2010-12-30

2010

Nu så här dagen innan nyår vore det kanske läge för en sån där årssammanställning. Men ärligt talat, ett år kommer aldrig, vare sig förr eller senare vara så händelserikt som 2009.
Det här året kan mest sammanfattas som det år då Kajsa har blivit en egen liten individ med en alldeles underbar personlighet. Då hon gått från bebis till en väldigt liten, men ack så bestämd tjej. Ett år där vi skrattat varenda dag åt tokigheter hon hittar på. Året då jag upplevde min första riktiga rädsla och insåg att det här med barn medför en ständig oro i maggropen.
Ett år då våra helger spenderades i soffan med Robinson, På spåret/Idol och Så mycket bättre. Då jag blev faster för första gången. Där jag frivilligt bytte bort en annandag för att hänga med familjen för att jobba nyårsdagen. När ordet sovmorgon fick en helt annan, nästan drömsk innebörd. Och så var det året då jag på riktigt, sedan jag var barn uppskattade (nåja, nästan i alla fall) snö och vinter. Och julen.

Jamen gott nytt år på er då!

2010-12-27

Förvirrat.

Jag kräks lite på min egen uselhet om bloggdesign. Jag begriper ingenting. Varför har min länklista och allt jag hade på högersidan helt plötsligt hamnat längst ner? Trots att det på min mall klart och tydligt står att det ska vara där det tidigare var? Jag knepade och knåpade och rätt vad det var så hade jag ny outfit på bloggen, en jag inte alls trivs med. *Mutter*

Filmkväll.

Vi skulle se Inception men jag somnade efter 17 minuter. Martin stängde av eftersom han inte ville sitta själv och se den i 2,5 timme. Satte på The other guys och somnade på nytt i Martins knä efter en halvtimme. Inte min filmkväll ikväll alltså. Nu tycker jag väldigt mycket om att somna med huvudet i Martins knä så det gör inte värst mycket, nu sitter jag istället här och lyssnar på hans asgarv mellan varven. Men The runaways igår lyckades jag åtminstone se klart, annars tycks det som det har blivit en dum vana jag lagt till med, att somna just som vi satt på en film.

Längtan.

Det må kanske vara lite tidigt att börja längta efter våren redan nu. Men nu när jul och nyår är överstökat finns det liksom inte mycket mer att hämta av vintern. Jag går av en smula när jag tänker på att snön, kylan och vintern i värsta fall kan hålla sig kvar i typ tre månader till. Den här kroniska tröttheten som har flyttat in i min kropp behöver ljus och energi.
Jag är trött på kylan, på att inte kunna gå de där ilsnabba promenaderna, trött på att bylsa på bångstyrig unge miljarder plagg varenda gång vi ska utanför dörren. Jag är innerligt trött på att vara trött.

Jag drömmer om att möta våren i någon av Europas städer, strosa hand i hand med Martin på okända gator, titta i små butiker, äta god mat. Bara vara vi i en stad vi inte känner, en stad dit våren har kommit.
Jag drömmer om att ligga på bryggan på landet, känna värmande strålar på mina bara axlar. Jag vill sitta i gräset och ha picknick. Åka till Kolmården med Kajsa, simma i sjön vi hittade förra året.

Åh snälla, låt det gå fort nu.

2010-12-26

Det var den julen.

Hoho finns det några snälla barn här?

Och det fanns det ju såklart. Kajsa var dock rätt skeptisk.

Findus hade nog den lataste julafton av oss alla.

Juldagen bjöd på TP-spelande bland annat

och en hemskt söt brorsdotter

och världens bästa Kajs.



Supermysig julafton i mysigaste lantmiljö jag kan tänka mig. Snö i mängder, busiga och förväntansfulla ungar, mat i överflöd och en tomte.
Kajsa blev uppassad av alla kussar som bar, drog och busade. Helnöjd unge och helnöjda föräldrar. Men kanske det bästa, om man skulle fråga Kajsa var nog att hon fick ohejdat med russin av kusinen. Juldagen firades hos pappa med TP-spelande, vindrickande och väldigt mycket skratt. Bra dag som avslutades med en utekväll med fina tjejerna.
Idag middag och julklappsutdelning hos mamma.
Tre minst sagt hektiska dagar avslutades med bästa myshänget i soffan framför The Runaways. Nu vankas två dagars ledigt då vi ska göra så lite som möjligt.

2010-12-24

God jul!

Har ni tänkt på att en julgran luktar som mest på julaftons morgon?
Och så sprider den mysigast ljus just den här morgonen.
Det är julafton hörrni!

God jul på er alla fina!

2010-12-23

Dan före doppardan.

Jo men nu så. Nu börjar det likna jul här hemma också. För en vecka sen trodde jag att jag hade allt under kontroll, alla klappar var köpta, granen fixad och ja, jag trodde jag skulle kunna ägna dagarna innan jul åt att bara pilla naveln, käka lite pepparkakor och bara skratta rått åt alla stressiga människor som är ute i sista minuten.
Men jag borde ju listat ut med röven att så aldrig skulle bli fallet.
Imorse åkte jag dock ut till Maxi för att inhandla det sista vid ännu rätt så gott mod. Klockan tio åkte jag hemifrån. En kvart senare minskade det där goda modet rätt kraftigt när jag konstaterade ett fullt parkeringshus och en näst intill full parkering.
Det där goda modet var bortblåst när jag en stund senare står i kassan och upptäcker att mitt kontokort inte ligger i väskan. Det ligger hemma i Martins plånka. Jo men visst. Tänder gnisslades, svetten lackade och jag tänkte att nu ställer jag in julen. Jag vägrar fira jul.
En timme senare kunde man dock skåda en något surmulen familj uträtta de sista ärenden innan julefriden kunde starta.

Och nu så. Rocky road fixat (det fixade jag häromdan också, men den satsen åkte i soporna. Har man någon gång varit så jävla dumsnål och gjort rocky road på blockchoklad så fattar man varför de hamnade där), maten till imorgon förbredd, klapparna inslagna och rimmade. Det enda man kan hänga läpp över nu är att vi egentligen skulle haft goda vänner här på lilljul, men Martin känner sig krasslig (oj då, vilken underdrift från min sida, närmre döden enligt honom.) så vi ställde in och hoppas på att han kryar på sig till imorgon. För ärligt talat, hur lite värd han än var i förmiddags, så vill jag hemskt gärna fira jul med hela min familj imorgon.

2010-12-18

Lite om julstädning.

Jag begriper mig inte riktigt på hysterin kring det här med att man måste städa från golv till tak så snart julen nalkas. Vissa städar till och med garderober bara för att det är jul. Själva ska vi vara borta både julafton, juldagen och annandagen. Varför ska man städa när man inte ska vara hemma? Är det inte bättre att ta en storstädning lagom tills man vet att man faktiskt ska vara hemma och njuta av ett kliniskt rent hem i några dagar? Själv satsar jag på att göra allt det där jag faktiskt tycker är roligt, som pepparkashusbak (vi får se om det är så kul som jag tänker att det är, jag återkommer), klä julgran, baka julgodis och ja, käka pepparkakor (och julgodiset) och dricka glögg. Julklapparna är köpta så det behöver jag inte bekymra mig över längre. Så får jag väl ta fram dammsugaren och dammtrasan också bara för att, den vanliga städningen med andra ord. Men ärligt talat, sen får det vara nog. Några garderober blir inte städade, jag tror inte jag kommer sitta där inne bara för att det är jul liksom.
Men vad fasen vet jag, kanske är det bara jag som är en sjukt lat 80-talist.

2010-12-16

En moders klagan.

Så var det sjukt igen. Jag blir snart sinnessjuk här. Ungen har inte ens börjat på dagis men snoret och febern avlöser varandra. Jag tror hon snorar sin kroppsvikt i snor per dag, och det ska gudarna veta, är inte lite. Och så kan vi ta lite 40 graders feber på det också. Tack och lov är hon rätt pigg, eller tack och lov vet jag inte. Jag hade kanske lite hoppats på att hon ville vila åtminstone lite. Man ska väl bli trött av att vara sjuk liksom. Jag är inte sjuk men förbaskat trött ändå, man blir lätt det när man har vakennätter med febrigt knytte. Hade kanske hoppats få ligga i sängen och läst nya Mama eller typ sova, men oh no. Här ska lekas och snoras och febras. Min t-shirt är stel efter att ha fått ersätta snorpapper. Mm jag vet, jag är fräschheten själv såna här dagar.

2010-12-15

Om en julgran

Martin är iväg och hugger julgran. Jag drömde att han kom hem med den minsta, fulaste och snedaste granen i hela skogen. Nu har jag sagt åt honom att hitta den absolut finaste, den med tätast grenar.
Men så ångrade jag mig, sa att han hellre kunde ta en som var lite sne och såg lite ledsen ut. Ta en som inte ser ut att må så bra, som inte riktigt trivs bland sina andra grankompisar.
Sen fick jag lite dåligt samvete, för vilka falska förhoppningar vi ger den. In i värmen där ungar med tindrande ögon vördnadsfullt tittar upp på den tjusiga granen där alla julklappar snart kommer ligga. Där hela familjen snart kommer dansa omkring till tonerna av vackra julsånger. (För nej då, här råder ingen julstress, inga sönderslagna pepparkakshus eller ungar som tjatar hål i öronen på sina föräldrar om att få öppna julklappar.) Men som sedan - när allt är slut, när de vuxna är så förbaskat trötta på den där granen som inte gör annat än barra och när barnen bara vill käka upp polkagrisstängerna som prytt den tidigare så pråliga granen - nu åker ut med dunder och brak. Helt naken och utan förmåga att klara sig själv, medan hans (hennes?) förre detta grankompisar fortfarande står kvar i skogen, andas frisk luft och växer så det knakar.
Kankse borde vi hålla oss till en plastgran. Men alltså, det är något visst med äkta granar och lukten av jul.

2010-12-11

Om en lördagmorgon.

Martin uttryckte just en önskan om att få höra Hej mitt vinteland. Enligt honom kanske den bästa jullåten som gjorts. Jag dog lite inombords och var tvungen att illa kvickt gå igenom allt det fina som finns med honom. Annars hade jag nog sagt tack och hej.

I övrigt, en sagolik lördag. Sovmorgon, liten leker inne på sitt rum hur länge som helst medan vi spelar vinyl och hänger i soffan med kaffe och pepparkaka. Snart ner på stan med pappa och bror med respektive för restaurangbesök och senare barnfritt med öl och ett sjujäkla fint häng.

Hej lördag, jag tror jag älskar dig!

2010-12-10

Fredag.




2010-12-08

Om den där förbannade maten som ska lagas.

Vi är så sjukt dåliga på rutiner här hemma. Det funkar bra ett tag, allt rullar på precis som vanligt, värsta flytet. Sen kommer något ivägen - vi får besök, åker iväg eller vad som helst och rutinerna raseras. Som nu. Nu sitter vi här svinhungriga utan att orka laga mat och småtjurar. Kajsa fick matlåda från igår eftersom ingen av oss orkade ställa oss vid spisen just då. Sen blev klockan mer, vi blev hungriga och ännu mer orkeslösa. Nu sitter vi och tjatar om vad vi ska äta. Men vad ska vi äta? säger vi var tionde minut. Inget passar. För äckligt, för krångligt, för onyttigt.
Hur gör alla ni supermorsor egentligen? VA?
Och ja, matlistor is the shit men som sagt, vi håller det en vecka sen är det kört.

2010-12-06

Om ett arbete.

Ibland händer det att jag känner skam över mitt arbete, att folk när dom ser mig dragandes på den där rullstolen på Kungsgatan upp och ner tänker att hon kom då inte särskilt långt i hennes karriärsliv. Att dom tycker lite synd om mig för att jag har ett så lågavtjänat yrke, men ändå tänker att ja fast det är ju himla beundransvärt att det finns sådana som hon, som tar hand om de handikappade i samhället. Att det finns dom som vill torka rumpa.
Så tänker jag ibland.
Men så slås jag också av vilken förmån jag har. Jag tror nog att jag har bland det bästa småbarnsjobbet man kan ha. Jag kan näst intill välja och vraka hur jag vill bland mina arbetstider. Jag kan jobba förmiddagsturer/kvällsturer/natt eller dubbelpass. Vill jag vara ledig någon dag så kan jag allt som oftast byta bort min tid utan att för den delen förlora inkomst.
Det är verkligen inget tankekrävande yrke, jag har många gånger muttrat över att jag är så oerhört understimulerad. Att jag vill lära mig saker, utvecklas och liksom känna mig smart.
Men just nu, i livet jag lever här och nu så passar det alldeles utmärkt. Nu nöjer jag mig med att ha ett yrke där jag sliter med rullstolar i snön, blir förbannad över idoter som pratar över huvudet på rullstolsbundna människor och torka rumpa. Jag nöjer mig med att gå på någon kvällsbio och någon gång emellanåt få gå på spelning med till exempel Eldkarn.
Just nu prioriterar jag tiden jag får med min familj, jag älskar att vi faktiskt har så mycket ledigt ihop, att vi kan hänga tillsammans med vår unge så mycket som vi gör. Nu är nu. Det är nu jag har den möjligheten medan Kajsa ändå går på dagis. Om några år har hon skola och med skola kommer det också en himla massa krav och obligatorisk närvaro.
Allt det där andra - valet av vad tusan jag vill göra, för att sedan hitta lämplig utbildning - det får jag helt enkelt ta tag i lite senare. När jag vet vad jag vill bli. Om jag någonsin vet jag vill bli.

2010-12-02

Om Leif.

Var uppe på sjukan en ronda till idag, sköterskorna börjar känna till oss nu. Kvinnan i receptionen hälsade spontant genom att säga nämen får jag besök av lilla goa Kajsa idag igen!
Träffade en allergiläkare som inte mumlade och inte hade någon gröt i munnen. Leif, vilken doktor! Jag ville liksom vara fem igen, gråta lite och krypa upp i hans knä för att få tröst. Jag tror att han kan vara en av de vänligaste människor jag har träffat. Jag blir likosm lite tårögd bara jag tänker på det.
Nu blev vi hemskickade med en radda piller och en adrenalinspruta. En spruta jag aldrig någonsin hoppas att jag behöver använda. Men nu tror jag att vi gjort vårat sista besök där uppe på ett tag. Börjar minst sagt bli rätt tröttsamt.

2010-11-30

Om lekhagar och sånt.

Ni vet såna där lekhagar man sätter ungen i och öser ner diverse leksaker när man själv vill duscha/laga mat/sova/äta/göravadmanvillbaralåtmigva!? En sån i alla fall, ska vara värre än det värsta tortyrredskap som finns har jag hört. Spelar ingen roll om ungen älskar det eller ej. TORTYR.
Det ska man sannerligen passa sig för, annars kommer de där skitnödiga morsorna och hackar dig sönder och samman. Men har ni däremot testat att helt sonika sätta en tom tvättkorg uppochner över ungen? Jag lovar, gladare unge får man leta efter.

Kvällsgalla

Idag skulle jag skriva om vad jag har på mig. Men ärligt talat hörrni, så jävla tråkigt. Jag är redan efter nio dagar skittrött på den här bloggutmaningen så jag lägger ner den här och nu. Tackohej. (I alla fall tills vidare).
Låt mig istället spy lite galla över de förbannade äckliga bönderna på teve. Eller tjockisarna Böda Beer Bodies i kanal 5. Eller vilken jävla människa som helst den vardagliga tevetablån. Fy fan. Tacka vetja Så mycket bättre. Älskart! Plura på lördag och jag hoppas att Petter tolkar Fulla för kärlekens skull.
I övrigt så hoppas jag på ett nyutkommet avsnitt av The walking dead, för fyfan så bra. Nya beroendet.

2010-11-29

Barnavdelningen.

Vi börjar känna till omgivningarna uppe på barnavdelningen rätt bra nu. Först var det ett jäkla spring däruppe för kontroller av Kajsas huvud. Nu när det är ett avslutat kapitel så tar vi några rundor för att kontrollera hennes allergi också. Lika bra när man har ångan inne liksom. Men fy fasen så tröttsamt det är. Och nu är jag egentligen oerhört tacksam över att det bara handlar om allergier och konstig huvudform, och att de faktiskt är väldigt noggranna och håller henne under uppsikt, men ändå. Och varför måste alla läkare och sköterskor antingen viska fram det vill ha sagt eller mumla som de hade gröt i mun?
Jag hör för fan inte vad dom säger, aldrig hör jag! Ett ständigt eko av Va? Vad var det du sa? Och aldrig spottar dom ut gröten.

09 - Your beliefs

Ärlighet. Alla människors lika rätt i samhället. På kärleken i alla dess former. Jag tror på hoppet och skrattet. På det sunda förnuftet. Friheten. Och så tror jag på mig själv.

2010-11-28

Vinter, snö och mys.





Julmys här hemma. Älskar vädret just nu, snö i mängder och burr burr och kurr kurr liksom.

2010-11-25

08 – A moment

Fredagen den 20:e november klockan 05:42. Kajsa lades upp på mitt bröst. Tårar av lycka. Martins strålande ögon. Ett litet skrik. Det finaste ögonblicket jag vet.

2010-11-24

07 – Your best friend

Det finns några som har en speciell plats i mitt hjärta, som jag känt i större delen av mitt liv. Killar, brustna hjärtan, första fyllan, oskulder som tas, giftemål och barn. Vi pratas inte vid jämt, träffas inte varje vecka men vi finns där för varandra. Och kommer alltid göra.
Hade vi lärt känna varandra idag så finns det inte en chans på kartan att vi skulle bli vänner, så pass olika är vi, i alla fall de flesta av oss.
Men hur som helst, vänner. Äkta vänner. Mina bästa vänner.

På väg mot skolavslutning, fyra av oss slutade nian. En stor dag. (En saknas dock på bilden)

2010-11-23

06 - Your day

Vaknar av att klockan ringer strax efter sju. Inser idiotin med att ställa klockan för att väcka en morgontrött Kajsa, men så är det. Hon kan inte ligga och dröna till tio varje morgon och leva rövare om kvällarna. Kampen för föräldrarnas rätt till tv-seriestittande i lugn och ro om kvällarna har börjat. Sovmorgnar i all ära, men nu blir det ändring av rutinerna.

Kokar kaffe, äter frukost och konstaterar ännu en gång att ingen varit här under natten och fyllt på kylen. Jag längtar ihjäl mig efter torsdag och lön.

Sanerar köket efter diverse brödbitar och grötklet.

Kollar in barnkanalen och soffmyser lite.

Hänger i Kajsas rum och busar.

Förmiddagsvilar.

Duschar

Svär och muttrar över det förbannade ruggvädret.

Stressar till jobbet

Slutar vid 21, muttrar ännu än gång över snålblåst och snö. Drar upp luvan och traskar hemåt. Konstaterar att det trots allt var rätt rogivande att knalla hem med Eldkvarn i lurarna och snön som faller ner och det var inte alls någon blåst att tala om.

Blir mött av en glad och illpigg liten Kajsa när jag kliver innanför dörren. Vår plan har alltså misslyckats rätt brutalt.

Strax före 22 somnar barnet och vi kollar på andra avsnittet Walking dead.

2010-11-22

Läsandet.

Ibland förstår jag inte på mig själv. Som när jag kväll efter kväll suckandes tar upp min bok, Döden skall du tåla av Karin Fossum. Sida efter sida läser jag utan att egentligen tycka att den är särskilt bra, faktiskt riktigt dålig. Men jag måste läsa klart den.
Jag vill ha en bok som trollbinder, där man vänder blad efter blad och aldrig mer vill lägga ifrån sig. En bok man känner sig alldeles tom inombords när sista sidan är läst. Jag har en drös olästa böcker i bokhyllan men ingen som jag riktigt vill börja på. Jag önskar jag kunde läsa Tusen små bitar för första gången igen eller Naiv super eller Tillsammans är man mindre ensam.

05 – Your definition of love



Den här låg jag och Martin och lyssnade på vareviga natt när vi precis blivit tillsammans. Därför. Kärlek.

2010-11-21

04 – What you ate today

Ostmacka, yoghurt med müsli, en färskpressad apelsin och en kopp grön ingefärste.

Pastasallad av fredagens tacorester.

Helstekt kyckling i ugn, rostade rotfrukter och provencalesås.

Eftermiddagsfikade lite också, en mockaruta och ett havreflarn.

Mycket möjligt att det slinger ner en apelsin och/eller ett par pepparkakor till filmen sen. Inte alls omöjligt faktiskt.

2010-11-20

03 – Your parents

Jag tror att min mamma har det värsta morgonhumöret i världen, får hon inte kaffe så blir hon precis skogstokig. Jag är precis likadan - utan morgonkaffe. När jag var tonåring så var det ett litet helvete varje morgon när jag stressad skulle iväg till skolan. Morgonhumöret och väldigt mycket annat har jag alltså ärvt av henne.

När hon var tjugotvå år träffade hon en mustasch-prydd snubbe med hockeyfrilla, han skulle ett par år senare, när min mamma var 24, komma att bli min far. Jag är pappas andra barn, min storebror är alltså bara en halving, fast det brukar jag inte reflektera så mycket över längre, hel som halv liksom.
Han har tur han, min far. När han var ung, kanske arton, tatuerade han in namnet Karin på armen, hans första tjej.
Min mamma heter Karin i andranamn och kvinnan han fick min storebror ihop med, hon heter också Karin, Eva-karin.
Vi har haft rätt så roligt åt det där, frågat om han valt tjejer efter namnen, men nu har turen dalat. Sedan rätt många år tillbaka har han en sambo som heter Eva. Bara Eva.

Mina föräldrar fick ytterligare ett barn, Niklas. Han är sju år yngre än jag.
När jag var femton år flyttade mina föräldrar isär, nu är de lyckliga på varsitt håll men kan fortfarande umgås med varandra som folk.
När Kajsa kom så blev de oerhört stolta morföräldrar och tycker att det är helt fantastiskt att ha en liten tös att skämma bort, precis sånt som morfäräldrar är till för.

Den första födelsedagen.






Grattis på födelsedagen älskade unge!

2010-11-19

02 - Your first love

Han hette Oskar. Jag var kanske nio år, han ett år äldre och en blond lintott. Varje sommar kom han ner med sin familj och badade nere vid vår sommarstuga, och jag tyckte att han var den finaste jag sett. Sprang ner för att kolla badtemperaturen så fort jag såg hans bil komma nere vid krönet. Vi brukade tävla om vem som kunde göra tuffast hopp ner från bryggan och vem som gjorde snyggast volter. Han vann jämt såklart. En gång hjälptes vi åt att fiska upp saker från havsbotten, han hittade och gav mig ett par solglasögon som var täckta med sjögräs och annat mög, men jag kunde inte fått något finare. Sådär höll vi på vareviga sommar och varje höst låg jag hemma i min säng och längtade till kommande sommar.
Sen blev vi större och han kom allt mer sällan med ner till sjön för att bada. Jag tror aldrig han riktigt förstod hur kär jag var i honom.
Flera år senare visar det sig att vi ska börja hänga i samma gäng, dricka öl och bli fulla ihop. Jag kramade honom senast i lördags när jag träffade honom och hans finfina tjej på Munken.

2010-11-18

01- Introduce yourself

Jag heter alltså Lisa och föddes i juli 1983 i Norrköping. Jag vet precis vad det var för väder och vad min mormor och morfar gjorde just den dagen jag föddes. Det berättade nämligen min morfar varje år på min födelsedag. Tänk vad fort det går, idag för 15 år sedan... så sa han alltid, min morfar.

Jag växte upp i Ektorp, ett klassiskt Svenssonområde, mycket barnvänligt där föräldrarna kunde släppa ut sina barn på gården och låta dem leka bäst de ville. När maten var färdig ropade de från balkongerna att det var middagsdags. Och så satt man på sina vänners rum och väntade medan de åt falukorv och makaroner. De gjorde samma sak på mitt rum när det var min tur att äta.

Jag har två bröder, en äldre och en yngre. När jag var yngre och bodde hemma och båda mina bröder var hemma samtidigt tyckte jag att de var de värsta syskonen man kunde ha. De retade mig sönder och samman, läste mina dagböcker och var precis som bröder är mest. Fruktansvärt jobbiga.
När jag var femton flyttade mina föräldrar isär. Jag bodde kvar hos mamma i Ektorp och min kontakt med pappa kom att minimeras till varannan helg. Jag brydde mig inte så mycket om det utan tyckte faktiskt att det var rätt skönt. Mamma var den som satte gränser, medan min pappa inte orkade ta tag i sådant som att fostra en rabiat tonårsdotter. För rabiat är nog bara förnamnet av vad jag var. Tänker jag efter så var jag helt överjävlig mot mina föräldrar och jag förstår inte riktigt hur dom stod ut med mig.

När jag var 17 år bytte jag efternamn. Tidigare hette jag Jonsson efter min pappa. Men jag har alltid känt mig mera jag ihop med mammas släkt, och trots mycket ångest och dåligt samvete bestämde jag mig för att ta bort Jonsson helt. Till ett mycket tuffare dessutom. Det är idag något jag är väldigt glad över att jag gjorde trots att jag i dagsläget står min pappa närmre än vad jag någonsin gjort tidigare. Det beror helt klart på Kajsa.

När jag var sexton började jag bli den jag är idag. Då började livet med festivaler, musik och vänner. Och jag kanske är den enda som säger det, men det året jag var sexton skulle jag gärna uppleva en gång till.

För drygt fyra år sedan träffade jag den finaste killen jag kan tänka mig. Den killen är idag far till min dotter som vi fick för ett år sedan. Han har helt enkelt gett mig det bästa jag vet.
Vi bor i en väldigt mysig liten trea i östra delen av stan.

30.

Nu florerar den här bloggidén hos nästan varenda blogg jag läser, så jag kör väl jag också. Bra tidsfördriv och bra när man tappat all annan inspiration.

Day 01 – Introduce yourself
Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

2010-11-14

Om en helg.

Lördagen bestod av fint häng, mycket skratt på Mia (men även nära på grin), stress till tåg (som vi ändå missade), fiskefjäs, Munken, Svea (ehm?), och B52:or.
Sen satt det fint med skogspromenad och skönt söndagshäng hos pappi med sötaste lilla brorsdottern (och såklart resten av familjen).





2010-11-12

När vuxenpoängen i högen bara växer.

Jag som redan haft en gedigen samling vuxenpoäng har nu lyckats skrapa ihop ytterligare ett par. Häromdagen till exempel. Jag ringde min arbetskamrat för att fråga om hon möjligtvis kunde tänka sig att vara ledig på nyårsdagen. Hon är 20 bast. Gissa om hon kunde? I utbyte ville jag att hon skulle ta mitt pass på annandan. Jamen jag menar, att hålla på att dricka sig full och käka pizza på pizzans nationaldag är väl bara för amatörer? Mycket tuffare att jobba och haft hela julhelgen att spendera med familj, släkt och vänner.

Om en väldigt trött fredag i november.

Imorgon ska jag äntligen plocka ner de där tre Ticnet-biljetterna som hängt på anslagstavlan i flera månader. Då ska jag åka till Linkan, gå på restaurang, dricka drinkar och skratta så jag nästan kissar på mig. Jag räknar kallt med det i alla fall, Mia Skäringer brukar få mig till sånt nämligen. Men det är imorgon. Idag ska jag jobba eftermiddag + natt, jag vet inte riktigt hur det ska gå till eftersom jag är vansinnigt trött och helst av allt bara vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och sova sova sova. Men det får bli en annan gång, om några år eller så.

2010-11-10

Statusuppdateringar.

Jag är inte riktigt tillfreds med statusuppdateringarna på Facebook för tillfället. Tre av mina kompisar drog till Australien igår, stannar på obestämd tid och har bla Nya zeeland som destination. En annan sitter i Vietnam och uppdaterar, skickar mail och frågar efter tips om Laos. Ytterligare en befinner sig i USA.
Om en månad eller så packar min vän väska och barn och beger sig till Kalifornien ett par månader. Hon har dessutom på fullaste allvar frågat om jag inte ska ta Kajsa och följa med i ett par veckor. Bo hos hennes kusiner och liksom bara vara. Men hey, jag har ju ingen kille som ligger borta månader i sträck och skulle således inte få dispans för det. Och inte skulle jag väl lämna Martin i sticket heller.
Men ack så bittert det känns att sitta här hemma men blötsnö utanför fönstret.

Men jag har i alla fall investerat i jordens skönaste skor. Jag slipper läckande skor och blöta strumpor. Nu får det komma precis hur mycket snö det vill, inget biter på dom kängorna! Så kan väl dom där andra hålls och surfa, slåss mot hajar, dricka öl och upptäcka världen bäst de vill!

2010-11-08

Om dagar som är sådär.

Dagen idag har varit precis värdelös. Mitt humör har varit helt katastrofalt dåligt och jag har mest gått och muttrat för mig själv. Jag har snäst och varit kort och känner inte alls igen mig själv. Tog fel på tvättid imorse, vilket resulterade i dyngsur tvätt utslängd på golvet. (Hej bra start med grannsämjan!)
Sen åkte jag vilse i hissen i parkeringshuset, upp och ner som en jäkla jojo åkte jag utan att hitta ut, och damen som skrattande undrade om jag just gjort det - åkt vilse, snäste jag bara korthugget åt. Fy fasen så otrevligt! Jag trivs inte att vara sån, mitt huvud håller på att sprängas på grund av den där jäkla rynkan jag haft i pannan hela dan. Och så hämtade vi hem min cykel från torpet också, punka på vartenda däck och rätt kass över lag. Helevetes skit.
Så hatar jag att jag låter hela det där monsterhumöret gå ut över min familj, framförallt Martin. Tack och lov så har han tevespelskväll lite längre ner på gatan, skönt för honom vill jag lova.
Själv ska jag försöka råda bot på dåliga humör med ett skumbad. Eller nej förresten, hela badrummet är ju belamrat med dyngsur tvätt. Jag får nöja mig med en kopp te istället. Jävla skit.

2010-11-06

Update

Yes, jag lyckades!
Pajen var utsökt, vinet smakar fint och tv 4 har för en gångs skull lyckats fixa en riktigt bra lördagsunderhållning i form av Så mycket bättre.

Övertalningsförmåga.

Martin har varit iväg med jobbet inatt. Druckit öl och ätit gott och så. Nu försöker hans jobbarpolare med alla medel att få ut honom ikväll igen (innan han ens kommit hem). Med tanke på att vi väldigt sällan är ute och förlustar oss nu mera, och jag ligger på rätt mycket plus på den fronten så tänker inte jag vara den som är den. Men ändå. Det är ju rätt mycket mysigare att spendera en lördagkväll ihop med honom än bara jag och Kajsa. Så nu försöker jag med alla medel att få honom att självmant vilja stanna hemma när han väl kommer hem.
Jag funderar på västerbottenpaj med kantareller, ruccolasallad, ett glas rött och lite lyxiga oliver från Orion livs vid sidan om.
Det sägs ju ändå att mannens kärlek till en kvinna går genom magen...

2010-11-05

2010-11-03

Perfekt.

Jag kom precis på att min kompis jobbar ungefär varannan torsdag och fredag på bageriet som jag numera nästan är granne med.
Jag är ledig varje torsdag och fredag. Gissa vem som kommer är frukost där?

2010-11-02

Hemmastadda på öster.

Nu har vi bott in oss här i våran lägenhet i en annan del av stan. Och tro på fasen, men trots alla skavanker och brister så har den sin charm. Och med våra prylar på plats och fina familjen installerad så kan man ju inte annat än att känna sig hemma och trivas alldeles utomordentligt.

Samma dag som vi flyttade tyckte min bror att det var en god idé att bli farsa. Hellre hänga på förlossningen än hjälpa sin syster att flytta liksom. Ett jäkla sätt! men jag blev ju fatser till en fantastiskt söt liten tös, så vem är väl jag att vara bitter över det?

2010-10-28

Jomenvisst serru.

Sitter här och käkar pasta basta och tjurar lite över att jag inte kan vara så där glad över flytten på lördag. Men alltså, allt går emot oss med den där lägenheten. Jag har ju peppat på tvättmaskin, det var likosm lite därför vi tog den, jag ba: åh så himla skönt med fördraget till tvättmaskin! när vi var där och kollade. Snubben ba: ja, det är riktigt skönt när man har så många kids som vi.
Amen sen då, när pappa var där och kollade hur stor toan var för att kolla vilken maskin vi skulle ha. Han ba: men du, det finns ju inte alls något fördraget inne på toan?
Jamen fatta att de har stått och ljugit oss rätt i nyllet. De har ju haft en skarvsladd över hela hallgolvet för att kunna ha en tvättmaskin.
Inte för att jag är jättehemma på sånt där med kablar och el och sånt, men det fattar ju tillochmed jag att det är rätt livsfarligt med kablar och el draget hur som helst i ett badrum med massa vatten. Och med barn dessutom.

Nu vill jag köpa nytt soffbord, en ny soffa och hemskt gärna hitta en schyst fåtölj också. För att kompensera liksom. Men ack vad dyrt det skulle bli.

2010-10-27

Saker som måste göras.

När man ska flytta har man vissa åtaganden. Som att försöka tömma skafferiet bäst det går så inte flyttkarlarna får bära massa saker i onödan. Det är det vi jobbar på nu.

2010-10-26

Kom på´t.

Hur kan jag vara så dum att jag inte tänkte på det? Hon fyller ju för tusan ett år snart, ja appropå mopskläderna alltså. Klart hon ska få det i present.

Om mopsarna.

Amenherregud, jag dör söthetsdöden över den här kollektionen. Alltså, den vita tröjan med mopsar och de gröna brallorna med rumpmopsen. Måste. Ha. Synd bara att det ska vara så förbannat dyrt, men vem kan motstå liksom? Tur för mig att jag får min första bra lön (om man ser till antalet arbetande dar) nästa månad, då kan jag ju faktiskt unna mig (Kajsa?) de makalöst söta hundarna.

Om just ingenting alls.

Satan vad körigt det är hemma nu. Orkar. Inte.
Igår sa jag tack och hej och lämnade flyttkaoset för middag hos en vän. Och så trevligt sen! Det bjöds på porterstek, smarrig efterrätt och vinet flödade. Det flödade så pass att vi till sist hamnade på Munken. På en måndag. Lite wild´n crazy måste man ju ändå få vara liksom.
Men som alltid efter alldeles för mycket rödvin så är järnmössan rätt skapligt tung idag. Och inatt ska jag jobba natt, men det ser jag enbart som positivt eftersom jag kanske kan lyckas få en hel god natts sömn och dessutom få betalt.

Tackohej!


2010-10-21

Åh du ljuva sömn.

Det har varit lite sisådär med sömnen här hemma. Kajsa har vägrat sängen rätt fett och föredragit att snurra runt runt och tjo och tjim på golvet hela nätterna istället. Illpigg. Vi själva har sovit (försökt sova) på madrasser i vardagsrummet eftersom vårt sovrum är en tillfällig målarverkstad. Det resulterar alltså i att vi båda är involverade i vårat barns nattliga bestyr, även om man ska upp i svinottan för att jobba.

Men så inatt var allt som vanligt igen. Tolv timmar. Hej underbara sömn!
För min del. Jag upptäckte nämligen när jag gick upp att Martin någon gång under natten smugit upp och lagt sig i soffan. Undrar vad det beror på? Mig?

2010-10-18

Vissa morgnar är bättre än andra.

Arbetande helg avklarad och aldrig känns måndagen så skön som då.
Mys i soffan, en kopp te och Fåret Shaun på teven.

Idag är dagen då jag ska ta tag i rutinerna igen. Efter den där festen för några veckor sen har jag slarvat som tusan med träningen. En veckas trötthet ala allan och två veckors förkylning senare är det därför dags att ta tag i det igen.

2010-10-14

Men snälla mamma låt mig hjälpa till!

Jag har verkligen inte den bästa flytthjälpen här hemma. (Däremot den sötaste.) Men herregud. Allt jag packar ner ska ungen packa upp.

Om traderat.

Jag har en annons på en overall ute på Tradera. Nu börjar jag bli lite skitnödig eftersom det högsta budet nu ligger på mer än vad jag köpte den för, och då är det över ett dygn kvar. Dessutom har jag tagit i i överkant på fraktkostnaden eftersom jag ett flertal gånger gått back på mina sålda grejer då det visat sig att frakten kostat mer än jag räknat med.
Nu är jag skitskraj över att den som vinner budet ska bli besviken och hävda att jag framhävt den på fel sätt.
Men vadå - jag har ju fyra bilder ute, visat att lapparna sitter kvar på overallen, försökt beskriva den så utförligt som möjligt.

Vad jag undanhållit? Att den är köpt på Ullared för en väldigt billig penning.

Hjälp, har jag brutit mot någon slags moralkod här?

2010-10-10

Höstigt.

Idag hade jag hoppats på att bli faster, mest för att det skulle vara tufft för ungen att ha 10-10-10 som sitt födelsedatum. Men så blev det alltså inte. Men det är nog kanske min svägerska som är mest förbannad över det.
Själva har vi varit ute och njutit av fint höstväder hela dagen lång, och ikväll har vi som fredagkväll på en söndagkväll.




2010-10-09

Rensning.

Att flytta från ett redan litet kök till ett ännu mindre innebär att saker måste slängas. Mitt kök är min borg, och med det alla tillbehör. Det svider alltså rätt mycket i hjärtat att behöva slänga den minsta pryl. Men jag beslutade att allt som inte använts det senaste året skulle åka till returpunkten (eller traderas ut). Men när jag stod där med min oanvända, skitsnygga blender som jag fick i present för en sisådär tre år sen så raserades det hela.
Min vision har alltid varit att jag kan ha den stå framme, pryda en bit av alla stora köksytor i mitt jättestora kök. Gå ut i trädgården, plocka av lite bär från buskarna och göra en smoothie varenda jäkla morgon om jag så vill. Eller för den skull, öppna frysen och proppa blendern full och ha en smoothie klar på nolltid. Jag inbillar mig att det är mycket lättare om jag har blendern framme. (Att jag har en stavmixer hör inte hit, det ser bra mycket flashigare ut med en blender).
Men jag tror inte att Oxelbergsparken har vare sig bärbuskar eller äppelträd. Och köket har ingen plats för blendern. Men eftersom jag inte är den som är den så håller jag hårt på mina visioner, den åkte alltså inte ner i göra-sig-av-med-kartongen.

Med tanke på vad jag skrivit är det rätt svårt att hitta logiken i dagens loppisfynd. Men alltså. En Kockums kaffepanna, ett par superfina plåtburkar, några knappar, en plastburk, två vinyler, en Noahs ark och en kryddhylla för knappt två hundra kronor kan jag ju inte bara låta bli oköpta.

2010-10-07

Slappt.

När hösten är som mest påtaglig och svårmodet gör sig till känna - då kan man inte göra mycket annat än att lyssna på Imperiet Studio/live, dricka citron&ingefärste och se till att hålla sig inomhus.

2010-10-04

Monday monday

Idag hände spännande saker här på nordantill! Jag fick handla i den tredje kassan på Hemköp. Fyra års nästintill dagligt besökande på affär´n och den har aldrig varit öppen. Ni förstår att det var med andakt jag ställde mig i kön för att köpa mina bananer.
Nu känns det på nåt vis ännu tråkigare att svika nordantill och min bästa matbutik för en liten trång, sketen och svindyr närbutik i Oxelbergen. För att inte tala om att lämna gamla folkaparken!
Men det såklart, det ska bli skönt att slippa gömma sig för dvärgen. Och lite spännande att se nya dela av stan. Häromkring känner jag ju till varenda vrå. Och så får jag ju sällskap av min bästis också, det känns tryggt.

Men ack vad jag kommer sakna vår fina fina lägenhet och fina fina park. Ännu mer påtagligt när vi idag skulle kolla in lägenheten en andra gång och det stank gravt med kattpiss i hela lyan, och den kändes allmänt skabbig. Till råga på allt kändes den mindre än när var där första gången. Men. Kajsa får nära till dagis, bra dagis. Och så får vi balkong. Men helt rätt känns det inte, det är ju i ett jäkla hus vi vill bo!

2010-10-01

Frukost till frukost och frukost till lunch.


Dagens lunch får helt enkelt bli samma som till frukost - hembakade frukostbullar. Ibland orkar jag verkligen inte ta mig för att laga lunch, idag är precis en sån dag. Älskar smörgåsar och har bittrat rätt många gånger över att det inte är speciellt nyttigt. Helt skulle jag vilja leva på skogaholmslimpa med kaviar och ost.

2010-09-30

2010-09-29

Värtet.

Dag 1:
Åka bil, dricka vin och tjata med bästa Frida i baksätet. Framme i Perstorp och festen är i full gång.
Dag 2:
Vaknar i en bil, har sovit knappt något alls. Får en Fiskefjäs i handen när jag kommer upp till de morgonpigga (eller de som inte sovit alls). Festens huvuddag är i gång och vi börjar på bästa sätt med skönt häng, låg bakfylle/på gång mot ny-fylle-humor. Äter grym grillbuffé, hittar på tokigheter och livet leker.
Dag 3:
Vaknar upp i militärtältet frusen, bakis och med en känsla av tomhet. Separationsångest de luxe. Hemfärd. Kramas med familjen. Tröttma. Ställer klocken på 04.45. Har ångest.
Dag 4:
Går upp när klockfan ringer. Duschar. Sätta sig i bilen, åka nästan fyra timmar i nästan samma riktning som i fredags. Framme. Trängas med folk, spendera pengar. Dör bakfylle och förkylningsdöden. Åka nästan fyra timmar hem. Pussas med familjen. Ställa klockan på 05:45. Kan inte sova. Vrider. Vänder. Somnar.
Dag 5:
Snoozar. Snoozar. Orkar inte. Förkyd. Trött. Duschar. Jobbar fjorton timmar. Hem och klappar sovande Kajsa. Myser en stund med M. Däckar typ stående.
Dag 6:
Jobbar en normal arbetsdag. Förkylning från helvetet. Och Lisa är närmre en zombie än en just Lisa.

Utsliten i all ära, men helgen. Den helgen lever jag på länge. Det mest välbehövliga, roligaste och finaste på väldigt länge. Vännerna. Två år sen sist för många. Den saknaden. Men nu är jag nöjd. Trött men nöjd.

2010-09-24

Sista helgen i september

Om några timmar planerar jag att dricka Captain morgan & cola, röka ett gäng cigg på en och samma gång och bara vara jag utan några som helst krusiduller.
Inga blöjbyten, inga kladdiga små fingrar i ansiktet, inget spring efter barn på vift i badrum/klädkammare och inget byssan lull.
Bara hänga med en bunt ytterst trevliga människor och passa mig för tatueringsmaskinen.
Det tänker jag jobba på imorgon också.
Alldeles snart styr jag nämligen kosan söderut, närmre bestämt till Perstorp och årets festivalfest.

2010-09-16

Om paniken.

Igår spenderade vi en heldag på sjukan.
Jag hade dagen till ära slängt ihop en makaronipudding, tänkte att det kan ju vara kul att testa något annat än fisk i folie/köttfärssås/kyckling med diverse tillbehör.
Och nog var det väl gott alltid, men efter ett par tuggor började Kajsa gnugga sig i ögonen och jag såg små små röda prickar. In med barnet på toa, skölja kallt vatten. Märker att prickarna övergår till röda blaffor som svullnar upp rätt så rejält. Känner att det här är nog fan inte bra.
Kajsa blir trött, och jag känner paniken närma sig. Ringer 1177 där de lugnt säger att det är en vanlig reaktion om man fått i sig något man inte tål. Så länge hon andas normalt är det okej. Tycker vi ska avvakta. I samma stund jag lägger på inser jag att nej, det är fan inget normalt i det här - det är något som är åthelvete fel. Springer runt lite i panik för att få Kajsa att reagera och piggna till, men nej. När jag sätter henne ner så somnar hon dubbelvikt. (Här kommer Martin hem som måste ha åkt som en biltjyv hem.)
Ringer upp den där sjukvårdsupplysningen igen och medans jag har dem i luren ser jag hur det liksom väller upp kräk ur hennes mun utan att det aldrig riktigt slutar. Matta, vägg, Martin och hela skötbordet fylls av nån otäck sörja som mest kan liknas vid ja, makaronipudding.
När de frågar hur länge sen det var hon åt och jag svarar att det är väl en 20 minuter sen, blev det ett jävla liv i luckan. Vårdcentralen kopplades in och vips så hade jag en läkare i luren. När han med lugn röst tilltalar mig vid mitt namn inser jag att det är fan allvar här. Annars tilltalar man väl inte nån med namn heller? Han frågar om vi har tillgång till bil och om den är lättillgänglig, jag säger att så är fallet och han ber oss åka på stört upp till akuten. Går snabbare så än att invänta ambulans.
Sagt och gjort, Martin byter tröja i förbifarten medans jag tar Kajsa på armen och springer ut till bilen. På vägen in vill Kajsa mest sova och är knappt kontaktbar. Jag inbillar mig att somnar hon nu vaknar hon inte mer, jag skakar henne och jag tror fan jag ber till nån högre makt och försöker att inte skrika till Martin att meja ner varenda bil som kommer i vår väg.
Paniken!

När vi väl kommit upp tar det inte lång stund innan den största svullnaden lägger sig och Kajsa piggnar till.
Drygt åtta timmar senare fick vi åka hem igen med en illpigg Kajsa som dock var rätt blek om nosen efter dagens händelser.
Aldrig förr har jag varit med om rarare och snällare människor som dom uppe på barnjoursmottagningen, helt fantastiska hela bunten. Och noggranna! För trots att Kajsa kryade på sig väldigt snabbt ville de ha henne under uppsikt så pass länge att risken för återfall inte längre existerade.

Numera råder äggförbud i Kajsas mat och nån makaronipudding vill jag aldrig mera ens titta på.

2010-09-14

Kan själv...




men det blir kladdigt som tusan.