Hej säger vi från sjukstugan.

Febern har passerat 40-strecket och nattens bristfälliga sömn är väldigt påtaglig här hemma. Vi sitter mest i soffan, kollar på teve och äter glass. Att äta glass när man är sjuk borde nämligen vara alla barns rättighet. Själv är jag inte det minsta sjuk men äter ändå. Tänker att jag måste sympatisera lite med den febriga lilla ongen nämligen.

Published with Blogger-droid v1.7.4

...

Stackars Kajsa har 39,6 i feber. Klockan är 01:40 och vi, eller mera rätt, jag, tittar på Emil i Lönneberga, snart borde herr lillskrot vakna för mat också.
Det är en sån där härlig natt nu igen där sömnen riktigt flödar.

Ska förresten inte barn vara trötta och slöa när dom har feber? Sova mycket och så. Inte springa runt som en katapult och mata husets vakna invånare (dvs mig och katten) med luftmat. Speciellt om klockan är jättejättemycket över läggdags och man hållt igång större delen av dagen?
En liten fråga bara..

Att ta arrangerade kort.

Försökte oss på en sån där fin liten syskonbild till lokaltidningens 'välkommen till världen'. Det var ehm, rätt knivigt. Minst sagt.






Nu ska jag göra päppelpaj. Mycket lättare.

Note to self.

Plocka alltid undan inne i K:s rum innan hon lägger sig.
Det är inte kul att trampa på en sån där vass liten klossjävel som man sedan råkar sparka in i väggen när man ska stoppa om den sovande lilla tösen. Väldigt lätt hänt då att man får höra "Hej mamma, mamma hej!" och så har man plötsligt en alldeles klarvaken tjej som vill leka när föräldrarna vill se film.

Jaha nähe, om man skulle slipa lite på den där murstocken istället då..

Home is the place to be.

Idag är en sån där dag då vi är inomhus hela dagen. Kajsa pysslar med sitt, jag går och småplockar och Vidar har funnit sig tillrätta i sin babysitter. Allt flyter för ovanlighetens skull på helt fantastiskt bra, inget gnäll, inget tjat och inget trots.
Emellanåt måste jag dock påminna mig om att det faktiskt inte finns någon lag som säger att man måste vara ute minst en timme varje dag när man har barn (för den friska luften och så ni vet), dessutom bor på landet och granne med skogen och ect. ect. Jag drabbas nämligen, helt obefogat givetvis, av ett litet sting dåligt samvete när vi inte går utanför dörren på hela dan trots att det inte regnar. När ungarna har pyjamas på sig fram till lunch då det vankas värmda pannkakor från gårdagens pannkaksfest, när tv:n står på trots att det för länge sedan blivit ljust ute och klockan för länge sedan passerat lunchtid.
Men så tänker jag att lika skönt som det är för mig att slippa kånka på ungar och ge sig ut bara för man måste, lika skönt kan det väl vara för K också att bara gå hemma och skrota runt i pyjamas utan att för den delen vara sjuk. Och utan att få utbrott varje gång jag ska ta på henne jackan som hon av någon anledning inte alls vill ha på sig. Och lillskroten, honom gör det nog varken till eller från så länge han får ha sin lille snuttefilt och mamma i närheten.

Och så här när det är fredag och hemmamys och allt tyckte jag att det vore fint att ha en liten leopard här hemma. Det är nämligen väldigt mycket mysigare att städa när man har en morrande liten leounge att nafsa på emellanåt.

Nästan som ny.

Äntligen har jag fått lite ordning på det där barret jag har dragits med i (precis som vanligt) alldeles för lång tid.
Frisören: Brukar du alltid låta det gå så här länge mellan klippningarna?
Jag: Jo, det är lite så jag jobbar, det blir ju lite roligare att klippa sig när man ser lite skillnad liksom. (Hrm, jo tjena. Det är säkert därför jag stått och svurit över frippan i tre månader. Snål kallas det. Och lite lat och bekväm, men det ville jag ju inte säga.)
Frisören: Hehe jo det har du ju rätt i.

Bra så fick vi det sagt också.

Före

Efter

Och min nya mössa som jag köpte rent demonstrativt igår bara för att köpa nåt till mig själv och inte bara till kidsen. Mycket fin, och orange är nog min bästa färg just nu.

Charmören.

Jag satt på köksstolen och skulle rapa Vidar efter maten förrut. Bakom mig på golvet satt Kajsa i lugnan ro och plockade med en sån där rysk docka och vi hade det rätt lugnt och fridfullt där i köket. Kottens den dära rapen jag väntade på uteblev, han hade så att säga betydligt kraftfullare artilleri att komma med. Närmre bestämt en multikaskadspya. Tadaa och splasch, var tror ni den hamnade?

1. På trägolvet
X. Rätt i håret på storasyrran
2. På plastmattan

Som en liten ledtråd låter jag er få veta att om Kajsa skulle göra om den där prioriteringslistan, ni vet den jag berättade om förra veckan där hon glömde bort sin lillebror, så skulle hon med största sannolikhet jobba rätt duktigt med att försöka förtränga honom idag också..