2010-08-26

Update..

Nej det går inte så bra det här. Jag har bara kommit så långt som att lägga ut grejerna på Tradera.
Martin sitter i rummet brevid och muttrar över scannern som inte vill fungera, inte på något sätt vill den sammarbeta. Och därför kan jag inget annat göra. Barnet sover så jag kan inte börja leta efter mössfan heller, en miss i planeringen där. Och sovsäcken den är puts väck, ingenstans kan jag hitta den.

Annat jag funderar över är varför det alltid, och då menar jag alltid - är jag som ska hitta saker i det här hemmet. Oavsett om det är Martins keps eller den där artikeln duvetsomjagsparade..
Nu rörde det sig om en tandkräm. Kajsas tandkräm. (Och härmed erkänner jag att vi är universums sämsta föräldrar på borsta vårat barns fem tänder.)
Skulle vi komma ihåg det där borstandet morgon och kväll så skulle vi ju inte behöva leta efter tandkrämen. Nu kan vi i och för sig inte påstå att Martin letade så noga eftersom den stod på hyllan under handfatet, inte handfatet som den brukar.
Och det var alltså jag som hittade den efter att Martin letat i flera dar. (Ja, jag sa ju att vi är sämst).

Om att ha viktigare saker för sig.

Nu är klockan 18:48. Innan kvällen är midnatt och jag vill sova (vilket jag egentligen vill göra nu) ska jag scanna in ungefär 25 bilder i datorn, klistra/limma/trixa/vrida & vända dem (+ 100 bilder till) för att sätta in dem i en fotobok. Jag ska leta rätt på en sovsäck, leta efter min försvunna mössa, sätta in petsäkra plugg i eluttagen (högst troligt är att jag överlåter den sysslan till Martin) samt lägga ut lite grejer på Tradera.
Om jag inte har en man i huset som kan hjälpa till? Jo då, men han är redan satt i diverse andra göromål.
Jag tror med andra ord att jag inte alls har tid att skriva ett sketet blogginlägg som handlar om just ingentingalls. Men vad gör man inte när allt det andra är precis hopplöst tråkigt?

2010-08-25

Tiger

Lycka så här en regnig onsdagmorgon kan vara att slå på teven och se Mian Lodalen i Nyhetsmorgons soffa och höra att hon släppt ny bok. Tiger, fortsättningen på Dårens dotter.
Nu finns den snart att hämta ut i en butik nära mig.
Underbar läsning att vänta!


Bild HÄR

2010-08-24

En tisdag i augusti.

Igår började vardagen härhemma. Den började med en trötthet deluxe och idag begrep jag varför. Kaffet. Har ju druckit kaffe varenda dag sommaren lång, men så fort jag blir själv och får inta frukosten ensam glömmer jag av det. Tusan också, vill inte bli trött och grinig om jag inte får morgonkaffe.
Idag innebär den där vardagen att jag ska masa mig iväg och köra hårt träningspass på gymmet, kanske kommer jag aldrig mer få uppleva en vardag igen. Var nämligen toklänge sen jag tränade. I vanliga fall brukar en semester vara fyra veckor och inte närmre tre månader.
Lite att ta igen var det ja..

För övrigt kan jag tycka att det är lite jobbigt att man som förälder måste hålla skenet uppe utan att sucka, gråta eller skrika när ens barn raserar ett torn av klossar som man själv är dödligt imponerad över att man byggt. Att bygga med klossar när man är vuxen är sjukt kul - allt blir ju liksom lite finare och lite bättre än när man var typ fem.

2010-08-23

För att jag alltid vet så himla mycket.

Jag kan ju ofta bli rätt förbaskad över vad jag skriver här inne, att jag tycker så jäkla mycket. Tillexempel när jag i ett inlägg för ett tag sen skrev att jag inte riktigt stödjer när man (läs jag) lägger ut bilder av sin unge till höger och vänster på fejjan (eller andra bilder också för den delen).
Jag bestämde mig omedelbums för att sluta upp, låta Kajsa och vårat liv vara i fred för omvärlden. Men nu är jag ju där igen. Så väldigt tråkigt att inte visa bilder man själv är rätt nöjd över.
Ungefär som när jag sa att när jag själv får barn så ska jag aldrig i världen låta teven vara barnvakt när jag själv skulle fixa med något. Höjden av lathet tänkte jag.
Eller som när jag sa att det är bättre att låta Kajsa lära sig vart hon inte får vara (typ vid cd-skivorna/vinylerna) än att låta möblera om alltihop (förpassa alla musikattiraljer till boxar med lock) och göra det Kajsavänligt. Annars lär hon sig ju aldrig.
Så tänkte jag.

Jomentjena.
Verkligen.

2010-08-20

Jodåsåatt...

Jo ni förstår att det här kanske är det sista ni hör av mig. Kanske hamnar jag i finkan redan ikväll. Mest trolig är kanske ändå att jag bli barnlös en tid framöver. Det är nämligen inte alls omöjligt att de där tanterna från den sociala myndigheten kommer och knackar dörr här ikväll. Eller måndag kanske, de jobbar väl inte en minut efter två en fredag kan jag tro. Men nog kommer de alltid, var så säkra!
Idag har jag nämligen suttit både på café Brodway och gått en runda på stan med en tom vinpava under vagnen, fullt synlig till allmän beskådan. Jag tycker själv inte att det är idealet att knalla omkring med en sån mitt på blanka dan en fredag med en nio månaders Kajs i vagnen. Verkligen inte. Vad ska då tanterna tycka?
Tveksamt är också att de kommer tro mig när jag säger att jag och min kille delade den där vinaren på klipporna sista kvällen i Strömstad när barnet i fråga låg i vagnen och sov. Och sedan glömde att plocka ur den. Med största sannolikhet tror de att jag svepte den i all hast imorse för att stärka mig lite inför dagen med en alldeles hopplöst enivis och bestämd liten Kajsa som är precis överallt mest hela tiden.
Så jag får väl lov att tacka för mig då.
Hejdåochså.

2010-08-09

Jo det var några saker...

Jag blir så vansinnigt trött på så himla många saker.
Jag blir trött på vädret, på att det är typ höst fast det ska vara högsommar. Jag blir trött på pappor som säger sig vara barnvakt åt sin barn (ett jäkla tjat, jag vet). Ännu tröttare på mammor som tycker att det är helt okej. Trött på homofober, trött på rasister och andra nötter. Ja, trött på nästan hela mänskligheten faktiskt. Trött på att inga av mina favoritband släpper något nytt och därför inte gör några spelningar. Och de band som ändå släpper nytt lever inte upp till mina förväntningar (gör om gör rätt för fan!). Trött på den där starka karln(Samuelsson nånting) som ska florera runt i varenda reklamfilm i teverutan. Trött på rika jävla snorungar som inte vet vad det är att tjäna pengar och kämpa för att få in pengar på sparkontot. Trött på att det inte finns ett enda hus inom rimlig radie för under sjukt många miljoner. Trött på bankfan som ändå inte vill låna ut pengar utan fet kontantinsats. Trött på att bo i en lägenhet, i en alldeles för liten trea. Trött på att det ska ta en halv evighet att ladda ner ett avsnitt True blood. Trött på att man i det här samhället ska behöva bli styrd som en marionettdocka. Trött på att inte hela världen kan bestå av alla fina människor jag har omkring mig.
Trött var ordet.

2010-08-08

...

Jag skrev ett inlägg förut men raderade det. Kände mig så jävla larvig och gnällig. Tyckte så synd om mig själv. Jag hade tråkigt och satt mest hemma och väntade på att M skulle komma hem, vilket han förmodligen inte gör förens ikväll. Jag blir lätt sådär, lättretligt och tycker så hemskt synd om mig själv när jag vet att Martin är iväg och har roligt. Det är absolut inte att jag inte unnar honom att vara iväg och inte är jag svartsjuk heller, veti fanken vad det är men måste helt klart jobba med det. Jag vill gärna spela lite martyr där jag ska ge sken av hur jobbigt det är att vara hemma själv en hel helg med ett sjövilt barn. Det ÄR jobbigt, men så förbaskat jobbigt är det ju ändå inte. Men när barnet ifråga sovvägrar fram till tio på kvällen då jag själv slocknar som ett fyllo blir jag lätt retlig, speciellt när jag laddat upp för seriemaraton som inte blev av.
Men efter en söndagsmiddag hos mamma är jag vid bättre mod. Dessutom lyckades jag nyss få det illpigga barnet att somna så om jag ger fan i att skriva mer här så kanske jag hinner med ett avsnitt True blood innan hon vaknar igen.