2011-10-12

Okej jag fattar sambandet.

Jag måste verkligen sluta upp med de här fasonerna att vara mörkrädd. Det är inte hållbart att vid 28 års ålder småspringa i kolmörkret från huset till bilen, hela tiden med blicken flackande över axeln som en jävla dårpippi, med en 5-årings fantasi om att skogens alla träd förvandlats till monster som ska dra in mig i mörkret.
För att sen, när jag väl kommit till bilen vara tvungen att kolla i bagageluckan efter eventuella våldsmän som kan hoppa fram till baksätet och göra fanvetvad med mig så snart jag startat bilen.

Anledningen till att jag för en stund sedan utsatte mig för det där var för att åka till Statoil för att hämta ut ett bokpaket som låg där och väntade. Vad för böcker? Kråkflickan och Sankta Psyko, bägge under kategorin psykologisk thriller.
Jag borde verkligen fatta bättre..

5 kommentarer:

Tinalinatiny sa...

Oj vad jag känner igen det där.. Är också galet mörkrädd, & verkligen avskyr att gå ut ensam när det är mörkt.

Men jag håller mig långt borta från läskiga böcker & filmer :)

Lala sa...

haha, gud..känner igen mig! (skrev lite om det i en kommentar till dig i min blogg). Men jag är mest rädd för spöken (och här vågar jag knappt säga att jag är 30 år - HAHA!). har sett på tok för mkt äckliga skräckfilmer..

Fifi sa...

Jag skulle nog inte våga gå ut i mörkret över huvud taget om jag bodde på landet!

Alex sa...

jag är också mörkrädd. Sjukt mörkrädd. Och jag är 31.

Lisa sa...

Det verkar ju onekligen som att det är rätt vanligt att vara skitskraj för mörkret.
Jag borde ju verkligen hålla mig borta från läbbiga filmer och böcker, men jag dras liksom till det läskiga och älskar (och hatar) att bli sådär rädd.

Lala: Nu har jag kollat efter nån kommentar i din blogg om detta men kan inte hitta, till vilket inlägg var det?