2010-08-24

En tisdag i augusti.

Igår började vardagen härhemma. Den började med en trötthet deluxe och idag begrep jag varför. Kaffet. Har ju druckit kaffe varenda dag sommaren lång, men så fort jag blir själv och får inta frukosten ensam glömmer jag av det. Tusan också, vill inte bli trött och grinig om jag inte får morgonkaffe.
Idag innebär den där vardagen att jag ska masa mig iväg och köra hårt träningspass på gymmet, kanske kommer jag aldrig mer få uppleva en vardag igen. Var nämligen toklänge sen jag tränade. I vanliga fall brukar en semester vara fyra veckor och inte närmre tre månader.
Lite att ta igen var det ja..

För övrigt kan jag tycka att det är lite jobbigt att man som förälder måste hålla skenet uppe utan att sucka, gråta eller skrika när ens barn raserar ett torn av klossar som man själv är dödligt imponerad över att man byggt. Att bygga med klossar när man är vuxen är sjukt kul - allt blir ju liksom lite finare och lite bättre än när man var typ fem.

3 kommentarer:

s sa...

jag känner likadant med sandkakor och min systerson, vill ju visa hur snygga sandkakor kan va, o han ba KLAFS! blir sur o försöker göra nya gång på gång.. går aldrig.

Cat sa...

Va? Måste man vara tyst och lugn när barn förstör fina saker man byggt? Kanske dags att börja med det då... :p

Lisa sa...

S: Nä jag vet, det är helt hopplöst, de begriper inte alls att det man just skapat är kost!
C: Haha jag vet inte, kanske är det skillnad på nio månader och tre år? Hoppas det, det innebär ju att jag kan lägga mig på golvet och skrika om ett par år. ;)