Efter en veckas självsvält är det sannerligen en fröjd att se hur stora barnet formligen trycker i sig fyra pannkakor på raken med en glädje av sällan skådat slag.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-11-09
Pannkaka pannkaka, ge mig mera pannkaka.
Efter en veckas självsvält är det sannerligen en fröjd att se hur stora barnet formligen trycker i sig fyra pannkakor på raken med en glädje av sällan skådat slag.
2011-11-08
Dessutom..
har jag hunnit duscha, sminka mig, bakat en kaka till lekdejten i eftermiddag samt damma. Allt medan kottarna sov. Samtidigt.
Gud hör bön.
Nu har jag en pruttade bebis i famnen som varje gång det låter prutt från rumpan ler med hela ansiktet.
Det här tenderar att bli en hemskt bra dag det här!
Gud hör bön.
Nu har jag en pruttade bebis i famnen som varje gång det låter prutt från rumpan ler med hela ansiktet.
Det här tenderar att bli en hemskt bra dag det här!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Men god morgon, GOD morgon!
8,5 timmar. ÅTTA. OCH. EN. HALV! Det är som att ha hela kroppen full med bomull det här. Blev inte ens sur när brandskydds-snubben kom en halvtimme för tidigt och jag fick öppna i Stig Helmerfrippa och skotskrutig frottémorgonrock. (Hello sexy!)
Samma kväll som vi införde rutiner bestämde sig ungarna för att vakna samtidigt, varpå alla var i sina sängar igen 30 minuter senare.
Jag upprepar; 8,5 timmar - det är mer än jag sov på hela förra veckan.
Nu hoppas jag bara att Kajsa ska sluta upp med att vakna om nätterna, eller snarare att hennes hosta ska sluta bråka.
Det var allt för mig.
Ha en fin dag hörni!
Samma kväll som vi införde rutiner bestämde sig ungarna för att vakna samtidigt, varpå alla var i sina sängar igen 30 minuter senare.
Jag upprepar; 8,5 timmar - det är mer än jag sov på hela förra veckan.
Nu hoppas jag bara att Kajsa ska sluta upp med att vakna om nätterna, eller snarare att hennes hosta ska sluta bråka.
Det var allt för mig.
Ha en fin dag hörni!
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-11-07
Rutiner för de vuxna i huset.
Vi kan inte hålla på så här längre - sitta uppe bara för att passa på att göra än det ena än det andra.
Inatt kollade jag på klockan 01:30 för sista gången, och okej att det inte var så dags jag gick och la mig, det gjorde jag väl runt tolvsnåret ungefär, men med min osamarbetsvilliga kropp så säger det sig ju självt att det tar ett tag innan jag nu lyckas somna. Och när jag väl gör det, ja då kan ni ju lista ut själva vad som händer.
Alltså är det följande regler som gäller här hemma nu:
Kajsa i säng senast kl. 20.
Därefter soffhäng med nån serie eller datoranvändning fram till 22 ungefär, då är det dags för sängen och tid för en stunds läsande. Den där sänglampan som aldrig är släkt nu mera ska släckas senast kl 23.
På så sätt borde jag ha kommit till ro och förhoppningsvis också somnat innan midnatt.
Regler för vuxna tänker ni, vilket trams!
Men jo, så är det när man är ett litet barn i en vuxens kropp och inte alls tycker om att gå och lägga sig och som inte alls begriper sig på sitt eget bästa.
Klockan 19:55 stod Kajsa med fötterna på spjälsängen, för allra första gången redo att klättra ner i den själv. Fjärde avsnittet The Walking dead på väg och ja, det ser på det hela taget ut som första kvällen med regler kommer att gå vägen.
Jakten på sömn kan börja!
Inatt kollade jag på klockan 01:30 för sista gången, och okej att det inte var så dags jag gick och la mig, det gjorde jag väl runt tolvsnåret ungefär, men med min osamarbetsvilliga kropp så säger det sig ju självt att det tar ett tag innan jag nu lyckas somna. Och när jag väl gör det, ja då kan ni ju lista ut själva vad som händer.
Alltså är det följande regler som gäller här hemma nu:
Kajsa i säng senast kl. 20.
Därefter soffhäng med nån serie eller datoranvändning fram till 22 ungefär, då är det dags för sängen och tid för en stunds läsande. Den där sänglampan som aldrig är släkt nu mera ska släckas senast kl 23.
På så sätt borde jag ha kommit till ro och förhoppningsvis också somnat innan midnatt.
Regler för vuxna tänker ni, vilket trams!
Men jo, så är det när man är ett litet barn i en vuxens kropp och inte alls tycker om att gå och lägga sig och som inte alls begriper sig på sitt eget bästa.
Klockan 19:55 stod Kajsa med fötterna på spjälsängen, för allra första gången redo att klättra ner i den själv. Fjärde avsnittet The Walking dead på väg och ja, det ser på det hela taget ut som första kvällen med regler kommer att gå vägen.
Jakten på sömn kan börja!
Sov ni bara, gör det.
Jag tappade just hoppet om att någonsin få sova igen.
Jag la Kajsa att vila, Kajsa vilade. Sen la jag mig och Vidar i sängen för att också vila. Lagom till att Vidar kommit till ro och just skulle somna kom kliet i halsen tillbaka och jag var tvungen att hosta, varpå Vidar såklart sprattlade till och vi fick börja om hela proceduren igen.
När Vidar somnat, ja då hade det visst gått en timme och dags för storasyster att vakna.
Igår skrev jag på facebook: "Idag ägnar sig visst hela familjen åt att sova, himla fint då det är något vi inte gjort på en vecka eller så."
Herregud som jag ljög!
Alla sov naturligtvis utom jag. Det här med samarbetet mellan kropp och huvud funkar liksom inget vidare så när jag väl får sova, ja då sänder tydligen hjärnan några signaler till kroppen som säger att "nu du, spring så fort du kan för snart kommer sömnen och tar dig!" Och då är det så klart stört omöjligt att komma till ro.
Nu får jag väl istället göra sånt som en hemmafru bör göra, typ koka linssoppa och baka saffransskorpor och sånt.
Ja så får det bli. Sova får jag väl göra när kottarna blivit tonåringar.
Jag la Kajsa att vila, Kajsa vilade. Sen la jag mig och Vidar i sängen för att också vila. Lagom till att Vidar kommit till ro och just skulle somna kom kliet i halsen tillbaka och jag var tvungen att hosta, varpå Vidar såklart sprattlade till och vi fick börja om hela proceduren igen.
När Vidar somnat, ja då hade det visst gått en timme och dags för storasyster att vakna.
Igår skrev jag på facebook: "Idag ägnar sig visst hela familjen åt att sova, himla fint då det är något vi inte gjort på en vecka eller så."
Herregud som jag ljög!
Alla sov naturligtvis utom jag. Det här med samarbetet mellan kropp och huvud funkar liksom inget vidare så när jag väl får sova, ja då sänder tydligen hjärnan några signaler till kroppen som säger att "nu du, spring så fort du kan för snart kommer sömnen och tar dig!" Och då är det så klart stört omöjligt att komma till ro.
Nu får jag väl istället göra sånt som en hemmafru bör göra, typ koka linssoppa och baka saffransskorpor och sånt.
Ja så får det bli. Sova får jag väl göra när kottarna blivit tonåringar.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-11-06
Avkoppling delux.
Kan inte tänka mig en bättre avslutning på en hemskt påfrestande vecka.
Jag ligger nog kvar här tills jag får dela badkaret med isbjörnarna.
Published with Blogger-droid v1.7.4
2011-11-05
Fem saker ni inte visste om mig.
Jag satt och rensade bland mina utkast här på bloggen. Det hamnar en hel del inlägg där som av en eller annan anledning aldrig blir publicerade. Antingen blir jag avbruten av bebis som skriker, en Kajsa som vaknar efter sin eftermiddagslur eller så ångrar jag mig helt enkelt efter att ha skrivit ett inlägg och tänker att äsch, det här kan jag ju inte publicera heller. Men så hittade jag en liten lista som jag gjorde för ett tag sedan, från början var det tio saker man skulle berätta om sig själv som florerade runt bland massa bloggar, men jag gjorde om den till fem. Nu publicerar jag den.
1. En gång i tiden, innan jag fick Kajsa var jag en jävel på att dricka öl. Jag var faktiskt så pass grym att jag på en festival för några år sedan vann inte mindre än tre ölhävartävlingar, alla mot tyska karlar. Pondusen i det!
2. När jag som 18-åring fick körkort flyttade jag ut till min dåvarande kille som bodde nästan i urskogen.
Där fick vi elda i pannan för att överhuvudtaget få varmvatten. Det var rätt många tjusningar i det hela, men då min kille låg ute och jobbade hela veckorna blev det rätt svårarbetat för mig. Allra helst på vintrarna, då kunde en dag se ut såhär:
Gå upp i vid fyrahugget och hoppas på att det fortfarande var glöd i pannan så man slapp börja om med hela tändningsprojektet igen. Sen tog jag bilen till jobbet, och här snackar vi inte om några kommunala vägar som plogades, faktum är att det inte bodde en kotte, förutom bonden i närheten så någon vägförening var inte heller att tala om. Här hade jag alltså tur om bonden förbarmat sig över mig och plogat vägen (hände oftast inte), hade han inte det stod mitt hopp till att postbilen varit där och banat väg. Detta skedde heller inte allt för ofta då jag började jobba kl 06, och åkte hemifrån 05:30. Däremot hände det desto oftare att jag körde i diket.
När jag kom hem efter en heldag på jobbet och det hade snöat så där himla mycket fick jag börja med att skotta upp en väg fram till vedboden, hämta ved och börja elda. Framåt 22 ungefär kunde man räkna med att det fanns tillräckligt med varmvatten.
I två år ungefär stod jag ut med att bo sådär, sen lyckades jag övertala min kille att flytta till ett lite mer bekvämare boende. Vi hamnade i en by utan affär men med en pizzeria ett par mil utanför Norrköping.
3. Jag har väldiga komplex för min dubbelhaka. Därför kan ni på bilder och så väldigt ofta se mig med sjal. Jag älskar sjalar och har en hel byrå full med dem. Alternativt se bilder när jag tar kort på mig själv lite ovanifrån.
4. Jag har alldeles uppenbart lyssnat betydligt mer på fulmusik i mina dar än vad jag vill erkänna. Mer om det kan ni läsa om här.
5. Jag är fruktansvärt nostalgisk (eller sentimental om man nu vill). Det finns hur många låtar som helst som jag förknippar med saker och gråter en skvätt till när jag hör. Det här kan alltså vara mer eller mindre bra låtar, som tillexempel 'När vi gräver guld i USA' - alltid sommaren på landet som bestod av så mycket bus och bad. Eller 'Carry on' med Manowar - på en kille jag var sådär fasligt kär i när jag var fjorton, femton år och ja, listan kan göras hur lång som helst så jag stannar där.
Se så, nu uppmanar jag alla er andra att också berätta lite sanningar om er själva.
1. En gång i tiden, innan jag fick Kajsa var jag en jävel på att dricka öl. Jag var faktiskt så pass grym att jag på en festival för några år sedan vann inte mindre än tre ölhävartävlingar, alla mot tyska karlar. Pondusen i det!
2. När jag som 18-åring fick körkort flyttade jag ut till min dåvarande kille som bodde nästan i urskogen.
Där fick vi elda i pannan för att överhuvudtaget få varmvatten. Det var rätt många tjusningar i det hela, men då min kille låg ute och jobbade hela veckorna blev det rätt svårarbetat för mig. Allra helst på vintrarna, då kunde en dag se ut såhär:
Gå upp i vid fyrahugget och hoppas på att det fortfarande var glöd i pannan så man slapp börja om med hela tändningsprojektet igen. Sen tog jag bilen till jobbet, och här snackar vi inte om några kommunala vägar som plogades, faktum är att det inte bodde en kotte, förutom bonden i närheten så någon vägförening var inte heller att tala om. Här hade jag alltså tur om bonden förbarmat sig över mig och plogat vägen (hände oftast inte), hade han inte det stod mitt hopp till att postbilen varit där och banat väg. Detta skedde heller inte allt för ofta då jag började jobba kl 06, och åkte hemifrån 05:30. Däremot hände det desto oftare att jag körde i diket.
När jag kom hem efter en heldag på jobbet och det hade snöat så där himla mycket fick jag börja med att skotta upp en väg fram till vedboden, hämta ved och börja elda. Framåt 22 ungefär kunde man räkna med att det fanns tillräckligt med varmvatten.
I två år ungefär stod jag ut med att bo sådär, sen lyckades jag övertala min kille att flytta till ett lite mer bekvämare boende. Vi hamnade i en by utan affär men med en pizzeria ett par mil utanför Norrköping.
3. Jag har väldiga komplex för min dubbelhaka. Därför kan ni på bilder och så väldigt ofta se mig med sjal. Jag älskar sjalar och har en hel byrå full med dem. Alternativt se bilder när jag tar kort på mig själv lite ovanifrån.
4. Jag har alldeles uppenbart lyssnat betydligt mer på fulmusik i mina dar än vad jag vill erkänna. Mer om det kan ni läsa om här.
5. Jag är fruktansvärt nostalgisk (eller sentimental om man nu vill). Det finns hur många låtar som helst som jag förknippar med saker och gråter en skvätt till när jag hör. Det här kan alltså vara mer eller mindre bra låtar, som tillexempel 'När vi gräver guld i USA' - alltid sommaren på landet som bestod av så mycket bus och bad. Eller 'Carry on' med Manowar - på en kille jag var sådär fasligt kär i när jag var fjorton, femton år och ja, listan kan göras hur lång som helst så jag stannar där.
Se så, nu uppmanar jag alla er andra att också berätta lite sanningar om er själva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)