Tisdagkväll.

Det liksom bubblar av prat inom mig, prat om ingenting alls, men ändå allt och lite till.
Jag tänker såhär. En trappa i Ektorp (inte nödvändigtvis dock), en god vän, ett paket Marlboro light, obegränsat med tid och ord som flödar. Det hade jag velat ha ikväll.
Istället ser min kväll ut som så att jag kommer hem trött och däven efter 11,5 timmars arbete, pratar huvudet av Martin som om jag suttit i isoleringscell ett år eller så, och stupar i säng om en timme ungefär.

Lyckan över att hitta bra serier.

Okej, efter sex avsnitt får jag nu sälla mig till skaran som hyllar The Wire. Men det var då rakt inte någon självklarthet - fram tills nu, sex avsnitt senare.

Kvällen kommer med andra ord spenderas i soffan. Och så tror jag att jag måste plocka fram de sista Rocky roaden, känner att jag måste offra mig så de tar slut nån gång.

Orka.

Tanken var att vi skulle städa ut julen idag, är mäkta trött på den nu. Men vi drar oss för att kasta ut granen, hela lägenheten kommer ju bli full av barr. Så nu sa vi att vi nog låter den stå kvar där den står och låter den barra av sig själv till naket tillstånd, då kan vi kasta ut den genom fönstret utan att ens dra igång dammsugaren.
Så slapp vi det görmålet också. Skönt.

Jamen nu va? Hallejävlalujah! Fast hur gjorde jag? Nu vågar jag inte röra nåt mer här inne. Kollar en film istället.

Trytande tålamod.

*Skriker, svär och gormar.* Jag får inte ordning på bloggeländet. Min vanliga outfit är som bortblåst, kan inte hitta den. Men nu är jag åtminstone lite nöjd, men jag begriper fortfarande inte hur tusan jag ska få upp min länklista och min profil till högerkanten?

Längtan.

Det må kanske vara lite tidigt att börja längta efter våren redan nu. Men nu när jul och nyår är överstökat finns det liksom inte mycket mer att hämta av vintern. Jag går av en smula när jag tänker på att snön, kylan och vintern i värsta fall kan hålla sig kvar i typ tre månader till. Den här kroniska tröttheten som har flyttat in i min kropp behöver ljus och energi.
Jag är trött på kylan, på att inte kunna gå de där ilsnabba promenaderna, trött på att bylsa på bångstyrig unge miljarder plagg varenda gång vi ska utanför dörren. Jag är innerligt trött på att vara trött.

Jag drömmer om att möta våren i någon av Europas städer, strosa hand i hand med Martin på okända gator, titta i små butiker, äta god mat. Bara vara vi i en stad vi inte känner, en stad dit våren har kommit.
Jag drömmer om att ligga på bryggan på landet, känna värmande strålar på mina bara axlar. Jag vill sitta i gräset och ha picknick. Åka till Kolmården med Kajsa, simma i sjön vi hittade förra året.

Åh snälla, låt det gå fort nu.

Årets första dag.

Fint avslut på årets sista timmar med god mat, dryck och vänner. Idag jobbar jag 11,5-timmespass. Men vet ni? Tre filmer, kebab och bra jobbarkompis gör det hela rätt hanterbart. Dessutom 87 kr extra i timmen. Jag menar, tre filmer på en dag! Vi har grava problem att ens se en per dag. Jag anar mig till Martins dag därhemma, sittandes på golvet med halvhjärtad entusiasm leka med Kajsa, med ett halvt öga på Ivanhoe. Som grädde på moset lämnade jag hemmet imorse med en överfull diskbänk. Jag är med andra ord rätt nöjd över att spendera min nyårsdag på jobbet.