2011-07-27

Vecka 34 och dags för försenad förlossningsenkät.

Jag blir mer och mer bebissjuk ju mer det drar ihop sig för barnafödande. Idag hos barnmorskan sa hon att nu är det minsann inte så långt kvar, och nej jag är benägen att hålla med. Vi bokade in tre besök till, TRE! Det sista några dagar innan beräknad förlossning så det är väl inte alls omöjligt att det blir ett fjärde, men ändå. Med tanke på att barnmorskan tyckte att det nästa gång är dags att prata igenom hur min förra förlossning var - och också hur jag vill ha det den här gången, tänkte jag att det kan vara vettigt med en sån där förlossningsenkät trots allt, sent omsider. Nu tänker jag i och för sig inte vidare värst mycket kring den här förlossningen, och har inte heller några direkta visioner om hur jag vill ha det, förutom att jag helst slipper epiduralen (jag blir dock inte det minsta förvånad om jag ändå ligger där och skriker om den när det väl är dags). Jag tänker att det blir som det blir, när man väl befinner sig där är det ju rätt svårt att påverka förloppet - men det känns ändå vettigt på något vis att gå igenom den förra förlossningen i punktform, så jag gör som Jos, en väldigt försenad enkät om min förlossning med Kajsa.

1. När fick du reda på att du var gravid? Den 22:e mars 2009 på ett sunkigt hotellrum i Bangkok, det var dagen innan vi skulle åka hem efter 1,5 månad i Asien. Jag var då i vecka 7.

2. Hur gammal var du? 25

3. Hur tog din partner det? Han blev precis lika glad (och chockad) som jag, det hade liksom blivit bebis på allra första försöket.

4. Mådde du mycket illa? Aldrig

5. Var du känslig? I flera månader kunde jag inte gå förbi nån thairestaurang för jag fick kväljningar av lukten. Vilket var hemskt jobbigt eftersom jag varje dag var tvungen att passera Spicy hot.

6. När kände du bebisens första sparkar? Jag minns inte riktigt, men jag tror det var i vecka 18.

7. Var du ofta orolig? Ja, ständigt. Jag bodde inne på google och diverse skitforum som oftast skrämde upp mig ännu mer. Helt i onödan givetvis, för jag fick lära mig att allt, precis allt var fullständigt normalt.

8. Sparkade bebisen mycket? Ja, mest på kvällarna.

9. När började du läcka bröstmjölk? Rätt sent. Några veckor innan bf vet jag att jag stod i duschen och var himla fascinerad över att det faktiskt kom mjölk ur mina bröst.

10. Fick du bristningar? Ja.

11. Blödde du någon gång? Nej.

12. Hur många Ultraljud gjorde du? Två. Ett i vecka 12 och ett i vecka 18.

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag hade faktiskt inga speciella önskemål. Jag tänkte att jag tar det som det kommer, så länge Martin finns vid min sida så är jag lugn.

14. Hur började din förlossning? På torsdagen den 19:e november när jag gått över bf med tio dagar var jag så innerligt ledsen och trodde nog aldrig att vi skulle få någon bebis. Två av våra kompisar - som bägge hade sina bf-datum efter mig hade fått sina små och jag ville inget annat än att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Min mamma ringde och sa att jag skulle rycka upp mig och tog mig ut på en promenad. På eftermiddagen började mina värkar bli annorlunda och jag sa till M att nu är det kanske, kanske nära. Vi gick en promenad vid åtta på kvällen runt kvarteret och sen tog jag alla fem spiraltrapporna upp till vår vindsvåning.
Klockan 22 ringde vi till förlossningen och de sa till oss att komma upp.

15. Hur många timmar tog din förlossningen? Från det att vi blev inskrivna på förlossningen kl 22:45 tog det sju timmar.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in? 3 cm

18. Vilken smärtlindring tog du? Epidural

19. Dragen med sugklocka? Ja

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? 1 timme

21. Blev det komplikationer? Ja, epiduralen tog helt fel och gjorde mig värksvag, vilket resulterade i sugklocka och "tryckhjälp" av två sköterskor. I förlängning resulterade det också i kateter de två kommande dygnen, vilket idag är det jag ser som jobbigast med hela förlossningen. De fick också klippa rätt rejält och hinnbitar hade fastnat. Jag rullades in på operation strax efter att Kajsa kommit ut.

22. Vad tyckte du var jobbigast? Att lämna Martin och Kajsa så snart efter förlossningen för att opereras. Och att kissa i kateter. Jag ville liksom inte ha mer med mitt underliv att göra, och så skulle det in en jäkla slang. För att inte tala om stressen i att bevisa att jag kunde kissa när jag väl tagit bort den.

23. Var du rädd för något? Jag var rädd för att mitt underliv aldrig skulle bli sig likt igen, att det var förstört för all framtid. Och så minns jag diffusa, obefogade tankar om dåligt samvete över att lämna Martin helt ensam med vår alldeles nyfödda dotter.

24. Skrek du? Ja.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet? Fyra eller fem.

26. Hade du någon nära med dig? Martin.

27. Fick du sy? Ja.

28. Vilken vecka födde du i? 42

29. Vad var vikt och längd på bebisen? vikt: 4505g längd: 52cm

30. Ammar du? Jag försökte tappert i några veckor, men efter blodade och såriga bröstvårtor och ihärdigt pumpande gav jag upp.

31. Hur gammal är bebisen nu? Barnet är 1 år och 8 månader.

32. Vad tyckte du om förlossningen? Jag visste inte vad jag hade att vänta mig och inte heller har jag något att jämföra med, och trots att den benämns som en komplicerad förlossning så ser jag tillbaka på den utan att må det minsta dåligt. Jag fick ju det bästa man bara kan tänka sig!

33. När kommer nästa barn? Om en sisådär sex veckor.

3 kommentarer:

Fifi sa...

Intressant att läsa! Och det ska bli spännande att läsa om din kommande förlossning.

Jag känner verkligen igen den där rädslan för att underlivet aldrig skulle bli normalt igen, medan läkaren sydde mig tänkte jag att jag aldrig skulle kunna ha sex igen och att jag säkert skulle bli inkontinent… Katetern hade jag varit rädd för innan, men märkligt nog tyckte jag inte att den var läskig. Däremot var det värsta med hela förlossningen när de sydde mig, hu! Hoppas du slipper både stygn, kateter och operation den här gången!

Lisa sa...

Ja fy sjutton, när jag tänker på alla komlikationer som kan uppstå blir jag alldeles kallsvettig.
Jag hoppas innerligt att det är en smidig förlossning jag har framför mig.
Jag minns när jag var på återbesöket hos läkaren efter några veckor, jag hade verkligen fasat över att få bekräftat att det såg ut som kriget härjat där nere. Döm om min förvåning när jag fick höra att det såg 'mycket fint ut!' Jag nästan flög ur stolen och ville ge honom en bamsekram. =)

brittabloggar sa...

Intressant liten enkät!