2010-05-31

Saft & kaka.

Jag kan ju faktiskt längta ihjäl mig till att bjuda ut kompisar på saftkalas i torpet. Då ska vi sitta i hammocken och gunga så det står härliga till, dricka saft och äta nygräddade småkakor från mitt blommiga kakfat. Kakorna kommer inte se riktigt kloka ut eftersom jag bakat dem i vedspisen, men vad gör väl det när man sitter ute i en grön trädgård en solig sommardag i juli?
Kanske kan jag inte alls ge mig till tåls ända till juli, så man kanske får en inbjudan om saftkalas redan i juni. Längtar det gör jag i allafall.

Fötter till salu.

Stackars mina arma fötter, det är verkligen inte mycket med dem nu alltså. Två skav på vardera fot, ett efter mina nya löparskor och ytterligare ett på en annan del av hälen av mina nya röda. Som om inte det vore nog har två megablåsor på varje lilltå ploppat upp. Fasligt ont gör det. Jag kan inte ens ha mina väldigt ingågna converse och ännu mindre mina träningsskor. Hejdå till promenader och träning ett tag framöver alltså.
Nu är det jag som väntar på att bilen ska komma hem så jag kan åka iväg (ja för gå kan jag ju inte göra) och köpa ett par flipflops för att sedan invänta ytterligare skavsår mellan tårna.

Hej bra fötter!

2010-05-28

Leka lite.

2010-05-27

Om ett kontrakt.

Jag satt idag och pratade med en annan mamma om det där 2-årskontraktet som man hört talas om i samband med att man får barn. Att man ska skriva ett kontrakt på att inte skiljas/flytta isär innan barnet är två år. De första två åren är turbolenta, ibland riktigt jävliga och man har svårt att hitta varandra i allt tumult. Svårt att få ordning på vardagen, svårt att få iordning på sexliv eller bara den där tvåsamheten. Men efter två år så säger man då tydligen att det där kritiska har lagt sig. Att man först då kan fatta riktiga beslut om att en eventuell separation är det riktiga beslutet.
Klokt och väldigt vettigt.
De första veckorna då Kajsa skrek och skrek och jag tjöt och tjöt - då var jag livrädd för att Martin skulle lämna mig. Inte orka. Jag tjöt till honom att lova att inte lämna mig nu, vi måste ge oss i alla fall två år innan vi bestämmer oss för att göra slut. Det har jag läst.
Martin han fanns där. Han gjorde allt och lite till. Undrade varför i hela friden jag ens tänkte såna idiotiska tankar.

Idag kan jag säga att det finns ingenting, absolut inget i världen som kunde stärka vårat förhållande så mycket som Kajsa har gjort. De där små små vardagsbråken som man hade förr, de där om vem som skulle diska, vems tur det var att gå ner till tvättstugan, vem som sagt vad och ja, allt småtjiv som finns i vardagen - de finns knappt längre. Jag tror det beror på att det inte bekommer oss längre, vem som gör vad. Och blir vi griniga så räcker det med ett skratt från Kajsa så smälter vi igen och allt blir gulligull och rosa fluff. Blir vi osams så reder vi upp det direkt, det finns inte tid att lösa det senare, för då har den där ungen charmat upp oss så vi glömt bort att vi var osams. Man ska vara osams, det är bra. Men det är inte bra att vara osams och glömma bort det, för då finns det ändå kvar. Om det inte var om något precis oväsentligt, då kan det ju kvitta.
Och jag är så väldigt tacksam över att jag varenda morgon får vakna upp till en strålande glad liten bebis som ligger på tvären och hullerombuller i sin säng och pratar med sina fötter. Bara det gör att jag vill gå upp klockan sju varenda dag, fyra om det skulle vara så, dag ut och dag in och vara mamma för resten av mitt liv. Det är faktiskt det bästa som finns.
Nu har vi inte skrivit något kontrakt, vi har som sagt inte behövt det heller än så länge. Men hade det behövts så skulle jag vara väldigt glad för att vi gjorde ett. För allt det här underbara hade inte varit lika underbart om jag inte hade någon att dela det med.

Surt sa räven.

Nej, vi vill inte bo i en fyra i Åby. Inte heller i en trea i Skarphagen eller trea i Eneby. Det står OXELBERGEN på annonsen på Blocket, herregud hur svårt ska det va?
Helvete. Jag dör ju lite av besvikelse varenda gång jag öppnar ett mail där det står ang. 3a eller 4a i Oxelbergen.
Dessutom har jag skoskav från helvetet av mina nya joggingskor. Nerblodade är dom och mina hälar är söndertrasade.

Bra att det finns en Marabou polka i skafferiet till kvällen. Och att det är helg om två timmar och att jag hann njuta av det fina vädret på en filt vid åbackarna innan det försvann.

2010-05-24

Fantisera mera.

Vi har flyttat. Vi bor inte längre i en vindsvåning nära Folkparken.
Vi bor i ett stort rött hus med vita knutar på Finspångsvägen. I ett hus med knarrande golv och kakelugnar. Vi sitter sena sommarnätter på balkongen och dricker vin medans vi kollar ut över sjön. Hjälper Kajsa att bygga koja på tomten. På vintrarna gör vi massa snölyktor som lyser upp trädgården i mörkret. Vi har en liten mops på besök på farstutrappen. Han ligger där för Kajsa brukar ge honom massa mat och busa med honom. Egentligen hör han hemma bara ett litet stenkast från oss. Det är våra vänners hund, grannarnas, de bor i huset som hör till tomten. Det kan mycket väl vara så att de är delägare eller så hyr de av oss. Hur som helst så bor vi där allihop och lever bullerbyliv med tio minuter in till stan.
Vi bjuder ut våra gemensamma vänner på grillkvällar och när hösten kommer och när äpplena faller till marken, då är det jag som bakar äppelpaj i mitt alldeles makalöst fina kök och bjuder hela konkarongen på.

Nej, så ser det inte riktigt ut. Men i min fantasi så har jag redan allting precis klart för mig. Hur det ska se ut, hur vi ska lägga upp lånet, och vilka übermysiga grejer vi ska hitta på där i vårat lilla paradis.

2010-05-23

Ja, jag vet att jag har tjatat om det här tidigare..


.. men vad tusan, gört bara. 60 spänn så får man en söt virkad liten groda som nyckelring och pengarna går till barncancerfonden.
Råvärtet!

Om hur jag funkar.

Nu har jag på bara ett par dagar blivit påmind om min sentimentalitet. När jag läste det här tänkte jag att det är ju tamejtusan mig hon skriver om. Precis sådär är det. När jag sedan läste ännu en blogg så fick jag det bekräftat.
Jag är verkligen hopplöst sentimental. Jag lipar när jag hör svenska dåliga sommarlåtar som får mig att tänka på somrar som varit. Till exempel När vi gräver guld i USA eller Sol, vind & vatten, eller Det vackraste eller varför inte 74/75? (nu tycker jag inte sol, vind & vatten är det minsta dålig, och 74/75 är inte svensk, nej)

Nu borde jag inte alls erkänna det här, men faktum är att jag vurmar lite för dåliga svenska låtar. Just därför att det väcker så mycket minnen. När jag tänker närmre på det så rör det sig bara om en period i mitt liv, från att jag är kanske tolv fram tills jag är sexton. Jag tänker på sommaren 94 då jag spenderade varje dag av mitt sommarlov ute på landet, sol bad och fotboll. Jag tänker på somrar med Ljuragänget varenda gång jag hör tidigare nämnda Sol, vind & vatten. Och så där håller det på. Jag kan fortsätta en hel evighet med fisiga sommarlåtar som får mig att tänka tillbaka på specifika tillfällen. Jag minns saker som inte mina vänner minns.
Alla handlar de om sommar.

2010-05-20

20:e maj.

Idag blir min älskade unge ett halvt år. Sex månader, det är inte riktigt klokt.

Fina lilla skatt!

2010-05-19

Mammaliv.

Har precis haft lekstuga här hemma med tre små skorpiontjejer och deras mammor. Käkat chokladbollstårta och pratat om mammalivet i största allmänhet. Nu har de gått, Kajsa har slocknat, slut som artist och åskan mullrar utanför. Nyss damp nya nummret av Clara ner i brevlådan så nu kan jag faktiskt inte tänka mig något bättre än att lägga mig på soffan och bläddra igenom och inspireras av världens kanske finaste tidning.

2010-05-17

Tror på´t.






Nu börjar även jag tro på det där alla säger, att det faktiskt blir en sommar i år också.

2010-05-16

Tvära kast.

I förmiddags stod jag och hoppade likt en sextonåring med de flesta bokstavskombinationerna och härjade och skrek om att jag vill gå på festival. Se på bra spelningar vill jag göra, dricka öl tidigt på dan med goa människor i solsken vill jag göra, gormade jag på.
Nån timme senare satt jag och sydde gardinder till torpet samtidigt som en bröddeg stod på jäsning. Strax innan sa jag att det nog är dags att skicka in en prenumeration på Hemmets journal för att få alla korsord och gudomliga sommarreceept inför våran långsemester.

Snart ta studenten eller närmre pension?

2010-05-13

Ingenting att göra.

För fem år sedan:
Bodde jag i Kimstad och började tröttna lite på hur mitt liv såg ut. Jag såg dock fram emot en hel festivalsommar med bland annat bussturné till Slovenien. Kanske tänkte jag också att det var dags att gå vidare, lämna mitt gamla liv och flytta till stan och prova på att bo själv för första gången.

För tre år sedan:
Hade jag träffat Martin och var fortfarande galet nykär, låg uppe hela nätterna och matade serier som Riket och Twin peaks och vi struntade fullständigt i att det var ny arbetsdag kl 7 dan efter. På helgerna festade vi till gryningen. Jag blev sambo igen och såg fram emot ett år på Roskilde med nytt folk. (Det visade sig dock att det inte var speciellt mycket att se fram emot eftersom vi åkte hem redan på torsdan på grund av sjuka mängder regn och en hosta som höll på att spränga mina lungor och en lätt urinvägsinfektion på det.)

För ett år sedan:
Var jag jävligt brun och gravid och längtade efter november redan innan sommaren börjat. Vi fick se Kajsa för fösta gången, pyttepytteliten låg hon därinne i magen och sög på tummen. Det var vår och vi hängde i parken när vi inte var i torpet.

För tre månader sedan:
Brottades jag och barnvagnen mot sjuka mängder snö. Vi hade en stor fläkt i vardagsrummet som följd av all is som resulterade i vattenläcka.

Igår:
Var jag och Kajsa på stan med Helena. Kvällen avslutades med mina två bästa i soffan och när den minsta i familjen somnat drack vi ett par glas rött och kollade på Apan.

Imorgon:
Tycker jag att det är väldigt fint att det bara är fredag och inte lördag. Jag hoppas på en inte allt för bakfull kille, fint väder och att få andas lantluft.

Om ett år:
Drömmer vi fortfarande om drömhuset, bor förhoppningsvis i Oxelbergen (om vi nu inte hittat huset med stort H) och ser fram emot ett större torp till sommaren och planerar (oklart vilket stadie) syskon till Kajsa.

Om att lockas till frestelser.

Dagens lärdom:
Använd inte mobilen till att lyssna på musik när du tränar på gymmet. Rätt vad det är ringer nån rolig människa som vill fika när man bara kört igenom halva träningsschemat. Man struntar i resten, stretchar lite snabbt och skyndar sedan hem till duschen. Sen kommer de där människorna som förstört ditt träningspass med fikabröd och därmed är det där halva gympasset och hela duktighetsgrejen med att jag faktiskt tog mig i kragen totalt jävla bortkastat.
Dålig disciplin, jag?

Nästa gång lämnar jag mobilen hemma och tar min gamla mp3a istället.

2010-05-09

Den nionde maj.

Idag är det min killes födelsedag. Jag skulle vilja överösa honom med massa fina paket, istället har han fått städa. Utan några paket. Anledningen till det är att jag i fredags när jag skulle införskaffa ett par fina presenter på stans typ enda skivbutik, blev så jävla dåligt bemött att jag vände i dörren. Man var inte välkommen med barnvagn tydligen.
Fick istället gå hem och beställa diverse paket via internätet istället, kommer i veckan.
Eftersom han inte nappade på mitt förslag att han kunde ta med sig Kajsa och våldgästa nån medans jag städade och donade, så fick han hjälpa till. Själv hade jag nog hoppats på att dammsuga med stereon på full volym och tomma golv utan en bebis som snurrar omkring och pockar på uppmärksamheten.
Men nu är det gjort och vi hoppas på att min fina kille blir firad med bravur imorron istället, det är han sannerligen värd.

2010-05-08

Lite småkörigt.

Kris här hemma. Vi ska vara på dop om ett par timmar och jag har rivit ut garderoben i jakten på kläder. Vad har man egentligen på sig på ett dop? Svart? Troligtvis inte, men nu råkar det vara så att allt i min garderob är svart. Den ena såg jag fet ut i, den andra var alldles för urringad, den andra som gjord för begravning. Och så fortsatte det. Då återstod min nyinköpta klänning, men vad ska jag ha över? Svart såklart. Sen skor - converse par ett eller två? Nää. Militärkängor, nej. Lila pumps till röd klänning - nej. Skrikit rakt ut i ren förtvivlan har jag gjort tills jag hittade ett par skor som nog passar utmärkt. Och just det - färga håret var det också ja. Klart man måste vara fin i håret på dop också. Helst nyfärgat svart. Jomenvisstserrö. Och present. Herregud denna jävla present. Jag har bytt och bytt igen. Alla jävla speldosor, silverprylar, sagoböcker och träleksaker. Stackars Alva, hon kommer simma bland dem efter idag tänkte vi och köpte en högst tvivelaktig doppresent men som garanterat blir välanvänd. I alla fall om vi får bestämma.
Så kan man undra vart i all denna kris jag får tid att skriva om eländet. Jag är nog helt enkelt för stressad så jag blir sådär sävligt lugn och tänker att det går åt helvete i alla fall. Färgen sitter dessutom i håret så jag kan inte göra allt för mycket.

Husvisningen fick vi ställa in, och det kan helt klart vara det smartaste draget vi gjort. Skulle jag gå på husvisning med färg i håret kanske?

Och varför kan man inte bestämma kläder, skor och present några dagar i förväg? Varför två timmar innan man ska iväg?
Jo jag undrar det jag också.

2010-05-05

Malvina Reynolds

Little boxes on the hillside,
Little boxes made of ticky tacky,
Little boxes on the hillside,
Little boxes all the same.
There's a green one and a pink one
And a blue one and a yellow one,
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.

And the people in the houses
All went to the university,
Where they were put in boxes
And they came out all the same,
And there's doctors and lawyers,
And business executives,
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.

And they all play on the golf course
And drink their martinis dry,
And they all have pretty children
And the children go to school,
And the children go to summer camp
And then to the university,
Where they are put in boxes
And they come out all the same.

And the boys go into business
And marry and raise a family
In boxes made of ticky tacky
And they all look just the same.
There's a pink one and a green one
And a blue one and a yellow one,
And they're all made out of ticky tacky
And they all look just the same.



Om och om igen.
JAG FÅR DEN INTE UR MITT HUVUD!

2010-05-04

Hur man kan göra.



Så här ser det ut när Lillfjärta aka Frallan läser tidningen.

2010-05-03

Update.

Jo det gick ju fint det där. Stark är jag också tydligen. Nu ska jag vara tuff och träna på gym två gånger i veckan är tanken. Och ett till två spinningpass.
Hujedamej.

Om att våndas.

Sitter här och våndas, undrar vad fanken jag gett mig in på. Klockan fem ska jag gå på gyminstruktion. Få en personlig tränare för en timme. Kolla igenom vilka maskiner jag ska köra för att bränna fett och förhoppningsvis få lite muskler på de stället jag vill bränna fett och få muskler. Inte synliga muskler dock, mest bara för att känna mig stark.
Men det här mötet med min högst tillfälliga tränare äger rum om 1,5 timme, mitt i rusningen på gymmet. Skämmas kommer jag göra, känna mig vilsen och bortkommen. Men jag tänker att gör jag det nu kommer jag bara skämmas en timme, gör jag det inte kommer jag känna mig bortkommen varenda gång på gymmet. Och varenda gång lär då bli högst två gånger eftersom jag sedan kommer skita i det.
Så alltså, gymmet nästa!

2010-05-01

Första kvällen i maj.

Ensam hemma ikväll. Eller nåväl, killfri åtminstone. Kajsa tog natt halv sju, tidigt till och med för att vara henne. Med andra ord har jag varit som ensam hela kvällen. Ätit choklad, druckit en cola, börjat se en hyrd film som jag tröttnade på, övergick till Donnie Darko, hängt på fejjan, hängt ännu mer på fejjan och pratat i telefon. Känner mig mysigt sunkig och det står disk i köket. Det var länge sen jag var ensam hemma en hel kväll. Nu hoppas jag på att slippa drömma om kaninen, jag drömmer väldigt ofta om saker jag sett på film och den här kaninen är hemskt läskig. Snart spelas Mad world och jag kommer grina en skvätt, det gör jag alltid. Sen ska jag lägga mig i sängen och läsa ut Volvo lastvagnar.