2009-11-29

Då tjutandet uppnår nya höjder.

Det här med att vara hormonell. Jag tjuter i tid och otid för precis allting. Jag gråter av så ofattbar kärlek till mitt barn. Av Lycka. Gråter för att hon är så otroligt fin, för att jag är orolig för att hon inte ska få i sig tillräckligt med mat, att mina tuttar inte ska ha tillräckligt med mjölk, gråter när hon ligger brevid Martin och myser i soffan bara för att de är så otroligt fina. Och så gråter jag av trötthet.
Jag.Gråter.För.Allt.
Men gränsen måste väl ändå vara nådd när jag sitter och lipar till Peter Jöback på nyhetsmorgn.
Vad fan liksom?

2009-11-27

När lillan kom till jorden.

Nu har vi varit hemma i några dagar och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Inga socialtanter har varit här och hämtat våran dotter. Det borde ju innebära att vi fixar det här med att vara föräldrar rätt bra ändå.
Skönt!

Jag har tänkt att uppdatera här ett par gånger. Skriva lite om den där magiska natten för en vecka sedan, men det har liksom inte riktigt gått. Det har varit alldeles för stort på något sätt. Vet inte riktigt vad jag skulle skriva heller. Men att det var en sk. svår förlossning har jag förstått.
En epiduralbedövning som inte riktigt blev rätt utan gjorde mig värksvag och en stor liten bebis på 4500 g gjorde väl sitt till den bedömningen. Jag har hört med Martin om hans upplevelse. Brutalt säger han. Och jag minns hur jag mitt i allt tittar på honom och säger åt honom att ge fan i att svimma. Han var nämligen precis kritvit i ansiktet, och kanske hade jag varit detsamma om jag beskådade det han gjorde. Två tanter hängandes på varsin sida tryckandes på min mage, en tant som slet och drog i en sugklocka samt en fyra personer till i rummet och så jag som tog i för kung och fosterland för att få ut den lille krabaten.
Själv var jag inte direkt medveten om någonting runtomkring mig utan var alldeles för inne i mig själv och på att fokusera.
När allting var över sa de till mig att jag skulle åka in till operationssalen för att "återställas", och just då kunde jag inte bry mig mindre. De kunde göra all världens ingrepp på mig för då hade jag precis fått ha min bebis på mitt bröst. Alldles kladdig och slemmig var hon när hon skrikande lades upp i min famn. Och det var det största och finaste jag varit med om.
Min dotter på mitt bröst. Större kärlek än så finns inte.

Nu ska jag fortsätta spendera kvällen med att hänga med min familj här i soffan, kolla lite på Idol och vertefter kanske äta lite pepparkakor med ädleost. Som jag längtat efter denna ädelost!

2009-11-23

Då inga ord riktigt räcker till.

Så har vi då äntligen vår efterlängtade lilla lillfis hos oss. Fredagen den 20:e november kl 05.42 föddes lilla Kajsa. Ja hon heter så, vår älskade lilla dotter. Inger Kajsa.
Vi är hemma, försöker landa, försöker förstå. Vi mår bra och är så obeskrivligt lyckliga och stolta föräldrar.

2009-11-19

Äckligt.

Ni vet en så där riktigt vidrig, svullen rödmosig finne fylld med massa äckligt gult var färdig att sprängas?
Precis så känner jag mig.
Och nej jag vill inte gå utanför dörren och jag vill inte umgås med människor för dessa finnar är rätt vidriga att tampas med.

Det var nog bara det...

2009-11-17

...


Som om det inte vore nog med elände så ska jag dessutom drabbas av det värsta röksuget någonsin. Jag har inte ägnat de där giftpinnarna en tanke på över sju månader. Men nu, herregud vad jag vill kedjeröka!

Man ska glädjas åt det lilla.

Som ni har räknat ut redan har jag rätt långtråkigt om dagarna. Jag har njutit av att ha lite sådär lojt småtråkigt i min ensamhet. Men nu är jag som sagt rätt less på´t. Datorn är mitt tidsfördriv om dagarna. Den och mina böcker samt promenader i massor. Just därför blev jag så himla själaglad när jag hittade en alldldes briljant blogg att följa. Hurra för det! Det firar vi med en lite visa av självaste Freddan som jag inte blivit av med på dryga veckan.

2009-11-16

Sju dagar +

Nu har jag provat det mesta. Skogspromenader. Färdknäpp. Trappor. Ingefärste.
I N G E N T I N G. Alltså det var sju dagar sen den skulle ha kommit. Den här veckan har kanske varit den mest händelselösa veckan någonsin. Skittråkigt är det!
Men nu har jag gett upp alla försök att få igång det, tycks bara vara att gilla läget som gäller, men det är förbannat svårt!
Nu ska jag dessutom iväg till barnmorskan, jag som lite käckt sådär sa vid förra besöket, att hehe ja vi kan ju boka in en tid men jag hoppas inte på att vi ses... Tji fick jag!

I eftermiddag ska jag åka hem och hälsa på en skitliten bebis, endast sex dagar gammal. Tänkte att vi skulle lägga upp en strategi hon och jag. Jag ska sniffa lite på henne för det har jag hört kan hjälpa. Hon får å sin sida försöka få den sugen på att komma ut och hälsa på sin lilla kompis.
Men det är klart, det verkar ju inte vara något smartskaft jag har därinne så vi ska nog inte räkna med för mycket. Jag menar, vem väljer att stanna kvar därinne i magen när man kan komma ut och busa med underbara bebiskompisar, få gormetmat i form av bröstmjölk, sova i en skitmysig säng och få massa kärlek, uppmärksamhet och en byrå med nya kläder?
Men men... hästarna finns nog där, det tar nog bara lite tid att samla in dem. Vi hoppas h*n lyckas med det väldigt snart i allafall.

Gillalägetgillalägetgillaläget...

2009-11-15

Det här med fördomar.

Tillåt mig att vara fördomsfull. Jag vet att det kan vara bland de värsta egenskaper man kan ha, och jag är expert på att vara just fördomsfull. Tyvärr. Men å andra sidan är jag inte den som är sen att ändra mig om det visar sig att jag har fel. Så därför, efter att ha läst det här tänker jag att det säkert var rätt åt fan. Med tanke på hur mycket vidriga äckliga västerlänningar till karlar vi såg därnere, släpandes runt på flickor, inte mer än barn med sliskig kåt blick så kan jag inte låta bli att vara det även i detta fall. Nu trampar jag kanske på ömma tår, kanske handlar det inte alls om det. Kanske handlar det bara om droghandel eller sexköp på det där hotellet i största allmänhet. Då ber jag verkligen om ursäkt. Nej.
Kanske handlar det också om en helt vanlig karl som tröttnat på kylan i svedala och bara råkat ut för ett hemskt överfall. Och då ber jag verkligen om ursäkt på rikigt, men som sagt, fördomsfull var det ja.

2009-11-13

Ska vi leka nu mor?

Jo alltså, nu har jag börjat få hemska tankar och syner. Riket. Fullvuxen människobebis, Lillebror tror jag han hette. Så kommer lillfisen se ut om den ska ligga därinne och skrota länge till. Och så kommer denna jättebebis som egentligen inte är en bebis längre titta upp på mig och fråga; Skä vi leilei nu moa? (Ja alltså, det ska vara danska, men jag kan inte ett ord men ja, ni fattar...)

Så snälla, se till att kom ut snart för jag vill ha en liten lillfis och inte ett monster från Riket.

Oh Yeah

Igår låg jag och slökollade på Singing bee, ni vet programmet där man inte behöver vara duktig på att sjunga, bara kunna texten. I alla fall... När tre stycken var kvar tyckte de att det var en bra idé att skaffa sig ett bandnamn, vilket blev Ash. Och så började en låt surra i mitt huvud, några ord, lite melodi. Youtubade skiten, och plötsligt befann jag mig i mitt lilla rum med gula tapeter (det man såg av dem för alla TT-posters) på Fotbollsgatan 35. I det rummet pratades det sällan om något annat än killar och Take That på den tiden. Mtv på teven allt som oftast medans vi bläddrade i Okejtidningar pratandes om våra brustna tonårshjärtan. Mycket tårar fälldes i det där rummet. Henka, Manne, Kenta och Andreas ja listan kan nog göras lång.
Men ändå, vilken myskänsla jag fick av den flash backen!

2009-11-11

Lite gnäll och åter gnäll.

Jag har skittråkigt, och samtidigt som jag har det håller jag på att gå trötthetsdöden till mötes. Det här med en hel natts sömn tycks vara ett minne blott.
Folk föder barn, pluggar eller jobbar. Annars har man sjuka barn. Jag gör varken eller. Jag har alltså ingen att umgås med, ingen att fika med. Dessutom är folk precis värdelösa på att uppdatera sina bloggar så jag har ingenting framför datorn att göra på mina sömnlösa nätter. Inte på dagarna heller för den delen.
Nu skulle jag utan problem kunna sova bort hela dagen men det känns bara ännu tråkigare och jag måste iväg och anstränga mig, typ springa en tio varv runt strömmen kanske? Men det skulle nog mest resultera i svinont i fötter och ben.
Hade min kille varit hemma hade en utflykt till marmorbruket suttit fint, men han jobbar ju såklart och har därför bilen.
Ni märker att det är precis skitsynd om mig va?
Till råga på allt börjar jag bli förkyld, så himla opraktiskt!

2009-11-10

GRATTIS!

Jaha. Nähe. Nu är det till att springa i trappor som gäller! Nu ringde min alldldes underbara vän och satte press på mig. Imorse fick de en liten flicka knappt två veckor tidigare än beräknat. De väntar på oss i två dygn till upplyste han, så nu blir det till att tjata ut lillfisen.
Alltså jag är så himla rörd att jag sitter här och gråter, säkerligen lite av självömkan också...
Men ett STORT GRATTIS till ett par av de finaste personerna jag vet! <3

2009-11-09

Den 9:e november.

Det är idag det. Dagen som vi längtar efter i sju månader. Ett datum som taget lite sisådär på måfå, med en radie på en 2 veckor plus. Men likt förbannat så hankar man sig fast vid just det här datumet, det första möjliga liksom.
Men idag ser det onekligen ut som att jag får roa mig med att tvätta istället för att föda barn. Pratade och trugade lite med den förut, men lillfisen verkade inte göra några ansatser alls till att vilja komma ut.
Jag har nu sagt att jag inte kommer ringa en käft innan bebis är ute, och det förutsätter att den kommer alldeldes snart för annars blir det ensamt. Det är nämligen rätt tröttsamt att höra rösten man ringer till gå upp i falsett så fort de hör vem det är, så får man börja samtalet med ett NEJ ingen bebis än! Men vi får väl se hur det blir med det, jag vill fika i veckan och då måsta man ju såklart ta kontakt med folk.
Men visst ja, fejjan! Tack gode gud för fejjan!

2009-11-06

Trötter

Men åh för denna sömnlöshet! Vridit och vänt på mig sen strax efter tre. Och eftersom det är så sanslöst synd om mig festar vi till det med grötfrulle i soffan framför teven. Det sätter lite extra guldkant på denna fredag så att säga.
En fredag som i och för sig har all potential till att att bli väldigt bra. Det vankas restaurangbesök med gott sällskap framåt kvällen och innan dess eventuellt en sväng på stan.
Men först; SOVA!

2009-11-05

Uttråkad

Ja, jag har skittråkigt så jag gör en lista...

Nämn något som gjorde dig glad igår: Jag träffade två fina tjejer och pratade skit.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Sov
Vad gjorde du för 15 min sedan: Kollade på Six feet under
Det sista du sa högt: Sa till lillfisen att jag tyckte den kunde komma ut iställer för att ligga o trycka på min blåsa.
Det senaste någon sa till dig: "Hej då söt, se till att somna om nu."
Vad har du druckit idag: Vatten & färskpressad apelsin
Vad var det senaste du åt: En tallrik med fil & en macka
Vad var det senaste du köpte: Clementiner, mjölk och smör
Vad är det för färg på din ytterdörr: Brun
Vad är det för väder hos dig nu: Den gråaste dan på hela året. Typ
Godaste glassmaken: Ben & Jerry-bohemian raspberry
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Njaa...
Sover du tungt: Nä inte ett dugg.
Drömmer du mardrömmar: Ja!
Trivs du med ditt jobb: Nja...
Favoritklädsel: Hemma är det pyjamasbrallor och t-shirt som gäller, annars klänning eller jeans.
Favoritlåt just nu: Devils waitin bland många
Vad ser du om du tittar till höger: Ett stycke fönster, en orkidé & en garderobsblomma
Vad gör dig glad just nu: Att jag mår så himla bra
Vad ska du göra härnäst: Så lite som möjligt, så kolla på Six feet under antar jag...
Höger eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Nöjd
Favoritgodis: Choklad i alla former & sura colanappar
Kläder just nu: Pyjamasbrallor & en t-shirt + en luvtröja
Sommarplaner: Hänga ute i torpet sommaren lång
Hur många kuddar sover du med: Två
Spelar du något instrument: Nej, men jag vill lära mig spela gitarr, så nån vänlig själ får gärna lära mig...
Morgon eller nattmänniska: Morgon
Vad är viktigast för dig: Just nu; att bebis mår fint och kommer ut utan problem, över lag; att må bra, min familj och mina vänner.
Är du kittlig: Nej inte längre av nån konstig anledning
Snarkar du: Ja han säger det han jag bor med, fast jag vet inte om jag tror på´t
Stjärntecken: Kräfta
Äckligaste insekten: Typ alla...
Längtar du mest efter just nu: Att bebis ska behaga komma ut.

Musik

Jag behöver ny musik! Jag lyssnar på samma om och om igen så nu krävs ombyte! Laddade ner Donkeyboy igår, bra men inte alls vad jag vill lyssna på just nu. Jag tror jag vet vad jag behöver. Jag behöver att Tallest man on earth får tummen ur och släpper nytt, jag menar Shallow grave har ju nästan två år på nacken, herregud han kan väl tänka lite på mig och mina behov åtminstone?

2009-11-04

Om träningssuget.

Jag är sanslöst sugen på att börja träna. Ja inte just nu, men så snart det går. I om inte nio, så åtminstone drygt sju månader har jag varit så himla hälsosam. Ingen alkohol, inga cigaretter, inga bakfyllepizzor eller fyllemat. Ätit regelbundet och nyttigt. Jag har gått promenader i stort sett verenda dag sen jag kom hem från resan, och visst har det slunkit ner både en pizza, äppelpaj, och kladdkakebit emellanåt men i det stora hela mer hälsosam än någonsin förr och jag gillar´t!
Nu har jag haft autogiro på Nautilus i ett år, spinnade som tusan fram till februari sen har jag bara låtit pengarna dras från mitt konto alldldes i onödan. Jag tröttnade liksom lite på det där med att bara spinna, jag vill ha mer gruppträning och lite variation. Men friskis som jag tränat på tidigare har inte haft autogiro vilket har inneburit fasligt mycket pengar att slänga ut på ett bräde.
Men nu så. De har börjat bli moderna på rikt och fått tummen ur, så nu kan jag betala 250 spänn i månaden för både spinning och gympa.

Det var sannerligen länge sedan jag kände mig så här motiverad till att börja träna, så nu hoppas jag på jag kan komma igång relativt snabbt efter förlossningen. Men det är klart, det får ta precis den tid det tar, jag antar att det kan vara rätt svårt att komma ifrån en söt liten skatt som kommer finnas härhemma under de första månaderna.

2009-11-02

I startgropen.

Var på vad som förhoppningsvis blev mitt sista besök hos barnmorskan idag. Lillfisen är fixerad och har sjunkigt, och ligger alltså redo i startgropen. Precis som jag ville med andra ord. Och vågen visade på en viktuppgång på totalt 5,8 kg och jag är grymt nöjd över mig själv. Hurra liksom för att jag slapp gå upp en sisådär 17-20 kg, tycker nog att jag hade nog som det var innan...
Nu funderar jag rätt starkt på om det kanske är läge att inhandla det där sista som bör finnas hemma när bebis kommer samt det som ska packas ner i BB-väskan. Känns onekligen som att det är nära nu.