Värtet.

Dag 1:
Åka bil, dricka vin och tjata med bästa Frida i baksätet. Framme i Perstorp och festen är i full gång.
Dag 2:
Vaknar i en bil, har sovit knappt något alls. Får en Fiskefjäs i handen när jag kommer upp till de morgonpigga (eller de som inte sovit alls). Festens huvuddag är i gång och vi börjar på bästa sätt med skönt häng, låg bakfylle/på gång mot ny-fylle-humor. Äter grym grillbuffé, hittar på tokigheter och livet leker.
Dag 3:
Vaknar upp i militärtältet frusen, bakis och med en känsla av tomhet. Separationsångest de luxe. Hemfärd. Kramas med familjen. Tröttma. Ställer klocken på 04.45. Har ångest.
Dag 4:
Går upp när klockfan ringer. Duschar. Sätta sig i bilen, åka nästan fyra timmar i nästan samma riktning som i fredags. Framme. Trängas med folk, spendera pengar. Dör bakfylle och förkylningsdöden. Åka nästan fyra timmar hem. Pussas med familjen. Ställa klockan på 05:45. Kan inte sova. Vrider. Vänder. Somnar.
Dag 5:
Snoozar. Snoozar. Orkar inte. Förkyd. Trött. Duschar. Jobbar fjorton timmar. Hem och klappar sovande Kajsa. Myser en stund med M. Däckar typ stående.
Dag 6:
Jobbar en normal arbetsdag. Förkylning från helvetet. Och Lisa är närmre en zombie än en just Lisa.

Utsliten i all ära, men helgen. Den helgen lever jag på länge. Det mest välbehövliga, roligaste och finaste på väldigt länge. Vännerna. Två år sen sist för många. Den saknaden. Men nu är jag nöjd. Trött men nöjd.