2010-02-28

Om gitarrandet.

Inte trodde väl jag att det skulle vara så här svårt att spela gitarr! Kanske kommer jag någon gång i framtiden kunna ta ett, kanske två ackord men mest troligt är nog ändå att den blir stående i ett hörn och samlar damm. Kanske plockar jag bort en sträng också och tittar sorgset på Martin och säger att den gick sönder och ignorerar det faktum att man väldigt lätt bara kan sätta dit en ny.
Jag besitter som bekant inget större tålamod och hade väl kanske nånstanns inbillat mig att jag kunde sitta i min gungstol och spela Om black Jim som godnattvisa för Kajsa framåt kvällen.
Men nej, så blir det alltså inte.

2010-02-27

Saker som jag lärt.

Sen sist har jag lärt mig förljande:

-Jag klarar inte av monstergrogg alá Tessan längre (jag försökte men hon fick dricka upp den själv).

-Jag nöjer mig alldeles ypperligt med att smutta upp fem saker (med saker menar jag öl/cider) igenom en hel kväll.

-På Babyl har de höjt priset på öl från 25 till 29 kr.

-Man blir, trots att jag inte rökte några mängder -skrovlig i halsen dan efter.

-Jag går mer än gärna hem när pubarna stänger kl 01 och anser att jag ändå fått en helkväll.

-Man kan bli skitglad av att bli väckt vid fyrahugget på morgonen trots viss huvudvärk och extrem trötthet.

Något jag visste sen innan -det är fruktansvärt skitroligt (och välbehövligt) att bara hänga med de bästa tjejerna och snacka skit en hel kväll. Jag är så sanslöst glad över att min fina kille också inser detta och mer än gärna knatar iväg med Kajsa hem till en vän med en son som också är jättefin och inser detsamma. Sen misstänker jag att deras behov av kvalitetshäng med tevespelande också hade en avgörande faktor.

Nu ska jag försöka få några vettiga ljud ur en gitarr. Om ett par timmar blir vi med gungstol, och ikväll har vi två, vad jag hoppas vara, skitbra filmer att välja mellan. Plus Solsidan som vi missade igår.
Men först ska jag nog lägga mig i sängen och sova förmiddag med min lilla familj.

2010-02-26

Äntligen fredag.

Intensiv vecka vecka lider mot sitt slut. Det har hunnits med frisörbesök, Ikea och kalas. Innan den är helt över ska vi även hämta hem en gungstol och hinna med en bebisdejt där vi ska betrakta alla små under som kommit de senaste månaderna. Själv ska jag också se till att hänga lite med fina vänner ikväll. Som om inte det vore nog så har jag fått pengar idag. Bokrean hägrar och vinylskivor ligger och väntar på att jag ska hämta dem på posten. Till råga på allt så vaknade jag upp till plusgrader imorse.
Jag behöver ju inte nämna att den här veckan tenderar till att sluta som en fantastisk sådan.

2010-02-22

Back in black


Så. Nu känner jag mig lite mer som mig själv igen. Så fantastiskt skönt! Och så vet jag att jag nog alltid kommer vara svarthårig, något annat känns helknas.
Bra så.

2010-02-20

Update...

Så ringde rörmokaren nu och frågade hur länge vi tänkt vara vakna!?

Verkar med andra ord inte jättelovande att få en dusch inom de närmsta timmarna. Och vilken myskväll sen, med en rörmokare som kan ringa på dörren när som!

Och ja, jag tycker sanslöst synd om oss just nu.

Om en lördag hos oss.

I höstas, för ungefär fem månader sen välkomnade jag vintern. Skrev i ett inlägg att jag inte ens var sugen på att resa till värmen, att jag ännu inte drabbats av någon höstångest. Att den här vintern skulle bli så mysig så.
Jag tror jag måste ha lidit av tillfällig sinnesförvirring.
Inte vara sugen på värme?
VA?
Nog för att det är skitmysigt att vara inne och mysa, men inte på grund av att man inte KAN ta sig ut.

Som om inte stjärtvädret vore nog så har vi stopp i duschen. Det är en sjö därinne. Det går inte att spola i kranen i köket för då bubblar det över i avloppet inne på toan. En kort sammanfattning av vad det innebär; jag kan inte duscha efter träningen så jag sitter här frusen och äcklig (ja, för stoppet upptäcktes när jag precis skulle börja tvåla in mig), vi kan inte gå på toa och inte hålls i köket med vare sig disk eller matlagning.
Rörmokaren hade mycket att göra så snubben i telefonen hade ingen aning om när han kan tänkas dyka upp.
Och jo, fläkten är ju nu mera borttagen, så det är väl i och för sig klart att det ska bli stopp i avloppet nu. Alltid ska det ju vara nåt.

Sån himla tur att jag idag har tränat och köpt fikabröd till kaffet och en flaska rödvin till den goda maten som ska tillagas ikväll.
Om nu köket går att använda vill säga.

Just det, det luktar dyngfis också. I hela lägenheten. Kanske inte jättebra förutsättningar för en myskväll.

2010-02-17

Framtidsångest

Nu har jag gått omkring och panikat och haft framtidsångest i två dar. Plus haft en sömnlös natt där jag grubblat fram och tillbaka. Min slutsats har väl egentligen varit att människor är äckliga.
Jag tror inte jag vill jobba med människor längre. De sprider som sagt hemska bacillusker, man (i alla fall jag) blandar in känslor i arbetet och man släpar med sig det hem.
Herregud, här har jag i större delen av mitt liv tänkt att mitt kall är att jobba med människor! Värst vad perspektiv man kan få av att gå hemma på mammaledighet.
Visst kan jag tänka mig att jobba med människor. Till viss del. Bara jag slipper den där närheten, den där hjälpen liksom.
Nä det vete tusan om jag inte skulle vilja jobba på en fabrik. 7-16. Inga helger (om det inte är skift). Jobbarkompisar. Slippa släpa med sig jobbet hem. Och jobba mestadels med karlar. Jag är trött på skitsnacket som lätt uppstår på en arbetsplats dominerat av kvinnor. Fy tusan!
Fabrik vore skitbra. Då får jag göra någonting helt annat, utanför mina ramar. Lära känna nya sidor av mig själv. Bättre betalt.
I alla fall ett tag. Sen kanske jag kommer fram till att det nog är människor jag vill jobba med i alla fall.
Om jag kommer över tanken om att människor är älckliga.

Då återstår frågan, hur får jag jobb på en fabrik? Som opperatör behövs ingen utbildning i alla fall, det vet min kille.

Men först ska jag invänta ett svar på ett mail jag skickade iväg idag. Kanske kan det ge någon slags förhoppning om framtiden.

...

Som vanligt när våren snart är på väg drabbas jag av extremt habegär. Vill ha det mesta som kommer i min väg både prylar och kläder. Inte bra när man går hemma på föräldrapenning! Därför hade jag idag sett fram emot ett besök på Erikshjälpen, nu när jag för en gångs skull kommer ihåg att det är onsdag och att de har öppet just idag. Har inte varit där på evigheter och hade hoppats på att fynda lite. Men Kajsa har varit och fått sina två vaccinationssprutor och är rätt ordentligt gnällig och risken för feber är överhängande, så ja, vi får ta det nästa onsdag istället, om jag lyckas komma ihåg att det är onsdag då vill säga.

Om hur det är att gå förbi främlingar.

Nånting som drabbade mig under tiden som gravid var bacillskräck. Jag har blivit extremt rädd för bacillusker, vilket jag aldrig varit tidigare. Nu gäller det här inte mina nära och kära utan totala främlingar. Jag börjar undra om det gått lite väl över styr när jag går förbi en främling och håller andan eftersom jag är livrädd för att andas in dennes utandning? Det helea blir rätt jobbigt när det kommer ett stort sällskap och jag är nära att explodera av syrebrist.
Det går likosm inte riktigt hand i hand med mitt yrke som personlig assistent där man stöter på lite av varje. Kanske borde jag skaffa munskydd. Eller bli hemmafru för all framtid?

2010-02-16

Soffpotäter

Idag har jag i några få minuter fått prova på hur det känns att ha tvillingar. Det var hektiska minuter bestående av illskrik från två små bebisar som inte riktigt nöjde sig med nånting. Den ene saknade sin mamma alldles förskräckligt och den andra (Kajsa) skrek i ren upphetsning över att få en skrikkumpan. Typ. Jag satt rätt utmattad med de två i famnen och tyckte nog att dryga fem minuter var väldigt lång tid.
Men när de väl lugnat ner sig så gillade det läget rätt bra och trivdes med att vara soffpotatisar.

2010-02-15

Monday monday, can't trust that day





När man haft en alldeles utomordentligt mysig helg känns det extra surt med måndag. Jag har druckit vin, varit ute på långpromenader ätit gott och hängt med fina vänner och skrattat så tårarna runnit. Bland annat.

...every other day every other day
every other day of the week is fine,
but whenever monday comes, but whenever monday comes
you can find me cryin' all of the time

2010-02-12

Kontraster

Jag kom just att tänka på en grej...

Så här var läget för exakt ett år sen. Vi hade precis kommit av tåget och var på väg till Arlanda. Mot Asien. Jag var lyckligast i världen.

Idag ser läget ut såhär..

Jag har världens finaste familj och letar lägenhet på Hemnet och är världens lyckligaste x 100. Så har vi skaffat en lottorad också. Imorron kanske vi kan köpa en lägenhet kontant.

2010-02-11

Underbara ljud

Idag kom det. Skrattet. Så himla fint.
Sen blev Martin tjatig och upprepade det som fick henne att skratta hundra gånger om tills hon blev lack. Men vi hörde det gott och väl, hennes första skratt!

2010-02-10

Om en morgon.

Sitter i soffan och ger Kajsa mat efter en überskön förmiddagsvil (ja eftersom lillan bestämde sig för att vakna strax före sex tyckte jag gott att jag kunde ta en gubbe ihop med henne)-då det ringer på dörren. Alltså vad fan, jag sitter med min vanliga outfit innan jag kommit igång med dagen, bestående av en tischa och trosor. Och så ringer det på dörren. VEM ringer oanmäld på en dörr nu för tiden, det har man väl inte gjort sen kriget?
Panik.
Slänger ner Kajsa i babysittern. Illskirik (såklart, stackars unge). In i klädkammaren efter ett par jävla byxor. Hittar inga byxor. Det ringer på dörren igen. ETT ÖGONBLICK.
HELVETE.
Hittar byxor, luktar på tröjan, den luktar nog fan kräk ända till Kina, hyschar lite åt kajsa och ger henne nappen, nå då tystnar hon i alla fall. Öppnar. Hyresvärden i egen hög person ända från hufvudstaden med kumpan. Stövlar in och kollar läckan. Mumlar lite.
Kajsa börjar skrika igen, kom på att nappen ger väl ingen mat heller! Ursäktar mig och fortsätter utfodra en vrålhungrig bebis.
De tackar för sig och stänger dörren.
Jag pustar ut och tänker att vi hade i alla fall nystädat.
Phju.

Domen? Fläkten ska återigen stå på dygnet runt, ovisst hur länge. Vid frågan om ersättning: Vi ska nog komma överens om nåt.
Jaha.

Väkommen till en strålande förmiddag hos familjen Waldeck/Österberg!

2010-02-09

Lite av varje.

Det var så länge sen att jag glömt bort hur mycket jag gillar det. Men igår fick jag chansen. Var ute och körde bil alldeles själv och tog ett par mil extra bara för att det är så fantastiskt skönt. Spela musik skithögt och köra härliga vägar utan rödljus och övergångsställen. Jag blir så himla glad utav det. Det gäller att passa på de få gånger inte lillan är med i bilen, då är jag precis tvärt om. Åker inte en kilometer över det tillåtna och muttrar över alla fartdårar som inte visar nån jävla hänsyn och fan & hans moster.

Jag har köpt hem tulpaner, för nej- min kille brukar inte jobba med att ge mig blommor stup i snöret tyvärr. Antar att jag har mig själv att skylla då jag nån gång i ett svagt ögonblick sa att det är ju bara trams och fjäsk. Så ja, numera får jag köpa mina tulpaner själv.
Och just som jag börjat ana en liten gnutta vår så börjar eländet igen. Nu är det alltså bara att invänta droppandet igen. Och surr av fläkten och all annan misär.

I övrigt tackar jag allra bästa Tove för att hon gav mig en bok som gör jag skrattar så jag nästan kissar på mig (och tackar mig själv för att jag gjort i alla fall några av de där knipövningarna, annars hade jag nog gjort det.)


"Det går inte att tänka igenom allt alla gånger. Jag vet folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är allt för sent. Det blev inga barn. Inga resor. Inga fester. Men allt blev oerhört genomtänkt. Som en stor Jönssonligeplan. Utritad och planerat in i minsta detalj. Men förberedelsen gjorde att livet körde om. Förbi. Bort i tvåhundra kilometer och kom aldrig tillbaka. Man har ju typ en chans på sig och ingen repris på nätet (om man inte tror på reinkarnation och tröstar sig med att man minsann ska våga lite mer i nästa liv").

Så skriver hon, Mia Skäringer. Och jag tänker, att där satte hon minsann huvudet på spiken.

2010-02-03

Ont öra och sanitär olägenhet

Snart ska jag ge mig ut i rusket och pulsa mig till vårdcentralen. Jag har aldrig varit där på grund av att jag själv behövt det, men nu är det alltså dags. Jag har en enormt stor knöl på örsnibben, den bara växer och växer och är återkommande. För ett år sedan lät jag punktera skiten (inte ett dugg trevligt var det) men nu är den alltså tillbaka. Större ondare och äckligare. Så nu hoppas jag på att få bort monstret en gång för alla. Det ska bli otroligt skönt att kunna sova på vilken sida man vill utan att kvida så fort vänsterörat nuddar kudden.

För övrigt har jag idag ringt hyresvärden och hört om avdrag på hyran. Jag tänkte nämligen att det vi nu lever i måste väl ändå klassas som sanitär olägenhet. Han svarade varken bu eller bä, sa mest att han inte trott det var SÅ allvarligt som det faktsikt är. Han skulle prata med snubbarna som var här igår och sen höra av sig.
Läget igår såg ut som så att ha monstret till fläkt på en sisådär två månader och sen riva ner väggen.
Hurra vad kul!
Ungefär två gånger i halvtimmen får jag vrida ur handdukarna som ligger under fönstret. Om vi skulle bestämma oss för att åka iväg några timmar skulle det innebära en mindre sjö på parketten. Inte kul för oss, ännu mindre skoj för hyresvärden.

2010-02-02

Jo jag undrar...

Bebisar har ju vad man kallar tillväxtperioder då de äter väldigt mycket. Jag undrar nu om det även kan drabba oss mammor? Det skulle vara ofantligt skönt att kunna skylla på det nu när jag har varit kroniskt hungrig hela dan. Om det inte hade varit för att den där förbaskade mensen kom redan för två veckor sedan hade det ju varit när till hands att misstänka det. Men nej.
Det är ju så himla trist att inte kunna skylla sina åkommor på någonting, jag har ju likosm varit van vid det i nio månader och nu helt plötsigt får jag stå på alldles egna ben och skylla på just ingenting alls.
Därför undrar jag; tillväxtperiod för mammor? Naturligt?

Det kanske även kan bero på att jag börjat träna rätt flitigt senaste veckan, om det nu inte skulle vara så att man drabbas av tillväxtperiod som 26-årig småbarnsmamma alltså...

2010-02-01

Lite gnäll

Vi har en gäst härhemma, en rätt så ovälkommen sådan. Det är en stor röd låda mitt i vardagsrummet, som sprider oönskad supervärme och oönskade ljud. Det här ljudet från fläkten är väldigt sövande för både mig och Kajsa vilket är precis värdelöst, jag menar, Kajsa var ju rätt duktig på att sova redan innan.
Fläkten är här hemma eftersom den förbannade kylan har gjort att det är is mellan fönstren, is i väggen och is i taket. Fläkten ska tina upp all jävla is och sedan motverka fuktskador. Jag misstänker dock att de där fuktskadorna redan krypit sig in i både väggar och tak, återstår att se vad Harméns tänker göra åt det.
Eftersom det är snövallar höga som höghus utomhus och plogarna har häcken full av all snö som väller ner och därmed inte hinner ploga normalt innebär det att vi får stanna inne.
En karantän i ovan nämnda misär känns inte direkt som någon toppenbra start på veckan. Men i eftermiddag ska jag iväg på spinning då får jag andas luft och knata i snö utan barnvagn. Skönt ska det bli.