2010-03-31

Tjat

Och så måste måste jag bara tjata om en blogg igen. Jag garvar faktiskt sönder mig rätt ofta och skratta det är ju bra har jag hört. Så gå in här så kan ni nog få skratta lite ni också. Klickar ni här så kan ni (i alla fall om ni är mammor och kanske ännu mer om ni är nyblivna mammor) känna igen er. Jag ville lägga ut precis allt jag köpt till den dåvarnade lillfisen på bloggen, (och framförallt så ville jag köpa allt man kunde tänkas behöva typ i vecka 16) men insåg att det skulle bli så förbannat tråkigt och precis ointressant, men Linda kan göra sånt och få det kul, till skillnad från en annan.

Om ett skrik.

Vi sitter här framför teven och rycker plötsligt till när vi hör Kajsa skrika inifrån sovrummet. Vi tittar chockade på varandra och jag flyger upp. Vad är det som händer liksom? Skrik!? Men för tusan, hon har ju sovit sen sju - vad har hänt??
Går in, kollar läget. Måste ha varit en dröm, nu sover hon sött igen.
Jag gick tillbaka till en undrande Martin. Bebisskrik så här dags?
Nej, det har aldrig hänt. Vi kom på det att vi faktiskt aldrig (bortsett från hennes tre första veckor och en natt då hon fick för sig att vilja ha mat vid två) vaknat av att hon skriker under natten, och på morgonen när hon vaknar så väcker hon mig genom sitt bebisprat. Alltså är vi väldigt väldigt ovana vid Kajsaskrik när vi lagt henne i sängen.

Kanske är det inte så jättekonstigt att vi redan börjat prata om barn nummer två?

2010-03-30

Aldrig mer.

Nu har jag varit på ett sånt där informationsmöte på bvc. Tidigare har jag sagt att jag aldrig skulle hamna på såna ställen där man måste umgås med främmande nyblivna mammor. Men så skulle det handla om mat och eftersom jag är en rätt förvirrad mamma i all dena barnmatshysteri så tänkte jag att det kunde vara vettigt. Det var det inte, det kan vara så att det är det mest ovettiga jag gjort i hela mitt liv. Alla dessa freakade mammor alltså. Jag spyr.
När började era barn vända på sig? nähää har de inte vänt sig än - okej, jag tänkte att Moa kanske var sent ute..
På frågan vad vi gjorde om dagarna svarade fyra av fem mammor (den femte var jag) att de går på babysång, babyrytmik, babysim och på öppna förskolan.
Det duger tydligen inte med långpromenader, hänga hos mormor eller bara vara hemma och ta det lungt och lyssna på mammas egenkomponerade sånger. Stackars dessa fyramånaders bebisar som blir ivägsläpade i tid och otid tänker jag. Undrar just om det inte är mammornas krav på att känna sig duktiga och präktiga som är den störtsa anledningen till alla dessa aktiviteter. Själv kan jag ju tycka att det hade räckt med en, max två av dessa.

Nästa gång är det jag som står över informationsmötet om sömn, och alla andra kommande möten. Skulle jag få problem eller bli förvirrad så lyfter jag luren och ringen bvc. Eller mamma. Eller någon av mina vänner som redan varit i den här karusellen. Men mest tänker jag lita på min magkänsla, det har funkat tidigare och kommer nog fortfarande göra.

2010-03-27

Inget sammanhängande alls.

Seg dag idag. Rolig kväll/natt igår. Här ränner man tydligen ute till tre om nätterna och försöker vara så där wild`n crazy. Martin fick vara barnvakt, tiden får utvisa hur skadad Kajsa blev av det, kanske förlåter jag mig aldrig.
Tyckte att jag förtjänade en ny mobil och köpte an alldeles röd, jättefin sak med en kamera på 8.1 mg. Det var egentligen inte jag som tyckte att jag behövde en utan min käre sambo. Jag tyckte mest att det var dyrt men å andra sidan är det ju bra om folk kan få tag på mig ibland också.
En timmes mörker med bara stearinljus var otroligt befriande så jag förlängde den där timmen till två och längtar nu mer än någonsin ut till torpet. Jag vill känna lukten av fotogen och stearinljus. (Och Ajax lemon - det är nåt som drabbat mig, måste lukta på den där jävla Ajaxflaskan i tid och otid.)- Men helst fotogen, att efter att ha suttit ute alldeles för länge komma in till ett uppvärmt litet torp och tända upp med fotogenlampor. Gå ut och borsta tänderna. Dagg i gräset. Bädda ut bäddsoffan. Blåsa ut ljusen och somna till total tystnad.
Snart. På torsdag är det april, jag ser ljuset.

2010-03-25

Planer som vi har.

Idag har jag träffat en alldeles utomordentligt fin kille som jag inte sett sen nyår förra året. Jag har tjatat och tjatat om att jag måste träffa honom snart men det har aldrig blivit av. Idag ville han dock komma hit och hälsa på Kajsa (och oss förhoppningsvis) och dricka öl innan en bra spelning som jag får stå över. Han är tuff han. Och galen. Ja galen är kanske den enda rätta beskrivningen. Han har bott på landet hela vintern, åkt skidor en mil för att ta sig till bussen som sedan tar honom till närmaste affär. Sen bussen hem igen, all mat i en stor ryggsäck och skida hela milen hem igen. Skotta sig en fyrkant utanför huset och dricka en punkis. Det får mig osökt att tänka på Doppler, bara älgen som saknas. Fast han har vildsvinen, dem trivs han med.
Vi planerade som så att han ska köpa sin mors hus om något år, skaffa sig en fru och ungar så skulle vi vänta ut grannen och komma efter. Ta vårat pick och pack till ett hus på landet. Skaffa oss en get, en gris och kanske lite höns. Syskon till Kajsa. Busiga små lintottar som kan spring genom en liten skogsdunge hem till deras kompisar. Bygga kojor. Barkbåtar. Springa barfota. Andas frisk luft och bara få vara barn. (Hej romantiserad syn på lantliv!)

Jag tror faktiskt att det kan vara våran bästa plan hittills. Dock ska vi äga en bil som kan ta oss till affären, ty det där skidåkandet är inte riktigt min grej. Det är det nog, men inte som ett måste.


Nu ska jag läsa min svinbra bok, den är skitläskig och Martin är inte hemma. Jag kanske inte kommer kunna sova, men den risken får jag ta.


Imorron ska jag socialisera mig. Det är 25årsfest och jag är peppad som tusan. Jag ska dricka öl med en hemkommen Empan och hennes walesare och en rätt nyligen hemkommen Frida samt en hel drös andra precis svinbra människor. Det kan ju inte gå fel liksom.

2010-03-24

En undran

Jag blev påmind om en grej jag retade ihjäl mig på härom dagen. Jag gick och muttrade härhemma och Martin fick lyssna på både det ena och andra.
Jag sprang på en gammal skolkamrat och jag fick frågan vad jag skulle göra i helgen och jag svarade att jag skulle ut med några vänner. Jaha sa hon och frågade om det var min karl som fick den stora äran att vara barnvakt.

What??!?

Alltså låt mig förtydliga en sak, den här människan har en bebis på ett halvår. Borde man då inte anse att pappan har lika stor del i föräldraskapet som mamman? Borde inte alla göra det? Har HON varit barnvakt åt sin unge i ett halvår? Får man pengar från försökringskassan för att vara barnvakt?
Är jag barnvakt åt Kajsa när Martin är ute med sina vänner? Knappast troligt. Ännu mindre troligt att andra folk tycker det. Då är det ju en helt annan femma. Det är ju min plikt som mamma att vara hemma med våran bebis, ingen som höjer på ögonbrynen för det. Och då undrar jag en annan sak, varför är det endast förbehållet män att gå ut och träffa polare när man är förälder, dricka öl och ha ett socialt liv utanför familjebubblan? Jaa men det är ju klart att du måste ut och roa dig, se till att drick ordentligt med bärsa nu så du klarar av din roll som pappa sen, släpp loss nu för fan.
Säger man så till mig som mamma? Nä, då får man onda ögat för att man är oansvarlig, inte är hemma hos min bebis som är så liten. Inte är det lika viktigt för mig att i viss mån fortsätta leva mitt liv, träffa mina vänner och ta av mig rollen som mamma ibland.

Nä det är klart, de där papporna de har ju ingen del i det hela. De bara sprutar lite och så kan livet fortsätta precis som vanligt sen. Har de tur kan de någon gång emellanåt få vara barnvakt åt sitt barn när mamman ska gå till frisören eller ut och ta några öl med vänner.

Tack och lov har jag inte personligen stött på så många människor av de här förlegade åsikterna. Men jag vet att de finns. Vi lever ändå i ett samhälle där det borde vara en självklarhet att pappor är hemma med sina ungar emellanåt så mamma får gå ut ensam och träffar vänner. Precis lika självklart som tvärt om. Det är skitviktigt både för förhållandet och självkänslan att få lite kvalitetstid med sig själv och tänka på annat än barn, men sånt vet vi ju alla redan. Men det är först nu man ens börjar närma sig den jämställdheten. Men när i helvete ska pappor sluta vara barnvakt till sina egna ungar?

2010-03-23

En liten lycka

Det är ju inte klokt vad ett extra tillskott i sommarkassan kan göra för humöret. Och jag som alltid sagt att man inte blir lyckligare av pengar! Här har jag oroat mig för den där deklarationen, med försäkringskassepengar sen september kan man aldrig gå säker har jag tänkt. Men så idag blev jag upplyst om att man kan kolla på nätet, sagt och gjort. Och hallejävlalujah så bra! Inga mängder direkt, men jag är glad så länge jag slipper betala.

2010-03-21

Knasigt.

Jag läser Jossans blogg och konstaterar att vi beställt precis samma saker. Ett par converse till våra ögonstenar och en tavla. Jag finner sammanträffandet rätt märkligt. Jag menar, det är ju inte varje dag man beställer en tavla och ett par skor i pyttemodell. Jag hade också velat ha ett par röda converse men de fanns inte någonstans i stl 19 så det fick bli rosa. Rätt svintufft det också.

2010-03-20

20:e mars 2010

Idag blir den där lilla varelsen jag älskar så överjordiskt mycket fyra månader. Jag blir lite skraj för jag hinner liksom inte med. Alldeles nyss kunde jag bära henne i mina två handflator. Idag skrattar hon högt, dreglar så Östersjön ter sig som en fjärt i jämförelse, tycker sina fossingar är skitroliga och kniper bestämt igen både ögon och mun när det vankas potatis men gapar efter mer när det ges morotspuré. Hon fortsätter att vara en glad men bestämd liten tjej som växer i rasande fart. Jag älskar henne mer än jag någonsin kunnat föreställa mig att jag kunde älska någon.






Så ser läget ut nu, för ett år sedan var jag på Koh Lanta och firade den här damen, idag fyller hon 25. Grattis fina Tessan!

2010-03-19

Läsning.

När jag var i slutet av min graviditet bad jag om lättlästa böcker. Något jag lätt kunde lägga ifrån mig när jag var tvungen att trösta, byta blöja, mata, gosa och såna saker. En bok som var lätt att förstå utan att kräva allt för mycket tankeverksamhet från min sida. Jag fick hem 20 böcker, 20 sagoböcker av Margit Sandemo. Mycket lägre än så blir det inte. Inte mycket mer lättläst heller. Men fast det blev jag. Och så idag läste jag ut den tjugonde boken av en evighetssaga. Äntligen. Nu har jag en hel hög böcker som väntar på mig, frågan är bara vilken jag ska börja med.
Kanske blir det Något att säga dig, Hanif Kureish, kanske Blåst av Erland Loe eller Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Kan också bli något otippat som Nattfåk av Johan Theorin eller något annat ur den hög olästa böcker som fått lega allt för länge.

Om en fredagkväll hos oss.

Jag brukar verkligen inte syssla med att skriva om mat, det finns det andra som gör betydligt bättre än jag. Men ändå, ikväll kände jag helt enkelt fört.
Tikka Masala.

Koriander, cream fraiche, grädde, hemmagjord currypasta, mango chutney, paprika, lök, tomater och tomatpuré.

Bryn lök i smör och olja, i med currypasta och paprika stek i typ 10 minuter.

I med kycklingbitar. Stek ytterligare 5 minuter. ja det är en jävla massa stekande mest hela tiden.

Slut med stekandet. Nu slänger man i tomatkrosset, tomatpurén och lite vatten och så låter man det sjuda under lock en bra stund.

Jag man tur, som jag, så har man en kille som klinkar på en gitarr och ropar fan, lyssna här! och yes, snart sitter det! Det gör en redan rolig matlagning ännu roligare.

Eftre en stund häller man i grädde, mango chutney och cream fraiche och låter det hela koka upp igen. Precis innan servering strör man över hackad, färsk koriander. Och hör & häpna, jag äter koriander! För ett år sen i Laos åt jag koriander så jag bajsade grönt och korianderluktande i en vecka efter och svor på att aldrig någonsin äta eländet. Men nu så.

Som vanligt har jag lagat mat åt ett kompani, men vad gör väl det när det blev precis svingott. Nu kan vi äta tikka masala hela nästa vecka. Hur som helst, servera med ris, naanbröd och ett glas rödtjut.

Maten kan intas framför Let´s dance, alternativt Skavlan, men väljer man det senare så är risken stor att man missar Solsidan och det är ju en katastrof, det förstår ju vem som helst. Därför väljer vi att skämmas när Willy med buk gör bort sig fredag efter fredag i fyran.

2010-03-18

Aha

Nu fattar jag varför Herr Froggy är så omåttligt populär här hemma. När man drar i honom så hissas han nämligen upp med ett litet pfrrrrr och rör sig konstigt. Klart det är det roligaste man sett! Själv har jag försökt lista ut vad som är grejen genom att trycka och slå på den hårda saken på kroppen i tron om att den ska böra kvacka (kvackar grodor?) alternativt börja spela en käck melodi som jag kan få på hjärnan. Tur att man har en bebis på fyra månader som kan lista ut såna finurligheter bättre än mamma.

2010-03-16

Om ännu en dag i mars.

Imorse vaknade vi alla tre halv åtta. Pigga, glada, utvilade. Halv åtta är lätt den bästa tiden att gå upp på. Sju känns lite tidigt och senare lite för sent. Då blir Kajsas matrutiner rubbade. Nu är klockan halv tolv och vi har hunnit storhandla, ska snart äta lunch och efter det ge oss ut i solen. Ikväll ska jag aktivera min kropp med spinning.
Imorse hoppade jag i ett par byxor som jag aldrig tidigare kunnat ha. Fick dem av en jobbarkompis som trodde att jag minsann kunde ha dem varpå jag skrattade henne i rätt ansiktet. Men nu kan jag alltså ha dem. Och så köpte jag en vårjacka idag för 300 istället för 400. Så jävla bra!
Jag tror bestämt att jag älskar den här dagen redan.

Och ja, jag är väldigt medveten om att mina senaste inlägg varit äckligt hurtfriska och positiva men jag kan helt enkelt inte rå för det. Jag känner mig äckligt positiv och glad och det varken kan eller vill jag ändra på. Kan faktiskt inte ens komma ihåg när jag var riktigt skittjurig eller ordentligt nere sist.

2010-03-15

En dag i mars.


Jag håller på att torka äpplen. Om tre dagar ska de vara klara, härligt! Det är nämligen min nya drog, är väldigt tacksam över att jag lyckats fastna för något nyttigt för en gångs skull.
Så har jag spelat Bullen också, en liten knubbis som åker skatebord. Jag dog hela tiden och tappade tålamodet som med allt annat.

2010-03-13

Ordbajs delux

Min kille gör vad män gör bäst, det vill säga dricker öl, spelar tevespel och blir full med andra män. Jag är med andra ord själv hemma med en påse chips, en burkcola och en Kajsa. Tanken var att jag skulle ringa en vän för att se mello. Men ska jag vara uppriktig hatar jag mello och jag är svintrött. Den där satans mello hade jag bara kollat på för att få gott sällskap men jag är för trött för att sällskapa.
Igår var en fin kväll. Vi var på dejt jag och Martin. Käkade gott och gick på bio. Alice i underlandet. Svinbra. Kajsa hade barnvakt för första gången, svinbra det också. Skönt, då vet man att det funkar liksom. Hade tydligen varit på strålande humör hela kvällen. Kräkts i Evas klyka och kissat i soffan. Bra så. De ville i alla fall att vi ska deja fler gånger så de får ha henne för sig själva. Vi kommer nog få hitta på saker varenda kväll för att göra alla barnvaktsvilliga nöjda.
Idag har jag gjort många saker, bland annat hängt i en solig Ljurapark där Martin och Jon insöp våren med en varsin punkis på en bänk mitt i snön. (Hej A-lagspappor!)
Nu ska jag göra det jag gör bäst; försöka natta en bebis genom att sjunga byssan lull med egenkomponerade verser.

Tackohej.

2010-03-10

Have i told you how grateful i am?

Jag klagar så himla mycket på saker som ingenting betyder. Istället borde jag fokusera på allt det jag är tacksam över, och det är faktiskt sjukt många saker.

Till exempel att jag inte bröt några ben igår i min rätt kraftiga vurpa.
Att jag allt som oftast får duscha i lugn och ro, trots att man absolut inte kan vänta sig det när man har en bebis hemma. Att jag har världens finaste vänner. Att några av mina närmsta vänner har varit mina bästisar i 21 år. Att jag får sträcksova allt mellan 7-9 timmar varje natt. Att jag har en sjujäkla fin familj. Att Kajsa har både en mormor, morfar och farmor & farfar. Att vi har så himla fin sammanhållning i storfamiljen med mostrar, kusiner och hela baletten. Att vi har fyra årstider här i Sverige så att man får längta så det värker till den dagen då det blir barmark och 15 grader varmt. Att vi har en alldeles jättemysig sommarstuga. Att Kajsa finns och mår bra. Att VI finns och mår bra. Att min kropp är så jävla tuff att den faktiskt funkar att trycka ut stora bebisar och efteråt återställas så allt är i prima skick. Att jag bara kan sätta på steron och lyssna på underbar musik. Att jag och Martin är lyckligare nu än innan vi fick Kajsa och då var det ändå skitbra. Att min orkidee lever fortfarande som vi fick för nästan ett halvår sedan. Att vi har mat på bordet och kan köpa kläder när vi behöver det. Och slutligen att jag allt som oftast får gå på toan i lugn och ro.

Alltså, det där är fan inte dåligt, och då kan jag ändå komma på sjukt många fler saker. Men då skulle jag få sitta och skriva hela dan och det har jag inte tid med. Om ett par timmar ska jag äta sushi med en av mina bästisar.

2010-03-08

Resonemang.

Om några timmar ska vi gå på lägenhetsvisning. Vi vet att vi inte kommer köpa den, inte ens vara med på budgivningen. Men titta det ska vi. Vi har förberett oss mentalt i flera dagar nu att bara titta, inte köpa. Vi ska föreställa vuxen nu. Måste sluta upp med att störta huvudstupa in i saker och ting. Måste lära oss att skynda långsamt. Vi kan inte titta på en lägenhet och köpa första bästa, även om vi skulle bli kära. Det går inte. Vi har ingen lust att betala 8000 i månaden på en lägenhet. När räntorna går upp kanske 9000. Vi får låna till det, men vill inte. Vi vill ha kvar vårat torp och kunna leva lite också, inte bara för en lägenhet.
Så måste vi lära oss att se bortom fasaden också. Ta bort alla fula möbler i lägenheter, ta bort fula tapeter och fult kök. Måste se möjligheter. Gör vi det kanske vi kan gå lite i vinst när framtiden är här och vi vill sälja för att köpa hus.

2010-03-06

En skvätt sentimentalitet.

En av många anledningar till att Martin är den finaste jag vet och den bästa pappan jag kan tänka mig är att han besitter ett enormt tålamod och ett lugn utan dess like. Så är han väldigt klok också.
Härom kvällen till exempel, när Kajsa var helt otröstlig, och han såg på mig att jag var väldigt uppgiven. Då tog han Kajsa från min famn, satte på *Barnen på Bråkmakargatan på vinyl och satte sig med henne i gungstolen. Hon tystnade straxt och efter tio minuter sov hon. De var så fina där de satt att det värkte i hjärtat.(Att han såg ut som en gammal sagoberättare där han satt i gungstolen och jag var rätt full i skratt kan vi bortse ifrån.)

Astrids sagoröst, nog är vi väl många som somnat till den som barn alltid. Hos mig väcks alltid tusen minnen och känslor när jag hör henne berätta. Det påminner mig så väldigt mycket om min egen barndom, när jag satt i mormors knä och hon läste Lotta på Bråkmakargatan för mig. Nu när jag lyssnade kunde jag i stort sett hela berättelsen utantill och jag mindes alla bilder i boken som om det var igår.


Nu är den där fantastiska pappan på jobbet eftersom han har jour. Men här hemma väntar två tjejer väldigt mycket efter honom, det är ju så himla mycket festligare att spendera en söndag ihop alla tre. I väntan så fördriver vi tiden med att hänga i soffan och glo på Vasaloppet, vilket nöje!

* Ja den heter så, även fast den handlar om Lotta, don`t ask me why..

Ett tillägg.

Och till dig på F&S, snälla kan du inte dra ner dina byxor åtminstone en liiten bit. I alla fall när du står mitt framför där jag sitter och nästan trycker upp din cameltoe i mitt ansikte. Lika dant där bak. Du går ju snart av på längden människa!
(Alltså den är enorm, grenen måste sluta nånstanns vid hennes navel, invärtes alltså. Som det ska skava!)

Och jag tycker egentligen att folk får se ut precis hur de vill egentligen. Men nån måtta får det väll fan vara?

2010-03-04

Något att säga.

En heder till er greenpeace:are där ute, jag vill gärna ha en renare planet men jag är verkligen inte intresserad av att höra låånga utlägg om en sådan när jag är på väg till träningen. Eller på väg hem svettig och dan från träningen. Inte heller vill jag göra det när jag har en skrikande bebis i vagnen. Nu har ni börjat ränna även på Kungsgatan vilket gör att ni haffar mig ungefär varje dag.
Lämna mig ifred, okej!
Förresten inger ni inte allt för bra förtroende om erat brinnande intresse när en av er fimpar en cigarett mitt på marken.

Och till dig på den där yves rocherbutiken i stan, det var fruktansvärt oproffsigt av dig att spruta parfym på mig i tron om att jag var intresserad av att lukta. Då hade jag i så fall använt en av de där pappersstickorna som är just för det ändamålet. Nu fick jag duscha bort en illaluktande och väldigt stark parfymlukt istället.
Tack!

Den där mörkhåriga flicksnärtan som är med i NT´s nöjespanel, vad gör du där? Har inte en susning om vem Louise Hoffsten är och kan inte uttala dig om Marcus Birro. Frågan är om du någonsin svarat på en fråga som har med annat än mode eller teve att göra?

Farmor, all kärlek till dig, men även om du orkat bära Kajsa så hade jag nog ändå inte bett dig om att vara barnvakt. Jag hade varit rysligt orolig över att hon blev bortglömd då. Och Kajsa använder sin napp precis så mycket hon vill, du är 83 bast och således uppvuxen på stenåldern med föråldrande åsikter, jag vill inte vara en vandrande napp.

All förståelse och sympati för Abbes pappa men nu saknar jag din blogg. Vill läsa om de där skitgoa killarna och deras upptåg. Vill skratta och gråta om vartannat. Kom tillbaks snart va!?

Alla ni som tänkt kolla på lägenheten på Sandgatan på måndag, gör inte det. Det är bara att ödsla er tid, jag har nämligen hört att den ska vara *genomrutten och renoverad av fuskbyggare.

Och vet ni? Imorse tog Kajsa tag med bägge händerna om nappflaskan och nästan höll i den själv. Anar ni vad det innebär? Att jag nog inom en snar framtid inte behöver sitta brevid henne i babysittern och ge henne mat, utan kan faktiskt ge henne flaskan att äta själv. På så sätt kan vi verkligen minimera den här med *närhet.

*1. Det vet jag inte alls, men om folk tror det så vore det skitbra eftersom den kanske blir lite billigare för mig & Martin

*2. Nu har jag hört det en gång för mycket: att en bebis som inte ammar inte får någon närhet. Eller säger att de ammar för att ge närhet. Stackars bebis när den slutar amma, får den ingen närhet då?

Och nä, jag har ingen större tilltro på mänskligheten, därför måste jag klargöra att jag var ironsik. Jag ger alltså inte Kajsa mat i babysittern. Och jag tror visst att en bebis som ammar får närhet även när den inte ammar. Men att Kajsa får precis lika mycket. Äh, ni fattar...

Så det var nog allt.
Tack o hej!

Ps. fortsätt gärna att ge er till känna i inlägget nedan.

2010-03-03

En uppmaning.

Nu vill jag veta. Jag sitter här och fläker ut mitt liv till höger och vänster utan att ha nån aning om vilka som läser. Jag vet några få, till exempel Helena, Jos och Tessan och några fler. Kanske är det bara ni? Men är det fler så kan ni väl för tusan ge er till känna, bara för att jag är så rysligt nyfiken.

Se så, kom igen nu!

Note to myself.

Drick ALDRIG tre kopper kaffe efter kl 18, du vet ju så väl att du inte kan sova sen!

2010-03-02

Funderingar...

Jo, och så är det en sak jag har tänkt mycket på. Alla dessa bloggar, det är liksom gjort för att få oss, framförallt nyblivna mammor att få dåligt samvete. Är det inte för det ena så är det det andra liksom.
Jag läser till exempel bloggar där det står att idag var jag hemma och myste och lekte heeela dan med lilla Greta. Greta är max fyra månader. Då undrar jag: hur leker man en hel dag med en bebis? Är jag en dålig mamma nu, som inte underhåller Kajsa hela tiden? Det är ju inte som så att man leker datten direkt. Eller kurragömma. Härhemma går det till som så att jag sjunger hål i Kajsas stackars öron. Imse vimse, en kulen natt osv osv. Sen flyger vi lite flygplan emellanåt och gör lite sittövningar. Sen är det inte mycket mer. Hon tröttnar och jag tröttnar. När hon tröttnar ligger hon hellre i babygmet och pratar med grodan eller med sig själv i spegeln. Eller så sover hon. Då passar jag på att hänga framför datorn, städa, laga mat eller något annat husligt. Men leka? En hel dag?

Så kan jag få dåligt samvete över det jag själv skriver. Som det förra inlägget, det om Kajsas sovvanor. Tänk om folk tror jag tycker att jag, eller snarare min bebis är lite förmer än alla andra? Bara för att jag skrev att hon är fantastisk duktig på att sova. Eller när jag skriver om att hon börjar få tänder? Är jag en sån som i min tur ger upphov till oro eller dåligt samvete på nåt knasigt vänster?
Då ska jag passa på att säga att hon förmodligen inte kommer snurra runt från rygg till mage av fri vilja förrens hon är 12 och inte kommer gå förrens hon är byxmyndig. Ungefär. Att ligga på mage är nämligen det värsta hon vet, och att ens försöka stå på sina små klubbor till ben är näst intill lönlöst. Hon har likosm ingen styrsel alls.
Kanske borde jag bara sluta analysera allt?

....

Och ja, jag har druckit sanslöst mycket kaffe idag. Därför är jag vaken med en hjärna på högvarv fast klockan är slagen för länge sedan.

Om en liten Kajsa och om en lägenhet.

Jag läser om och hör om mammor vars bebisar inte riktigt vill sova om nätterna. Och jag tänker att det där med sömnlösa nätter var ju så jag hade sett ett liv som småbarnsförälder. Nu är inte mitt liv som småbarnsförälder så. Ännu. För jag tänker inte om den perioden kommer -utan när den kommer -då kommer jag få en chock. Jag har fått förmånen att få sova hela nätter ända sedan Kajsa var typ två veckor. Ibland får hon för sig att vakna vid fyra, fem men då somnar hon om efter att ha käkat för att sova till nio igen. Annars sover hon från cirkus halv åtta, åtta fram till sju ungefär. Och så tänker jag att kanske hade det varit bättre att ha den där sömnlösa perioden nu, när man var inställd på det, än att den kommer senare när man vant sig vid bekvämligheten att sova hela nätter.
I övrigt har hon haft en grinperiod ett par dagar, det är inte mycket som passar henne och smågnäller mest hela tiden. Funderar på om det kan vara tänder på G men har avfärdat det då jag tycker det verkar vara lite tidigt, men så sa mamma att jag fick tänder då jag var runt 3,5 månad. Inte omöjligt alltså, och förhårdnader (?) i tandkött och allt gnidande med fingrarna i munnen tyder onekligen på det...

Ytterligare ett konstaterande är att hon inte riktigt gillar när det är mycket folk omkring henne. Har varit på två kalas på en vecka, och bägge gångerna har hon varit trumpen(?) som tusan. Lite mycket intryck för en så liten krabat antar jag. Hon vill ta in mer och vara med mer ön hon klarar.

Och så en sak till...
Vi ska kolla på lägenhet på måndag, och vilken lägenhet sen! Den har allt vi nånsin längtat efter! Stoor balkong (inglasad dessutom), badkar, fördraget till tvättmaskin (vilket gör min kära pappa mest glad), hiss, samt garage man kan hyra till. Dessutom är den precis makalöst fin och ligger alldeles utmärkt. Och på fredag får vi veta hur långt vi kan sträcka oss i en eventuell budgivning.
Heja oss!

2010-03-01

Dyngkåt och hur helig som helst.

Men åh vad jag vill gå på det här. Är det någon som kan tänkas hänga med? Lär ju bli sjukt kul och jag släpar inte gärna med mig en högst ovillig karl...

Om vad som platsar i förråd och inte.

Nu har jag drabbats av en sån där period då jag bara SKA HA en ny tatuering. Idag ska jag göra slag i saken och gå ner och prata med nån hygglig kille som kan det där med nålar, rita, färger och sånt.
För att göra hans arbete lite smidigare tänkte jag se om jag kunde hitta några bilder i tatueringstidningar att klippa ut så kan jag visa honom dem och säga ungefäär såhär, fast lite mer såhär och inte i den färgen för den är fuul och så vidare och så vidare.
Jag vet att jag ska ha de där tidningarna någonstanns, problemet är var. När jag frågade Martin var mina bokkartonger stod i förrådet förklarade han för mig att de stod längt ner och nästintill omöjliga att komma åt utan att riva ut hela förrådet. Han ansåg nämligen att de hade absolut lägst prio av allt därnere. Suckande gick jag ner för att leta.
Vad fann jag? Jo, att skolkataloger från 87, gamla nintendospel, kablar och skolböcker (alltihop hans grejer) hade absolut högst prio, mer prio än allt annat i förrådet.

Jag tackar ja!

Så bästa Sofie, de där tidningarna jag lånade av er för en sisådär två år sedan tycks vara omöjliga att hitta. Kan till och med vara så att min karl har slängt dem eftersom han anser att de har så låg status att de inte ens platsar i ett mörkt förråd.
Förlåt!

.....

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur mycket kärlek det är i vårat hem just nu. Allting är så himla fantastiskt och vi är lite som nykära på nytt, fast gånger hundra eftersom vi har världens finaste bebis som vi skapat som vi inte hade för 3,5 år sedan.
Men det där får vi ta senare, när jag inte är så bitter på att mina böcker inte anses platsa in i ett förråd ens...