Det händer ibland att jag är lite för ivrig för mitt eget bästa. Eller kanske snarare att min karl är lite för pedant för sitt eget bästa, jag kan inte bestämma mig för vilket.
När jag får för mig att spika/skruva upp en tavla eller hylla så vill jag göra det på stört, har jag inget måttband att tillgå eller som i det här fallet att golv och tak är rätt snea så går jag helt enkelt på mitt ögonmått. Ett ögonmått som allt som oftast inte är riktigt pålitligt. Rätt så många gånger kommer han hem, min kille, suckar och säger: nämen älskling, ser du inte att det är helt snett och vint?
-NEJ, det gör jag inte, för i så fall hade jag väl inte satt upp det så?
Och nu är vi alltså där igen...
Nymålad fondvägg bakom sängen och jag är ivrig att få upp en hylla. Sagt och gjort. Trodde jag. Men jag lyckades ju sätta hylljäveln på sniskan och M kunde inte heller se riktigt rakt, det hela resulterade i att han suckande gick genom dörren på väg till Coop för att köpa ett vattenpass.
Men si där ja, då blir det åtminstone rakt och jag slipper få skäll. Och så kan vi sätta upp en hatthylla också utan att börja tjafsa om hurvida fanskapet sitter rakt eller inte.
I övrigt har det varit den finaste helgen på bra länge. Den innehöll munkenhäng med rätt fulla men fina människor och festival. I lördags befann jag mig i ett lyckorus som var länge sen jag kände. Festivalfolk, träben, solglimtar, skånska, buss, spelområde, öltält och två fantastiska spelningar för att summera det hela kort. Sätta sig i bilen och köra hem tre på natten för att stupa i säng framåt morgonkvisten för att vakna upp med nåt som måste vara så nära bakis man kan bli utan att egentligen vara´t.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar