Okej jag fattar sambandet.

Jag måste verkligen sluta upp med de här fasonerna att vara mörkrädd. Det är inte hållbart att vid 28 års ålder småspringa i kolmörkret från huset till bilen, hela tiden med blicken flackande över axeln som en jävla dårpippi, med en 5-årings fantasi om att skogens alla träd förvandlats till monster som ska dra in mig i mörkret.
För att sen, när jag väl kommit till bilen vara tvungen att kolla i bagageluckan efter eventuella våldsmän som kan hoppa fram till baksätet och göra fanvetvad med mig så snart jag startat bilen.

Anledningen till att jag för en stund sedan utsatte mig för det där var för att åka till Statoil för att hämta ut ett bokpaket som låg där och väntade. Vad för böcker? Kråkflickan och Sankta Psyko, bägge under kategorin psykologisk thriller.
Jag borde verkligen fatta bättre..