2010-12-30

2010

Nu så här dagen innan nyår vore det kanske läge för en sån där årssammanställning. Men ärligt talat, ett år kommer aldrig, vare sig förr eller senare vara så händelserikt som 2009.
Det här året kan mest sammanfattas som det år då Kajsa har blivit en egen liten individ med en alldeles underbar personlighet. Då hon gått från bebis till en väldigt liten, men ack så bestämd tjej. Ett år där vi skrattat varenda dag åt tokigheter hon hittar på. Året då jag upplevde min första riktiga rädsla och insåg att det här med barn medför en ständig oro i maggropen.
Ett år då våra helger spenderades i soffan med Robinson, På spåret/Idol och Så mycket bättre. Då jag blev faster för första gången. Där jag frivilligt bytte bort en annandag för att hänga med familjen för att jobba nyårsdagen. När ordet sovmorgon fick en helt annan, nästan drömsk innebörd. Och så var det året då jag på riktigt, sedan jag var barn uppskattade (nåja, nästan i alla fall) snö och vinter. Och julen.

Jamen gott nytt år på er då!

2010-12-27

Förvirrat.

Jag kräks lite på min egen uselhet om bloggdesign. Jag begriper ingenting. Varför har min länklista och allt jag hade på högersidan helt plötsligt hamnat längst ner? Trots att det på min mall klart och tydligt står att det ska vara där det tidigare var? Jag knepade och knåpade och rätt vad det var så hade jag ny outfit på bloggen, en jag inte alls trivs med. *Mutter*

Filmkväll.

Vi skulle se Inception men jag somnade efter 17 minuter. Martin stängde av eftersom han inte ville sitta själv och se den i 2,5 timme. Satte på The other guys och somnade på nytt i Martins knä efter en halvtimme. Inte min filmkväll ikväll alltså. Nu tycker jag väldigt mycket om att somna med huvudet i Martins knä så det gör inte värst mycket, nu sitter jag istället här och lyssnar på hans asgarv mellan varven. Men The runaways igår lyckades jag åtminstone se klart, annars tycks det som det har blivit en dum vana jag lagt till med, att somna just som vi satt på en film.

Längtan.

Det må kanske vara lite tidigt att börja längta efter våren redan nu. Men nu när jul och nyår är överstökat finns det liksom inte mycket mer att hämta av vintern. Jag går av en smula när jag tänker på att snön, kylan och vintern i värsta fall kan hålla sig kvar i typ tre månader till. Den här kroniska tröttheten som har flyttat in i min kropp behöver ljus och energi.
Jag är trött på kylan, på att inte kunna gå de där ilsnabba promenaderna, trött på att bylsa på bångstyrig unge miljarder plagg varenda gång vi ska utanför dörren. Jag är innerligt trött på att vara trött.

Jag drömmer om att möta våren i någon av Europas städer, strosa hand i hand med Martin på okända gator, titta i små butiker, äta god mat. Bara vara vi i en stad vi inte känner, en stad dit våren har kommit.
Jag drömmer om att ligga på bryggan på landet, känna värmande strålar på mina bara axlar. Jag vill sitta i gräset och ha picknick. Åka till Kolmården med Kajsa, simma i sjön vi hittade förra året.

Åh snälla, låt det gå fort nu.

2010-12-26

Det var den julen.

Hoho finns det några snälla barn här?

Och det fanns det ju såklart. Kajsa var dock rätt skeptisk.

Findus hade nog den lataste julafton av oss alla.

Juldagen bjöd på TP-spelande bland annat

och en hemskt söt brorsdotter

och världens bästa Kajs.



Supermysig julafton i mysigaste lantmiljö jag kan tänka mig. Snö i mängder, busiga och förväntansfulla ungar, mat i överflöd och en tomte.
Kajsa blev uppassad av alla kussar som bar, drog och busade. Helnöjd unge och helnöjda föräldrar. Men kanske det bästa, om man skulle fråga Kajsa var nog att hon fick ohejdat med russin av kusinen. Juldagen firades hos pappa med TP-spelande, vindrickande och väldigt mycket skratt. Bra dag som avslutades med en utekväll med fina tjejerna.
Idag middag och julklappsutdelning hos mamma.
Tre minst sagt hektiska dagar avslutades med bästa myshänget i soffan framför The Runaways. Nu vankas två dagars ledigt då vi ska göra så lite som möjligt.

2010-12-24

God jul!

Har ni tänkt på att en julgran luktar som mest på julaftons morgon?
Och så sprider den mysigast ljus just den här morgonen.
Det är julafton hörrni!

God jul på er alla fina!

2010-12-23

Dan före doppardan.

Jo men nu så. Nu börjar det likna jul här hemma också. För en vecka sen trodde jag att jag hade allt under kontroll, alla klappar var köpta, granen fixad och ja, jag trodde jag skulle kunna ägna dagarna innan jul åt att bara pilla naveln, käka lite pepparkakor och bara skratta rått åt alla stressiga människor som är ute i sista minuten.
Men jag borde ju listat ut med röven att så aldrig skulle bli fallet.
Imorse åkte jag dock ut till Maxi för att inhandla det sista vid ännu rätt så gott mod. Klockan tio åkte jag hemifrån. En kvart senare minskade det där goda modet rätt kraftigt när jag konstaterade ett fullt parkeringshus och en näst intill full parkering.
Det där goda modet var bortblåst när jag en stund senare står i kassan och upptäcker att mitt kontokort inte ligger i väskan. Det ligger hemma i Martins plånka. Jo men visst. Tänder gnisslades, svetten lackade och jag tänkte att nu ställer jag in julen. Jag vägrar fira jul.
En timme senare kunde man dock skåda en något surmulen familj uträtta de sista ärenden innan julefriden kunde starta.

Och nu så. Rocky road fixat (det fixade jag häromdan också, men den satsen åkte i soporna. Har man någon gång varit så jävla dumsnål och gjort rocky road på blockchoklad så fattar man varför de hamnade där), maten till imorgon förbredd, klapparna inslagna och rimmade. Det enda man kan hänga läpp över nu är att vi egentligen skulle haft goda vänner här på lilljul, men Martin känner sig krasslig (oj då, vilken underdrift från min sida, närmre döden enligt honom.) så vi ställde in och hoppas på att han kryar på sig till imorgon. För ärligt talat, hur lite värd han än var i förmiddags, så vill jag hemskt gärna fira jul med hela min familj imorgon.

2010-12-18

Lite om julstädning.

Jag begriper mig inte riktigt på hysterin kring det här med att man måste städa från golv till tak så snart julen nalkas. Vissa städar till och med garderober bara för att det är jul. Själva ska vi vara borta både julafton, juldagen och annandagen. Varför ska man städa när man inte ska vara hemma? Är det inte bättre att ta en storstädning lagom tills man vet att man faktiskt ska vara hemma och njuta av ett kliniskt rent hem i några dagar? Själv satsar jag på att göra allt det där jag faktiskt tycker är roligt, som pepparkashusbak (vi får se om det är så kul som jag tänker att det är, jag återkommer), klä julgran, baka julgodis och ja, käka pepparkakor (och julgodiset) och dricka glögg. Julklapparna är köpta så det behöver jag inte bekymra mig över längre. Så får jag väl ta fram dammsugaren och dammtrasan också bara för att, den vanliga städningen med andra ord. Men ärligt talat, sen får det vara nog. Några garderober blir inte städade, jag tror inte jag kommer sitta där inne bara för att det är jul liksom.
Men vad fasen vet jag, kanske är det bara jag som är en sjukt lat 80-talist.

2010-12-16

En moders klagan.

Så var det sjukt igen. Jag blir snart sinnessjuk här. Ungen har inte ens börjat på dagis men snoret och febern avlöser varandra. Jag tror hon snorar sin kroppsvikt i snor per dag, och det ska gudarna veta, är inte lite. Och så kan vi ta lite 40 graders feber på det också. Tack och lov är hon rätt pigg, eller tack och lov vet jag inte. Jag hade kanske lite hoppats på att hon ville vila åtminstone lite. Man ska väl bli trött av att vara sjuk liksom. Jag är inte sjuk men förbaskat trött ändå, man blir lätt det när man har vakennätter med febrigt knytte. Hade kanske hoppats få ligga i sängen och läst nya Mama eller typ sova, men oh no. Här ska lekas och snoras och febras. Min t-shirt är stel efter att ha fått ersätta snorpapper. Mm jag vet, jag är fräschheten själv såna här dagar.

2010-12-15

Om en julgran

Martin är iväg och hugger julgran. Jag drömde att han kom hem med den minsta, fulaste och snedaste granen i hela skogen. Nu har jag sagt åt honom att hitta den absolut finaste, den med tätast grenar.
Men så ångrade jag mig, sa att han hellre kunde ta en som var lite sne och såg lite ledsen ut. Ta en som inte ser ut att må så bra, som inte riktigt trivs bland sina andra grankompisar.
Sen fick jag lite dåligt samvete, för vilka falska förhoppningar vi ger den. In i värmen där ungar med tindrande ögon vördnadsfullt tittar upp på den tjusiga granen där alla julklappar snart kommer ligga. Där hela familjen snart kommer dansa omkring till tonerna av vackra julsånger. (För nej då, här råder ingen julstress, inga sönderslagna pepparkakshus eller ungar som tjatar hål i öronen på sina föräldrar om att få öppna julklappar.) Men som sedan - när allt är slut, när de vuxna är så förbaskat trötta på den där granen som inte gör annat än barra och när barnen bara vill käka upp polkagrisstängerna som prytt den tidigare så pråliga granen - nu åker ut med dunder och brak. Helt naken och utan förmåga att klara sig själv, medan hans (hennes?) förre detta grankompisar fortfarande står kvar i skogen, andas frisk luft och växer så det knakar.
Kankse borde vi hålla oss till en plastgran. Men alltså, det är något visst med äkta granar och lukten av jul.

2010-12-11

Om en lördagmorgon.

Martin uttryckte just en önskan om att få höra Hej mitt vinteland. Enligt honom kanske den bästa jullåten som gjorts. Jag dog lite inombords och var tvungen att illa kvickt gå igenom allt det fina som finns med honom. Annars hade jag nog sagt tack och hej.

I övrigt, en sagolik lördag. Sovmorgon, liten leker inne på sitt rum hur länge som helst medan vi spelar vinyl och hänger i soffan med kaffe och pepparkaka. Snart ner på stan med pappa och bror med respektive för restaurangbesök och senare barnfritt med öl och ett sjujäkla fint häng.

Hej lördag, jag tror jag älskar dig!

2010-12-08

Om den där förbannade maten som ska lagas.

Vi är så sjukt dåliga på rutiner här hemma. Det funkar bra ett tag, allt rullar på precis som vanligt, värsta flytet. Sen kommer något ivägen - vi får besök, åker iväg eller vad som helst och rutinerna raseras. Som nu. Nu sitter vi här svinhungriga utan att orka laga mat och småtjurar. Kajsa fick matlåda från igår eftersom ingen av oss orkade ställa oss vid spisen just då. Sen blev klockan mer, vi blev hungriga och ännu mer orkeslösa. Nu sitter vi och tjatar om vad vi ska äta. Men vad ska vi äta? säger vi var tionde minut. Inget passar. För äckligt, för krångligt, för onyttigt.
Hur gör alla ni supermorsor egentligen? VA?
Och ja, matlistor is the shit men som sagt, vi håller det en vecka sen är det kört.

2010-12-06

Om ett arbete.

Ibland händer det att jag känner skam över mitt arbete, att folk när dom ser mig dragandes på den där rullstolen på Kungsgatan upp och ner tänker att hon kom då inte särskilt långt i hennes karriärsliv. Att dom tycker lite synd om mig för att jag har ett så lågavtjänat yrke, men ändå tänker att ja fast det är ju himla beundransvärt att det finns sådana som hon, som tar hand om de handikappade i samhället. Att det finns dom som vill torka rumpa.
Så tänker jag ibland.
Men så slås jag också av vilken förmån jag har. Jag tror nog att jag har bland det bästa småbarnsjobbet man kan ha. Jag kan näst intill välja och vraka hur jag vill bland mina arbetstider. Jag kan jobba förmiddagsturer/kvällsturer/natt eller dubbelpass. Vill jag vara ledig någon dag så kan jag allt som oftast byta bort min tid utan att för den delen förlora inkomst.
Det är verkligen inget tankekrävande yrke, jag har många gånger muttrat över att jag är så oerhört understimulerad. Att jag vill lära mig saker, utvecklas och liksom känna mig smart.
Men just nu, i livet jag lever här och nu så passar det alldeles utmärkt. Nu nöjer jag mig med att ha ett yrke där jag sliter med rullstolar i snön, blir förbannad över idoter som pratar över huvudet på rullstolsbundna människor och torka rumpa. Jag nöjer mig med att gå på någon kvällsbio och någon gång emellanåt få gå på spelning med till exempel Eldkarn.
Just nu prioriterar jag tiden jag får med min familj, jag älskar att vi faktiskt har så mycket ledigt ihop, att vi kan hänga tillsammans med vår unge så mycket som vi gör. Nu är nu. Det är nu jag har den möjligheten medan Kajsa ändå går på dagis. Om några år har hon skola och med skola kommer det också en himla massa krav och obligatorisk närvaro.
Allt det där andra - valet av vad tusan jag vill göra, för att sedan hitta lämplig utbildning - det får jag helt enkelt ta tag i lite senare. När jag vet vad jag vill bli. Om jag någonsin vet jag vill bli.

2010-12-02

Om Leif.

Var uppe på sjukan en ronda till idag, sköterskorna börjar känna till oss nu. Kvinnan i receptionen hälsade spontant genom att säga nämen får jag besök av lilla goa Kajsa idag igen!
Träffade en allergiläkare som inte mumlade och inte hade någon gröt i munnen. Leif, vilken doktor! Jag ville liksom vara fem igen, gråta lite och krypa upp i hans knä för att få tröst. Jag tror att han kan vara en av de vänligaste människor jag har träffat. Jag blir likosm lite tårögd bara jag tänker på det.
Nu blev vi hemskickade med en radda piller och en adrenalinspruta. En spruta jag aldrig någonsin hoppas att jag behöver använda. Men nu tror jag att vi gjort vårat sista besök där uppe på ett tag. Börjar minst sagt bli rätt tröttsamt.