2012-06-13

Om att prata med osynliga.

Det här med att Kajsa pratar med osynliga människor som bara hon ser, vet inte hur jag ska tackla det riktigt.
Härom morgonen under frukosten sträckte hon fram handen i en stoppgest och sa 'stanna där!' sedan ville hon fortsätta äta frukosten i mitt knä eftersom hon blev lite rädd. Det är alltid mot hallen hon pratar också. Hallen eller köket. Jag har frågat vem hon pratar med men får bara diffusa svar.
Ena stunden känns det sjukt obehagligt, medan i andra tänker jag att det är sånt små barn gör. Låtsaskompisar och sånt har man ju hört talas om ju. Men ändå. Kan inte släppa det faktum att kvinnan som bodde här innan oss gick bort i påskas. Det, och att det ju sägs att barn är mer mottagliga för övernaturliga grejer än vuxna.
Säkert är jag bara larvig. Jag försöker intala mig det åtminstone...
Published with Blogger-droid v2.0.4

13 kommentarer:

Colombialiv sa...

Lite läskigt. Men jag hade tre osynliga kompisar när jag var liten. De var ganska små och hette Plindy, Vilviam och Karlsson. Mina föräldrar fick sätta fram en extra stol och tallrik till dem vid matbordet och sånt. Tror mer det hade med livlig fantasi än med mottaglighet för övernaturligheter att göra.

Cat sa...

Inte för att skrämma upp dig, men Amelies låtsaskompisar är av en helt annan sort... De heter Maja och Ida, den ena har svart ansikte och blått hår, den andra har vitt ansikte och grönt hår. Hon pratar dessutom bara med dem i min gamla mobil som hon fått som leksak. Ingen tvekan om att det är låtsaskompisar. Kajsas låter mer som den jag hade när jag var liten... Spooky!

Jagger sa...

Skrämmande... iallafall för mig som själv (i vuxen ålder) har sett sådant som inte borde finnas.
MEN små barn har ju ofta låtsaskompisar på det viset. (Säger de, inte för att jag hade det, även om jag ofta pratade för mig själv som liten..)

Dalkullan sa...

Alltså jag som inte tror på något sånt där skulle nog också bli en smula små nojig om mitt barn höll på sådär. Men låtsaskompisar kommer väl och går tänker jag. Låtsaspratar hon när ni är borta också?

Duktiga Tjejen sa...

Oj, hon kanske har ett sjätte sinne? Eller så är det bara livlig fantasi. Jag hade en låtsaskompis som hette "min syster Maja", men sen när jag fick en syster tror jag att hon försvann. Var 4.5 när hon kom.

Maria sa...

Som alla säger så brukar väl barn ofta kunna ha låtsaskompisar. Fast då brukar de väl vara med för det mesta tänker jag? Jag vet absolut inte, försökte ha en låtsaskompis när jag själv var liten men tyckte bara det blev jobbigt. Haha. Men lite läskigt låter det ju måste jag säga.. Min kompis dotter hade vaknat och skrikit mitt i natten och pekat mot sovrumsdörren. "Spöke" tänkte mamman och röck med sig ungen och sprang in till pappan i deras sovrum. Haha. Svårt att veta.

Matilda sa...

Jag hade låtsaskompisar av lite olika karaktär (i olika perioder), men de flesta var sådana som jag inte ville ha med eller prata med. Tror att det var ett sätt att bearbeta saker som oroade mig eller skrämde mig, att helt enkelt möta det i fantasin innan jag mötte det irl.

Den där Jenny sa...

Jag kommer att dö av skräck om min unge börjar se dött folk. Han får ha en höna eller liknande ofarligt som låtsaskompis.

Johanna sa...

Wiii vad läskigt! Men herregud, barn HAR ju sjukt livlig fantasti. Mitt kusinbarn hittade på att det fanns lejon i vardagsrummet sist hon var här, och när vi hade lekt det i tre sekunder vågade hon inte gå in där mer eftersom hon liksom gick på det själv...

Och Annikas historia ovan...hahaha! Vilka namn!

Fifi sa...

Lite läskigt låter det allt, men samtidigt, barn har galet livlig fantasi!

Madame Hoffa sa...

Oj! Spännande! Så där gör min brors dotter oxå. Hon pratade med nån som min bror inte såg och helt plötsligt blev hon rädd. Lite läskigt :)

Linxter sa...

Jag är ju sjukt mörkrädd så jag blir ju rädd bara av att läsa ditt inlägg, men låtsaskompisar är ju jättevanligt. Jag hade ingen låtsaskompis när jag var liten men var alltid avundsjuk på att min lillebror hade en. Vilket förvånar mig eftersom det var en finsk gammal gubbe som hette Paarin som min lillebror påstod jagade oss i tid och otid. Haha.

Lisa sa...

Colombialiv: Haha, vilka roliga namn du hade på kompisarna! Och vad bra att dina försäldrar spelade med och tog fram tallrikar till dom också, tror det är viktigt att försöka leva sig in i barns fantasi. Det jag tycker är lite underligt med Kajsa är att om det nu är låtsaskompisar, varken har några namn eller förljer med någonstans. Det är liksom bara i köken/hallen de/hen verkar vara..

Cat: Tuffa kompisar verkar hon ha valt iaf, Amelie. =) Jag hoppas verkligen att det bara rör sig om låtsaskompisar här också.

Jagger: Jag har aldrig hört eller sett ngt onaturligt, däremot vet jag fler i min direkta närhet som kan berätta en hel del märkliga saker. Det verkar ju dock vara rätt vanligt med låtsaskompisar i den här åldern även om jag själv aldrig varit med om det, men jag hoppas det är det snarare än spöker. Hua.

Dalkullan: Jag tror på saker vi inte kan förklara det gör jag. Och vad som får mig att tvivla på låtsaskompis är just att dom aldrig får följa med. Hon tycks bara prata med de/hen i köken och hallen. Hm..

D T: Ja lite märkligt är det ju. Jag tror att barn har inte blivit så begränsade i deras sinnen som vi vuxna, då de ännu inte fått lära sig vad som är 'normalt' att se och inte se. Därför tror jag att de kan vara mer mottagliga för saker som inte riktigt går att förklara. Dock hoppas jag som sagt på låtsaskompis..

Maria: Haha. Ja ungen har ju skrämt skiten ur oss också med hennes babbel och osynliga människor.

Matilda: Ja så kan det förstås också vara. ÄLskar olika teorier!

Den där om Jenny: Haha ja. Det är faktiskt sjukt läskigt mellan varven. Det vore bättre om hon kunde säga vad det var för ngt hon pratar med..

Johanna: Ja de har ju det, ungarna. Fattar inte vart de får allt ifrån..

Fifi:Jo visst är det så. Hoppas bara det inte rör sig om spöket, det lär inte direkt bli bättre med min mörkerrädsla som jag just börjar komma över..

Madame Hofa: Ja, sjukt läskigt!

Linxter: Haha, så jävla rolig låtsaskompis. Men var fick han det ifrån? hihi.