När pappan i familjen kom hem var jag nära på sinnessjuk av att vara inomhus med sjukt barn och lägenhetsprat över telefon. Martin var sinnessjuk vid vetskapen om att han inte varit utanför dörren annat än på jobbet på en veckas tid. (Så går det när man har jour.) Så efter noga övervägande kom vi fram till att det nog fan inte är nån unge som har dött av lite frisk luft trots förkylningen från helvetet. Mössa på och i vagnen och ut. Bums. Lite gungande i parken och en strömmenpromenad senare var familjen nära på topp igen.
Imorron hoppas jag på träning, sushi och rödvin. (Inte allt samtidigt nödvändigtvis.) Och ett klartecken att vi slipper dubbelhyra.
Och ja, ett sjukt barn medför väldigt mycket sovande barn och därmed mycket dötid (bloggtid för mig och tvspelande för M.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar