2012-03-30

Barnvaktens barnvakt. (Eller om att utnyttja situationen.)

Jag är barnvakt i helgen, åt min 10-åriga bonussyrra (pappas sambos dotter). Hon ville tydligen promt vara här hellre än hos sin mormor eftersom vi är så coola(!)
M är iväg med jobbet så jag tog tillfället i akt och köpte en superduperstor godispåse, en flaska syntetläsk och laddade hem film tre och fyra av Twilight. Först tänkte jag att hon är alldeles för ung för filmerna. Herregud är det inte massa snusk liksom? Men hon bedyrade att hon sett både ettan och tvåan, och HALLÅ, Jacob är faktiskt skitsnygg! (Jag dementerade å det grövsta, för herregud, han vampyren då, Edward!?)
Så det är vad vi har gjort nu ikväll, efter att hon busat 2-åringen trött här hemma. Det här med barnvakt åt en 10-åring är lite som att själv ha barnvakt. Ungarna, eller åkejrå - Kajsa framförallt, avgudar henne och hänger henne i hasorna överallt.
Dock fick jag höra den här förut:
Hallå Lisa, det värsta med att bli sådär gammal som du, är ju att man måste diska precis ALLTING själv! Visst?
Och jo, hon har ju en poäng. EN poäng. Det där med disken, det är bra surt, det är det. Botten rentav. Trots diskmaskin. Men vadå SÅ DÄR GAMMAL SOM DU?
VA? Och vad hände med det där att vi var så coola?

Imorgon är det jag som släpper ut barnvaketen med Kajsa till trädgårdens nytillskott; gungställningen, så kanske jag kan påta lite i rabatterna i lugn och ro. Om nu den där himla snön vill hålla sig borta dvs.

Lyckan hos ungen när hon imorse vaknade och tittade ut genom fönstret och fick syn på en alldeles egen gungställning - oslagbar!

Nu ska den här svingamla, men dock så coola morsan gå och lägga sig. Och hoppas på en sammanhängande sömn hela natten. (Till skillnad från de typ fem senaste nätterna. Herregud, inte konstigt att man blir kallad gammal när påsarna under ögonen snart är nere till knäna.)
Gonatt!

2012-03-29

Att hitta tillbaka.

Jag har hållt mig borta från Tradera i flera månader nu, men så igår gjorde jag entré där inne igen, och det med buller och bång.
Har nu shoppat både härliga sommarklänningar, snygga tischor och ett par converse till Kajsa, så nu är åtminstone en av två barn redo att möta vår/sommar.
Lillen, han får väl nöja sig med syrrans avlagda. Eller nja, jag ska väl inte försöka lura mig att tro att jag kan hålla mig borta ifrån alla gölliga bebiskläder, men det mesta får bli arvegods. (Helt klart fördelen med att ha ungar födda samma årstid.)

Nu tror jag bestämt att jag både shoppat och våffelätit mig frisk. Om bara det där jäkla locket för mina öron ville släppa, och halsontet gå över, så vore jag tipptopp sen.

2012-03-28

Man har det inte sämre än vad man gör det (lite klämkäckt sådär..)

Eftersom att jag:
1. Är sjuk
2. Inte åt våfflor på självaste våffeldan
samt
3. Blev snuvad på den där glassen igår..
.. bestämde jag att det skulle sitta fint med våfflor till 15-kaffet.


Och det var väl inte bara den sjuke i hemmet som tyckte att det var en bra idé om vi säger så..

Slit och släng med "liten" bebis.

När man kommer in i köket från "matsalen" där man vet alldeles säkert att man lagt ifrån sig sin bebis bara ett par minuter innan, när man började dammsuga, då blir man liksom isande kall när ongen inte ligger där längre. Filten är där, liksaså hans leksaker. Men ingen Vidar.
Plötsligt kom Kajsa farande och ropade glatt: "Titta mamma, Didar gå!"
Och jag tänkte att herregud, vad har ungen nu gjort?
Jag följde med henne ut till hallen och där låg han och pratade med Kajsas ena stövel. Jag fattade inte, hur kom han dit liksom?
Tills Kajsa visade: "Kolla mamma KOLLA!" Också rullade hon över honom till rygg, tog tag i hans fötter och DROG honom med sig. Och Vidar han skrattade högt och älskade att bli kringdragen av sin syster.

Men alltså herregud. Det går verkligen inte lämna dem en minut ensamma. Och om hon hade dragit honom över den där höga tröskeln så han slagit huvudet i golvet? Vojne vojne.
Det här med att inte behandla sin bror som en docka, det går liksom inte in i huvudet på vildningen här hemma.

2012-03-27

Men jag har ju ändå min feber och min huvudvärk. Man ska vara glad för det lilla.

När jag kom upp ur badet förut kunde jag nöjt konstatera att M åkt iväg för att köpa glass, han sa att han skulle göra det nämligen. "Mår du inte bättre ikväll så ska jag köpa glass till filmen ikväll," så sa han. Och jag mår inte bättre, inte ett dugg. Nöjt satte jag mig i soffan och väntade. Och väntade. Efter en stund gick jag ut till köket för att hämta ett glas vatten, och vad hör jag? Jo men fakking SNARKNINGAR inifrån Kajsas rum!
Hon måste alltså ha vaknat till när jag låg i badet, och M gått in och lagt sig där på mattan brevid sängen och somnat. Inte varit sådär kärleksull och åkt iväg för att komma hem med en krya-på-dig-glass som jag trott, utan somnat.
Tji fick jag!

Jamen jag tänkte ju att det varit lite för mycket sockervadd här inne nu.

Ont i huvvet, ont i halsen, ont i kroppen. Hosta. Frossa och feberdrömmar.

Jag tänkte väl att det var lite väl entusiastiskt av mig att tro att vi skulle klara oss igenom den här vintern alldeles friska.
Tack och lov kom M hem ifrån jobbet när jag insåg att jag inte orkade att sysselsätta två piggeliner till ungar i det här tillståndet. Dock bra med två piggeliner, hoppas de klarar sig från den här juävuska influensan som letat sig in i kroppen på mig.

Klagosången, den är här nu.
Ynk.

2012-03-26

Vänner (?) över internet.

Idag har jag tagit bort inte mindre än fem facebookvänner.
En åkte eftersom hon alltid fläker ut massa halvnakna bilder på sin karl. Ful med massa tribaler på kroppen. Också fula. Ursäkta ytligheten, jag är snäll och sådär egentligen, men när det dyker upp fula, halvnakna karlar på sidan blir jag lite lätt illamående. Och med text till som "KÄRLEKEN! <3" Osv osv.
Euw.
En annan rök när jag insåg att vi inte ens hälsade på varandra när vi sprang på varandra ute i helgen, trots att vi alldeles uppenbart såg varandra. (Jag gjorde en ansats till hälsning, men hen vände väldigt demonstrativt bort blicken.)
Ännu en eftersom hen lägger ut cirka 50 youtube-klipp/musikvideos per dag. (= sjukt irriterande att bläddra sig förbi.)
Samt ett par andra vars uppdateringar på ett eller annat sätt får mig rysligt irriterad.
Obs: Vet att man kan dölja personens uppdateringar, men till vilken nytta? Retar jag mig på dem på fb, så gör jag med största sannolikhet det irl också, och vill inte att personen ifråga ska kunna se mina inlägg.

Mina vänner på sidan blir färre i ett fasligt tempo. Jag märker att jag inte orkar med alla de där små tillfällena av irritation utan har större krav på dem jag lägger till numera. Är personen någon jag har något gemensamt med? Någon jag skulle vilja träffa irl? Värderingar? Osv osv..
Snart har jag förmodligen inga vänner kvar alls. Skoja bara. Älskar facebook, men med rätt vänner.

Vidare funderar jag en del kring den här bloggen. Tänker hur man skulle agera om man sprang på någon av er vars bloggar jag följer dagligen och kommenterar till. Jag hoppas givetvis att jag skulle ge mig till känna, jag vet själv att jag skulle bli dödligt glad om någon som läste min blogg gjorde detsamma. Men jag törs inte svära, kan lika gärna hamna bakom mejerihyllan och hyperventilera och tycka att situationen blir hemsk jobbig och inte alls våga hälsa.
Hur tänker ni kring det hela?
Hälsa eller inte hälsa?

2012-03-25

Helgen sett från min htc.












1. Syskonkärlek.
2. Thåström. Öl. Kramar. Kärlek.
3. Stolta stad. Från hotellrummet.
4. Glassdejt med M på B&J. Belgian Waffle Sundae med 1 kula Vermonster, grädde, kolasås och nötkross. Glasskoma.
5. Bakis/görasigiordningpånytt-häng med Dexter, bland andra.
6. Vin. Fnitter. Pratpratprat. Sådär ni vet som man bara kan göra med dem man känt allra längt. Som känner en utan och innan.
7. Plockmat och ännu mera vin.
8. Ny dag nya tag. Lunch på altanen.
9. Gofis.
10. Luftballong över takåsarna.

Om jag är trött nu, undrar ni?
Tröttast i världen skulle jag tippa på. Men kanske också den nöjdaste.

2012-03-23

Om det där, det där och det där..

Det här om att jag ska på Thåström ikväll och att vi ska bo på hotell inatt, och om att det ska bli "roligt" och "skönt" förmodligen är jordens underdrift.
Sa jag hotell? Hotellfrukost. Sova, äta frukost och sen sova IGEN.
Och det knasiga är att det inte är nog där. Åhå nej, på lördag fortsätter roligheterna med att jag stannar kvar i stan och hänger med mina äldsta och bästa vänner.

Så slut på viktig och pepp info.

Ps. Lite väl fluffigt, jagärsåbra/hardetsåbra här inne på senaste va?
Lite lite om tröttman och trotsen ochsåntdär?
Återkommer på söndag så får vi se hur det är med den saken då.

Fram till dess: Ha en skön helg era finisar!
Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-22

Vårfint.








Det är verkligen magiskt så mycket man hinner med när ens man är iväg med bägge ungarna på lekdejt. Fröer sådda, växthus rensat på döda tomatplanter och vissna vinrankor. Gamla fula plastkrukor slängda, golvet sopat och hyllorna rensade.
Nu saknas bara själva odlingarna.
Våren alltså, älskar´n!

Om man hade det såhär när man hade det som sämst, så hade man det ändå väldigt bra...


Strålande sol, ensam hemma, sår lite fröer och dricker kaffe medan solen VÄRMER på mina BARA armar. Inifrån huset hörs Thåström ut, som en försmak av morgondagens konsert.

Mmm, life's good!
Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-21

Nä, det var ju inte riktigt såhär jag tänkte mig dagen när jag vaknade imorse.

När man hade planerat att fixa iordning i sitt växthus och sätta lite fröer, så blir man inte helt jätteglad när telefonen ringer när man står i blomsterhandeln och det är jobbet som meddelar att jag skulle ha varit på jobbet en kvart tidigare och att det är idag och inte imorgon (som jag skrivit i min kalender) som jag jobbar tolvtimmarspass. Rätt skittrött på sig själv blir man däremot.
Det var bara att lägga ifrån mig alla fröer jag var på väg att köpa och ringa till Martin och säga att "Hej hej, jag kommer inte hem igen förrens om 12 timmar eller så. Hoppas ni får en himla fin dag i det himla fina vårvädret. Själv ska jag fakking jobba i en evighet."
Tio minuter senare befann jag mig på jobbet utan en endaste matlåda, i kläder mer gjorda för trädgårdsfix än jobb och med en liten klump i magen eftersom jag inte höll mitt det där löftet till Kajsa att "jag kommer snart igen, då ska du få hjälpa mamma att sätta fröer.."
Tydligen hade hon pratat om mig rätt mycket och frågat "mamma hemma snart?"
Min fina lilla gullefjärt.

Bra grejer med det hela:
- Jag hann med en löprunda innan jobbet åtminstone. Hade jag vetat att jag skulle jobba i förväg hade jag aldrig gjort det pga för bekväm.
- Jag fick äta hämtmat på jobbet pga ingen matlåda.

2012-03-20

Pretty good things.





1. Jag vet inte om ni förstår storheten i det här, men ostfilé liksom. En stor himla stekbar ostfilé från Apetina. Hur gott? Mycket gott! (Okejrå, på bilden ser det inte så smarrig ut kanske, men det är couscoussallad med ostfilé och cream fraiche.) Yum.

2. Kajsa plockade blommor till mig. Röck loss en hel näve snödroppar, endast cirka fem kunde räddas och fick komma in och förgylla vår stringhylla.

3. När jag ändå är inne i ungdomsromanträsket tänkte jag att det var lika bra att fortsätta. Påbörjade den här omtalade igår, och än så länge ser det lovande ut.

Nu: Avsnitt 13 på Walking dead, alltså dör spänningsdöden.

Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur..

Ett urval av grejer vi vill göra i sommar:
Åka till Roskilde
Åka på Way out West
Gå på Bruce Springsteen
Gå på Pearl Jam
Åka till Gotland

Alltså en av grejerna. Eller mer rätt: en av de fyra bara jag och M, också den sista ihop med ungarna i slutet av augusti när värsta turistsäsongen är över.
Eftersom vi kommer vara hemma större delen av sommaren ihop så vore det rätt kul att komma iväg någonting, även fast det är hemma i huset vi vill hänga som mest.
Men alltså, dyrt. Roskilde för två - 4000 spänn, och då är det bara för biljetterna.
Hohojaja liksom.
Men så kom det där skattebeskedet (över internet) och jag jublade. Såg massa fina slantar på våra konton. Tänkte att "Woho, let´s go to Roskilde! Och Gotland! Och .." För att i nästa sekund ba: "Ehm, nä just det. Betala topplån var det ja. Eller dränera husgrund."
Och så dog jag en smula och såg hela mitt ungdomliga jag (det lilla som fanns kvar efter fästman, två ungar, hus, lån, Medmerakort, Icakort, Volvo och katt) sväva iväg och försvinna upp mot skogen tills jag inte kunde se det mer...

Det här med att vara vuxen och förnuftig alltså, fyförfan så urbota trökigt det är!

Säg mig, de där krumelurpillren Pippi har, finns dem på riktigt månne?

2012-03-19

Helgen som gick och dagen idag i ett sånt där bilddagboksinlägg.

I fredags gjorde jag mig fin för att träffa fina Emp & H över ett par öl.

Det gäller att passa på när den här finingen bara är hemma en vecka.

På lördagen var jag lite trött efter en öl för mycket, men vi hade två glada kids och med en ny kaffebryggare så flöt även lördagen på rätt bra trots allt.

Vi gav oss ut på en promenad i vad vi trodde skulle vara rätt varmt vårväder, men det var rätt svinkallt.

Ungarnas kusin kom på besök till Kajsas glädje. (Var snälla och låtsas inte om det skitfula tapeten i bakgrunden, som K dessutom varit vänlig nog att riva loss större delar utav. Den ska bort. Förr eller senare. (Mest troligt senare.))

Och Kotten fick ikläda sin Johnny Cash-body.


Och när man haft en sån bra helg så har man inte hunnit med så mycket annat..


..med andra ord hade jag en del att ta igen i tvättväg idag.
Alltså hela det här tvättprojektet: gå ner med smutstvätt i källaren/sortera/tvätta/tumla/hänga upp/stryka/vika - kan vara det tråkigaste som finns faktiskt.

2012-03-18

Konsten att måla fan på väggen.

När man i vanliga fall har världens kanske gladaste bebis som skrattar och bubblar mest hela dagarna, då blir man rätt ställd/jätteorolig/smått panikartad och lite hysterik i "hjälp-vad-är-det-för-fel-på-min-bebis"-anda när bebisen i fråga skriker sig blå i nästan tre timmar, utan en endaste paus.
Vi har burit, vyssjat, sjungit, buffat, vaggat och gått omkring. Panikat och höjt rösten mot varandra när vi frågat varandra om och om igen "MEN VAD ÄR DET FÖR FEEL DÅ?" och den andre inte kan ge ett vettigt svar.
Sen trillade polletten ner, och vi kom på att han ju fick välling för första gången ikväll. Och då rasade mitt liv lite samman förstår ni, för vet ni. I välling finns det gluten, och gluten var det enda jag tänkte på. I ersättning - ingen gluten. I banan - ingen gluten. I plommonpuré - ingen gluten. Inte heller någon gluten i gröten han äter.
Och det är väl ungefär det han fått i sig på sina 6 månader.
Alltså gjorde jag det jag gör bäst, målade fan på väggen. Tänkte att hallelujah så fantastiskt med en man som är nöt/kärnfrukt-allergiker, en dotter med äggallergi och som toppen på det där jävla moset en son som inte tål gluten.
Tänkte att det här med att laga mat i allmänhet och att baka i synnerhet är något jag gärna kommer vilja slippa i framtiden.

Jomenvisst. Stackars älskade lilla knytte. Så ont så ont hade han. Till slut somnade han, utmattad i min famn med nappen på trekvart och jag drog en lättnadens suck och gned min värkande hand som buffat hans lilla rumpa i exakt samma takt i närmre en timme.
Och när jag fick lite sinnesnärvaro och tänkte ett steg längre, så har jag för mig att jag läst någonstans att man sällan märker glutenintolerans. Den brukar inte visa sig genom magont som laktos, utan mer på att barnet går ner i vikt och får lös avföring.
Så jag googlade och fann att mina hade-för-mig-tankar visade sig vara rätt. Åtminstone om man ska lite på familjeforumen på google. Och det vet ju varenda en att det ska man inte.
Men kanske, kanske, kanske så var det bara vällingen som spökade som sådan, kanske handlade det bara om att det var lite för mastigt och lite för mycket fibrer för hans lilla mage.
Jag hoppas hett och innerligt att det är så det är fallet.

Pretty please with sugar on top osv osv..

Vad det här är?


Jo det ska jag berätta. Det är en dåres fötter som bestämde sig för att totalchocka sin arma kropp med en löprunda i skogen klockan 06:55 en söndagmorgon.
Eller alltså, när jag säger löprunda så menar jag en runda varvat med rätt mycket promenerande också, dock juävligt snabbt promenerande. Rätt ska vara rätt.
Joråsåatte, sömnlösa nätter i kombination med svintidiga morgnar har nog gjort så det brunnit rätt rejält i huvvet på mig.
Fast det såklart, med frukost på bordet och kaffet upphällt när jag flåsande tog mig in genom dörren så måste jag ändå säga att det var ett vinnande koncept, helt klart.
Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-17

Hurra för klumpigheten! (Eller om konsten att skriva världens längsta mening.)

När man tjatat i över ett år om att vi behöver köpa en ny kaffebryggare pga jättegammal och svinful, och till och med hävdat att kaffet smakar skunk pga just jättegammal bryggare - och ens kille inte alls är med på noterna utan tycker att bryggaren vid det här laget är en raritet och absolut inte ska slängas - då blir man rätt svinnöjd när samma kille råkar tappa hela kannan i golvet och går i tusen bitar.

Mmm den ljuva segerns sötma.

*På väg till kaffebryggaraffär*
Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-16

16:e mars.


Vidar. Kotten. Pulvret. Didar. Illebjo.
Ja kärt barn har sannerligen många namn.

Ett halvår nu. I sex månader har du förgyllt våra dagar med illvrål, kräkkaskader, dregliga leenden, blöta pussar, ljuvliga äpplekinder och bebisprat. Jag skulle kunna säga dig hur snabbt tiden går, hur det känns som att det var igår vi kom hem hit och visade upp dig för din syster. Men jag låter bli, den där frasen "så fort det går, vad stor du har blivit!" Den kommer du höra så många gånger genom åren att det växer mossa ur öronen på dig innan du fyller 15.

På de här sex månaderna har du fått två små sylvassa tänder, rullar runt på golvet så man blir yr i huvvet bara av att titta på dig. (Här om dan hade du hamnat under fåtöljen så jag började fundera över om jag glömt dig någonstans.)
Du smaskar gladeligen i dig pureér av både majs, ärter, morötter, banan och katrinplommon, men tycker inte om potatis. Det åker ut ur munnen på dig illa kvickt. Varje kväll smockar du i dig 1,5 portion gröt (när din far ger dig så äter du tydligen 2 portioner, fick jag veta igår.) Du har nästan alltid något i munnen, är det inte bitringen så är det dina små fötter eller händer. Mycket gulligt att se dig ligga på rygg och gnaga på fötterna samtidigt som det låter som att du har en delikat måltid framför dig.

Också finns det en grej jag vill att du ska veta:
Jag förstår att du emellanåt tycker att din storasyster är en riktig närgången typ, rätt våldsam och hårdhänt och sådär. Jag har sett hur hon nyper dig ibland, eller hur hon skrämmer dig genom att sätta på sig mina solglasögon och köra upp sitt ansikte så nära ditt hon bara kan komma medan hon skriker "BU!" För att sedan kikna av skratt. Det är lite utav det bästa hon vet nämligen.
Och du ska veta att jag tjatar på henne Vidar, det gör jag. Jag talar om för henne att hon ska ta det lite lugnt med dig. Men du måste förstå att hon är två år och vägrar allt som oftast att lyssna på mig.
Be mig att återkomma om en sisådär 13 år, så ska jag tala om för dig hur du var när du var två.
Jag kan, alla tjuvnyp och katapultgungningar till trots, intyga att hon älskar dig något alldeles enormt. För du förstår, det syns. Varje gång du och jag lämnar henne på förskolan, och ungarna flockas kring dig, så står hon där malligt, med händerna i sidan och proklamerar högljutt att du är Kajsas ille bjoj. Också klappar hon dig på huvudet, ibland får du rent av en puss. När något annat barn försöker göra detsamma så är hon där och motar bort dem. (Tack och lov för det, föra andras ungars dagisbaciller tycker jag rätt illa om.)
Och när du somnat i vagnen efter promenaden och får ligga kvar utomhus, då tittar hon oroligt efter dig, och undrar frågande om vi inte ska ta in dig också.
Så visst tycker hon om dig alltid. Trots att hon kanske tycker att du stjäl lite väl mycket uppmärksamhet av oss ibland.

Och bara en sak till nu när vi håller på:
Den där nappen du promt ska ha när du sover, himla dum grej att hålla på att slita ut den när du har somnat. Du knorrar och muttrar där i sömnen och när vi kommer och ska stoppa in den igen, då ligger du där och vevar med dina små armar med nappen i ett fast grepp i ena handen. Stoppa in den igen. Inget svårt alls faktiskt. Det skulle underlätta en hel del för dina trötta föräldrar om nätterna.
Ska vi säga så?
Okej, bra! Fint så.


Puss på dej älskade onge, och grattis på din halvårsdag! Idag firar vi med smörgåsrån.

2012-03-15

Fina grejer att höra.

När man kommer hem efter att ha jobbat en hel dag, trött och smågrinig, och får höra att M sagt till Kajsa: "lägg dig och sov nu, så ska du se att mamma är hemma imorgon när du vaknar, och så kommer mormor och hälsar på också!" Och berättar att ungen strålade av lycka och började sjunga nån osammanhängande visa om "MammaMojmojMammaMojmojJA! MammaMojmojMojmojMammaJA!" Och studsa i sängen för att sedan lägga sig ner och proklamera "Kajsa sova nu"- Då dör man faktiskt en smula av kärlek och tänker att det är bra fint att jobba och vara saknad emellanåt.
Published with Blogger-droid v2.0.4

Ibland blir jag upprörd för mindre..

För en tid sedan, när jag lyssnade på Morgonpasset i P3, hörde jag ett namn nämnas i förbifarten. Och jag messade M och ba: Det här ska våran kommande dotter heta!
Och han ba: Eh, okej.

Sen dess har jag inte tänkt på mycket annat än att vår dotter, om vi nu får en sån i framtiden, ska heta Joni. Joni kan vara det finaste namnet i världen faktiskt. Nästan så jag övervägde ett namnbyte på Kajsa till och med. (Skoja bara. Men kanske lättare än att övertala M att skaffa en tredje onge.)
Och så imorse, när jag satt i bilen på väg till jobbet, så får jag höra att Filip och Fredrik-Fredriks dotter heter just Joni. Och jag ba: Men lägg av för fan! Vi kan ju inte döpa vår dotter efter en kändisunge, i synnerhet inte när det är såpass ovanligt. Vilket jag messade och talade om för M. Han ba: "Nähe, okej."
Vi kan väl enas om att han inte på långa vägar blev lika upprörd över det här kändisnamnet som jag.

Ps 1. Är inte gravid. Men att tänka ut potentiella namn på bebisar är liksom lite av en hobby jag har.
Ps 2. Det är ju inte så att jag inte hört Joni förut, har bara inte alls tänkt på namnet som kandidat till vår unge.
Ps 3. Nu ska jag fortsätta jobba, blev bara väldigt upprörd över att mitt namn var upptaget av himla Fredriks dotter. Fan.

Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-14

För det är ju dumt med tomma ytor liksom.

Idag har det varit en sån där fin dag, med lördag mitt i veckan, dvs när vi är hemma både jag och M. Lördag mitt i veckan kan vara den bästa lördagen.
Vi startade dagen med att gå efter tidningen, vilket händer typ aldrig. Den hämtas annars in någon gång framåt eftermiddagen.
Att ta vagnen med sig är av yttersta vikt, för vem ska annars bära tidningen liksom?


Sen utforskade vi trädgården och upptäckte både snödroppar och krokusar. Fint. Vår liksom. På riktigt.


Eftersom vi körde två släprundor (!) till återvinningen (alltså halva vår källare var full med kassar med papp/konserver/plast/glas/batterier/glödlampor och annat bråte) tyckte jag det var på tiden att besöka en ny (för mig alltså) loppis här i närheten, vilket visade sig vara ett bra drag. Mycket prylar, hjälpsam personal, billigt (mycket!) och bra öppettider.
Bra skit!


1. Ett blivande skåp till tv:n. Tv uppepå och dvd/tv-spel i skåpet under med filmer i lådorna. 20 (TJUGO!) spänn. Men ny färg kommer det bli skitsnyggt!
2. Uppläggningsfat 30:-
3. Väska 25:-
4. Tallrik + djup tallrik 8 spänn för bägge.

Möcket nöjd är jag!

2012-03-13

Folk alltså.

Jag blir så jävla trött på dem.
Eftersom jag har tillbringat dagen i ett zombieliknande tillstånd har jag hängt en del framför datorn.
Ingen har väl lyckats undgå facebooksidan "Ta håret tillbaks!" Eller? Jag har det åtminstone inte. Definitivt inte. Jag har en kompis som har gillat vartenda foto som folk lägger ut på sina håriga armhålor. Nu är det inget fel på att gilla en sån sak, men varenda bild hon gillar kommer ju upp på min sida (kan man få bort det på något sett? Nån som vet?), vilket väcker min nyfikenhet när jag ser alla kommentarer bilden får.
Och alltså. Herre. Gud. Jag. Blir. Så. Trött.
Har ni sett hur elaka folk är? Hatet de känner? Alla jävla snubbar som vräker ur sig kommentarer som "fy fan vad vidrigt!" "Du kommer aldrig få ligga!" Samt
"Alla extremfeminister är så jävla fula och äckliga, ni har fått för lite kuk för ingen vill ligga med er"
Osv osv osv osv osv..

MEN VAD FÅR ER ATT TRO ATT DE VILL LIGGA MED ER DÅ, FÖRBANNADE IDIOTER?
Vill jag skrika. Men jag sitter och blir trött på mänskligheten istället. Eller mänskligheten, på män snarare. Eller okej, idioter. Mangrisar.

Att en enda hårig armhåla kan bringa fram så mycket hat hos folk. För att armhålan råkar tillhöra en kvinna. Är det inte helt galet? Galet och alldeles förbannat skrämmande.

Om en natt i en småbarnsförälders liv.

Inatt vaknade modell stor 01:30 och ville inte alls ligga still mellan sina föräldrar.
Efter mycket om och jävligt mycket men, så for jag upp efter att Kajsa rumserat i hela sovrummet och väckt samtliga familjemedlemmar, slängde ur mig den nu mera klassiska harangen av svordomar, muttrade något om jävla dårhus och snälla skjut mig! (Jag har inte bara en narcissist inom mig, utan även en drama queen.)
Tar med mig Kajsa, täcke och kudde. Lägger henne i sin säng och placerar mig själv på golvet. Efter fem minuter kommer hon på att hundkräket saknas henne. Upp och leta. Letade, letade och svor och letade. Mumlade något om dårhus och svor lite till. Hör att Kajsa skriker inifrån sitt rum att Didar tagit vovvov. Dumma Didar! Går in och tittar i hans spjälis där jag åtminstone kan konstatera att herr bebis har kommit till ro igen. Men mycket riktigt ligger Stinky aka Vovvov däri.
Han har tydligen lärt sig att både sitta, gå och klättra och lägga beslag på gosedjur inom loppet av cirka fem timmar. Bra jobbat måste jag säga.
Sen la vi oss där. Hon i sängen och jag på mattan. En stor tjock och mjuk matta. Där somnade jag sedan tills M kom in och väckte mig en timme senare, tyckte väl inte att jag skulle ligga på golvet liksom. Jag smög in och la mig i bredsängen, njöt och höll precis på att somna in när jag rycks upp av ett Mamma. MAMMA! MAAAMMMAAAA! Och så var det bara att börja om igen. Inta mattan brevid sängen, höra hennes andetag bli tyngre utan att våga röra mig ur fläcken för att till slut somna om.

Så ett hett tips till alla småbarnsföräldrar:
Underskatta aldrig vikten av en ordentlig matta till barnrummet. Risken är nämligen rätt överhängande att det är där, på mattan som du kommer få tillbringa rätt många nätter i väntan på att barnet ditt ska somna. Och på mattan ligger man åtminstone mjukt och varmt.
Dock ska tilläggas, är den ju inte magisk. Den trollar inte bort sömnbrist eller ringar under ögonen. Bara så ni vet.


Och nu kan man såklart undra varför vi inte sover i den där lilla sängen till höger. Det vore ju liksom ganska så naturlig. Men alltså knarret. Man får uppbåda all världens mod och kraft innan man lyckas ta sig upp ur den.

Så. Varsågoda för viktig info. Nu ska jag gå och sova och hoppas att bebisen inte vaknar om en kvart. Men han brukar vara lite mer pålitlig på den fronten än sin storasyster.

2012-03-12

Måndagssvammel.

Jo alltså angående inlägget om köksrenoveringen, och alla fina kommentarer till det. Jag är så himla glad hörrni, tack! Verkligen alltså. En riktig egoboost. (Och så säger vi hej till den lilla narcissisisten inom mig..)
Är himla glad över att ni tar er tid att säga fina grejer.

Ja men det var väl mest det..

Kan också upplysa er om att första flärpen är bortsliten från snyggtapeten (M:s verk i samband med uppsättning av gardinstång) Samt att första lilla hacket i trägolvet är gjort. (Genom tappat vattenglas, 2-årings verk.) Dock inget som syns nämnvärt och flärpen limmade vi på igen.

Min förlovningsring är fortfarande borta och står inte att finna någonstans. Mycket märkligt, men mest tråkigt.

I övrigt är jag trött. Och lite tom. Vill läsa men känner mig inte redo för att påbörja något nytt såhär direkt efter att jag läst färdigt om Katniss och Hungerspelen. Saknar henne liksom. (Ni får ställa diagnos på den om ni vill, fritt fram.)
Också vill jag titta på serier men inte påbörja någon ny eftersom vi väntar på andra säsongen av Game of Thrones.
Svåra beslut så här en måndagkväll alltså..

Godnatt.

2012-03-11

Vet ni vad det värsta är?

Det är inte att ta morgon 05:50 en söndagmorgon, efter att ha haft en propeller bervid sig halva natten och en bebis som i sömnen tagit ut nappen, vevar med den, knorrar och kräver att någon ska stoppa in den i munnen igen. Nej, det är inte det.
Det värsta är när man efter frukost, där runt 08 tycker att bägge barnen ser trötta ut, jublar och stoppar både ungarna och sig själv i säng och tänker att yes! Det finns hopp om en pigg, utvilad dag med korvgrillning med vänner i strålande sol trots allt. Men sen, efter en kvart ungefär tvingas inse att ungarna bara spelat föräldrarna ett spratt. För trots minimal sömn så är de uppenbarligen inte det minsta trötta.
Att då tvingas gå upp, är cirka sju hundra resor värre än den där uppstigningen i svinottan. Besvikelsen, sömnen man just höll på att hamna i för att sedan ryckas upp igen.
Jag slängde mig upp från sängen, muttrade högljutt om att det var väl då själva jäva fan att man aldrig nånjävlagång får sova i det här huset, rev demonstrativt bort alla sängkläder, drog upp rullgardinerna, öppnade vartenda fönster på vid gavel och lät solen gassa in och satte på en hel kanna kaffe.
Så. Nu finns det lite hopp om en söndag ändå.
Men maken på ovilliga barn att sova alltså...

2012-03-09

Voilá!

Min önskan om stort kök är fortfarande långt borta. Men för att göra det bästa av situationen, med relativt små medel så bestämde vi att göra om den del som på pappret kallas inglasad veranda till matplats eftersom den angränsar så bra till köket.
Med nyslipat trägolv och tapetserade och vitmålade väggar blev det alldeles så fint som vi önskade.





Själva köket är som sagt en rätt trång historia, med rätt dåliga arbetsytor. Men i ett försök att få det lite luftigare och finare tog vi bort några av köksluckorna och målade väggen bakom.
Såhär:





En klar förbättring, och vi är mycket nöjda! Nu väntar bara resten av huset på att få rustas upp. Nu har vi åtminstone ett fint kök och ett nytt och tjusigt badrum.
Nästa projekt är att byta rum med ungarna så de får större, och inreda ett fint barnrum. Men det får vänta. Vidar ska bli stor nog att sova ihop med syrran och vi måste samla nya krafter, för hur lätt det låter i planeringen så blir det här med renovering sällan så enkelt och billigt som man från början tänkt.

God morgon!

Modell stor har sovit en hel natt utan att komma in till oss och leka propeller och spraka oss i huvudet.
Modell mini har även han sovit gott utan att ha pipit en enda gång efter nappen, för att sedan vakna sprudlande glad och väcka sin ömma moder med glatt tjatter ifrån sin spjälis. Nu brukar han för all del vakna på det sättet varje morgon, men typ klockan sex, och efter att ha knorrat några gånger under natten pga krav att få in borttappad napp i munnen igen. Idag hade bägge ungarna den goda smaken att sova till strax efter halv åtta. Behövligt efter att ha jobbat 24 timmar på två dygn.
Men alltså, utvilad! Det är fredag och idag kanske jag kan hinna med att knäppa och lägga upp ett par bilder på vår nya, snygga matplats.
Känslan när man tillsammans med sin snubbe har renoverat ett helt rum, som till råga på allt blev dösnyggt är rätt storslagen faktiskt!

Hepp hepp, fredag hörrni! I'm in love.

2012-03-07

Men jo, man kan faktiskt tappa bort en ring.

Tidigare har jag tänkt att den där frasen "jag måste ha tappat ringen.." bara sägs av snubbar som tagit av sig ringen när de varit ute på krogen för att få ligga. Också kör dom den repliken sen när de kommer hem och frugan frågar efter den.
Nu vet jag att det inte är så.
Jag har tappat min ring. Jag tar aldrig av mig den, så det är inte det att jag slarvat bort den, utan den måste helt enkelt bara ha glidit av fingret. Frågan är bara vart. På jobbet? Här hemma?
Jag har åtminstone inte varit på lokal och raggat, det är då ett som är säkert.
Jag frågade Kajsa om hon möjligen hade sett till min ring, var på hon glatt sprang efter en packning till elementet som legat och skräpat på köksbänken, "hä mamma! Ingen!" Men nja, lite bättre substitut än en packning vill jag nog ha till min förlovningsring..

Kära Saida, läser du det här och får någon föraning om vart jag kan ha tappat den, så får du gärna av dig!
Tack på förhand.
Mvh/
Ledsen_tjej_83

Published with Blogger-droid v2.0.4

2012-03-06

Nu kör vi!


Med tanke på vad jag skrev i förra inlägget, att jag är hemskt trött, så är det kanske rätt idiotiskt av oss att sätta igång med mönsterpassning och tapetersering klockan åtta på kvällen när ungarna somnat. Men imorgon börjar min del av jobbveckan och vi känner väl bägge två att det vore rätt skönt att inte ägna en tanke på renovering i helgen.
Så alltså, nu kör vi: Snyggtapet upp!

Published with Blogger-droid v2.0.4

När man inte orkar.

På veckomenyn står gratinerad gnocchi med mozarella och basilika, men hur gott jag än vet att det är så orkar jag inte. Jag drabbades av enorm trötthet efter att jag vikt ett ton tvätt, strukit (!) och tagit en promenad för att hämta hem Kajsa från föris. Tänker att stekt falukorv med makaroner är nog det enda jag orkar tillaga. Kanske anstränger jag mig lite och råriver ett par morötter till också.
Vi kan väl säga att det är näringsriktig mat och så va?
Snälla?
Jag vet åtminstone en i familjen som kommer jubla...

2012-03-05

Kulturlistan för februari.

Bästa låten: Har lyssnat en del på The Shins de senaste veckorna och deras nya singel Simple song. I slutet av mars kommer ett helt nytt album, yeah! Och så har jag lyssnat en himla massa på Sluta när jag vill, med Thåström.

Bästa nya album: Jag vet verkligen inte. Jag lyssnar fortfarande på Thåström och First Aid Kit, men ska jag vara ärlig så är det vara ren tillfällighet att det släppts massa nya album i samma veva som jag lyssnar på. Jag hör nämligen till dem som annars har svårt att hitta ny musik, och hellre lyssnar på sånt jag lyssnat på i tio år.

Låten jag lyssnat mest på: (Eller åtminstone den mest sjungda) Kalle Theodor, från Pippi på de sju haven. Mycket av den filmen just nu.

Böcker jag läst: Hungerspelen, Fatta eld, och är nu inne på slutspurten av Revolt, den tredje och sista boken i Hungerspelen.

Bästa boken: Samtliga tre ovan nämnda böcker. Sist jag kände sånt beroende av att läsa var nog för cirka tio år sedan när jag slukade 47 böcker Sagan om isfolket på rekordtid. Och innan dess när jag var cirka 10 år och läste Vi fem-böckerna. Med andra ord: SjuHukt bra böcker!

Månadens blogg: Jag har mina vanliga favvobloggar som jag följer slaviskt, inga nya den här månaden. Däremot har jag utökat min länklista här till höger, vilket var på tiden.

Övrigt bloggande: Känns som det blivit en del trots i bloggen, av naturliga skäl då det är en rätt stor del av våran tillvaro för tillfället.

Tv: Vi har matat första säsongen av Game of Thrones och väntar ivrigt på den andra. Sjukt bra. Och snygg!

Film: En ynka liten film har vi sett bland allt renoverande och serietittande, Thorne: Sleepyhead. Fast nja, sådär bra.

2012-03-04

Pappafasens bra sidor.

Det finns ju bra grejer med den här pappafasen också. Till exempel så är det bara M som får klä på barnet = mycket skönt. Samt endast han som duger vid blöjbyten = MYCKET SKÖNT!
Och alltså okej, det är ju inte så att jag ringer hem M från jobbet när det ska kläs på kläder eller när det vankas blöjbyte (även om det såklart hade varit himla skönt) men när vi bägge är hemma och vi liksom jobbar på samma premisser så underlättar det en del om vi bara låter henne få som hon vill. Och ehm ja, skönt! Fast det är ju inte jättekul att få saker kastade på sig för att man är så himla hemsk förstås, inte alls. Men det är ju åtminstone något gott med fasen i fråga..

Annat bra:
Conversepremiär!

Det är så himla mycket sol! Anmärkningsvärt med den här bilden är att jag är sjallös. Och det ska ni veta, finns det inte många kort på. Mina sjalar är mitt allt. Eller alltså nja, men nästan. (Ja, jag vet att jag ser på pricken likadan ut på varenda bild. Vet inte hur jag annars ska se ut.)

Vi har äran att ha världens gladaste bebis. Han är glad mest hela tiden faktiskt och skrattar så himla mycket att hela livet nästan är som ett disco. Tänker att det är bra att en onge väger upp den andres lite tvivelaktiga humör för tillfället...

Vidars ugglor har kommit och är på plats över spjälisen. Han är mycket nöjd med dem!

Och. OCH! Imorgon sätter vi upp sista tapeten så på tisdag borde jag kunna stoltsera med en bild på en splirrans ny matplats.