...

Som om det inte vore nog med elände så ska jag dessutom drabbas av det värsta röksuget någonsin. Jag har inte ägnat de där giftpinnarna en tanke på över sju månader. Men nu, herregud vad jag vill kedjeröka!

Man ska glädjas åt det lilla.

Som ni har räknat ut redan har jag rätt långtråkigt om dagarna. Jag har njutit av att ha lite sådär lojt småtråkigt i min ensamhet. Men nu är jag som sagt rätt less på´t. Datorn är mitt tidsfördriv om dagarna. Den och mina böcker samt promenader i massor. Just därför blev jag så himla själaglad när jag hittade en alldldes briljant blogg att följa. Hurra för det! Det firar vi med en lite visa av självaste Freddan som jag inte blivit av med på dryga veckan.

Sju dagar +

Nu har jag provat det mesta. Skogspromenader. Färdknäpp. Trappor. Ingefärste.
I N G E N T I N G. Alltså det var sju dagar sen den skulle ha kommit. Den här veckan har kanske varit den mest händelselösa veckan någonsin. Skittråkigt är det!
Men nu har jag gett upp alla försök att få igång det, tycks bara vara att gilla läget som gäller, men det är förbannat svårt!
Nu ska jag dessutom iväg till barnmorskan, jag som lite käckt sådär sa vid förra besöket, att hehe ja vi kan ju boka in en tid men jag hoppas inte på att vi ses... Tji fick jag!

I eftermiddag ska jag åka hem och hälsa på en skitliten bebis, endast sex dagar gammal. Tänkte att vi skulle lägga upp en strategi hon och jag. Jag ska sniffa lite på henne för det har jag hört kan hjälpa. Hon får å sin sida försöka få den sugen på att komma ut och hälsa på sin lilla kompis.
Men det är klart, det verkar ju inte vara något smartskaft jag har därinne så vi ska nog inte räkna med för mycket. Jag menar, vem väljer att stanna kvar därinne i magen när man kan komma ut och busa med underbara bebiskompisar, få gormetmat i form av bröstmjölk, sova i en skitmysig säng och få massa kärlek, uppmärksamhet och en byrå med nya kläder?
Men men... hästarna finns nog där, det tar nog bara lite tid att samla in dem. Vi hoppas h*n lyckas med det väldigt snart i allafall.

Gillalägetgillalägetgillaläget...

Det här med fördomar.

Tillåt mig att vara fördomsfull. Jag vet att det kan vara bland de värsta egenskaper man kan ha, och jag är expert på att vara just fördomsfull. Tyvärr. Men å andra sidan är jag inte den som är sen att ändra mig om det visar sig att jag har fel. Så därför, efter att ha läst det här tänker jag att det säkert var rätt åt fan. Med tanke på hur mycket vidriga äckliga västerlänningar till karlar vi såg därnere, släpandes runt på flickor, inte mer än barn med sliskig kåt blick så kan jag inte låta bli att vara det även i detta fall. Nu trampar jag kanske på ömma tår, kanske handlar det inte alls om det. Kanske handlar det bara om droghandel eller sexköp på det där hotellet i största allmänhet. Då ber jag verkligen om ursäkt. Nej.
Kanske handlar det också om en helt vanlig karl som tröttnat på kylan i svedala och bara råkat ut för ett hemskt överfall. Och då ber jag verkligen om ursäkt på rikigt, men som sagt, fördomsfull var det ja.

Ska vi leka nu mor?

Jo alltså, nu har jag börjat få hemska tankar och syner. Riket. Fullvuxen människobebis, Lillebror tror jag han hette. Så kommer lillfisen se ut om den ska ligga därinne och skrota länge till. Och så kommer denna jättebebis som egentligen inte är en bebis längre titta upp på mig och fråga; Skä vi leilei nu moa? (Ja alltså, det ska vara danska, men jag kan inte ett ord men ja, ni fattar...)

Så snälla, se till att kom ut snart för jag vill ha en liten lillfis och inte ett monster från Riket.

Oh Yeah

Igår låg jag och slökollade på Singing bee, ni vet programmet där man inte behöver vara duktig på att sjunga, bara kunna texten. I alla fall... När tre stycken var kvar tyckte de att det var en bra idé att skaffa sig ett bandnamn, vilket blev Ash. Och så började en låt surra i mitt huvud, några ord, lite melodi. Youtubade skiten, och plötsligt befann jag mig i mitt lilla rum med gula tapeter (det man såg av dem för alla TT-posters) på Fotbollsgatan 35. I det rummet pratades det sällan om något annat än killar och Take That på den tiden. Mtv på teven allt som oftast medans vi bläddrade i Okejtidningar pratandes om våra brustna tonårshjärtan. Mycket tårar fälldes i det där rummet. Henka, Manne, Kenta och Andreas ja listan kan nog göras lång.
Men ändå, vilken myskänsla jag fick av den flash backen!

Lite gnäll och åter gnäll.

Jag har skittråkigt, och samtidigt som jag har det håller jag på att gå trötthetsdöden till mötes. Det här med en hel natts sömn tycks vara ett minne blott.
Folk föder barn, pluggar eller jobbar. Annars har man sjuka barn. Jag gör varken eller. Jag har alltså ingen att umgås med, ingen att fika med. Dessutom är folk precis värdelösa på att uppdatera sina bloggar så jag har ingenting framför datorn att göra på mina sömnlösa nätter. Inte på dagarna heller för den delen.
Nu skulle jag utan problem kunna sova bort hela dagen men det känns bara ännu tråkigare och jag måste iväg och anstränga mig, typ springa en tio varv runt strömmen kanske? Men det skulle nog mest resultera i svinont i fötter och ben.
Hade min kille varit hemma hade en utflykt till marmorbruket suttit fint, men han jobbar ju såklart och har därför bilen.
Ni märker att det är precis skitsynd om mig va?
Till råga på allt börjar jag bli förkyld, så himla opraktiskt!