Stiltje

Livet går isär och man har så fullt upp
med sin egen värld
Och jag vet att jag borde ringt dig
mycket mer än vad jag gjort
Det är kväll här och jag jag har fyllt
mitt huvud med tingeling
Och man blir sentimental av ingenting...

Ungefär så känns det.
Det råder stiltje, händer inte mycket alls någonstanns just nu.
Hemma på Slottsgatan spenderas kvällarna framför teven någon timme innan det är dags att sova. Annars är det jobb som gäller. Är det inte jobb så är det i torpet vi befinner oss i.
Det känns som vi greppar efter den lilla sommar som är kvar trots att det bara är början av augusti. Vi passar på att njuta av tvåsamheten med allt vad det innebär. Vi går långa skogspromenader, ligger i hängmattan och läser böcker, bjuder ut vänner över kräftätande och sånt.
Jag trivs, jag är lycklig som få, men det är väldigt lite kvalitetshäng med just mina vänner. Jag kan känna att jag saknar det, men å andra sidan känner jag inte för att stanna hemma i stan över en helg för det. De lever sitt liv, och vi lever vårat. Jag hade också druckit vin varje helg, jag hade tagit en helg i stan mot landet, men det var då. Nu är det annorlunda.

Det här inlägget får det kanske att låta som jag befinner mig någonstanns på väg mot avgrunden. Så är det inte. Absolut inte. Det är bara det att det händer just ingenting och jag blir lätt sentimental och vemodig när jag låter tankarna skena fritt.
Men att bara sitta stilla och titta på min mage och upptäcka någon liten liten kroppsdel bukta ut lite här och var gör att jag omöjligt kan vara olycklig just nu.

Bara en sån sak.