Jo det var några saker...

Jag blir så vansinnigt trött på så himla många saker.
Jag blir trött på vädret, på att det är typ höst fast det ska vara högsommar. Jag blir trött på pappor som säger sig vara barnvakt åt sin barn (ett jäkla tjat, jag vet). Ännu tröttare på mammor som tycker att det är helt okej. Trött på homofober, trött på rasister och andra nötter. Ja, trött på nästan hela mänskligheten faktiskt. Trött på att inga av mina favoritband släpper något nytt och därför inte gör några spelningar. Och de band som ändå släpper nytt lever inte upp till mina förväntningar (gör om gör rätt för fan!). Trött på den där starka karln(Samuelsson nånting) som ska florera runt i varenda reklamfilm i teverutan. Trött på rika jävla snorungar som inte vet vad det är att tjäna pengar och kämpa för att få in pengar på sparkontot. Trött på att det inte finns ett enda hus inom rimlig radie för under sjukt många miljoner. Trött på bankfan som ändå inte vill låna ut pengar utan fet kontantinsats. Trött på att bo i en lägenhet, i en alldeles för liten trea. Trött på att det ska ta en halv evighet att ladda ner ett avsnitt True blood. Trött på att man i det här samhället ska behöva bli styrd som en marionettdocka. Trött på att inte hela världen kan bestå av alla fina människor jag har omkring mig.
Trött var ordet.

...

Jag skrev ett inlägg förut men raderade det. Kände mig så jävla larvig och gnällig. Tyckte så synd om mig själv. Jag hade tråkigt och satt mest hemma och väntade på att M skulle komma hem, vilket han förmodligen inte gör förens ikväll. Jag blir lätt sådär, lättretligt och tycker så hemskt synd om mig själv när jag vet att Martin är iväg och har roligt. Det är absolut inte att jag inte unnar honom att vara iväg och inte är jag svartsjuk heller, veti fanken vad det är men måste helt klart jobba med det. Jag vill gärna spela lite martyr där jag ska ge sken av hur jobbigt det är att vara hemma själv en hel helg med ett sjövilt barn. Det ÄR jobbigt, men så förbaskat jobbigt är det ju ändå inte. Men när barnet ifråga sovvägrar fram till tio på kvällen då jag själv slocknar som ett fyllo blir jag lätt retlig, speciellt när jag laddat upp för seriemaraton som inte blev av.
Men efter en söndagsmiddag hos mamma är jag vid bättre mod. Dessutom lyckades jag nyss få det illpigga barnet att somna så om jag ger fan i att skriva mer här så kanske jag hinner med ett avsnitt True blood innan hon vaknar igen.

Away we go.

Det händer inte mycket här inne. Desto mer händer i våra liv, turligt nog. Vi far omkring. Försöker ta vara på sommaren på bästa sätt, vara där vi kan njuta av den som bäst.
Vi har lyckats hålla oss hemma ett par dagar nu, väntat ut regnet. Tvättat. Städat. Fått huvudet sönderpratat av en dotter som tjattrar mest hela tiden. Underbara unge!
Så har vi passat på att kolla på film. Just idag såg vi en mycket passande film - Away we go. Helt magisk och alldeles alldeles underbar.

...

Man vet att man äter lite för mycket choklad när man ber om ett Marabou light när man ska köpa cigg.
Och ja, jag fick visa leg.

Om värmen.

Jag kan tycka att det är ett jävla gnäll på värmen just nu. Men förvånad det är jag inte, vi bor ju trots allt i Sverige och då är det ju det vi är bäst på - att gnälla och aldrig vara nöjda. Lite regn och en ordentlig åskurladdning en natt eller max en dag skulle väl inte skada för att rensa luften, men sen får det återgå till det finfina vädret igen, tack.
Jag är glad över att jag just denna sommar är ledig hela sommaren lång och att jag slipper svettas på jobbet. Det är skönt att för första gången på väldigt många år faktiskt kunna njuta fullt ut av värmen utan att tänka på och oroa mig över älskade människor som inte kan andas i värmen. Så länge Kajsa är piggelin, glad och äter och dricker som hon ska så är jag fantastiskt glad över tillvaron.
Vi klarar oss fint med fläkten. Den får flyttas runt lite här och var, och den ger underbar svalka. Kanske hade det varit annorlunda om jag inte hade världens bästa familj och släktingar som förbarmar sig över oss just nu. Just nu har nämligen Martin jour hela veckan lång vilket innebär att jag och Kajsa högst ofrivilligt sitter fast i stan eftersom jag är fegis och inte vågar vara i torpet själv utan bil. Men nu alltså, släktingar - I love!
Jag packar väskan och åker ut till landet, där trivs jag bäst, där trivs Kajsa bäst.

So pleace, låt det förbli sommar några veckor till, snart nog kommer höst, kyla, snö och blask om vartannat och då kommer vi gnälla för det.

Tvätta eller inte tvätta ?

Det här lille hundkräket luktar värre än ett par strumpor efter en vecka på Roskilde. Jag tänker BAKTERIER, men att tvätta kräket kanske innebär total katastrof. Kajsa tror kanske att hon fått en främling i sängen och så är husefriden för all framtid ett minne blott.
Ingen sömn utan hund liksom.

Om vad vi gör.

Vi har mer eller mindre flyttat ut till landet. Lata dagar där vi inte gör mycket alls. Den här helgen har vi gjort ett avbryt - skärgårdshäng för mig och Skånehäng för M. Imorron flyttar vi ut igen. Härligt är det.