder har jag ju lyckats få in, men sen då? Jag vill ju liksom att de sträcker sig över hela bloggen utan att bilderna blir oproportionerliga? Går inte tydligen, om man inte kan ändra själva mallen då, vilket jag ju inte kan. Och texten då 'Stora tankar om små ting' som jag ju också vill ha med, den går bara att få över bilderna så de blir som en bakgrund, men då syns dem ju inte? Och ehm.. ja. Jag kanske inte borde ha en blogg. Kanske inte borde äga en dator alls faktiskt när jag tänker efter..

Med andra ord: Sandra, jag tar sjuHukt gärna emot din hjälp när du har tid och lust! Skulle dö lite av tacksamhet.
Till er andra: Tack snälla för era tips, tyvärr räckte de inte hela vägen för den här totalt tröge bloggerskan.

2011-12-26

Men jag kan ju inte!

Jag har varit himla trött på min bloggdesign ett tag, så jag tyckte det var dags för en liten make over. Dessutom har jag fått till mig att en del får (fick) ont i huvudet av att läsa den gula texten mot den svarta bakgrunden, och så kan vi ju inte ha det.
Men alltså ibland ligger inte alla bestick där de ska och alla hästar är liksom inte alltid i hagen och allt sånt där, för hjälp vad jag fattar noll! Jag vill till exempel ha några bilder på headern men hur, HUR fixar jag det? Jag blir på riktigt lite galen här, dessutom är jag vansinnigt trött och M har gått och lagt sig och frågar när jag ska göra honom sällskap så nu struntar jag i det här.
Godnatt!

Ps. Tips (hjälp) tages tacksamt emot!

Han den där jag bor ihop med, himla charmig kille..

Jomen om julklappen då.
Vi hade en liten julklappsöppning vid frukosten på julaftonsmorgonen och jag fick en liten klapp som onekligen såg ut att innehålla en smyckesask. Jag blev sådär pirrig ni vet, och tänkte att 'minsann är det kanske ett sånt där namnarmband jag tjatat om?' Och öppnade det kanske paketet lite för ivrigt än vad som är okej för en 28-åring, men tji fick jag.
Det visade sig innehålla...
...


Tada:

En bacontvål.

Kul julklapp liksom, en tvål som ger en (mig) kväljningar för att den luktade eh, ja just det - bacon.
Efter mycket fnissande från min (33-åriga) killes sida gick han tillslut efter ännu en julklapp som visade sig innehålla världens bästa namnhalsband som för all del inte var ett armband, men det går ju att ordna. Som M sa "jag hörde ju att du sa armband, men jag tänkte att du sa fel och menade halsband."
Eh, jo men just det. Vi kör tydligen med tvärtomspråket här hemma, även oss vuxna emellan.

Mer jul ge mig..






















Väl hemma igen efter två julfiranden slöt sig lugnet och vi är väl ärligt talat rätt mätta på jul nu med fina julklappar, hetsigt tärningsspel om klappar, julmat i överflöd och knäckätande så tänderna värker. Men än har vi ett julkalas kvar, sen ska vi ägna en vecka åt att göra just ingenting.

God fortsättning på er!

2011-12-23

(Tjuvstart) Lucka 24, berätta om fem fina saker som har hänt under den här decembermånaden.

Jag fuskar lite och tjuvöppnar en lucka, risken finns att jag varken hinner eller vill öppna datorn imorgon.

1. Vidar fick godkänt (eller förlåt, MVG) på sitt hörseltest så nu slipper vi oroa oss över att han har någon hörselnedsättning.

2. Jag hade en fantastisk fin kväll med bästa tjejerna förra veckan som resulterade i hemgång 03:30. Det händer så sällan att det helt klart måste komma med på listan, för tre år sedan var det vardag.

3. Att vi åtminstone fick tre dagar med snö, pulkåkning och snögubbsbygge. (Väl medveten om att den här punkten också skulle stå med på en dålig-lista, att vi bara fick tre dagar med snö, men nu är det jul och jag jobbar därför en del i den positiva andan.

4. Att M har drygt en veckas semester. (Okej den startade i torsdags, men varar under hela december så den får plats in hit.)

5. Ungarna, det händer ständigt gulliga saker från dem bägge två. Som härom veckan när K ville leka med sin lillebror och tjatade på honom att han skulle komma, tills hon kom på att visst nej, han kan ju inte gå! Varpå hon gick fram och skulle lyfta upp honom, kapitulerade och lade sig ner brevid honom och klappade honom över huvudet istället. Mycket gulligt.


Ja jisses, jag har precis tagit mig igenom en hel utmaning utan att ha svikit en enda gång, det är rekord. Och roligt har det varit också, lyft fram fina människor och skrivit om sånt jag inte annars skulle göra.
Men det ska erkännas att jag skrivit nästan alla inlägg innan, på kvällar och sånt när jag både haft tid och lust. Annars hade det nog inte hållt, jag kan inte skriva på kommando liksom.

Men hörrni, nu ska jag fira 3 julaftnar på 3 dagar så jag tar lite julledigt så får vi väl se när jag är tillbaka. (Misstänker att det inte dröjer allt för länge dock.)

Ha en alldeles fantastisk jul fina ni!

Lucka 23, berätta om ditt bästa julminne.

Jag kan inte säga på rak arm den bästa julen. De flesta jular ser nämligen likadana ut, eller har åtminstone gjort innan mormor och morfar gick bort.
Jag väljer att skriva om den mest minnesvärda bara därför, och då menar jag minnesvärd i positiv bemärkelse eftersom det nu finns ännu en jul, julen 08 som definitivt klassas som minnesvärd fast kanske inte i så positiv anda.
Men nu pratar vi om julen 02 istället.
Julen 02 hade nämligen jag och min dåvarande snubbe precis landat i Sydney och firade jul ihop med saknade vänner på Bondi Beach där vi drack glögg och hade en himla fin resa framför oss. Väldigt fin julafton vill jag mena. Av det jag minns, för det blev visst en rätt blöt jul...

Det här om att städa.

För några år sedan tyckte jag att en städad lägenhet innebar dammsugade och skurade golv, dammade möbler och var sak på sin plats. Jag tyckte för all del inte om att städa, men att ha rent och snyggt - det gillade jag.
Var sak på en plats.
Vilken ljuv tid det var inser jag nu, när man kunde luta sig tillbaka i soffan och inte ha några prylar framdragna över allt. Nu, sedan ungarna kommit finns det liksom inget som heter så längre. Jag tänker att jag måste lära mig att luta mig tillbaka och slappna av även när det ligger prylar näst intill överallt, tänka att det är åtminstone rent på grunden liksom. Lära mig att se charmen i oredan, tänka att det ändå tyder på att det finns ungar i huset som leker, busar och mår bra.
Jag måste nog öva upp det lite och ha som mantra för jag inser att var sak aldrig mer kommer vara på just sin plats på låt oss säga, i allafall de kommande 15 åren.

MEN DET ÄR I ALLA FALL STÄDAT PÅ GRUNDEN. DET BOR BARN HÄR SOM LEKER, BUSAR OCH MÅR BRA.

Andas.
Andas.
Andas.

2011-12-22

Lucka 22, berätta om något som du är beroende av.

Kort och gott: Sömn. Det är först de senaste två åren jag förstår vidden av en god natts sömn. Funkar inte utan den, blir ett monster och ibland blir jag rädd över de mörka tankar jag kan tänka när jag inte fått sova på en vecka och ändå måste ta hand om två ungar och få vardagen att rulla på som vanligt. Syftar främst på när K var sjuk, för tack och lov får jag nog sova oförskämt mycket och bra för att vara småbarnsmorsa.
Published with Blogger-droid v2.0.2

2011-12-21

Lucka 21, berätta om någon du älskar.

Alltså jag vet inte ja, Jag älskar ju mina ungar och M. Såklart. Och så älskar jag mina vänner, min mamma och pappa och mina bröder.
Men det finns bara en jag typ får frossbrytningar av när jag tänker att han skulle lämna mig (bortsett från ungarna alltså), han som är far till mina barn. På senare tid har jag liksom funderat lite på det där, utan att våga tänka tanken fullt ut, att vi någon gång kanske inte är vi längre. Idag känns det overkligt, men ingen kan någonsin veta. Det vet jag säkert nu, efter en skiljsmässa i vår närhet, en otippad sådan. Varannan vecka. Kan inte tänka tanken, och jag tänker inte göra det heller eftersom det är så väldigt overkligt. Det kommer aldrig hända. För det måste man ju ändå tänka, annars skulle man väl inte ha något att bygga vidare på, eller hur? Om man hela tiden skulle ha det gnagandes i bakhuvudet om vad som kan hända, vara rädd för kärleken.

Men att berätta om Martin, vet inte riktigt om jag kan göra honom rättvisa i ett blogginlägg. För mig är han underbar och vi passar varandra så väldigt bra, medan jag är ivrig och vill göra saker med detsamma vill han gärna tänka, klura och planera. Och tur är väl det tänker jag, annars hade det här hemma funnits massa halvdana projekt som jag fått för mig att dra igång mitt i natten. Samtidigt som det nog är rätt bra att han har mig också, annars hade saker aldrig blivit gjorda. Han kan också vara förbaskat tjurskallig mellan varven, och när han sätter den sidan till är han inte alls särskilt rolig att ha att göra med.
Men det bästa av allt, det är nog att han är en fantastisk pappa. Jag ser hans kärlek till ungarna varje gång han kommer hem från jobbet och Kajsa slänger sig i armarna på honom och skriker 'PAPPA, hej pappa!'

M med Kajsa 2009.

M med Vidar 2011.

Vad vi gjorde?

Lillens hörsel har inte blivit riktigt godkänd på de tre hörselprov han gjort här i stan, därför fick vi en remiss till Linkan där deras test är rätt mycket bättre och inte alls lika känsliga mot förkylningar och vatten i öronen och så.
På kallelsen vi fick stod det att det kan ta allt mellan 15 minuter och 3 timmar. 'Vojne vojne', tänkte jag och målade genast fan på väggen och räknade med 3 timmar. Men. (ett stort jävla MEN) Kotten skötte sig exemplariskt och sov sig igenom hela testet med elektroder på hela huvvet (nåja fem stycken i allafall) och klarade dessutom testet med ett MVG som sköterskan sa. (Han fick till och med ett diplom. Fatta, ett diplom vid 3 månaders ålder liksom!)
Och 15 minuter, pyttsan! Har man en svinbra unge så fixar man det på 10. (Antar att det var därför han fick det där diplomet, eftersom han förlängde deras lunch.)
Det här firade vi givetvis med en tur på Ikea, en lunch i lugn och ro och avklaring av samtliga julklappar. Hurra!
Published with Blogger-droid v2.0.2

Chliffhangern med ett slut som nog gör många besvikna.

Alltså nej, det är inte så att jag har ett 10-årigt barn som jag hållt hemlig, jag hälsade på en kompis som fått barn där på BB i Linköping för en tio år sen.
Men det var väl inte riktigt det som var spännande i den här historien, utan vad sjutton M hade att göra på en avdelning där man, citat: 'förminskar bröst och sånt.' Men tyvärr, jag måste göra er besvikna, han har varken gjort ett könsbyte eller haft enorma man boobs som han opererat bort.
Sorry..
Han skjutsade bara en tjejkompis dit som skulle överlägga med en läkare hur vida hon skulle göra en bröstförminskning eller ej. Och M han väntade där i väntrummet, värre än så var det inte. Tack och lov får jag väl ändå säga.
Published with Blogger-droid v2.0.2

2011-12-20

Det här om att vara öppna mot varandra.

Vi ska till universitetssjukhuset i Linköping imorgon och det råder viss förvirring kring vart vi ska.
Jag ba: Alltså jag har bara varit på Linkans sjukhus en gång för typ tio år sen, och då var jag bara på BB.
M: Jag var också där en gång för cirka tio år sen, men jag var på avdelningen där de förminskar bröst och sånt.

Jag vet inte, men det känns som att vi inte har varit helt ärliga mot varandra här?

Lucka 20, berätta om vad du önskar dig i julklapp.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara så där ödmjuk och säga att jag har redan allt man kan önska sig, och det har jag väl på sätt och vis med två fina ungar och en sambo som jag älskar. Men bortsett från de självklara önskningarna om att vi ska få vara friska osv så är det faktiskt en hel drös materiella ting jag önskar mig. Så när jag nu får tillfället i akt så kommer här en hejdundrande önskelista:

* En stereo
* Ett köksbord
* En ny soffa
* En ny dator
* Ett par Dr Martens 10 hål stl 6,5
* En sån där världskarta att ha på väggen
* X antal kokböcker
* En himla massa "vanliga" böcker
* Ett namnarmband
* En ny garderob
* En Roskildebiljett
* En servis
* Vinylerskivor

Det var väl allt. Snälla tomten, om du läser det här så ska du veta följande: Jag har varit hemskt snäll i år ska du veta. Senast i förrgår gav jag bort en parkeringsbiljett som hade två timmar kvar till en äldre herre exempelvis. Och så har jag varit förbannat duktig också som har tryckt ut en 5-kilosklump till son genom mitt arma underliv och bajsat på en jävla campa potti höggravid under en badrumsrenovering och trots försenade hantverkare struntat i att skälla på dem med mitt hormonella svindåliga humör. Såna saker. Ha gärna det i åtanke när du väljer ut vem du ska ge julklappar. Dessutom har jag hört att vi mer eller mindre är grannar, det måste väl ändå vara av betydelse?

2011-12-19

En sån där bildkavalkad.

Kajsa fyllde 2 år.

Hon fick stora paket..

som hon gärna kröp in i.

My sweet cherry pie.

Busonge!

Jag råkade knappa hem ett par ett par något för dyra byxor från Moonkids till Kotten.

Köket fick juleskrud.

Att vänta på att mamma ska plocka färdigt i diskmaskinen går ju inte. Moffmoff så hade ungen satt i sig halva clementinen med skal och allt.

Kajsas nya hobby: diska.

Promenad i skymningen.

Konsten att ta det lugnt.

Jag bjöd hem vänner på gofika.

De här färskpressade juicerna alltså, en klar hit. Här efter en juice med rödbetor(!), apelsiner och ingefära bland annat.

Jag gjorde en svingod middagssallad efter det här receptet.

Finaste.

Julmys en måndagkväll med tomtegröt och skinkmacka. Nomnom.