Det liksom bubblar av prat inom mig, prat om ingenting alls, men ändå allt och lite till.
Jag tänker såhär. En trappa i Ektorp (inte nödvändigtvis dock), en god vän, ett paket Marlboro light, obegränsat med tid och ord som flödar. Det hade jag velat ha ikväll.
Istället ser min kväll ut som så att jag kommer hem trött och däven efter 11,5 timmars arbete, pratar huvudet av Martin som om jag suttit i isoleringscell ett år eller så, och stupar i säng om en timme ungefär.
3 kommentarer:
Hehe! Gillar verkligen hur du skriver! :)
Kram
Åh jag vill med! Saknar våraälskade stentrappor! /Helena
Elin: Tack, kul att höra! =)
Helena: Jamen jag gör det också! Igår lite extra mycket. Vi får hitta en ny plats nu när vi bor så nära, vad sägs om trappen utanför Coop? och så får vi väl ta upp den där rökningen också. ;)
Skicka en kommentar