2012-10-04

....

Jag packade min väska och sovsäck och åkte ner till Skåne där alla mina kompisar från alla håll och kanter samlats för årets upplaga av festivalfest. Precis som vi gör varje år.
Jag träffade vänner jag inte sett på två, tre år. Pratade sådär mundiarréigt och skrattade sådär bubbligt kluckande. Drack ett par Captain morgan för mycket. Hade det sådär fint man bara har med människor man älskar och känt i en halv evighet.
Men sen hände det något.
En person saknades. Det gick några timmar och vi tänker att han somnat någon annanstans än sin husvagn. Men i takt med att tiden gick och fler vaknade upp till ännu en festdag utan att han syndes till, ju mer oroliga blev vi. I synnerhet när vi fick höra ett den sista som såg honom såg honom gå rätt in i skogen. Full. I totalt bäckmörker.
Jag säger att vi blev oroliga. I själva verket kände jag honom inte så väl, eller ens alls. Jag hade bara träffat honom ett fåtal gånger. Men han är en av oss. Och en av oss är en bra. Man vet att det är minst ett gäng på festen som älskar, håller av och är nära vän med honom. Så ja, därför säger jag vi.

Polis tillkallades till platsen efter att flera av hans vänner letat runt omkring platsen vi befann oss. Det letades med hundar, med helikoptrar och värmekameror. Utan några framgångar.
Vi blev tillsagda att inte blanda oss in i sökandet pga svår terräng och dåligt väder.
Lördag blev till söndag och vi var tvungna att bege oss hemåt, var och en till sitt. Till barn, man, soffan och jobb som väntade. Alla med den där oron i kroppen.

Sen blev det idag. Måndag. Och genom länkningar på facebook, tidningar och sms så når det obegripliga oss. Magnus har hittats död.
D
Ö
D
På en fest där vi samlats för att ha roligt. Prata minnen och samla energi inför hösten och vintern. På en fest där alla vill en väl och där inget ont får hända. Där alla mer eller mindre känner alla. Död.
I tidningar står att läsa att man hittade honom nära gården där festen hölls.
Vad som gnager mig allra mest i det här alldeles ofattbara hemska är: HUR NÄRA?
Kunde vi ha hittat honom om vi fått hjälpa till i sökandet?

...

Jag skrev alltså det här i måndags. Var tvungen att ventilera mig men kunde inte bestämma mig för om jag ville publicera eller ej. Ville få ner mina tankar i ord och inte bara älta det hela om och om igen med M.
Nu vet jag följande:
Magnus hittades 125 meter ifrån festplatsen. 125 jävla meter. Flera vänner och poliser hade gått förbi platsen flertalet gånger utan att hitta honom. Han hade gått ner sig i ett kärr där i den kalla mörka natten.
Polisen hade tvingats bära torrdräkt och flytplatta för att bärga kroppen.

Det finns inte riktigt några ord att avsluta det här inlägget på något vettigt sätt.
Jag vill nog mest bara säga till alla hans vänner och familj att jag tänker på dem. Att Magnus måste ha varit en alldeles hyvens människa, annars hade det där festivalgänget aldrig fört oss samman.


23 kommentarer:

Lotta sa...

Åh Lisa, så fruktansvärt!! Försök att inte tänka "om", ni gjorde bara som polisen sa till er. Jag hittar inga andra ord...

Kramar

Dalkullan sa...

Åh nej! Det är helt fruktansvärt. Det finns verkligen inga ord som kan lindra det som gör ont. Kram

Matilda sa...

Vilken mardröm! <3

kajsa sa...

Men fyyy så hemskt.. kram!

Fröken K sa...

Men du, vad ofattbart, sorgligt och hemskt. Önskar det fanns magiska ord, men finner inga alls. Förutom kramar, mängder av kramar.

Colombialiv sa...

Å fy vad obehagligt. Nu fick jag en kall och tung klump i magen.
Aj, aj, aj.
Stor kram till dig och till alla.

Mama Bear sa...

Så hemskt! :( Stor kram till dig.

Zahra sa...

Men herregud vad läskigt & hemskt. & sorgligt. Fruktansvärt sorgligt. Alla kramar & styrka till dig & alla berörda. <3

Maria sa...

Fy så hemskt, det finns inte ord. Kram till er alla!

Jagger sa...

Men gud så hemskt.... KRAM

Fifi sa...

Men fy fan vad fruktansvärt! Och så ofattbart att en fest kan sluta så, när alla hade så roligt. kram

Linxter sa...

Men fy så fruktansvärt!!! Stor kram till dig och alla berörda :(

Den där Jenny sa...

Ja. Fy fan. Fy fan. Jag vet inte vad jag ska skriva mer än kram till er alla.

H sa...

Ja, en riktig mardröm. :( Och så fruktansvärt sorgligt.

Atomflickan sa...

Stora kramar. Det går inte ens att föreställa sig hur fort glädje kan vändas till tragedi.

nataber sa...

men hjälp så fruktansvärt! :( stora kramar och tankar till dig!

Tiger Baby, Johanna sa...

Åh nej vad hemskt! Stor kram till dig!

Johanna sa...

Å nej, vad hemskt! Sånt kan inte hända ju, det får bara inte. Fy vad obehagligt. Stor kram till dig!

Jojjo sa...

Men fy så hemskt, det går inte att föreställa sig hur jobbigt det måste vara! Många, många kramar

Lisa sa...

Tack snälla, snälla fina ni! Det har varit jobbigt i huvvet ett tag, mycket att grubbla på. Men polisen menar att vi inte hade kunnat gjort något annorlunda, hade vi gått efter honom och hittat honom och försökt få upp honom, då hade antagligen ytterligare en av oss gått ner sig. Men ändå. Det är tungt. Och alldeles överjävligt sorgligt.
Tack än en gång för era fina ord och omtanke!

trasslanna sa...

Men gud så hemskt! Finns inga ord :(
Kram och kram igen.

Omentjej sa...

Usch så bedrövligt och fruktanvärt. Kram

Nina sa...

FY så hemskt! Det finns ju inget vettigt att skriva om något sådant men jag ville göra det i alla fall. kram