Plötsligt händer det.

Jamen se där ja, den där latfisen till bebis vi har här hemma tyckte sent omsider att det var dags att börja röra lite på sig. Första vändningen check. Och ja ja, jag vet att det är himla sent, visst? Kajsa var 3,5 månad vill jag minnas när hon vände sig första gången. Men då ligger han ljusår före andra bebisar i andra områden, till exempel åt han tacos till middag igår och kan uttala nationalencyklopedin alldeles korrekt, och det är ju liksom mer än vad jag kan.

Men alltså, första snurren över till mage, hurra! Det känns ändå lite som att hela snurrarunt-grejen är den första stora anhalten på alla utvecklingsfaser den där lilla krabaten kommer gå igenom.
Rysligt nöjd tycktes han vara med sin bedrift också..

Stan i vårskrud, det är den jag gillar allra mest.

Det finns stunder då jag vacklar lite i det här husköpet, som när vi imorse vaknade upp till 17 grader i huset och utan varmvatten med en pelletspannan som hade lagt av under natten till exempel. Då känns det himla surt att inte bara kunna lyfta luren och förvänta sig att någon annan ska lösa problemet. Det får man liksom lösa själv, och bekosta det också. (Tack och lov för min väldigt händiga snubbe som kan konsten att laga det mesta.)
Men så har jag ännu en sak jag funderar lite över, det är hur jag ska klara av att möta våren på landet? Jag förstår hur tokigt det här måste låta, att möta våren på landet måste väl ändå vara det allra bästa?
Men nej, mitt allra bästa vårtecken är att gå till jobbet genom industrilandskapet och vidare upp på Kungsgatan på nysopade trottoarer med solen som värmer mig i ryggen och Lars Winnerbäck som sjunger 'Nån annan' i lurarna för mig. Bättre vårkänsla än så går inte att hitta.
Kanske får jag lov att helt ändra uppfattning när vi tänder säsongens första grill på altanen och syrenbuskarna börjar blomma. Jag vet inte. Men det är något visst med nysopade gator och lukten av asfalt, det är det.

Men när jag tänker ett steg längre, på min iver att införskaffa mig ett gäng pallkragar att sätta potatis, lök och morötter i, när jag tänker på min kommande örtodling och på alla tomater och gurkor jag ska ha i växthuset, bara den tanken får mig att inse att vi nog gjort alldeles rätt trots allt.
Trots att det var sjujävla surt att vakna upp i morse och inse att kylan inte nöjt sig med att stanna utanför huset. Och trots att den där nåtningen håller på att ta knäcken på oss.
Men pallkragarna. Växthuset.
Och 'Nån annan' kan jag ju lyssna på här hemma också. Det går ju faktiskt. Och Kungsgatan finns kvar, bara 20 minuter härifrån.
Och nu ska jag ut kombinera en barnvagns/pulkåkspromenad i skogen. Och det får man väl lov att säga, är också en av fördelarna med det här boendet.

Men snälla, låt pelletspannan fungera nu så vi slipper förfrysa här hemma utan att lägga en halv förmögenhet på en ny. Okej?

Just det. Apropå ingenting, bägge familjerna vi hängde med i torsdags och de som var hemma här i lördgas har åkt på vinterkäkis nu. Jag antar att det bara är att bunkra upp med blåbärssoppa, skorpor och rostisar för att invänta helvetet?

Gud förbarme, nu kommer vår son bli bög och det kan vi ju inte låta ske.

Det här med att Vidar nu mera sportar i min gamla babyrosa overall från 83 är något jag är mycket nöjd med, helt galet fin är den!
Tyvärr hittade min mamma den alldeles försent för att den skulle passa Kajsa, men nu kommer den väl till pass när kylan biter i kinderna.
När jag lämnade Kajsa på föris i onsdags flockades som vanligt en skara ungar kring Vidar, varav två frågade "vad heter Kajsas lillasyster?"
Jag tänker att det är så himla bra för ungarna att deras föräldrar redan vid tre års ålder visat dem vart skåpet ska stå och tydligt visat vilka färgkoder som gäller beroende på barnens kön.

När jag sedan hämtade Kajsa som sedan en vecka tillbaka sportar i en svart overall med blågrått innefoder - ett fynd för 200 hundra spänn som tidigare kostat 700 (mycket nöjd!) samt en rosa mössa (hon har tidigare haft en brun med vita prickar) - fick kommentaren "men titta hon kan ha lite färg i allafall!" av en förskolepedagog, ja men då stod det ju klart hur mycket de jobbar med det här med könsroller på dagiset. Eller hur?
Jag menar, skulle någon överhuvudtaget höjt på ögonbrynet om en pojke hade samma "färglösa" overall och en lika "färglös" mössa?
Nej just det.
Hur var det nu med den här köpkonsumtionen och att återvinna gamla plagg?
Men nej, "rätt färg" är tydligen av större vikt än att en barnfamilj låter sina ungar klä sig i begagnade kläder samt reafynd.

Jag vet inte, men jag tror bestämt vi fått ännu mer belägg för att vi gjort rätt som låter Kajsa stå i omplaceringskö. För ärligt talat, vem vill låta sina ungar gå i en bakåtsträvande förskola när det handlar om att utveckla barnen?

Jag ska bättra mig, om en livstid eller så..

Saker jag måste bli bättre på:

- Hålla bättre ordning på papper. Liknande högar som den här ligger utplacerat lite varstans här i huset. Ha lite bättre koll på papper över lag faktiskt, sortera bättre och sätta in i pärmar bakom märkta register, komma ihåg att skicka iväg viktiga papper utan att skjuta på det så det till slut blir försent och såna saker. Jag och papper rimmar väldigt dåligt ihop helt enkelt, och ändå tänker jag att jag kanske, eventuellt skulle vilja jobba som kontorist?



- Städa lite oftare bakom spisen. Som det är nu - inte så fräscht och inbringar ingen jättestor lust att ta itu med heller. Flott + damm + matrester = inte kul att städa. Jag tog en bild jag tänkte lägga upp, men insåg att jag förmodligen skulle vinna pris i årets äckligaste blogg om jag gjorde det.

- Ta till vara på rabattkuponger. Vet verkligen inte hur många hundralappar jag gått miste om i blöj/tvättlappar-rabatter. Lägger dem i plånboken, men upptäcker dem alltid när jag redan har handlat och nästa gång har de passerat bäst-föredatum.

Och så blev det fredag ännu en gång.

Trötta ungar, trött morsa. Snön yr där utanför fönstret och termometern visar på isande kyla.
Vissa menar att frisk luft ska vara bra, men det måste finnas nån gräns för vad som är bra och vad som är idioti, tänker jag och menar att det skulle vara just idioti att gå utanför dörren en dag som denna, speciellt då modell mini återigen åkt på snor och rossel.
Istället går jag omkring här hemma och flashar i mina snyggsockar som M:s mamma har gjort till mig också försöker vi hålla förkylningen borta med hjälp av himla många apelsinklyftor.




Ni vet att det är av största vikt att sockorna matchar minst en matta i hemmet, va?

Torsdagssvammel.

Att jag imorse tänkte att morotssoppa och pannkakor vore en bra idé att ha till middag, är en sak.
Att komma hem efter att ha hängt ute på landet med en skock sjövilda ungar en hel dag för att sedan ta tag i de där middagsplanerna när klockan redan är slagen middagsdags, det är en helt annan.
Nu är jag så trött i huvvet att jag stupar. Och imorgon är det fredag, visste ni det? Jag gjorde inte det nämligen, känns som det var i typ förrgår Kajsa skrämde oss med det där kräket. Men det förstås, fredag tackar man ju inte nej till, åtminstone inte jag. Helgen ska för övrigt spenderas med att nåta. Alla som vet vad det är, upp med en hand!
(Jag får ont i knäna bara av att tänka på´t.)

Varsågoda för svammel.

Hur det går till när vi ska enas om tapeter.

Ja alltså, tapeter är ett rätt hett ämne här hemma och är ständigt på tapeten (ursäkta). Men H E R R E G U D så många det finns att välja bland.

Jag: Den här! Svinsnygg! *Pekar på skärmen*
M: Men vi ser ju skog ifrån vilket fönster vi än tittar, då behöver vi ju inte ta in skogen?
Jag: Nähe okej, den köper jag. Men den här då, den skulle bli skitsnygg!
M: Men gult!? Hela huset är gult, räcker inte det?

Osv osv osv...

Sen packade vi in oss i bilen för att åka in till en tapetaffär, för jag vet inte, men det kändes som det skulle gå lättare om man fick känna och titta på dem irl så att säga. Och hör och häpna, det gjorde det visst också.
Vi föll pladask för den här snyggingen.
Problemet? Svindyr. Såklart. Vi lär oss aldrig att kolla prislappen först, men alltså turkost och rött (som ju våra köksmöbler är) råkar ju vara min bästa färgkombo, så kanske blir det dem ändå. Två rullar liksom, allt som krävs.
Och just som jag skriver det här visas Åhlénsreklamen på teven, den om att mycket färg i hemmet är bra. Att det får igång kreativiteten osv.
Det avgjorde nog saken.