Kvällspigg.

Oj oj oj här händer grejer! På bara ett par timmar har i stort sett alla köksskåp blivit tömda. Porslin har virats in i papper, lock har hittat sin plastbyttsägare, kartonger har fyllts och staplats. Stereon nerpackad, tavlor borta från väggarna, och ja, flyttkaos.
Jag begriper inte riktigt var all kvällsenergi kommer ifrån? Först tung i huvudet och trött hela dagen och bara längtat efter att få sova. Och sen bara illpigg. Nu har dock bebis satt sig på tvären (bokstavligen) och ryggen börjar säga ifrån, bäst att hoppa i sängs omedelbums alltså.

Habegär.

Fan, jag har precis blivit tvungen att lägga till ytterligare en tidning på prenumerationslistan. Fyra nummer för 129 är ju nästan inga pengar alls. Om man bortser från alla de extra kronor som kommer läggas på alla saker som-jag-bara-måste-ha efter att ha inspirerats av allt det fina förstås.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Jorå, det tar sig.

De första kartongerna är packade och där med kan vi nu säga att flytten är i full gång. Det glada leva-i-kartonger-livet, som jag saknat det!
Eller inte.

Published with Blogger-droid v1.6.9

Läran.

Idag ska vi lära oss allt om hus. Eller åtminstone hur vårat hus fungerar. A piece of cake enligt vissa, men alltså jag måste lära mig ord jag knappt tagit i min mun tidigare. Hur funkar en pelletspanna? Hur många pellets ska i den där pannan för att värma ett hus? Två pellets? Tio säckar? Inte fan vet jag. Och hur funkar det där med solceller? Ingen aning om det heller. Och varmvattenberedaren, hur mycket vatten värmer den? Vet inte. Men idag hoppas vi alltså bli lite klokare.
Och okej, jag överdriver mina okunskaper en aning, jag har faktiskt bott på landet en period i mitt liv. Och då menar jag landet. Fick traska ut i vedboden var eviga morgon för att hämta in ved att elda med för att överhuvudtaget få någon värme i huset, eller alltså grundvärmen fanns ju, men för att slippa leva med isbjörnar var vi tvungna att elda. Och så fick vi elda tills vattnet blev varmt så vi kunde duscha. Men det var i en annan tid, nästan en halv evighet sedan. Eller åtminstone typ tio år. Sedan dess har jag varit staden trogen.
Men nu alltså, läran om att bo i hus.
Och så skulle vi visst få smörgåstårta också. Har jag sagt att vi känner oss väldigt välkomna att ta över säljarnas hus?

Att smida planer.

Det är en så himla märklig känsla när man vet att man äger ett hus, alla papper är påskrivna och kontantinsatsen är betald, men man bor där liksom inte än.
Vi pratar ständigt om hur vi ska bygga ut, hur det ska se ut i badrummet och så vidare. Martin skissar, suddar och ritar nytt. Samtidigt så säger vi hela tiden att vi måste bo in oss så vi inte förhastar oss och upptäcker i efterhand att det hade funnits smartare lösningar. En utbyggnad är egentligen inte alls nödvändig än på ett par år, men vem tusan orkar vänta?
Det känns så mäktigt på nåt vis att man har ett helt hus som man kan göra precis vad man vill med. Eller ja, det är ju såklart en kostnadsfråga men eftersom vi fick köpa huset så pass billigt (om man ser till dagens huspriser vill säga, jag tänker aldrig hävda att nåt man köper för närmre miljonen är billigt) så har vi helt klart en del möjligheter.
Tanken har också slagit mig att det är just det här planeringsstadiet som är det roliga, för det lär väl knappast bli så jävla muntert när projektet väl dragit igång. Alltså passar jag på att riktigt glädjas åt planeringen, från badrumsrenovering till en fondvägg i köket.
I mitt huvud är allt redan klart, där äter vi mat i kökssoffan i vårat ljusa kök, ungarna busar i trädgården och Martin skruvar och är glad i sitt garage. Mycket bättre än så kan det inte bli.
Jag tror faktiskt att vi har köpt oss lite, lite lyckligare.
(Hejohå så jävla könsstereotypiskt och idylliskt! Jo tjena liksom.)

Äntligen.

Då var det äntligen klart! Från och med 1:a juli blir den nedre bilden vår köksutsikt.
Nu vågar jag verkligen tro på att man kan vara lycklig fullt ut, fint som snus är det!
Och om huset, det är inte stort, det har inte någon balkong och är inte ens rött med vita knutar. Men hua, vad jag tror att vi kommer trivas ändå!
Och just ja, ett växthus finns på tomten och en kompost är bland det första jag ska fixa när vi flyttar dit.
Åh, låt det gå fort!

Tankar så här en ledig fredagmorgon.

Jag har drabbats av extremt göraombehov. Det måste liksom ske lite förnyelse. Saker jag går och tänker väldigt mycket på just nu:

-Hur jag bara måste få ha en alldeles egen kompost väldigt snart.

-Hur gärna jag vill göra om Kajsas rum. I ett annat rum. Åh jag har så mycket planer!

-Hur jävla gärna jag skulle vilja ha ett kök liknande det här. Klä in insidan av skåpen med snygga tapeter. Jag dör så snyggt är det!

-Och så måste jag få ha en kökssoffa. Och en ny soffa i teverummet. Och en drös stringhyllor till, varav ett par till Kajsas rum.

Jag vill, jag vill ha. Vill ha allt!

Idag åt jag föresten leverpastejsmörgås med vit saltgurka på till frukost. Lyxen!

Minnen från svunna tider.

Vi åkte iväg för att köpa en byrå jag hittade på Blocket igår. Jag fick ett plötsligt infall här om dagen och tänkte att jag nog måste få ha en hög byrå i hallen, hög nog för att hålla små klåfingriga barnahänder borta. Sagt och gjort, för jag har då aldrig varit känd för mitt tålamod.
Himla nöjd blev jag och på byrån står några ramar bland annat. I ramarna som jag köpte för en tia styck på Erikshjälpen bor två små foton på ett par hundar. Martin avskyr de där hundarna men jag börjar gilla dem. Kanske får de vara kvar där bakom glaset för all framtid, trots att jag framkallat närmre två hundra bilder som snart finns att hämta på ett postombud nära mig.