Nej det går inte så bra det här. Jag har bara kommit så långt som att lägga ut grejerna på Tradera.
Martin sitter i rummet brevid och muttrar över scannern som inte vill fungera, inte på något sätt vill den sammarbeta. Och därför kan jag inget annat göra. Barnet sover så jag kan inte börja leta efter mössfan heller, en miss i planeringen där. Och sovsäcken den är puts väck, ingenstans kan jag hitta den.
Annat jag funderar över är varför det alltid, och då menar jag alltid - är jag som ska hitta saker i det här hemmet. Oavsett om det är Martins keps eller den där artikeln duvetsomjagsparade..
Nu rörde det sig om en tandkräm. Kajsas tandkräm. (Och härmed erkänner jag att vi är universums sämsta föräldrar på borsta vårat barns fem tänder.)
Skulle vi komma ihåg det där borstandet morgon och kväll så skulle vi ju inte behöva leta efter tandkrämen. Nu kan vi i och för sig inte påstå att Martin letade så noga eftersom den stod på hyllan under handfatet, inte på handfatet som den brukar.
Och det var alltså jag som hittade den efter att Martin letat i flera dar. (Ja, jag sa ju att vi är sämst).
2 kommentarer:
Ja men åh! Så är det här också. Mikael vet ALDRIG var grejor är. HDet är alltid jag som letar och hittar. Han brukar inte ens fatta att grejor är borta. Men han ber mig gärna leta upp saker HAN slarvat bort. Jäkla skitstil på min sambo där alltså!
Haha ja en jävla skitstil de hålls med! Jag förstår verkligen inte varför M inte kan kolla förslagsvis hatthyllan där det mesta av hans sjalar/mössor brukar hamna - innan han frågar. Vad är det svåra i det liksom?
Skicka en kommentar