2011-01-30

När hela livet var ett disco.

Jag läser Heja Abbe och blir helt nostalgisk. Minns när jag själv gick på lågstadiet och gick på disco, hur spännande allt var. Richard som alla tjejer i hela klassen var kär i, hade alltid de roligaste discona. Där lekte man ryska posten och fick små fina priser om man vågade sig på några av de vågade sakerna, kyss var det läskigaste man kunde ta vill jag minnas. Det dansades tryckare med stapplande, osäkra små ben, drack läsk med sugrör direkt ut flaskan och åt chips.

Jag tänker att om några år är det kanske Kajsa som bjudit hem till disco, som dansar med någon hon tycker om för allra första gången, som fnissar med sina kompisar och som kanske kvällen till ära har fått ta på sig lite läppglans.
Kanske är det vi, jag och Martin, som smyger fram och tjuvkikar i nyckelhålet för att nyfiket se hur de har det där inne.

Och så lipar jag nästan lite över att jag redan är där, att jag tänker att det går så fasligt fort. Måste leva i nuet. Inte tänka så förbannat mycket på framtiden. Här är nu. Lev nu.

Söndag. Igen.

Låt mig jubla! Inte ett enda illamående på hela dagen, bara fint fint rakt igenom, känns som en evighet sen sist. Sovmorgon för hela familjen, blodpuddinglunch och häng i solen halva dagen känns som en bidragande faktor. Sen att vi fick finbesök av min brorsdotter med familj gjorde allt liksom ännu bättre.

Nu är det snart Solsidan, känns lite som att det är varje dag - går verkligen veckorna så här snabbt? Då är det ju faktiskt sommar snart, på riktigt. Åh längtar. Längtar så jag dör efter några såna här fina stunder.



2011-01-29

...

Det blev ingen kajal och inget läppstift. Det blev mjukiskläder och hembakad pizza istället. Känns helt klart som jag fattade rätt beslut.

Lördagsgnäll.

Illamående, trött och smågrinig.
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska gaska upp mig, måla på lite läppstift och dra några drag med kajalen och gå iväg på en eftermiddagsfika och hoppas på att illamåendet försvinner med hjälp av skratt, fina vänner och skitsnack. Eller om jag helt enkelt ska fortsätta dagen med självömkan i soffan och emellanåt gå ut i köket och titta på den fina buketten tulpaner som jag faktiskt slog till med i förmiddags.
Just nu lockar nog det senare alternativet, det är trots allt lördag och filmkväll, då är det liksom omöjligt att tjura några längre stunder. Men ack vad jag kommer ångra att jag missade Lindas blixtvisit.

Jag är medveten om att det är väldigt mycket trötthet och illamående just nu, men det känns lite svårt att bortse från det när det enda jag egentligen vill göra är att ligga i fosterställning i sängen. Men jag inser att det inte skulle vara speciellt hållbart och på sikt skulle jag nog inte alls må särskilt mycket bättre av det.

2011-01-28

Glädjen med facebook.

Ni vet ju hur statusuppdateringarna på facebook brukar se ut. 'Nu har jag städat' eller så laddas det för fredagsmys (hata!) eller så är man nytränad eller så råder det sjukstuga hemma. Eller så är vädret förjävligt. Ellar ja, typ så. Jag är likadan. Meningslösheter. Därför känns det himla skönt när man ser en uppdatering som lyder:
"Fy fan vad fet jag är. Det var mig Pantera tänkte på när de skrev Valk. Kuken."

Det kändes liksom himla skönt att spontant bara brista ut i asgarv framför facebook..

2011-01-27

Lösningen.

Den här då: Åt nyttigt, mådde sämre. Åt flott, mådde bra.
Eh?
Det här är väldigt märkligt, men idag har jag petat i maten och inte haft nån matlust alls. Av det lilla jag åt mådde jag bara ännu mer illa. Sen helt appropå ingenting ba, måste ha Max! Jag åt lite pommes och en burgare och vips så var illamåendet borta. Magiskt! Kan vara så att jag har hittat ett botemedel. Eller just det, jag skulle ju försöka hålla samma mått som sist ja. Fan.
Published with Blogger-droid v1.6.6

Lite av varje.

Tack snälla snälla ni för alla fina kommentarer i föregående inlägg! Blev så himla glad när jag loggade in i eftermiddags och fick ta del av dem.

Igår var jag nog lite väl ödmjuk till livet. Jag nämnde det där illamåendet lite i förbifarten. Men ärligt talat, ibland golvar den mig totalt. Idag till exempel, har jag legat utslagen på soffan och kvidit för mig själv. Jag kräks inget, tack och lov. Men ibland känns det som det skulle vara det bästa, bara jag fick eländet att försvinna. Så här har det varit i några dagar och det är först nu framåt kvällen som det börjar gå över. Jag hoppas innerligt att det inte är något jag ska behöva dras med någon längre period.

Imorgon är det fredag, det innebär att Kajsa har gått en hel vecka på dagis utan att blivit sjuk. Peppar peppar. Bara därför åker hon väl på den där scharlakansfebern som härjar på dagis. Men än så länge går det alltså finfint. Fröknarna häpnade lite när Kajsa inte nöjde sig med en halv banan, utan tjatade om 'makom, MAKOM!' tills hon fick en bit till. Herregud, skulle ungen nöja sig med en halv banan liksom? Tror´t inte!

2011-01-26

Om hur läget är.

När jag träffade Martin för drygt fyra år sedan visste vi rätt omgående att det här var det rätta. Vi sa tidigt att vi skulle skaffa barn, det fanns bara så himla många saker vi ville göra först. Men vi begränsade oss till en resa.
I samma veva vi bestämde att vi skulle försöka bli med barn så bestämde vi också att vi ville ha ett syskon, helst med två år emellan.
I alla fall om vi fick som vi ville. Det är nämligen ett jag varit säker på så länge jag velat ha barn - att jag vill ha barn i nära ålder.

Och så blev det. I min mage bor nu mera ett syskon till Kajsa. Och jag är så oändligt glad över att saker och ting faktiskt kan gå precis enligt planerna trots att kroppen är så förbaskat nyckfull.

Hur som helst.
Kanske var det redan på nyårsdagens morgon på väg till jobbet som jag begrep att jag faktiskt var gravid. Att börja grina av att läsa en reklamskylt utanför turistinformationen som med löpande text sände ut massa fina meddelanden om att vi skulle vara rädda om varandra, är nog ett rätt tydligt tecken. Eller att jag samma dag plötsligt fick springa och kissa stup i kvarten. Eller att jag började hulka över handfatet varje gång jag borstade tänderna.

Nu hoppas jag bara att mitt illamående som går i vågor hela dagarna och att den kroniska tröttheten ska försvinna. Jag var så himla kass på att anteckna när jag var gravid med Kajsa, men jag har för mig att tröttheten lade sig någon gång i vecka 15. Och så håller jag tummarna för att jag ska må lika bra den här gången som jag gjorde sist.

Och nej, jag kunde inte riktigt hålla snattran, så det är inte så himla långt gånget än, men om allt går enligt planerna och om jag räknat någorlunda rätt så borde bebisen komma alldeles i början av september. Vilket innebär att jag är i vecka tio.
Och ja, lycka. Lycka.

Älskade Ben.

Lycka en vanlig onsdag kan vara att komma hem och upptäcka att ens kille vunnit tre Ben & Jerryglassar. Jag hoppas bara jag får ta del av vinsten...
Published with Blogger-droid v1.6.6

...

Och lagom tills jag skulle lägga mig på soffan med en bok och njuta lite av egentiden så kommer fastighetsskötaren och sätter upp ny fläkt i köket. Suck.
Men fint blir det, en ny spis och ny fläkt, alldeles gratis! Ibland har det sina fördelar att bo i hyresrätt.

Ensam hemma.

Fri förmiddag då Martin skolar in Kajsa på dagis. Vad gör jag?
Rensar avlopp, skurar badkar, skurar under badkar och knäskrubbar badrumsgolvet.
Jomenvisst.

2011-01-25

Löningsdag.

Pengarna har rullat in, räkningarna betalda och sparkontot har fått sin beskärda del. Kylen är överfull och nya spisen på plats.
Fin känsla just nu. Hoppas bara att det ihängande illamåendet ska försvinna så det inte är nån otäck magsjuka på intågande.
Men ja, den 25:e, fin skit!

2011-01-24

Svarabaramedettord.

Jag snor listan av Fifi och gör en jag också.

1. Var är din mobiltelefon? Byrån
2. Var är din andra hälft? Här
3. Ditt hår? Svart
4. Din mamma? Fin
5. Din pappa? Sportfantast
6. Det bästa du vet? Familjen
7. Din dröm i natt? Förvirrad
8. Din dröm/ditt mål? Lycka
9. Rummet du är i? Stökigt
10. Din hobby? Teveserier
11. Din skräck? Cancer
12. Var vill du vara om sex år? Huset
13. Var var du igår kväll? Här
14. Vad är du inte? Jobbsugen
15. En sak du önskar dig? Berlinresa
16. Var du växte upp? Ektorp
17. Det senaste du gjorde? Kissade
18. Dina kläder? Vanliga
19. Din tv? Stor
20. Ditt/dina husdjur? Inga
21. Din dator? Röd
22. Ditt humör? Seg
23. Saknar någon? Vänner
24. Din bil? Kombi
25. Något du inte har på dig? Sjal
26. Favoritaffär? Indiska
27. Din sommar? Ledigt
28. Älskar någon? Givetvis
29. Favoritfärg? Rött
30. När skrattade du senast? Nyss
31. När grät du senast? Igår

2011-01-23

Stök.


Det går inget vidare det här. Berget ute i köket är fortfarande kvar, men vi har slutat upp att tjura.
Kajsa håller ställningarna genom att springa fram och tillbaka i lägenheten och samla på sig saker som hon sedan staplar upp på bordet. En duschkräm, en klädroller, två klossar, en bricka och en strumpa. 'Makom' säger hon om allt. Vet inte riktigt vad det betyder men det verkar vara något slags samlingsord för det mesta.
Praktiskt.

Söndag.

Jag tänker att vi borde uppfinna något slags alarm som tjuter hejdlöst om man försöker gå utanför dörren när diskbänken är full med disk. Ett larm som liksom brölar ut att 'stopp era lata jävlar, diska upp efter er innan ni lämnar lägenheten!'
Men vi har inte kommit längre än planeringsstadiet än, därför fick vi nu komma hem till en överfull diskbänk och det goda humöret och den mysiga söndagskänslan som infunnit sig hos kompisarna i deras hus är nu som bortblåst. Åter där vi började imorse alltså. Tjurigt jävla meningslöst gnabb. Hatar det. Ikväll ska vi beställa pizza, jag hoppas att det kanske kan muntra upp oss lite i alla fall när vi slipper tjafset om vad vi ska äta till middag.

Imorgon är det måndag. Då är det slut på onyttigheterna vi frossat i helgen och åter till träning och nyttig kosthållning. Dessutom ska Kajsa för första gången gå till dagis.
Stor dag imorgon alltså.

2011-01-22

En kväll alldeles för mig själv.

Kajsa sover för natten och Martin är snart på väg ut genom dörren för att inte återkomma förren sent inatt. Antar jag.
Detta innebär alltså fritt förfogande över tevekontrollen, jag jag och bara jag med en skål salt & vinägerchips och ett glas sprite.
Om jag inte väljer att gå och lägga mig i sängen och sova pinsamt tidigt utan att känna mig skittråkig.
Eller bara ligga i soffan och lyssna på sån där sentimental musik bara för att jag är själv och det är då man gör det som bäst. Lyssnar på sentimental skitmusik alltså.

Hej egentid!

2011-01-21

Sol ute sol inne...

Vaknade upp till klarblå himmel och strålande sol imorse igen, precis vad jag behöver.
Bylsade på liten och bums i vagnen för promenad runt Åbackarna ett varv. Sen sprang jag på Jos & Milo och vände och tog ännu ett varv. Fin skit.
Väl hemma igen upptäckte jag att jag helt tappat mina pannkaksskills och jag är av den fasta åsikten att det som inte ser ut som pannkaka är ingen pannkaka, alltså fick det tre första åka direkt till soporna. Ett himla slöseri, men det gick bättre sen tack och lov.


2011-01-20

Ett farväl.

Så var det då dags att säga farväl till torpet. Många fina stunder fick vi därute och trots att torpet vi nu ska dela med mamma är både större och finare så är det inte enbart med glädje jag lämnar över det till någon annan. För ändå, det var mitt och Martins. Vårat första lilla torp.














2011-01-19

Envishet.

Jag satt och läste upp en rad inbjudningar jag har fått över facebook. Det var en tatueringsmässefest, en 30-årsfest och en 'hålanfest' bland några.
Martin började genast muttra om varför inte han blev bjuden på några roligheter. Jag sa att han såklart säkert också är bjuden, bara att han inte har facebook. Och gav honom åter en gång tipset att skaffa ett konto han också.
Men nej. Blankt nej. Min kille kommer aldrig bli med facebook.

Fattig man står på stand...

Det sägs ju att januari är en fattiglappsmånad, och så även för oss. så här en dag innan barnbidraget ekar kyl och frys nästintill tomt. Lite får vi skylla oss själva då vi satte in alldeles för mycket pengar på sparkontot i början av månaden i tron om att det var en bra pengamånad. Men inte. Däremot har vi varit alldeles för snåla (eller smarta?) för att ta tillbaka lite av pengarna. Vilket känns bra nu när vi för en gångs skull fått rensa ur kylen ordentligt. Idag kokades det soppa på en spik, och det blev ju en ren smaksensation. Turligt nog fick vi även middag hos Martins föräldrar när vi var där. Rotmos. Herreminskapare vad jag åt! Och varför lagas aldrig det i det här hemmet? Det får blir ändring på det.

2011-01-18

Om just ingenting alls.

Jag vill skriva så himla mycket, men jag vet inte riktigt vad. Konstaterar åter en gång att min htc hör till förra årets bästa köp.
Utan den hade tiden här på jobbet gått dödligt långsamt fram till läggdags.
Imorgon är jag ledigt, ljuvligt är ordet!
Jag vill inte vara annat än ledig känner jag, har helt enkelt fått mersmak för det där med att slippa ställa klockan.

Och vet ni det bästa? På väg till jobbet kunde jag ana lite lite vår i luften och marken var inte längre täckt av snö utan ett dussin lager grus. Åh det där gruset, som jag hatade det när jag var yngre. Så fort snön försvunnit ville jag bara snöra på mig mina inlines och åka jorden runt. Men si det gick inte för det där jävla gruset! Men nu, vår!
(Och ja, jag vet att det kommer mer snö, det finns tre potentiella snömånader kvar. Men vi glömmer det för en stund och tänker på gruset.)

2011-01-17

Nästan som en lottovinst.

Oftast brukar slarv och missuppfattningar bara leda till irritation och missnöje. Men idag, vilken lycka!
Jag insåg när jag av en slump slog upp kalendern att jag ju inte alls skulle bli tvungen att springa direkt från det ena jobbet till det andra. Jag hade ju faktiskt varit så himla smart att jag bytt bort eftermiddagspasset och sen glömt bort det. Det innebar att jag kunde möta upp man och barn för att gå en lång, blöt och hal promenad istället. Åh, det kändes lite som att jag hade dragit hem högsta vinsten på lotto.
Nu ska jag ta tag i projekt rensa Kajsas byrå. Tycker att det är så himla svårt det där, helst vill jag spara allt men inser att vi då skulle behöva fråga grannarna om deras vindsförråd. Men vad ska sparas, vad ska slängas? Och finns det nåt av värde, men som inte är så pass nostalgiskt så det kan traderas ut?
Det är ju möjligt att Kajsa i framtiden kommer få syskon, är det då inte bättre att spara allt trots allt? Fast å andra sidan, jag misstänker att man vill köpa en del nytt till nästa unge ändå, så allt vore kanske att ta i.

2011-01-15

Broadways kungar.

Jo igår hade jag alltså förmånen att gå på Eldkvarn med jobbet. Som alltid bra, som alltid rysningar utmed armarna. Men ärligt talat, det ska ju vara jag och Martin på de där spelningarna. Hans armar om mig när vi tillsammans sjunger med till fulla för kärlekens skull. Då är det magiskt på riktigt.

Att jobba sent - kom inte hem förens närmre tolv - och sen upp och jobba igen kl nio är sannerligen inte min grej. Jag fixar det inte längre. Påsarna under ögonen hängde ner till hakan. Tur var väl att det nappades på min idé att gå och ta en förmiddagsfika på stans mysigaste café. En semla och färskpressad apelsinjuice piggade upp mig rätt rejält. Och det där cafét, jag säger alltid att jag måste gå dit oftare men sen glöms det bort. Idag bestämde jag dock att det ska bli en stående tradition att gå dit med familjen och äta frukost varje (nåja) lördag.

Nu vankas det film, The killer inside me. Imorgon ska jag jobba. Och på måndag och på tisdag och hela jävla tisdagnatten. Håhåjaja vad jag kommer vara trött på onsdag.



2011-01-14

Fredag.

Peace & love - 07

Om några timmar åker jag till linkan för att ännu en gång lyssna när den här mannen sjunger ljuva sånger för mig. Inte riktigt samma sak som på hemmaplan, men fint ska det bli oavsett.

2011-01-13

Vardagligt flyt.

Barnfria lyxfrukostar i all ära, det behövs ibland. Men det är morgnar som den idag, vanliga mitt-i-veckan-morgnar som jag uppskattar mest.
Jag vaknar strax efter åtta av mig själv. Går upp och kissar, gläntar på dörren till Kajsas rum för att få henne att vakna i sin egen takt. Skramlar lite med kastruller, på med havregrynsgröt på spisen. Pressar en apelsin. Sätter mig och bläddrar igenom tidningen.
Efter en liten stund hör jag hur Kajsa har vaknat och sitter och pratar med sina nallar i sängen. Går in till henne och hon ställer sig upp med utsträckta armar och ropar 'mamma'! Jag lyfter upp henne och gosar in anisktet i hennes nacke och sniffar i mig dofterna av en nyvaken Kajs.
Sådana morgnar, då får det sen vara hur mycket grötkladd som helst - jag blir ändå väldigt ödmjuk till livet.

När man dessutom samma dag ringer försäkringskassan och kommer fram utan att sitta i telefonkö - ja då vet man att det är en sjujäkla bra dag!

2011-01-12

Om hur läget är.

När jag träffade Martin för drygt fyra år sedan visste vi rätt omgående att det här var det rätta. Vi sa tidigt att vi skulle skaffa barn, det fanns bara så himla många saker vi ville göra först. Men vi begränsade oss till en resa.
I samma veva vi bestämde att vi skulle försöka bli med barn så bestämde vi också att vi ville ha ett syskon, helst med två år emellan.
I alla fall om vi fick som vi ville. Det är nämligen ett jag varit säker på så länge jag velat ha barn - att jag vill ha barn i nära ålder.

Och så blev det. I min mage bor nu mera ett syskon till Kajsa. Och jag är så oändligt glad över att saker och ting faktiskt kan gå precis enligt planerna trots att kroppen är så förbaskat nyckfull. Att Kajsa ska få ett syskon när hon är knappt två år, var ju verkligen inte en självklarhet. Det hade ju lika gärna kunnat gå två år till. Eller aldrig mer. Bara för att första ungen fick himla lätt så är ju inte det en garanti för att det ska fortsätta så liksom.

Hur som helst.
Kanske var det redan på nyårsdagens morgon på väg till jobbet som jag begrep att jag faktiskt var gravid. Att börja grina av att läsa en reklamskylt utanför turistinformationen som med löpande text sände ut massa fina meddelanden om att vi skulle vara rädda om varandra, är nog ett rätt tydligt tecken. Eller att jag samma dag plötsligt fick springa och kissa stup i kvarten. Eller att jag började hulka över handfatet varje gång jag borstade tänderna.

Nu hoppas jag bara att mitt illamående som går i vågor hela dagarna och att den kroniska tröttheten ska försvinna. Jag var så himla kass på att anteckna när jag var gravid med Kajsa, men jag har för mig att tröttheten lade sig någon gång i vecka 15. Och så håller jag tummarna för att jag ska må lika bra den här gången som jag gjorde sist.

Och nej, jag kunde inte riktigt hålla snattran, så det är inte så himla långt gånget än, men om allt går enligt planerna och om jag räknat någorlunda rätt så borde bebisen komma alldeles i början av september. Vilket innebär att jag är i vecka tio.
Och ja, lycka. Lycka.

MMS

När jag är på jobbet brukar jag rätt ofta få en del mms av Martin. De senaste dagarna har jag fått dessa: (Obs! Usel kvalle)



Jag vet inte, men jag tycker mig ana en röd tråd genom bilderna. Är det möjligtvis så att vi håller på att uppfostra vår dotter till en teveälskande soffpotatis av rang?
(Enligt Martin är bilderna inte det minsta arrangerade, vilket gör det hela än mer oroväckande.)

2011-01-11

Självförnedring.

Eh okej, jag låg precis på soffan och sa att nä nu måste jag äta, annars somnar jag! Jag vet inte, men äta för att inte somna? Jag skyller på att jag inte kunde somna ifrån en svinbra serie.
Har jag sagt att jag måste träna? Att både vara kroniskt trött och konstant hungrig kan ju aldrig sluta väl.

Dessutom måste jag nog arbeta upp hjärncellerna lite också. Jag undrade nyss vem tusan *Per Persson var för snubbe, tyckte inte riktigt att han passade in i en serie som The wire.

* I själva verket snackade de om hur mycket pengar de skulle få per person om de delade på knarpengar.

Om vardagen.

Åh jag blir så himla trött på att jag ska bli så påverkad av all dynga man läser i media. Igår gick det att läsa om oxveckorna som väntar. Från trettondagshelgen till påsk. I år är det tydligen extra långt mellan helgdagarna. 15 veckor. Femton veckor utan en endaste extra ledig dag.
Och snart börjar vår vardag på riktigt. Om knappt två veckor ska Kajsa börja på dagis och Martin och jag börja köra heltid igen. Lämna på dagis, stressa för att hinna i tid till hämtning på dagis och sen laga nyttig och näringsrik middag. Och ska man hinna med att träna däremellan också.
Jag vet inte, men det känns som jag liksom tagit lite för givet att en vardag med dagishämtning ska vara stressigt. Enkom på grund av all hysteri i medierna om hur man slipper dagisstressen, hur man underlättar matlagningen osv osv.
Jag känner att jag inte alls är redo för den här vardagen, vi har haft det helt otroligt lyxigt när vi delat som vi gjort på veckorna. Visst skulle vi kunna stanna hemma ett tag till, men vi har en liten vilding som jag tror är mer än redo för att börja på dagis, det har börjat bli väldigt svårt att aktivera henne. Hon behöver leka av sig med andra barn. Och ärligt talat så välkomnar våra plånböcker två heltidslöner också.

Men femton veckor, det var liksom det som fick min vintertrötta själ ännu tröttare.
Det är en jäkla tur att vi har föräldradagar att ta ut, som gör det möjligt till några små pitstop på vägen mot somaren och ny ledighet. Snart är det till exempel dags för Band of horses i Stockholm.
Vi börjar så. Då känns den här årstiden som gud glömde - när det varken är vinter eller eller vår - något lättare.

2011-01-09

Utvilat.





Magiskt god mat igår och fantastiskt långfrulle framför teven idag.
Nu känner jag mig lite mer utvilad och laddad för ännu vecka med kladdiga grötfrukostar.

Det är ett fasligt skrivande på mig här inne nu, märker att jag tycker att det är himla kul. Det brukar ju dock ha en tendens att dala vart efter, men jag kör tills jag tröttnar för den här gången.

2011-01-08

Banjos.

Jag sa rent spontant förut efter bion att alla filmer som innehåller banjos fanimig är bra. Så fort någon spelar banjo så blir en film per automatik bra. Men nu kan jag bara komma på Den sista färden? Och Winter's bone, en mycket bra film.

Lördag.

Eftersom jag blivit lite besatt av tanken på ett välfyllt sparkonto som helst ska täcka allt ifrån Berlinresor, helt ny garderob till husköp så har jag tagit på mig två extrapass i veckan. Det ena i torsdags och det andra idag. Nu tänker jag inte att två helgpass på en vecka ska ge några revolutionerande resultat, men det är åtminstone en början.
Nu är jag omåttligt tacksam över att pappa ringde igår och tyckte det var dags att Kajsa låg över hos dem inatt. Jomenvisst tänkte vi.
Nu ska jag ikläda mig myskläder, gubbvila en stund och sen dra ett avsnitt The Wire. Sen står bio och libanesisk mat på schemat, och det bästa av allt; sovmorgon. Fint som snus ska det bli. I vanliga fall ska vi jämt hålls och dricka öl när Kajsa sover borta, vilket ofta leder till att man inte alls känner sig utvilad dagen efter. Men imorgon så, åh längtar redan. Och lång lyxfrulle med (går)dagens tidning i lugn och ro. Mmm.

2011-01-06

Snällt gjort.

Den här tröttheten alltså, den fullkomligt äter upp mig inifrån. Måste börja träna igen. Om två veckor sker det. Fram till dess har jag häcken full utav jobb, eller nej förresten jag ljög. Jag har inte häcken full med nåt faktiskt. Måste mest förbereda mig.
Fram till dess får jag hålla till godo med promenader på svinhalt underlag. Inga broddar köpta.
Martin tyckte han var snäll som laddade ner en träningsapp till mobilen förut. Den visar bland annat hur långt man gått och hur många kalorier man bränt. Kaloriantalet står sedan uppe i vänstra hörnet på displayen. Som ett jävla hån.

2011-01-05

Likt bambi..

Okej, nu är det tredje gången den här vintern som jag drar på rumpan när jag är ute och går. Nu undrar jag, är det legitimt att som 27-åring köpa sig ett par broddar?

2011-01-04

Tisdagkväll.

Det liksom bubblar av prat inom mig, prat om ingenting alls, men ändå allt och lite till.
Jag tänker såhär. En trappa i Ektorp (inte nödvändigtvis dock), en god vän, ett paket Marlboro light, obegränsat med tid och ord som flödar. Det hade jag velat ha ikväll.
Istället ser min kväll ut som så att jag kommer hem trött och däven efter 11,5 timmars arbete, pratar huvudet av Martin som om jag suttit i isoleringscell ett år eller så, och stupar i säng om en timme ungefär.

2011-01-03

Lyckan över att hitta bra serier.

Okej, efter sex avsnitt får jag nu sälla mig till skaran som hyllar The Wire. Men det var då rakt inte någon självklarthet - fram tills nu, sex avsnitt senare.

Kvällen kommer med andra ord spenderas i soffan. Och så tror jag att jag måste plocka fram de sista Rocky roaden, känner att jag måste offra mig så de tar slut nån gång.

Orka.

Tanken var att vi skulle städa ut julen idag, är mäkta trött på den nu. Men vi drar oss för att kasta ut granen, hela lägenheten kommer ju bli full av barr. Så nu sa vi att vi nog låter den stå kvar där den står och låter den barra av sig själv till naket tillstånd, då kan vi kasta ut den genom fönstret utan att ens dra igång dammsugaren.
Så slapp vi det görmålet också. Skönt.

2011-01-02

Jamen nu va? Hallejävlalujah! Fast hur gjorde jag? Nu vågar jag inte röra nåt mer här inne. Kollar en film istället.

Trytande tålamod.

*Skriker, svär och gormar.* Jag får inte ordning på bloggeländet. Min vanliga outfit är som bortblåst, kan inte hitta den. Men nu är jag åtminstone lite nöjd, men jag begriper fortfarande inte hur tusan jag ska få upp min länklista och min profil till högerkanten?

Längtan.

Det må kanske vara lite tidigt att börja längta efter våren redan nu. Men nu när jul och nyår är överstökat finns det liksom inte mycket mer att hämta av vintern. Jag går av en smula när jag tänker på att snön, kylan och vintern i värsta fall kan hålla sig kvar i typ tre månader till. Den här kroniska tröttheten som har flyttat in i min kropp behöver ljus och energi.
Jag är trött på kylan, på att inte kunna gå de där ilsnabba promenaderna, trött på att bylsa på bångstyrig unge miljarder plagg varenda gång vi ska utanför dörren. Jag är innerligt trött på att vara trött.

Jag drömmer om att möta våren i någon av Europas städer, strosa hand i hand med Martin på okända gator, titta i små butiker, äta god mat. Bara vara vi i en stad vi inte känner, en stad dit våren har kommit.
Jag drömmer om att ligga på bryggan på landet, känna värmande strålar på mina bara axlar. Jag vill sitta i gräset och ha picknick. Åka till Kolmården med Kajsa, simma i sjön vi hittade förra året.

Åh snälla, låt det gå fort nu.

2011-01-01

Årets första dag.

Fint avslut på årets sista timmar med god mat, dryck och vänner. Idag jobbar jag 11,5-timmespass. Men vet ni? Tre filmer, kebab och bra jobbarkompis gör det hela rätt hanterbart. Dessutom 87 kr extra i timmen. Jag menar, tre filmer på en dag! Vi har grava problem att ens se en per dag. Jag anar mig till Martins dag därhemma, sittandes på golvet med halvhjärtad entusiasm leka med Kajsa, med ett halvt öga på Ivanhoe. Som grädde på moset lämnade jag hemmet imorse med en överfull diskbänk. Jag är med andra ord rätt nöjd över att spendera min nyårsdag på jobbet.