2012-09-26

Bloggens vara eller inte vara.

Nä hörrni. Den här bloggen, det går inte så bra med den. Tyvärr. Vet liksom inte alls vad jag ska skriva om? Och bilder, det får ni ju se tillräckligt av på instagram där jag ju hänger, ehum, en del. Kanske är det det där instagrammandet som fått mig att blogga mindre? Snabba uppdateringar med bild känns liksom lite mer nu, fast jag saknar bloggandet, det gör jag. Bara låta tankarna skena och sätta ner dem på pränt. För det ändamålet känns bloggen som det enda rätta. Men att hitta tillbaka? Känns svårt. Jag tycks inte direkt vara ensam om den här bloggtorkan, uppdateringarna på min länklista uppdateras oroväckande lite.

I övrigt passar jag på att njuta av att komma hem till ett välstädat hem och lagad mat några dagar i veckan, om en månad kliver vi rätt in i verkligheten med två heltidsjobb och två ongar på förskolan. Försöker få i ordning så mycket som möjligt av det här som vi kallar hemmet med nya väggar och tak i vardagsrummet och väggrenovering i samtliga, vilket i det här fallet är två, sovrum. Men som vanligt strandar projekten av. Är det inte vakna ungar så är det nya avsintt SoA eller som mest, enormt behov av att se Six feet under. Men sakta men säkert börjar det förvandlas till något som vi står för, något som är vårt.

Ja. Det var väl allt för nu.

2012-09-09

Funderingar såhär en söndagkväll:

Varför jag just knappat hem en bokbeställning när jag har rätt så exakt 18 olästa i bokhyllan?

Vad en köper i 1-årspresent till en onge som har en syrra som nästan har precis allt redan?

Hur vi tänkte när vi bestämde att vi imorgon ska börja med lchf. Inget mera socker i någon form. Hallå liksom? Men ost. Ost är gott osv. (Och nej, inte som en livsstil men som en rivstart för ett hälsosammare liv med betydligt mindre socker och kolhydrater)

Detta med att bägge ungarna somnade 18:15 utan minsta protester, ska det bli en vana? *Hoppas*

Att den där ovan nämna ettåringen blir just det, ETT ÅR om exakt en vecka. Är det ens möjligt? För ett år sedan kånkade jag omkring här hemma och var i upplösningstillstånd över att vara omringad av hantverkare som renoverade badrum och trodde aldrig i världen att den där kickboxarn i magen skulle få för sig att komma ut. Men det gjorde han ju alltså. Phjew.

Om en nu promt ska hålla på att envisas med att från imorgon inte längre äta godis, borde en då inte passa på att vräka i sig en påse smågodis till söndagsfilmen?

Och den där söndagsfilmen. We need to talk about Kevin, baserad på romanen av Lionel Shriver som jag ju gillar mycket. Är det en så himla bra idé att se den då? En blir ju alltid besviken, det vet ju alla.
Hur som helst, perfekt mot söndagsångesten kan jag tro.

2012-09-02

Dagens tips.




Om ni nån gång känner er lite trötta på jobbet och tänker ungefär såhär: 'fan helvetes jävla skitjobb JAGVILLINTE', skaffa er då en unge, gärna mitt uppe i värsta sortens 3-årstrots, så ska ni se att ni genast kommer på andra tankar.

Ps. Alla dom där håhå-anden och 'vänta du bara, det är bara början..' undanbedes vänligt men bestämt.

Published with Blogger-droid v2.0.4