Home is the place to be.

Idag är en sån där dag då vi är inomhus hela dagen. Kajsa pysslar med sitt, jag går och småplockar och Vidar har funnit sig tillrätta i sin babysitter. Allt flyter för ovanlighetens skull på helt fantastiskt bra, inget gnäll, inget tjat och inget trots.
Emellanåt måste jag dock påminna mig om att det faktiskt inte finns någon lag som säger att man måste vara ute minst en timme varje dag när man har barn (för den friska luften och så ni vet), dessutom bor på landet och granne med skogen och ect. ect. Jag drabbas nämligen, helt obefogat givetvis, av ett litet sting dåligt samvete när vi inte går utanför dörren på hela dan trots att det inte regnar. När ungarna har pyjamas på sig fram till lunch då det vankas värmda pannkakor från gårdagens pannkaksfest, när tv:n står på trots att det för länge sedan blivit ljust ute och klockan för länge sedan passerat lunchtid.
Men så tänker jag att lika skönt som det är för mig att slippa kånka på ungar och ge sig ut bara för man måste, lika skönt kan det väl vara för K också att bara gå hemma och skrota runt i pyjamas utan att för den delen vara sjuk. Och utan att få utbrott varje gång jag ska ta på henne jackan som hon av någon anledning inte alls vill ha på sig. Och lillskroten, honom gör det nog varken till eller från så länge han får ha sin lille snuttefilt och mamma i närheten.

Och så här när det är fredag och hemmamys och allt tyckte jag att det vore fint att ha en liten leopard här hemma. Det är nämligen väldigt mycket mysigare att städa när man har en morrande liten leounge att nafsa på emellanåt.