Men nu alltså. Skansen och Fotografiska ska hinnas med. Förhoppningsvis lite shopping också. Och kanske det viktigaste, hotellfrukost.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-07-30
On the road.
I bilen på väg till huvudstaden. I tid. Senast tio hade vi sagt, 09:10 satt vi i bilen. Hallejävlalujah. Det såg dock rätt mörkt ut när barnet låg raklång på golvet, slog med armarna och skrek så tårarna sprutade. Varför? Hon ville inte ha just de skorna jag bestämt hon skulle ha. Viljan gott folk, den viljan!
Men nu alltså. Skansen och Fotografiska ska hinnas med. Förhoppningsvis lite shopping också. Och kanske det viktigaste, hotellfrukost.
Men nu alltså. Skansen och Fotografiska ska hinnas med. Förhoppningsvis lite shopping också. Och kanske det viktigaste, hotellfrukost.
2011-07-29
Det alkoholfria alternativet.
Alkoholfri Pina colada. Magiskt god såna här sena grillkvällar.
Published with Blogger-droid v1.7.4
Lokalsinnet.
Jag lyckades precis köra vilse i Finspång. Alltså, inser ni hur litet Finspång faktiskt är? Att det borde vara praktiskt taget omöjligt att köra vilse i den lilla, lilla staden som gud nästan glömde.
Det här visar kanske lite på hur uselt mitt lokalsinne verkligen är. Och imorgon ska vi åka bil upp till Stockholm, jag hoppas innerligt att det i presenten jag fick av M ingår att det är han som sitter bakom ratten. Jag tror nämligen det är bäst så, för husfridens skull.
Det här visar kanske lite på hur uselt mitt lokalsinne verkligen är. Och imorgon ska vi åka bil upp till Stockholm, jag hoppas innerligt att det i presenten jag fick av M ingår att det är han som sitter bakom ratten. Jag tror nämligen det är bäst så, för husfridens skull.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-07-28
Jo, jag undrar..
Jag har funderat en del kring det här med att vara konsekvent som förälder. Att stå för sin sak och inte ge vika. Om man ska sträva efter att alltid vara konsekvent, blir livet inte väldigt svårt att leva då? Eller snarare, väldigt trist?
Kajsa vet till exempel mycket väl att hon inte får leka i köksskåpen. Inte för att det finns några farliga saker däri, utan mer av princip att man inte river ut köksredskap på golvet och använder dem som leksaker. Visst har hon lekt med plastbyttor och vispar, men det är saker jag tagit fram och låtit bli hennes. Men var sak har ju sin plats liksom.
Men så ibland när undertecknad är stressad, trött och matt efter väldigt mycket nej och jag står vid spisen och lagar mat - då kan det där 'NEJ Kajsa, inte riva ut köksgrejerna i skåpet!' utebli. Jag orkar helt enkelt inte, och hellre ett nöjt barn lekandes på golvet med diverse plastbyttor än ett skrikande, klängande barn runt knäna.
Men hur ska ungen då lära sig? 'När mamma är trött så är det okej att göra lite som jag vill, men inte annars..' är inte det lite höjden av lathet? Och är det verkligen så jag vill fostra mitt barn?
Och den här om att äta ordentligt annars blir det ingen glass/fika efter maten. Ponera att vi har gäster och sitter och äter, Kajsa mest petar i maten och det vankas efterrätt. Ska ungstackarn behöva titta på när alla andra smaskar i sig av godheterna för att hon själv inte ätit ordentligt?
Å andra sidan, får hon efterrätt så tar hon kanske det för vana och tänker att 'äsch, jag behöver inte äta den här maten, det kommer ändå efterrätt sen'.
Nu äter vi väldigt sällan efterrätt så just det här dilemmat var lite fånigt. Har vi främmande så är det fest oavsett om hon ätit eller ej. Vilket säkert ungen noterat vid det här laget.
Men alltså, konsekvent eller inte konsekvent - hur viktigt är det egentligen?
Kommer Kajsa bli vilsen och osäker i framtiden bara för att jag låtit henne leka i köksskåpen några gånger trots att jag både före och efter förbjudit henne till det? Kommer hon aldrig lära sig vad som är rätt och fel nu?
Kajsa vet till exempel mycket väl att hon inte får leka i köksskåpen. Inte för att det finns några farliga saker däri, utan mer av princip att man inte river ut köksredskap på golvet och använder dem som leksaker. Visst har hon lekt med plastbyttor och vispar, men det är saker jag tagit fram och låtit bli hennes. Men var sak har ju sin plats liksom.
Men så ibland när undertecknad är stressad, trött och matt efter väldigt mycket nej och jag står vid spisen och lagar mat - då kan det där 'NEJ Kajsa, inte riva ut köksgrejerna i skåpet!' utebli. Jag orkar helt enkelt inte, och hellre ett nöjt barn lekandes på golvet med diverse plastbyttor än ett skrikande, klängande barn runt knäna.
Men hur ska ungen då lära sig? 'När mamma är trött så är det okej att göra lite som jag vill, men inte annars..' är inte det lite höjden av lathet? Och är det verkligen så jag vill fostra mitt barn?
Och den här om att äta ordentligt annars blir det ingen glass/fika efter maten. Ponera att vi har gäster och sitter och äter, Kajsa mest petar i maten och det vankas efterrätt. Ska ungstackarn behöva titta på när alla andra smaskar i sig av godheterna för att hon själv inte ätit ordentligt?
Å andra sidan, får hon efterrätt så tar hon kanske det för vana och tänker att 'äsch, jag behöver inte äta den här maten, det kommer ändå efterrätt sen'.
Nu äter vi väldigt sällan efterrätt så just det här dilemmat var lite fånigt. Har vi främmande så är det fest oavsett om hon ätit eller ej. Vilket säkert ungen noterat vid det här laget.
Men alltså, konsekvent eller inte konsekvent - hur viktigt är det egentligen?
Kommer Kajsa bli vilsen och osäker i framtiden bara för att jag låtit henne leka i köksskåpen några gånger trots att jag både före och efter förbjudit henne till det? Kommer hon aldrig lära sig vad som är rätt och fel nu?
Look who's back!
Här om natten stod hon jamandes ute på verandan och ville komma in. Vi som trodde hon sprungit iväg för gott!
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-07-27
Ska bara...
Imorse vaknade vi upp till strålande sol och under frukosten på altan beslöt vi att låta renoveringen vara idag och passa på att njuta av att bara vara istället.
Men när alla morgonsysslor var färdiga kom M på att det vore ju bra att bara få den där dörrkarmen inhandlad. Och när han ändå var iväg och fixade det så tyckte jag att det var lika bra att få gräset klippt. M kom hem och såg att jag var fullt upptagen och beslöt sig för att bara dra upp ett par skruv...
Rätt vad det var satt hela dörrkarmen uppe och klockan var strax före fyra.
Sent omsider kom vi i alla fall iväg till en himla mysig sjö och kunde njuta lite av eftermiddagssolen och dessutom känna oss lite duktiga.
Nu kan vi tända grillen och dricka en varsin drink utan att må dåligt över den långa gräsmattan.
Det ligger nog nåt i det där att husägare aldrig är riktigt lediga...
Men när alla morgonsysslor var färdiga kom M på att det vore ju bra att bara få den där dörrkarmen inhandlad. Och när han ändå var iväg och fixade det så tyckte jag att det var lika bra att få gräset klippt. M kom hem och såg att jag var fullt upptagen och beslöt sig för att bara dra upp ett par skruv...
Rätt vad det var satt hela dörrkarmen uppe och klockan var strax före fyra.
Sent omsider kom vi i alla fall iväg till en himla mysig sjö och kunde njuta lite av eftermiddagssolen och dessutom känna oss lite duktiga.
Nu kan vi tända grillen och dricka en varsin drink utan att må dåligt över den långa gräsmattan.
Det ligger nog nåt i det där att husägare aldrig är riktigt lediga...
Published with Blogger-droid v1.7.2
Vecka 34 och dags för försenad förlossningsenkät.
Jag blir mer och mer bebissjuk ju mer det drar ihop sig för barnafödande. Idag hos barnmorskan sa hon att nu är det minsann inte så långt kvar, och nej jag är benägen att hålla med. Vi bokade in tre besök till, TRE! Det sista några dagar innan beräknad förlossning så det är väl inte alls omöjligt att det blir ett fjärde, men ändå. Med tanke på att barnmorskan tyckte att det nästa gång är dags att prata igenom hur min förra förlossning var - och också hur jag vill ha det den här gången, tänkte jag att det kan vara vettigt med en sån där förlossningsenkät trots allt, sent omsider. Nu tänker jag i och för sig inte vidare värst mycket kring den här förlossningen, och har inte heller några direkta visioner om hur jag vill ha det, förutom att jag helst slipper epiduralen (jag blir dock inte det minsta förvånad om jag ändå ligger där och skriker om den när det väl är dags). Jag tänker att det blir som det blir, när man väl befinner sig där är det ju rätt svårt att påverka förloppet - men det känns ändå vettigt på något vis att gå igenom den förra förlossningen i punktform, så jag gör som Jos, en väldigt försenad enkät om min förlossning med Kajsa.
1. När fick du reda på att du var gravid? Den 22:e mars 2009 på ett sunkigt hotellrum i Bangkok, det var dagen innan vi skulle åka hem efter 1,5 månad i Asien. Jag var då i vecka 7.
2. Hur gammal var du? 25
3. Hur tog din partner det? Han blev precis lika glad (och chockad) som jag, det hade liksom blivit bebis på allra första försöket.
4. Mådde du mycket illa? Aldrig
5. Var du känslig? I flera månader kunde jag inte gå förbi nån thairestaurang för jag fick kväljningar av lukten. Vilket var hemskt jobbigt eftersom jag varje dag var tvungen att passera Spicy hot.
6. När kände du bebisens första sparkar? Jag minns inte riktigt, men jag tror det var i vecka 18.
7. Var du ofta orolig? Ja, ständigt. Jag bodde inne på google och diverse skitforum som oftast skrämde upp mig ännu mer. Helt i onödan givetvis, för jag fick lära mig att allt, precis allt var fullständigt normalt.
8. Sparkade bebisen mycket? Ja, mest på kvällarna.
9. När började du läcka bröstmjölk? Rätt sent. Några veckor innan bf vet jag att jag stod i duschen och var himla fascinerad över att det faktiskt kom mjölk ur mina bröst.
10. Fick du bristningar? Ja.
11. Blödde du någon gång? Nej.
12. Hur många Ultraljud gjorde du? Två. Ett i vecka 12 och ett i vecka 18.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade faktiskt inga speciella önskemål. Jag tänkte att jag tar det som det kommer, så länge Martin finns vid min sida så är jag lugn.
14. Hur började din förlossning? På torsdagen den 19:e november när jag gått över bf med tio dagar var jag så innerligt ledsen och trodde nog aldrig att vi skulle få någon bebis. Två av våra kompisar - som bägge hade sina bf-datum efter mig hade fått sina små och jag ville inget annat än att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Min mamma ringde och sa att jag skulle rycka upp mig och tog mig ut på en promenad. På eftermiddagen började mina värkar bli annorlunda och jag sa till M att nu är det kanske, kanske nära. Vi gick en promenad vid åtta på kvällen runt kvarteret och sen tog jag alla fem spiraltrapporna upp till vår vindsvåning.
Klockan 22 ringde vi till förlossningen och de sa till oss att komma upp.
15. Hur många timmar tog din förlossningen? Från det att vi blev inskrivna på förlossningen kl 22:45 tog det sju timmar.
16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
17. Hur mycket var du öppen när du kom in? 3 cm
18. Vilken smärtlindring tog du? Epidural
19. Dragen med sugklocka? Ja
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 1 timme
21. Blev det komplikationer? Ja, epiduralen tog helt fel och gjorde mig värksvag, vilket resulterade i sugklocka och "tryckhjälp" av två sköterskor. I förlängning resulterade det också i kateter de två kommande dygnen, vilket idag är det jag ser som jobbigast med hela förlossningen. De fick också klippa rätt rejält och hinnbitar hade fastnat. Jag rullades in på operation strax efter att Kajsa kommit ut.
22. Vad tyckte du var jobbigast? Att lämna Martin och Kajsa så snart efter förlossningen för att opereras. Och att kissa i kateter. Jag ville liksom inte ha mer med mitt underliv att göra, och så skulle det in en jäkla slang. För att inte tala om stressen i att bevisa att jag kunde kissa när jag väl tagit bort den.
23. Var du rädd för något? Jag var rädd för att mitt underliv aldrig skulle bli sig likt igen, att det var förstört för all framtid. Och så minns jag diffusa, obefogade tankar om dåligt samvete över att lämna Martin helt ensam med vår alldeles nyfödda dotter.
24. Skrek du? Ja.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Fyra eller fem.
26. Hade du någon nära med dig? Martin.
27. Fick du sy? Ja.
28. Vilken vecka födde du i? 42
29. Vad var vikt och längd på bebisen? vikt: 4505g längd: 52cm
30. Ammar du? Jag försökte tappert i några veckor, men efter blodade och såriga bröstvårtor och ihärdigt pumpande gav jag upp.
31. Hur gammal är bebisen nu? Barnet är 1 år och 8 månader.
32. Vad tyckte du om förlossningen? Jag visste inte vad jag hade att vänta mig och inte heller har jag något att jämföra med, och trots att den benämns som en komplicerad förlossning så ser jag tillbaka på den utan att må det minsta dåligt. Jag fick ju det bästa man bara kan tänka sig!
33. När kommer nästa barn? Om en sisådär sex veckor.
1. När fick du reda på att du var gravid? Den 22:e mars 2009 på ett sunkigt hotellrum i Bangkok, det var dagen innan vi skulle åka hem efter 1,5 månad i Asien. Jag var då i vecka 7.
2. Hur gammal var du? 25
3. Hur tog din partner det? Han blev precis lika glad (och chockad) som jag, det hade liksom blivit bebis på allra första försöket.
4. Mådde du mycket illa? Aldrig
5. Var du känslig? I flera månader kunde jag inte gå förbi nån thairestaurang för jag fick kväljningar av lukten. Vilket var hemskt jobbigt eftersom jag varje dag var tvungen att passera Spicy hot.
6. När kände du bebisens första sparkar? Jag minns inte riktigt, men jag tror det var i vecka 18.
7. Var du ofta orolig? Ja, ständigt. Jag bodde inne på google och diverse skitforum som oftast skrämde upp mig ännu mer. Helt i onödan givetvis, för jag fick lära mig att allt, precis allt var fullständigt normalt.
8. Sparkade bebisen mycket? Ja, mest på kvällarna.
9. När började du läcka bröstmjölk? Rätt sent. Några veckor innan bf vet jag att jag stod i duschen och var himla fascinerad över att det faktiskt kom mjölk ur mina bröst.
10. Fick du bristningar? Ja.
11. Blödde du någon gång? Nej.
12. Hur många Ultraljud gjorde du? Två. Ett i vecka 12 och ett i vecka 18.
13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade faktiskt inga speciella önskemål. Jag tänkte att jag tar det som det kommer, så länge Martin finns vid min sida så är jag lugn.
14. Hur började din förlossning? På torsdagen den 19:e november när jag gått över bf med tio dagar var jag så innerligt ledsen och trodde nog aldrig att vi skulle få någon bebis. Två av våra kompisar - som bägge hade sina bf-datum efter mig hade fått sina små och jag ville inget annat än att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Min mamma ringde och sa att jag skulle rycka upp mig och tog mig ut på en promenad. På eftermiddagen började mina värkar bli annorlunda och jag sa till M att nu är det kanske, kanske nära. Vi gick en promenad vid åtta på kvällen runt kvarteret och sen tog jag alla fem spiraltrapporna upp till vår vindsvåning.
Klockan 22 ringde vi till förlossningen och de sa till oss att komma upp.
15. Hur många timmar tog din förlossningen? Från det att vi blev inskrivna på förlossningen kl 22:45 tog det sju timmar.
16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt
17. Hur mycket var du öppen när du kom in? 3 cm
18. Vilken smärtlindring tog du? Epidural
19. Dragen med sugklocka? Ja
20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 1 timme
21. Blev det komplikationer? Ja, epiduralen tog helt fel och gjorde mig värksvag, vilket resulterade i sugklocka och "tryckhjälp" av två sköterskor. I förlängning resulterade det också i kateter de två kommande dygnen, vilket idag är det jag ser som jobbigast med hela förlossningen. De fick också klippa rätt rejält och hinnbitar hade fastnat. Jag rullades in på operation strax efter att Kajsa kommit ut.
22. Vad tyckte du var jobbigast? Att lämna Martin och Kajsa så snart efter förlossningen för att opereras. Och att kissa i kateter. Jag ville liksom inte ha mer med mitt underliv att göra, och så skulle det in en jäkla slang. För att inte tala om stressen i att bevisa att jag kunde kissa när jag väl tagit bort den.
23. Var du rädd för något? Jag var rädd för att mitt underliv aldrig skulle bli sig likt igen, att det var förstört för all framtid. Och så minns jag diffusa, obefogade tankar om dåligt samvete över att lämna Martin helt ensam med vår alldeles nyfödda dotter.
24. Skrek du? Ja.
25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Fyra eller fem.
26. Hade du någon nära med dig? Martin.
27. Fick du sy? Ja.
28. Vilken vecka födde du i? 42
29. Vad var vikt och längd på bebisen? vikt: 4505g längd: 52cm
30. Ammar du? Jag försökte tappert i några veckor, men efter blodade och såriga bröstvårtor och ihärdigt pumpande gav jag upp.
31. Hur gammal är bebisen nu? Barnet är 1 år och 8 månader.
32. Vad tyckte du om förlossningen? Jag visste inte vad jag hade att vänta mig och inte heller har jag något att jämföra med, och trots att den benämns som en komplicerad förlossning så ser jag tillbaka på den utan att må det minsta dåligt. Jag fick ju det bästa man bara kan tänka sig!
33. När kommer nästa barn? Om en sisådär sex veckor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)