Whiskeyröst

Efter en veckas festival brukar jag komma hem med en helt borttappad röst.
Men efter helgen och drygt fyra paket cigg har jag bara fått en jävligt het whiskeyröst. (Jag minns inte ens om jag drack någon whiskey)
Jag vill verkligen inte bli av med den, hade jag velat kunde jag säkerligen få varenda karl i säng bara genom att prata. Så nu funderar jag på hur jag ska gå till väga för att behålla den. Ska jag gå ner och köpa två paket cigg och kedjeröka månne?

Festivalfest 08

Det är tisdag och sviterna från helgens bravader har knappt försvunnit. Jag antar att det tyder på en hård helg.

I detta fall säger bilder mer än tusen ord, så här kommer några.

Jag blev mycker nöjd när Criss kom och gav mig en Weiss wein, jag var ju inte sämre än att jag lät Frida smaka.

Det var i baren vi höll till mest. Unke var bartender för tillfället.

Johan lyckades slå sig fri kvällen till ära.

Lördagsförmiddagen roade vi oss på andras bekostnad. Som att stapla ölburkar på en sovande Otto.

Vi beställde också pizzor.

Och tittade på Frida när hon lekte charader med Thomas som lekledare.

Det gjordes också en hel del tatueringar. (Empan, snälla titta bort) Otto fick bla I love Matthias gaddat på skinkan, samt Kontry på låret och en I love Otto (med fyra T:n) på smalbenet.

Jag var grymt nöjd över mig själv att jag höll mig borta från nålen. Stina skrev Perstorp på smalbenet, det kunde lika gärna ha varit jag.

Jag vet inte om jag behöver säga att jag hade fruktansvärt roligt hela helgen lång. Men jag gör det ändå. Nu när jag återigen har träffat alla fina människor som jag träffar på tok för sällan kan jag leva med hösten ytterligare ett litet tag.

Rännstensungar

Våran innergård är kanske (med största sannolikhet) den fulaste i hela stan. Den lämpar sig föga för barn i lekåldern och består ganska exakt av fem ynkliga små träd (ni vet sådana man hade utanför varje trapputgång i Ektorp som det växte små miniäpplen på) samt tre lådor med buskar i och kanske en bänk, möjligen två. Resten består enbart av asfalt och betong. Det är ganska deprimerande att ha detta som utsikt. Men det är inte det jag vill gnälla över.
På våran gård finns det väldigt många barn i åldern 5-10 som jämt och ständigt ses leka på gården. De klättrar på soptunnorna och drar en stackars katt i svansen, kanske leker de datten nångång ibland också (nej förresten, det vet dom nog inte ens hur man gör). Men som ni förstår så ges det inte mycket till inspiration och ideér till nya lekar i denna gråa tillvaro.
Jag har tänkt speciellt mycket på en liten tös i 5-årsåldern. Jag såg henne varenda dag hela sommaren lekandes utanför mitt fönster, antingen med de andra barnen men oftast (då de andra förhoppningsvis var iväg med sina föräldrar på äventyr i skogen) var hon ensam. Det skar i hjärtat den dagen jag såg henne sitta på soptunnorna alldeles ensam i strålande sol ätandes på en kebab.
Jag ville inget hellre än att dra med henne ut till bilen och låta henne följa med till torpet så hon fick se skog, kossor och gröna ängar. Kanske visa henne hur man gör kor och andra djur av kottar och tallbarr som min morfar alltid gjorde med mig förr om åren.
Detta kunde jag ju inte riktigt göra, då jag förmodligen skulle få polisen efter mig när det uppdagades att någons dotter var kidnappad av en galen kärring.
Men vad ska jag göra? Ska jag bara se misären och skatta mig lycklig över att jag själv haft en underbar uppväxt?

Tidsfördriv

Det enda som är skönt med att jobba helg (förutom OB-tillägget) är att man uppskattar måndagen. Nu har jag ju en hel (löne)helg att se fram emot. Skönt att det var ett litet avbryt i torsdags så man slipper bli sådär ölsugen som man blir när man jobbat två, tre helger på raken.
(Torsdagen bestod av captain morgan & cola samt öl i utlovat stora mängder, goda vänner och nya bekantskaper och musik. Precis sådant som faller mig i smaken med andra ord.)

Jag har spenderat dagen med att bläddra igenom resekataloger och bakat tekakor till en armé. (Jag har varit väldigt kreativ på senaste, min mor säger att det beror på hösten, men kan man skylla eller tacka allt på den verkligen?) Nu blir det Son of Rambow med nybakat och oboý.

Undersökning

Jag har precis blivit väckt av min väckarklocka, är fortfarande halvt sovande när Thomas ringer. Han bedriver en undersökning för sig själv såhär kring niosnåret en torsdag, fullt normalt för att vara han. Undersökningen handlade om one night stand, hurvida man själv ville att killen har dragit på morgonen eller stannat kvar (och om det ens var nån mening för killen att försöka somna) och om jag tyckte det var bra eller dåligt om killen ifråga lämnade en lapp på mitt köksbord där han ber mig ringa om jag vill.
Ska bli spännande att se vad han kommer fram till, får undersöka det närmre nästa helg.

Gnäll och annat

Har jobbat inatt, hemma i fem timmar för att sedan gå tillbaka och jobba ytterligare sju. Det suger! Jag har spenderat mer tid hos Hp än jag gjort hemma den senaste tiden. Jag är trött och vill inget hellre än att sova.
Men imorron ska jag dricka öl, jag jag tänker fan dricka det i hutlösa mängder. Jag förtjänar´t, för sen ska jag jobba för tredje helgen i rad, men det kan jag ta för helgen efter är det dags för den årliga festivalfesten i Perstorp och då ska det drickas bourbon och cola (kanske en del daiquiris också) samt hänga en hel helg med goa människor. Jag är pepp!

Om längtan och om vemod

Jag har länge haft en längtan om att att flytta till Australien. Inte resa dit ett år eller så utan faktiskt bosätta mig där. Jag vill upp i norra delen, ta med mig Martin, ungar och hela konkarongen och hitta ett litet mysigt hus på vischan. Det är väl alla Tamara McKinley-böcker jag läste som yngre som fått mig sådan.
Martin och jag har pratat igenom det här många kvällar ute i torpet den gångna sommaren och han är helt klart med på idén. Men nu pratar vi inte nästa år eller året efter det utan inom en tioårsperiod, om det ens blir av. Men drömmen finns där.

Jag hade kvalitetstid med min mor igår. Vi åt mat, fikade, shoppade och pratade en hel del skit. Någon gång under samtalet kom jag in på det här om min dröm. Jag sa att vi pratat om det en hel del och att vi verkligen skulle vilja det. Mamma blev med ens dyster och undrade om vi inte kunde nöja oss med att flytta till Italien istället, hon vill inte att hennes dotter ska flytta till andra sidan jorden. Jag svarade att jag inte vill bo i Italien, då kan jag lika gärna bo hemma. Hon suckade och vi började prata om annat, men i hennes ögon såg jag vemod och rädsla över att jag nån gång kanske inte kommer bo bara några stenkast ifrån henne.

Så förlåt att jag åsamkat dig oro mamma, det är bara en dröm som nog inte kommer bli av.

Eddie Vedder-Society

En dag som denna kan man inte göra mycket annat än att dricka te och lyssna på den här mannen. Man blir fan tårögd varenda gång.

Hårdrock

På jobbet händer det ibland att jag blir kallad för hårdrockslisa, jag tror det kommer sig av att jag har svart hår och har varit på Srf några gånger. Mer än så krävs tydligen inte. Jag gillar inte riktigt det här. Hårdrock får mig att tänka på flottigt, stripigt hår, t-shirt med tryck, tandställning och moppe och ett "häj, jag gillar hårdrock, främst då Ajron mäjden", och så tänker jag på dessa två: http://www.youtube.com/watch?v=crxsXWYWvN8. Vill jag bli förknippad med dem?
NÄPP!

Min värld av rosor

Vad i helvete sysslar jag med? Varför gör jag detta?
Bara för att jag vill vara så himla tuff och en i gänget såklart! Vad annars?
Så välkomna till min lilla lilla värld av rosor.