....

Jag har fyllt år. Hela 26 sådana år. Jag trodde aldrig att nån faktiskt var 26, utan att det är ett år som man liksom hoppar över, likaså 27. Det känns som man är antingen 23, 25, 28 eller 30. Fast jag måste erkänna att det ändå känns rätt fint ändå, tänk att bli 28 bara sådär, bara två år kvar till 30, inte jätteroligt precis.
Och jag fick så himla många fina presenter, en av dem var en symasktin, an alldeles fantastiskt fin. Så kvällen igår spenderades efter att gästerna gått hem med att sitta på nätet och leta mönster. Det ska nämligen göras en bebismössa och ett par vantar är det tänkt. Tyg är redan beställt, en hel meter, men det lär väl gå åt för fel lär det bli både en och två gånger.
Jag fick även ett fint skrivbord, där kan jag sitta och sy om kvällarna och plötsligt så fick jag något att göra de där två månaderna då jag går hemma i september-oktober. Till det där skrivbordet ska jag nu ner till myrorna och hitta en fin stol till. Det kommer bli så himla fäjt det där.

Idag går jag in i 6:e månaden av graviditeten, känns rätt fantastiskt.
Tiden går sjukt fort men ändå väldigt väldigt långsamt. Det var ju inte alls länge sen vi var iväg på en fet resa, men å andra sidan känns det som en evighet till november.
Mycket graviditetsprat blir det, men det går liksom inte att undvika. Jag vet att det är sjukt tråkigt att läsa om, men för mig är det ju liksom bland det största som hänt så det känns oundvikligt att inte skriva om det...

Nu blir det stan med bästa Tessan. Böcker och växter ska handlas, mönster ska letas och myrorna ska besökas, sen peppar jag på fika med Sofie & Splen.

Abbe

Nu sitter jag här med frukosten och lipar igen. Söta lilla Abbe får mig ofta att göra det. Fast lika många gånger han får mig att gråta får han mig att sätta frukostmackan i halsen av skratt.

Heja Abbe!

Havandeskapspenning

Yes, då var det klart! Den 9:e september jobbar jag min sista arbetsdag på väldigt länge, sen går jag på havandeskapspenning fram tills lillfisen kommer. Det är med andra ord inte ens två månader kvar. Så himla skönt! Undrar vad jag ska sysslesätta mig med? Vattengympa en gång i veckan är spikat, skönt att röra lite på sig när man förmodligen inte kommer vara smidigast i stan. Så ska jag baka. Baka limpor och bullar och massa annat gott som jag inte har tid med nu. Så ska jag ligga på soffan och kolla på Greys anatomy också. Och läsa massa böcker. Helt ledig i två månader utan några som helst måsten, kommer minsann kännas rätt märkligt.

Snett & vint

Det händer ibland att jag är lite för ivrig för mitt eget bästa. Eller kanske snarare att min karl är lite för pedant för sitt eget bästa, jag kan inte bestämma mig för vilket.
När jag får för mig att spika/skruva upp en tavla eller hylla så vill jag göra det på stört, har jag inget måttband att tillgå eller som i det här fallet att golv och tak är rätt snea så går jag helt enkelt på mitt ögonmått. Ett ögonmått som allt som oftast inte är riktigt pålitligt. Rätt så många gånger kommer han hem, min kille, suckar och säger: nämen älskling, ser du inte att det är helt snett och vint?
-NEJ, det gör jag inte, för i så fall hade jag väl inte satt upp det så?

Och nu är vi alltså där igen...
Nymålad fondvägg bakom sängen och jag är ivrig att få upp en hylla. Sagt och gjort. Trodde jag. Men jag lyckades ju sätta hylljäveln på sniskan och M kunde inte heller se riktigt rakt, det hela resulterade i att han suckande gick genom dörren på väg till Coop för att köpa ett vattenpass.
Men si där ja, då blir det åtminstone rakt och jag slipper få skäll. Och så kan vi sätta upp en hatthylla också utan att börja tjafsa om hurvida fanskapet sitter rakt eller inte.


I övrigt har det varit den finaste helgen på bra länge. Den innehöll munkenhäng med rätt fulla men fina människor och festival. I lördags befann jag mig i ett lyckorus som var länge sen jag kände. Festivalfolk, träben, solglimtar, skånska, buss, spelområde, öltält och två fantastiska spelningar för att summera det hela kort. Sätta sig i bilen och köra hem tre på natten för att stupa i säng framåt morgonkvisten för att vakna upp med nåt som måste vara så nära bakis man kan bli utan att egentligen vara´t.

Tillfällig sinnesförvirring

Jag hittar inte hem!
Jag stod rätt förvirrad och undrade vad tusan jag gjorde utanför porten på Vattengatan 30 efter att ha slutat jobbet vid halv tio.
Där fick man för jag var så himla nöjd över att bo så nära, tur att det inte var överdrivet långt att gå till mitt riktiga hem...

...

Vädergudarna tycktes inte alls höra min önskan om sol & fint väder. Fast just idag gör det inte så mycket, jag ska ändå jobba hela dan så jag peppar på lite film där istället.
Imorron ska jag få träffa en alldeles fantastiskt fin tös som jag inte har träffat sen januari eller nåt. Det ska bli så himla fint.

För övrigt är jag rätt tacksam över att jag har kommit ännu närmre mitt jobb, kanske att det tar en sisådär 30 sekunder innan jag är framme vilket är väldigt skönt när regnet vräker ner.

Om lata sommardar och vad man gör då. Och så lite flytt på det.

Nyinflyttad och hemmastadd. När jag tittar ut genom sovrumsfönstret ser jag ända bort till Åbyskogarna och genom de övriga fönstren ser jag ut över takåsarna på nordantill, och sträcker jag lite på mig ser jag självaste Gullolle.
Jag sprang på en gammal dam i farstun i går. Vi hälsades varmt välkomna och hon sa att hon skulle ut och vattna blommorna på innegården. VATTNA BLOMMOR. PÅ INNEGÅRDEN. Det lät alldeles för ljuvligt i mina öron. Jag som är van vid betong, rännstensungar och döda djur.
Jag tror bestämt att vi kommer trivas alldeles utomordentligt här i några år framöver jag och min familj.

Jag har haft semester i över en vecka nu och innnan det blev dags för flytt hann jag med några alldeles underbara sommardagar ute på torpet.
Jag har gått barfota mest hela tiden, plockat smultron på strån, solat, badat, gått långpromenader, klappat kossor och varit på upptäcktsfärd genom snåriga skogar på jakt efter en sjö. På det hela taget en fantastisk semestervecka som jag kommer leva på ett tag framöver.
När regnet kom var det skönt, i ett par dagar, men nu får det gärna bli sol och härligt sommarväder igen, inte minst på lördag då jag ska kolla på konserter och hänga med efterlängtade vänner. Jag går av så pepp är jag!
Bob hund i lördags fick mig inte mindre sugen på att skråla med i högan sky till fina texter. De var grymma, men på lördag ska jag titta på två underbara män som sjunger låtar som berör mig, som har betytt enormt mycket under flera års tid, och ja det kommer vara magiskt!

Lillfisen har börjat leva rövare numera. Sparkarna kommer titt som tätt nu, och rätt vad det är så känner man även utanpå hur bebisen bökar omkring därinne. Rätt fantastiskt är det faktiskt. Hoppas h*n kommer gilla musiken på lördag lika mycket som jag, det ska börjas i tid!